Jordärtskockor - Sist in.... och först ut i vårt trädgårdsland

Med undantag av övervintrad purjolök är jordärtskocka det allra sista vi skördar i vårt trädgårdsland. För mig och min familj känns det lite exotiskt och lyxigt när vi går ut och gräver upp knölarna någon vårvinterdag då tjälen släppt taget om marken.

Skockor upplockade i sista veckan i Mars

Vi skulle naturligtvis kunnat skörda tidigare men jag tycker det finns flera bra anledningar till att göra som vi gör. Dels känns det så häftigt att fortfarande i mars-april har något att se fram emot från det egna landet. En ny smak och nya maträtter. Vi bor mitt i ett villaområde och har inte någon jättestor tomt.  Vi har inte någon jordkällare eller andra bra sätt att lagra tex potatis, äpplen morötter osv. Bästa sättet att lagra är helt enkelt att låta de grödor som klarar det, stå kvar i landet.

Tre stånd som stod i ytterkanten grävdes upp i veckan. De andra var fortfarande frusna.

Ännu en anledning är att det är så smidigt att både skörda och sätta samtidigt. Det är nämligen så jag gör med mina skockor. När jag plockar upp sista ståndet väljer jag ut 6-8 riktigt fina knölar. Dessa skall vara så runda och jämna som möjligt. Knölarna stoppas sedan tillbaka i bädden på den plats jag vill ha mina skockor i kommande odlingssäsong. Genom att sätta de bästa knölarna sägs det att man får ännu mer jämna och runda knölar nästa år. Jag vet inte om detta stämmer, men det känns rimligt, och jag tycker själv att jag fått både stora och jämna knölar nu efter 3 år.

En stor men lite knölig skocka får följa med in och bli tillagad

På mina 6-8 knölar får jag en riklig mängd knölar. Innehållet i lådan högst upp på sidan plockade jag upp nu  i veckan. Det visade sig fortfarande vara fruset mitt i bädden, så jag kunde bara ta upp de stånd som stått ytterst. Totalt tog jag upp 3 stånd.

I fjol bildade jordärtskockorna en grön vägg som skärade av barnens lekstuga.

Jordärtskockor är MYCKET tacksamma och lättodlade. På sommaren blir våra skockor ENORMA. De bildar en lummig vägg av grönska och kan skapa ett mysigt utrymme för barnen, eller en avskärmning till en skuggig fikaplats.

I skolan gjorde vi ett försök med en jordärtskocks-koja. Tyvärr var joden för mager, och platsen lite för skuggig. Vi försöker igen kommande säsong.  

Vår familj tycker jordärtskockor är lyxiga, men alla hyser inte samma varma känsla till dem. Skockorna innehåller stora mängder av ett fiber som heter inulin. Detta resulterar i att man kan få mycket gaser i magen. Det är också detta som gör att man avråder personer med känslig mage, IBS osv från att äta skockor.

Ca 3 meter höga blev våra jordärtskockor i år.

Det är också roligt att fundera på hur mycket enskilda upplevelser, händelser i barndomen osv kan påverka ens relation till mat, och specifika råvaror. Nämner jag jordärtskockor till min mor, går det kalla kårar längs hennes ryggrad. Tydligen serverade man ett mos gjort på enbart skockor i skolköket då hon var liten. Det sågs då som ett budget-alternativ och var inte alls uppskattat av barnen. Detta bär hon som vuxen med sig.

Sent på hösten blommar våra skockor. Den är släkt med solrosen och sätter lite mindre gula blommor långt där uppe i topparna.

Då vi gör mos eller puré gör vi det på lika delar potatis och jordärtskocka. Det blir ett mycket gott mos tycker vi. Skockan gör sig även mycket bra som soppa, i gratänger eller rostad i ugn. Om du som läser detta har andra förslag på recept... posta dem gärna här. Får får nog skriva ett separat inlägg med recept senare, om denna MYCKET tacksamma grönsak.