Odlingspedagogik

Jag är inte odlingspedagog

Jag tänker bombardera med citat från kursplaner, betygskriterier eller kopplingar till läroplanens centrala innehåll. Jag vill också vara MYCKET tydlig med att jag INTE är odlingspedagog. Jag är pedagog och jag är odlare men mer än så är det inte. Jag står för passion och idéer. Då det gäller kopplingar till planer och den rent tekniska delen med odling finns det andra som är proffs. Odlare, odlingspedagoger osv. Det är dessa människor du skall konsultera. Det har jag gjort. Det kan vara värt att köpa in tjänster från ett fullblodsproffs på odling, för att få en vitamininjektion för att komma igång, eller för att få ett helt kollegium att jobba åt samma riktning.

Som jag nämnde tillhör jag de som tillför passion och vision snarare än kunnande. Jag  tror stenhårt på odlingen som enande kraft. Jag tror också det är nödvändigt för framtiden att vi lär oss ta tillvara på det vi har, värnar om mångfald, återupptäcker gamla tekniker och hittar nya spännande lösningar på de problem vi själva skapar. Gammalt och nytt behöver mötas.

Finns det kopplingar till läroplanen?

Ibland får jag frågan "Men var hittar du att eleverna skall lära sig detta i läroplanen?" För mig är läroplanen är ett absolut minimum av kunskaper. Jag blir inte straffad om jag lär eleverna mer. Om jag ger dem LIVSKUNSKAPER. Det står självklart inte specificerat i läroplanen att eleverna skall lära sig att halstra en abborre, förgro potatis eller gallra morötter. Men tänk på allt de lär sig för livet. Det har i åratal pratats om en förlorad generation. Elever som tror "att fiskpinnar simmar i havet". Hur skall vi någonsin återerövra dessa kunskaper, om vi enbart sneglar i kursplaner och betygskriterier? Därmed inte sagt att kopplingarna inte finns där. I tidigare, mer traditionella läroplaner, hade skolan som huvudmål att förmedla kunskaper till elever. I dagens läroplan är skolans uppdrag är att "främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper". Även om odling inte är inskriven i den nuvarande läroplanen, är metoden ytterst främjande för inlärningen. Dessutom finns ord som kretslopp, fotosyntes, ekologi, kännedom om råvaror, jämföra produktion och inte att förglömma ekosystemtjänster (!!!) inskrivna i det centrala innehållet. Kopplingarna mellan odling och läroplanen är för mig egentligen ointressanta men ändå självklara.

Odlingen som enande kraft

Utöver funderingar kring läroplanen vill jag göra en ytterligare reflektion. Jag tror som jag inledde mer att skriva, att odlingen är en enande kraft. Man kan få med mycket av kursplanernas innehåll med odlingen med odlingen som metod. Dessa kunskaper kan man givetvis mäta och bedöma. Man kan även få med kursmål i form av ett laborativt och undersökande arbetssätt. Även dessa kan man bedöma och i slutändan betygsätta. Jag anser dock att det finns vissa delar man inte behöver bedöma. Det finns en styrka i att lärare och elever möts i en aktivitet som inte nödvändigtvis måste bedömas och betygssättas. Att man gör något för att det är roligt. Att man lär sig tillsammans. Läraren behöver inte vara en fullfjädrad odlingsexpert för att kunna odla TILLSAMMANS med eleverna.