Meta i en svensk insjö - en mänsklig rättighet (?)

Kanske går jag väl långt när jag kallar mete en mänsklig rättighet, men helt klart tycker jag det är en aktivitet fler svenska barn borde få göra på sitt sommarlov. Varför då, undrar kanske du. Jo, jag anser att det formar barnen och gör dem mer självständiga och problemlösande... och så ger det dem minnen för livet. 

Nöjda kusiner har just dragit upp en mört. Foto: Linnéa Andersson

Idag har jag varit ute och metat tillsammans med min svåger och våra fyra döttrar. Det har varit en härlig dag med både regn och strålande sol. Min fru och syster var givetvis också med på utflykten, men de var inte lika aktiva i själva metandet. Jag kan inte låta bli att le lite förnöjt för mig själv när jag står där med metspöt och betraktar döttrarna medan de fiskar. Detta är verkligen SÅ bra! Tänk om alla barn fick uppleva detta.

Jag ser döttrarna och systerdöttrarna hoppa fram längs strandkanten på stenar i jakt på det perfekta fiskestället. Jag ser hur de fastnar med spöt i träden, hur de tappar betet och får bottennapp. Hur de tålmodigt tittar på flötet och väntar. Hur de får napp, drar upp fisken och får kroka av den. Hur de får bestämma om de skall behålla den eller ej och hur de i så fall avlivar den.

Döttrarna fiskar själva närmast kameran. De två papporna syns i bakgrunden. Foto: Linnéa Andersson

Jag förstår att fiske inte är för alla. Det är verkligen inte alla som ser tjusningen i det. Dock tycker jag det är en väldigt karaktärsdanande aktivitet. Tjejerna har idag vid sjökanten fått klara en massa saker själva, utan en förälder hängande över axeln. De har fått ta motgångar och lösa problem. De har fått visa tålamod, beslutsamhet och utmana sig själva.

Det finns givetvis andra aktiviteter som utvecklar barn på samma vis. Jag skulle kunna lista många! Det fina med mete är enkelheten. Det enda som behövs är egentligen en metrev för 15 kr och så TID. Detta är nog den stora investeringen och det vi brister med idag. Alla barn har inte närheten till ett vattendrag, utan behöver skjuts av oss vuxna. Alla barn får inte heller själva idén att åka och meta. Om mina döttrar skulle välja, skulle nog en heldag med surfplattan ligga nära till hands. Det är därför det krävs att vi vuxna investerar av vår tid och visar dessa aktiviteter så att de inte glöms bort. Visar hur man plockar bär, metar, plockar svamp eller bara går ut och ÄR i naturen.   

Det är kul att fiska! Foto: Linnéa Andersson

Jag tillhör definitivt inte de som ständigt säger "det var bättre förr". I mångt och mycket tycker jag verkligen inte det. Vi har det idag tveklöst bättre än någon annan generation haft innan oss. Men i detta avseende anser jag nog att det faktiskt var bättre förr. Jag spenderade som barn otaliga timmar med metspöt, på egen hand i någon vassrugg. Jag stod där med mitt metspö och fiskade. När jag fick bottennapp, fick jag lösa det. När det började regna, fick jag välja att skula någonstans eller cykla hem i regnet. Jag kunde ju inte precis ringa någon och be dem hämta mig, mobiltelefonen fanns inte ännu.

Som lärare ser jag ofta vilka barn som fått lära sig ansvarsdelen. Vilka som lärt sig lösa problem på egen hand och vilka som aldrig vill eller vågar försöka själva. Det blir också tydligt vilka som fiskat tidigare, då vi vid vissa temadagar har fiske som valbar aktivitet. Det är inte ovanligt att se en helt handfallen niondeklassare få hjälp av en van femteklassare. 

Troligtvis kommer denna fisketur bli ett minne att bära med sig. Foto: Linnéa Andersson

Och så var det frågan som alltid ställs: Fick vi någon fisk idag? Svaret på frågan är ett dussin små mörtar och en liten abborre. Men varför tog ni upp denna fisk? Var inte det onödigt då den inte går att äta? Svaret är att den skall användas till nästa aktivitet. Om några veckor är det dags för kräftfiske. Ännu en aktivitet som fler barn borde få uppleva.