Sidor

fredag 13 december 2019

Fredag - Fjärde vikarien anländer

Årets sista vikarie kom faktiskt lite sent. Vi hade hunnit äta, titta en stund på Tv, dricka kvällskaffet och ta det allmänt lugnt. Det var faktiskt nästan så jag börjat mentalt förbereda mig på att jag kanske inte skulle få någon vikarie. Kanske skulle jag själv få hålla i fredagens lektioner. Hur skulle eleverna ta detta? De hade ju säkert ställt sig in på att slippa mig ytterligare en dag. Vid 22-tiden drog Nadja den där sucken hon gör varje kväll.



- Näe, jag tycker klockan börjar bli mycket! Jag tror bestämt jag skall gå upp och lägga mig. Vissa här i huset ska ju faktiskt upp och jobba i morgon. Alla kan ju inte ha det så bra som du!

Nadja reste sig ur soffan och gick upp på övervåningen. Jag låg kvar där i den andra soffan. Jag började gå igenom vad jag hade för kul laborationer som jag kunde duka upp lite snabbt nästa morgon. Eleverna förväntade ju sig det. Samtidigt tittade jag mig omkring i vardagsrummet för att lokalisera vilka ljus som tänts under kvällen. Oftast är jag den som lägger mig sist och får därför gå runt i huset och kolla så att alla ljus blir släckta. Jag reste mig ur soffan och påbörja min släck-runda.

Plötsligt bultade det på dörren. Jag drog en lättnadens suck och gick ut och öppnade. Ute på trappan stod en slätrakad herre med stiliga vågor i håret.

-Ursäkta jag är sen! Jag har försökt skicka ett telegram för att meddela min sena ankomst, men telegrafkontoret här i byn verkar inte längre vara bemannat. Jag hoppas inte ni hann bli oroliga!
Samuel Morse! Såklart var det han! Jag välkomnade den stilige mannen in. Jag hade faktiskt hunnit släcka allt utom fönsterlamporna och ett stearinljus ute i hallen så det var rätt mörkt. Morse hängde av sig ytterrocken och steg in i vardagsrummet.


- Det blev visst väldigt sent! Ni får verkligen ursäkta! Jag förstår om du inte orkar sitta här och prata med mig, utan vill gå och lägga dig, sa Morse.
- Ingen fara, svarade jag. Jag är själv en riktig nattramlare. Jag kan sitta uppe ganska sent även en vanlig vardagskväll, och nu skall jag ju inte ens till jobbet i morgon, så jag talar gärna med dig en stund.

Jag och Morse satt där i vardagsrummet i sken av stearinljuset som vi tagit med oss in. Vi talade om kommunikationen och hur denna gått framåt. Det visade sig att det där om telegram var ett skämt. Morse var väl medveten om att man inte längre kommunicerade på detta sätt. Morse var fascinerad över hur otroligt många människor vi nutidsmänniskor interagerar med på en dag. Fascinerat tittade han på min telefon när jag visade honom vad sociala medier är.

- Ospecificerad kommunikation! Att bara skriva rakt ut i ingenstans, utan en speciell mottagare… Intressant! Det kan ju säkert ha både sina för och nackdelar! 

Jo det hade han ju rätt i. Ibland kan det vara skönt att ha den typen av kommunikation…. Men vad händer om ingen svarar? Hur påverkar det oss? Och hur påverkas vi om kommunikationen är alltför negativ? Mycket intressanta frågor att fundera kring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar