tisdag 4 april 2017

ALLA borde odla Micro Leaf!

Eleverna i åk 6 blev störda mitt i de nationella-proven då en av dem fick ögonen på denna låda med sitt svävande lock och utbrast "WOW KOLLA VAD SOM HÄNT!!!!!!"


Och visst ÄR det häftigt med all växtkraft. Dessa Micro Leaf såddes i onsdags och lämnades obevakade över helgen. Idag var de verkligen imponerade! Intresse i just åk 6 hade varit lite svalt för det där med odlingen i fönsterkarmen. Nu blev det dock annat ljud i skällan. "Finns det fler av de där lådorna?"

Hela våren har de odlingsforum jag är aktiv i bombarderats med bilder på egenodlade ärtskott. Ärtskott ÄR fantastiska. Jag tycker själv att just de där ärtskotten på leverpastejsmörgåsen på lördagsmorgonen sätter lite extra guldkant på tillvaron. Micro Leaf kan dock vara så mycket mer! På skolan har vi hela tiden nya sådder på gång. Det vi sår äts sedan i skolmatsalen. För några veckor sedan sålde eleverna odlingslådor för Micro Leaf på torget. Det blev några lådor över... så vi fick chansen att uppgradera några av de "köttfärstråg" vi använder annars. Det gör verkligen skillnad med dessa specialprodukter. Mycket lättare att hålla perfekt fuktighet i jorden och att vädra. Att det inte torkar ut över helgen, och inte blir för fuktigt och möglar.



Som synes har vi mycket på gång just nu. Gurkört, bodböna, ärtor, senap, bladrädisa, fänkål, ruccola, solros och så en blandning med kryddiga smaker. Alla borde odla detta! Alla skolbarn borde ha dessa i sina klassrum! Krasse på papper i all ära...men detta tillför definitivt ett ar dimensioner till. Framförallt i smakväg. Det är SÅ tydligt att nyfikenheten tar över när barnen odlat själva. Mer odling åt folket!....och speciellt de små folken som jag jobbar med då ;-)

Odlingsexperiment avslutat


Idag avslutade vi ett odlingsexperiment vi haft igång ett tag i skolan. Rotbildning på Saintpaulior och påverkan av rot-hormon. Något konklusivt resultat fick vi inte denna gång. Mycket rötter och stora rötter på nästan alla blad! Nåväl många sticklingar som kan glädja oss blev det iaf... och det får ändå betraktas som någon typ av positivt resultat i sig. Sen är det ju så häftigt att se de där små bladen som börjar växa direkt på bladets stjälk. Cool växtkraft ännu en gång!




!

Numera skiter jag i vad grannarna tycker

När jag liten pojke gick jag aldrig på dagis (som det hette då). Jag var dagbarn hemma hos min farmor och farfar och fick följa med i deras sysslor och tempo. Som ett resultat blev jag lite lillgammal av mig. Jag fick dessutom ovärderlig inspiration, kunskaper och insikt i matlagning, trädgårdsskötsel och natur. Mycket kommer jag idag enbart ihåg som fragment, men det ha säkerligen ändå präglat mig.

Flytta växter var något som jag gjorde närmast dagligen. De stackars växterna hann knappt rota sig, innan jag kom på att de skulle stå någon annanstans. Farfar lät mig hållas. Deras tomt var till stor del en skogstomt och var växterna stod brydde han sig egentligen inte så mycket om. Farmor och farfar finns inte längre i detta jordeliv, men då jag passerar deras tomt påminns jag om min lyckliga barndom. På tomten står några av de mest tätvuxna barrträden jag någonsin sett. De avviker totalt från alla kringliggande träd. Högst troligt ett resultat av den ständiga flytt de utsatts för.

Just flyttandet av växter och att göra om på tomten är något som hänger sig kvar. Jag flyttar kanske växterna LITE mindre ofta, men fortfarande MYCKET mer ofta än den genomsnittliga husägaren. Jag ändrar och gör om på tomten HELA tiden. I början tvekade jag ofta. Skulle jag verkligen riva upp det där bärlandet som jag lagt ner hela föregående våren på att anlägga? För egen del var svaret ett rungade JA. Jag ville ju flytta det!...men vad skulle grannarna tycka?

Säkert kliade nog några förbipasserande i huvudet i fjol när jag byggde alla stora odlingslådor.
I fjol var jag som vanligt på trädgårdsmässan i Malmö. På trädgårdscenen stod John Taylor och talade om Slottsträdgårdens tulpanfestival. När han talat klart blev det en frågestund. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilken fråga det var han fick...men svaret kommer jag nog aldrig att glömma. Det var ett centralt ögonblick i min omstartade "odlingskarriär". Det var självklart...men ändå något jag verkligen behövde höra.
"Besökare i ditt hem skulle ALDRIG få för sig att kritisera dammtussarna i hörnet av ditt vardagsrum, färgen på dina gardiner, eller hur du möblerat rummet. Detta är självklart. Grannar har inte rätten att kritisera dig för det där ogräset i hörnet av jordgubbslandet, färgkombinationen på dina rosor, eller att du valt att planera en tuja mitt i i gräsmattan. Trädgården är en förlängning av dig själv. SKIT I GRANNARNA!"
Säkerligen finns det människor som skakar på huvudet då jag I ÅR IGEN är ute med markeringsfärgen om målar upp var rabatter nya uteplatser mm skall anläggas.

Jag är inte säker på att John ordagrant sa på detta vis, men var iaf andemeningen och det är på detta vis jag numera tänker. Vill jag göra en sak så gör jag det, utan att fundera över vad "folk skall tycka". Ryavägen 11 är min plats på jorden. Där bestämmer familjen Andersson vad som skall hända. Misstolka nu inte detta och tro att jag skiter i mina grannar totalt. Nej grannsämja är MYCKET viktig! Vår villatomt är inte jättestor. Det gäller att visa hänsyn mot grannarna. Jag skulle aldrig bygga eller anlägga något som kan förarga dem. Absolut INTE! Jag har (tror jag) en mycket god relation med mina grannar och umgås flitigt med dem.  Men att ändra ofta, att se trädgården som ett aldrig vilande projekt och att våga ta ut svängarna....det gör jag numera utan någon som helst respekt för andra ;-)

Ett försök jag gjorde förra året med att rita upp tomten för att strukturera mig. Borde uppdateras. Det har hänt MYCKET.