Både stora och små trädgårdsprojekt kan ge en kick

"Om alla människor varje dag, LÄSTE något, SKAPADE något, ODLADE något skulle världen vara en mycket bättre plats." 

Ett av vårens projekt - Att så in mistel i ett av mina äppelträd. 

...för inte tror jag att människor skulle vara destruktiva och förstöra om de varje dag ägnade lite tid åt att bilda sig, vidga sina vyer, skapa och vårda levande och känsliga ting.

Jag är den typen av person som alltid har många järn i elden. Det är så jag vill ha det. Kontakten med människor, nya upplevelser och nya lärdomar är det som driver mig och ger mig glädje. Det är inte alltid de grandiosa projekten som ger de största upplevelserna. Ibland kan även de små sakerna ge en stor tillfredsställelse, om man bara tar sig tid att reflektera över deras konsekvenser. 

Denna vår har jag fyra projekt som ligger lite extra varmt om hjärtat. Det är två stora projekt och två små... men alla fyra är viktiga och betyder något extra för mig. Det gemensamma för alla är att de spänner över lång tid. Det är bollar som är satta i rullning liksom....

Anläggning av skolträdgårdslandet

Denna vår har vi jobbat hårt med att anlägga ett riktigt skolträdgårdsland. Elever och kollegor har alla uträttat stordåd och nu ligger det där mitt på skolgården som en riktig kronjuvel. Det är inte färdigt ännu... men skall det egentligen få bli det någon gång? Jag ser jättemycket fram emot all tid vi kommer att spendera där. Detta trädgårdsland är hållbart och rejält. Det kommer antagligen att finnas kvar på skolan längre än jag. Jag hoppas också att vårt fina land skall kunna inspirera andra skolor att också starta odlingar. Att vi odlar LÅNGT utanför skolans gränser. 

Skolträdgårdslandet innan det börjat växa. Detta har varit ett stort projekt för både personal och elever i vår.

Ympning av äppelträd

Under våren har jag köpt in grundstammar som jag ympat på. Jag har aldrig tidigare gjort detta så för mig är det en stor grej. För er som är erfarna ympare är detta kanske vardagsmat, men jag känner en stor ödmjukhet och spänning. Äppelsorten jag ympat in är helt unik. Det är en frösådd vildapel med fantastiska frukter. Ingen pomolog har kunnat säga vad det är för sort. Trädet står på mina föräldrars tomt. Uppskattningsvis är trädet 30 år gammalt. Nostalgin ligger i att jag bevarar något från mina föräldrars tomt. Något unikt som jag bevarar för mig själv och eftervärlden. Jag har insett att jag inte alltid kommer att ha tillgång till mitt barndomshem - den stora bondgårdstomten i Blekinge. Genom växterna och odlingen (som är ett relativt nytt intresse) ser jag mina föräldrars tomt med nya ögon. Jag inser hur mycket tillvaron där format mig till den jag är idag.

Det verkar som om 4 av 5 ympar tar sig. Nu skall jag bara hålla dem vid liv. 

Bygge av uterum/orangeri

I fjol grävde jag (för hand) och gjöt grunden till vårt blivande uterum. Det skall vara vinterbonat, lite gamaldags i utformningen och ha plats till mycket växter. Vi kallar det lite pretentiöst för vårt orangeri.... även om det kanske inte rent tekniskt är det (vet inte vad som definerar ett sådant). I vår har vi nu börjat bygga. I stort sett varje dag stjäl jag till mig lite tid för att snickra. Både själva skapande processen och resultatet är så kul att se och uppleva. Jag står där och snickrar och drömmer om alla roliga saker som skall upplevas. Jag ser framför mig riktiga "Ernst-jular" där jag får gå banans och dekorera med halmbalar och andra ruffa saker som man annars kanske inte annars tar in i huset. Förutom familjehögtider ser jag även att jag tar med mig en skolklass hem och gör försådder i februari med en sprakande brasa i hörnan av uterummet. Jag ser att jag istället för TV:apparaten väljer att ta en bok och sätta mig i uterummet och läsa. Slutligen drömmer jag om mitt lilla social projekt öppen "sopp-lunch" på söndagar. En vission jag har om att några söndagar på hösten ha öppet hus (fast med begränsat antal platser) där alla som vill kan osa om att komma hem till oss på en anspråkslös sopplunch och en slät kopp kaffe. En tillställning med det sociala i fokus. Att på ett enkelt sätt kunna mixa och blanda vänner och familj och träffa alla som vill, utan att arrangera ett stort kalas.

Ett av vårens största privata projekt - Bygga av ett orangeri  som är hopbyggt med huset.

Sådd av mistlar

I våras delade Johannes Wetterbäck en bild från sin "tillsammansträdgård". I bilden skymtade ett träd som var ullt av mistlar. En dröm jag haft om mistlar i mitt äppelträd fick fart. Jag mailade och frågade om jag kunde få lite bär. Snälle Johannes tog stegen, klättrade upp och plockade bär som han sedan skickade till mig. Jag och barnen hjälptes en ganska kall och blåsig vårvinterdag åt att "så" bären enligt konstens alla regler i vårt äppelträd. Små bitar gasbinda knöts kring varje plats där bären kletats fast, för att skydda dessa från fåglar. Spänt går jag där och inspekterar äppelträdet för att se om de tar sig. De växer LÅNGSAMT har jag läst....och ännu syns inget... men kanske kommer ta de sig. Annars får vi försöka igen.

När vi sådde mistlarna var det nog mer en annorlunda och konstig händelse för döttrarna. Men kanske är det just denna lilla upplevese och stunderna i uterummet, äpplepajer från farmor och farfars unika äppelträd och stunderna i det fina skolträdgårdslandet som formar mina döttrar. Jag hoppas och tror att mina projekt inte bara är mina...utan blir varma minnen även för andra.  Det är kanske denna romantiska tanke som gör dessa fyra projekt så viktiga för mig.