Experimentlustan är död...länge lever experimentlustan

Jag tror inte ett dugg på det där med vintersådd. På fröpåsarna står det ju när grönsakerna skall sås...och det skall man följa! ..... fast nu håller man ju faktiskt på att omvärdera detta och skriva mer på fröpåsarna om vintersådd. Ändringarna är resultatet av att alla odlare inte följer "reglerna", utan vågar gå sina egna vägar.

I dag har jag haft världens lyxigaste egentid! Döttrarna är bortresta och frun jobbade. Jag passade då på att göra en av de saker jag älskar mest av allt. ATT PROVA NYA SAKER! Bara för att se om jag kan...och upptäcka hur svårt/lätt det kan vara. Det jag provat på idag är att ysta min egen ost. Det är så kul att prova nya saker... att jag blir alldeles pirrig i magen. Min fru kom hem precis lagom då jag stod och delade ostmassan. Hon hann knappt komma in genom dörren innan jag tvingade fram henne till spisen. "Kolla, kolla, kolla här i grytan! Visst är det häftigt?" Jag älskar den där känslan!

För mig ligger mycket av glädjen i själva processen och upptäckarglädjen. Jag angriper oftast en utmaning genom att först läsa en massa. Läsa om andra som försökt, se olika metoder och sedan hitta en metod som passar mig. Misslyckas jag får jag krypa till korset och fråga om hjälp. Jag ser det absolut inte som ett nederlag att be ett proffs om hjälp... men det är kul ibland att uppfinna hjulet själv. 

Grejen är att jag faktiskt tänkt göra egen ost redan i fjol. Jag berättade om det för några vänner. Oturligt nog fanns en mejerist, eller närmare bestämt en ostmästare, i församlingen. Jag fick genast veta "allt jag måste tänka på" och "alla misstag jag kan göra". Jag känner personen väl och vet att det enbart var välmenande. Men det förtog faktiskt hela glädjen med att få försöka själv. Därför blev det faktiskt ingen ost i fjol.

Att kreativa människor bejakar sin upptäckarglädje är SÅ viktig. Att man inte lyssnar på förstå-sig-påare som gärna delar med sig av sin kunskap om hur saker måste göras. Att man vågar misslyckas och inte ser det som en förlust när pessimisterna som tidigare sa "Det går aldrig!" får rätt och därför möjlighet att säga "Vad var det jag sa?"

I odlingssammanhang ser jag tyvärr detta alltför ofta. Personer som har en idé de vill testa och som delar med sig av den i ett socialt forum. Kanske med hopp om mer input eller helt enkelt några uppmuntrande ord och ryggdunkar för sin nyfikenhet och kreativa tankar. Istället möts de av en vägg av "Det går aldrig!" och "Det har vi redan försökt." Ve och fasa om dessa personer då inte är starka. Tänk vad vi kan gå miste om då!

Så nästa gång du läser att någon skall testa att vinterså en värmekrävande grönsak, plantera växter lämpade för en lägre växtzon eller beskära fruktträden på ett annorlunda sätt. Tänk lite innan du svarar. Självklart är det snällt att hjälpa en medmänniska och självklart skall man försöka förhindra katastrofer... eller skall man det?  

Och blev du nu sugen på att göra egen ost så kan du läsa om hur jag gjorde här.... eller du är kanske också som jag...och helst vill prova själv ;-)