NATUREN ÄR FANTASTISK!

Städade lite ute på tomten idag och hittade dessa bortglömda broccoliplantor bakom garaget. Jag har ett litet planteringsbord och en hylla där. Jag brukar använda hyllan till avhärdning och även för förvaring av extraväxter. Väderstrecket är västligt så soltimmarna är begränsade. Samtidigt är läget ganska skyddat, vilket gör att det ofta inte gör så mycket om man glömmer att vattna en dag eller två.

Som biologilärare undervisar jag om arv och miljö och är väl medveten om detta fenomen... ändå häpnar jag när jag ser det SÅ påtagligt som i detta fall. Dessa broccoliplantor såddes i februari!!!! De har stått bakom garaget som "avbytare" om någon av de ordinarie spelarna skulle bli sjuk eller så. Bara att de lever är fantastiskt nog. De ser relativt friska ut. Om jag inte visste bättre skulle jag gissar att de bara var ngn månad gamla. Jag får kanske börja visa bilder på min broccoli för eleverna, istället för att tala om "Öringens anpassning". (Fisken alltså)

Deras mer välvuxna kamrater, som fått mer näring, solljus, vatten och utrymme rycktes idag upp ur trädgårdslandet. Stjälkarna på två av dessa var grövre än mina underarmar. Detta syns kanske inte så bra på bilden eftersom bladen täcker det mesta. Plantorna har klippts ned helt 3 ggr i sommar. Jag har skördat otaliga kilo broccoli på bara 2 kvadratmeter. Det har varit ett fantastiskt broccoliår för mig.

Jag har bestämt mig - NU RYKER MORÖTTERNA!

Jag har velat fram och tillbaka. Ska morötterna och broccoli får vara kvar... eller skall de tas bort? Länge har jag varit inne på att låta dem stå, och jag har därför skaffat hem tre rejäla säckar med halm att täcka morötterna med, så att de kunde finnas kvar i landet hela vintern. Men i veckan ändrade jag min plan... och idag rök alltihopa.

Det blev ett rejält lass med grönsaker som bars in i farstun i eftermiddag. I morgon får jag igång tidigt så att jag hinner tillaga och förädla de härliga råvarorna, så att vi får glädje av dem. Planen är att broccoli och brysselkål blir lyxiga tillbehör till söndagssteken (som vi för ovanlighetens skull skall ha). Morötterna skall bli en mustig morotsoppa som snabbt kan tinas de dagar det är lite stressigt med middagen och vitkålen skall bli surkål till julbordet.

Säkert upprör jag någon med mitt tilltag. Många av grönsakerna hade verkligen kunnat stå kvar ute i landet. De skånska vintrarna är milda, så morötter kan vi plocka hela året om de bara skyddas lite. Och min fantastiskt givmilda broccoli hade säkert kunnat producera några små buketter till. Men det finns en anledning till att mina bäddar gapar så tomma just nu.

Anledningen heter TULPANER!!! Förra året snubblade jag över en rejäl hög billiga tulpanlökar på rean. Jag visste hur mycket min fru älskar färska tulpaner och tänkte att jag kanske kunde överraska henne. Istället för att ha tulpaner i rabatten som är "fina där de står", kunde man kanske låna några bäddar i köksträdgårdslandet till snittulpaner under en tid.

Experimentet blev mycket lyckat. Tulpanerna stod där jämte den övervintrade purjon i prydliga rader. Vi hade färska tulpanerbuketter överallt i huset och tog även med oss egna tulpaner som "gå-borts-blommor". Tulpanerna var kraftiga, fina och helt krispigt färska. De stod nog dubbelt så länge som en köpt bukett. Det hela kändes MYCKET lyxigt och numera är det inte bara frun i huset som uppskattar tulpanerna på bordet. När jag nu odlat dem själv (istället för att köpa dem) knyter jag an till dem på ett annat sätt. Jag ser tulpanerna på bordet i ett nytt ljus så att säga.

Vi plockade alla blommorna så att dessa ej skulle ta mer näring från löken än nödvändigt, men lät blasten stå kvar ett bra tag och fylla på lökens energireserver. Jag plockade sedan upp lökarna och lät blasten torka in. Lökarna har jag sedan förvarat luftigt i en låda och skall i år sätta dem igen. Lökarna hade delat sig och var nu flera, men vissa var ganska små. Jag sätter alla, men tror inte att alla kommer blomma detta år.

Bädden jag hade tulpanerna i var tänkt för kål och frilandstomater. Båda dessa förodlade jag jag själv, så det var ingen brådska att frigöra ytan. Tulpanerna blev på detta vis en del i den serieodling jag har för att utnyttja min ganska ringa odlingsyta.

Efter övervägande bestämde jag mig alltså för att göra om min tulpanodling i år igen. Så pass bra var den. Och ja jag vet att jag kanske tappar lite odlingstid. Kanske jag skulle kunnat klämma in en snabb skörd av spenat där i bädden... men jag känner ändå att det är värt det.

Jag är väl medveten om att alla tulpanlökar inte lämpar sig att lagra. Jag vet inte om jag kommer orka med jobbet att torka in lökarna i år. Kanske jag bara desperat sliter upp dem för att hinna med den där tidiga skörden av mangold....men vad gör det? Du tycker kanske det känns som slöseri att slänga lökarna på komposten? Det tänkte jag också... men sen kom jag att tänka på att alla förtjänster, ÄVEN OM LÖKARNA EJ ÅTERANVÄNDS.

• Handlaren får några kronor för lökarna som annars kastats.
• Vi får massa fräscha tulpaner för så lite som 10-15 kr/kg (1 kg är ca 30-40 lökar), jämfört med att köpa buketter för 20-50 kr/st i dagligvaruhandeln.
• Handlaren som säljer lökar vågar beställa mer nästa år och utbudet ökar för oss konsumenter.
• Miljön vinner på det eftersom jag inte köpet tulpaner som fraktats hit. 
• Även om jag varje år köper nya lökar och dessa ej är framtagna i Sverige utan även de fraktas, är frakten av lökar mindre krävande och mycket mer platseffektiv. 
• Miljön vinner även på min odling eftersom den sker helt utan extra tillförd energi och eftersom odlingen sker på en yta som ändå stått tom.

...och vem vet. Kanske blir det som vid den stora börskraschen i Holland vintern 1636–37. Man hade drabbats av tulpanmani. Priserna på tulpaner sköt i höjden tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. Jag kanske kan bli RIKTIGT rik på mina tulpaner ;-)

I år gör jag äntligen egen julost!

Som jag skrev i föregående inlägg har jag länge velat prova att göra egen julost. Jag ser det mest som ett experiment för att se om jag kan och ser med spänning fram emot hur själva resultatet blir. Innan jag började läste jag en massa instruktioner och komponerade sedan ihop mitt eget recept. Mjölken köpte jag från en bonde. Då den inte var pastöriserad fick jag först börja med detta innan själva osttillverkningen kunde börja.

Ingredienser

• 20 liter mjölk (Får inte vara homogeniserad) 
• 2 dl filmjölk
• 6 msk ostlöpe
• 20 g salt (utan jod)
• Kognak

Utrustning

• Stor gryta
• Träslev
• Termometer
• Lång kniv
• Glest vävt tyg (silduk)
• Ostform

Utförande

1. Pastörisering - Görs om mjölken ej är pastöriserad. Hoppa annars över detta steg. Värm upp mjölken till 63-65 grader. Håll mjölken vid denna temperatur i 30 min under omrörning. Kyl sedan ned mjölken till 32-37 grader med hjälp av rinnande vatten.
2. Starter - Se till att mjölken håller 30 - 37 grader. Tillsätt filmjölken (starter) under omrörning. Vänta sedan 15 min.
3. Löpning - Tillsätt ostlöpen. Rör ca 1 min och låt sedan mjölken vila i minst 30 min utan omrörning.
4. Test - Prova om ostmassan stelnat. Detta görs enklast med ett lätt tryck med sleven. Ytan skall vara geléaktig och gulaktig vassle skall tränga fram.
    
5. Dela ostmassan - Dela ned osmassan till kuber (koagel) som är 1-2 cm stora. Detta gör du genom att försiktigt skära i ett rutmönster så att stående staplar bildas. Med väl rengjorda händer vänds staplarna upp så att de även kan delas på längden.
6. Ta bort vassle - Rör försiktigt runt, vänta en stund och låt ostmassan sjunka till bottnen. Du kan nu ta bort upp till 1/3 av vasslen så att det blir lättare att jobba med ostmassan.
7. Dra ur mer vassle - Värm mycket långsamt (ca 15 min) upp ostmassa och vassle till 38-40. Håll denna temperatur i ca 15 min fortfarande under omrörning. Nu krymper kuberna (koaglet) ihop ytterligare och mer vassle frigörs.
8. Häll av vasslen - Nu kan du hälla eller ösa bort resterande vassle.
9. Salta - Tillför saltet i ostmassan och rör om.
10. Sätt osten - Lägg ett glesvävt tygstycke i ostformen och för över ostmassan. Vik över tygstycket och sätt på en vikt. Tänk på att inte får för många veck. Osten formas nu. Alla märken som blir på osten är bra groplatser för mögel längre fram i processen. Se även till att vasslen som pressas ur kan rinna undan så att osten ej står i den.
11. Vända osten - De närmaste 4 timmarna skall osten vändas en gång i timmen. Skölj av duken varje gång och tänk på att det är nu ostens form bildas.
12. Låt osten vila -  Låt osten vila i rumstemperatur och så att vasslen kan rinna av. Vänd osten  morgon och kväll. När det ej längre kommer ut vassle kan man ta bort duken och formen och förvara osten liggande på tex en plåt eller skärbräda. Ett bra utrymme att ha den är i en låda el tex i ugnen  så att flugor eller andra djur ej kommer åt den.
13. Efter ungefär en vecka så har ostens yta torkat helt. Osten bör nu lagras lite svalare, ca 16-18°C. Om osten vätskar sig tar man lite salt och gnider in på detta ställe. Torka bort salt och vätska efter behandlingen och låt den fortsätta torka. Se över ostarna vid varje vändning. Vid uppkomst av mögel skrapar man bort detta och gnider in med lite grovt salt, eller penslar med sprit. I denna fas kommer jag pensla min med kognak för att både hålla mögel borta och ge en viss smak. 

Observera att detta är första gången för mig. Det är ett experiment. Och om något har processen gett mig ytterligare respekt för yrkesfolket. Så mycket kunnande och så mycket hantverk. Kul att få en liten inblick i er värld. Näst på tur blir nog ett besök i något micro-mejeri.

Utrustningen

Pastörisering pågår

Ostlöpe  - Ett kul enzym

Testar om löpningen är färdig

Delar ostmassan

Vänder upp staplarna med ostmassa

Koaglet i löpen

Koaglet krymper när löpen utsöndras

Osten i sin duk och form

Osten vid första vändningen

Experimentlustan är död...länge lever experimentlustan

Jag tror inte ett dugg på det där med vintersådd. På fröpåsarna står det ju när grönsakerna skall sås...och det skall man följa! ..... fast nu håller man ju faktiskt på att omvärdera detta och skriva mer på fröpåsarna om vintersådd. Ändringarna är resultatet av att alla odlare inte följer "reglerna", utan vågar gå sina egna vägar.

I dag har jag haft världens lyxigaste egentid! Döttrarna är bortresta och frun jobbade. Jag passade då på att göra en av de saker jag älskar mest av allt. ATT PROVA NYA SAKER! Bara för att se om jag kan...och upptäcka hur svårt/lätt det kan vara. Det jag provat på idag är att ysta min egen ost. Det är så kul att prova nya saker... att jag blir alldeles pirrig i magen. Min fru kom hem precis lagom då jag stod och delade ostmassan. Hon hann knappt komma in genom dörren innan jag tvingade fram henne till spisen. "Kolla, kolla, kolla här i grytan! Visst är det häftigt?" Jag älskar den där känslan!

För mig ligger mycket av glädjen i själva processen och upptäckarglädjen. Jag angriper oftast en utmaning genom att först läsa en massa. Läsa om andra som försökt, se olika metoder och sedan hitta en metod som passar mig. Misslyckas jag får jag krypa till korset och fråga om hjälp. Jag ser det absolut inte som ett nederlag att be ett proffs om hjälp... men det är kul ibland att uppfinna hjulet själv. 

Grejen är att jag faktiskt tänkt göra egen ost redan i fjol. Jag berättade om det för några vänner. Oturligt nog fanns en mejerist, eller närmare bestämt en ostmästare, i församlingen. Jag fick genast veta "allt jag måste tänka på" och "alla misstag jag kan göra". Jag känner personen väl och vet att det enbart var välmenande. Men det förtog faktiskt hela glädjen med att få försöka själv. Därför blev det faktiskt ingen ost i fjol.

Att kreativa människor bejakar sin upptäckarglädje är SÅ viktig. Att man inte lyssnar på förstå-sig-påare som gärna delar med sig av sin kunskap om hur saker måste göras. Att man vågar misslyckas och inte ser det som en förlust när pessimisterna som tidigare sa "Det går aldrig!" får rätt och därför möjlighet att säga "Vad var det jag sa?"

I odlingssammanhang ser jag tyvärr detta alltför ofta. Personer som har en idé de vill testa och som delar med sig av den i ett socialt forum. Kanske med hopp om mer input eller helt enkelt några uppmuntrande ord och ryggdunkar för sin nyfikenhet och kreativa tankar. Istället möts de av en vägg av "Det går aldrig!" och "Det har vi redan försökt." Ve och fasa om dessa personer då inte är starka. Tänk vad vi kan gå miste om då!

Så nästa gång du läser att någon skall testa att vinterså en värmekrävande grönsak, plantera växter lämpade för en lägre växtzon eller beskära fruktträden på ett annorlunda sätt. Tänk lite innan du svarar. Självklart är det snällt att hjälpa en medmänniska och självklart skall man försöka förhindra katastrofer... eller skall man det?  

Och blev du nu sugen på att göra egen ost så kan du läsa om hur jag gjorde här.... eller du är kanske också som jag...och helst vill prova själv ;-)

Du som inte odlar broccoli... VARFÖR????!!!

Vem kunde veta att detta år skulle bli ett fantastiskt kål-år? Får ändå säga att jag fått mycket broccoli både i år och i fjol... och det utan någon större ansträngning.

Mest påtagligt blev det nog igår då jag gjorde det som högst troligt kommer att bli slutskörden av broccoli för i år. Jag gick ut till min kålbädd och tänkte skörda vad jag trodde skulle bli ett par tre buketter. Det visade sig dölja sig MYCKET mer under bladverket.

Mitt kålland är i år på 4 kvm. På detta har jag planterat 7 st broccoliplantor, 2 st grönkål, 4 st vitkål och 2 st och två brysselkål. Ja jag vet att det är alldeles för tätt.... men det har funkat skitbra med broccolin och grönkålen. Brysselkålen kommer  först nu och vitkålen har levt lite i skymundan. Den har fått 4 st små "primär-huvud" och en hel hög med ännu mindre "sekundär-huvud"... men tyvärr har den alltså stått för trångt i år.

Skötseln av broccolin har varit minimal. Jag såg till att ha bra jord från början och har sedan enbart tillfört gräsklipp. En viktig del har också varit det kålnät som täckt hela kålbädden under större delen av sommaren.

I vår frys ligger idag MÅNGA påsar med broccoli. Både påsar som är märkta "Fina knippen till paj mm" och påsar med "Mindre snygg broccoli+stjälkar till soppa".

Jag har skördat kontinuerligt till matlagning, men också 3 ggr under säsongen skövlat broccoli och skurit ned plantorna RIKTIGT hårt. De har varje gång kommit igen och satt ännu fler knoppar. Sista skörden var som sagt HELT makalös! Jag skördade all broccoli på bilden den 24 oktober. Tänk att allt detta skördats på enbart 7 stånd, som dessutom stått på ca 2 kvm. Alla som vill skulle lätt kunna ha en pallkrage eller två med broccoli och få lika stor skörd som jag.

Då jag ej hann ta hand om skörden tog jag vår största tulpan-vas för att sätta broccolin i vatten och sedan in i kylen (Som jag läst att bla Farbror Grön gör)... men endast 1/3 av broccolin fick plats. Fick istället ta vår allra största bunke.

Planen är nu att koka en STOR gryta soppa i morgon. Brukar göra en redd variant med lite bacon, ädelost och grevé som uppskattas JÄTTEMYCKET av hela familjen. Soppan skall sedan frysas in och kunna tinas vid behov. Va skönt det skall bli att ha denna näringsriktiga och bra mat att bara plocka fram de där stressiga dagarna man. De dagar man ej tycker sig hinna laga mat och köpepizza känns frestande.

Och avslutningsvis vill jag säga. JA, jag förstår att alla inte vill odla samma sak. Att det kan finnas olika skäl att inte odla en viss gröda. Du kanske redan försökt att odla broccoli 10 år i rad, utan att lyckas? Men visst ser det härligt ut med broccolin på bilderna? Du odlare som läser detta kan säkert relatera till alla de känslor jag får när jag ser min skörd.

Trädgårdsscenen på bokmässan - SÅ inspirerande

Jag har aldrig varit någon fotbollsspelare, inte ens som barn. Ändå tror jag mig nu förstå hur de där knattespelarna som får tåga in på planen hand i hand med "Zlatan" känner sig.

Über-coola Sara Bäckmo signerade en bok och bytte ett par ord.

Jag vet att jag låter lite töntig när jag skriver detta. Att det mest låter som att jag fått en släng av "star-strucknes" efter en helg på bokmässan. Men jag måste ändå få skriva av mig detta.

Att för mig som odlings- och trädgårdsnörd få träffa dessa förebilder känns riktigt häftigt. När en människa som man bokstavligt talat läser ALLT av plötsligt stå där framför en så är det speciellt. Till att börja med känns det naturligtvis GANSKA obekvämt... för trots att jag läser allt de skriver och faktiskt på sätt och vis känner det som att jag känner dem och har någon typ av relation med dem. Vet de ju knappast vem jag är. Även om jag kommenterar någon av deras bilder på Facebook ibland och kanske rent av lämnar ett avtryck på deras bloggar eller Instagram, så översköljs de säkert av hundratals eller vissa dagar säkert tusentals kommentarer.

Frågan var hur jag skulle kunna närma mig dessa personer utan att framstå som en galen stalker, eller idoldyrkande tonåring?

Störtsköna Trädgårds-Tony Johansson snackade trädgård och skola med mig

Till slut gaskade jag ändå upp mig och snackade med dem. Vilka goa människor de är! Trots att de omöjligen kan känna mig tog de sig ändå tid att tala med mig... och inte bara tala, utan lyssna också. 

Niklas Kämpargård tog sig tid att både signera sin bok och tala odling en lång stund efter framträdandet. 

Jag vet självklart inte hur mycket dessa samtal betyder för dessa stora trädgårds-och odlinsgurus... men för mig betyder det SÅ mycket. Kunskapen de besitter, passionen och glädjen för det de gör och inte minst bemötandet mot mig och andra besökare är SÅ inspirerande och imponerande. Jag åkte hem från mässan med massa idéer och energi till kommande projekt.

Jag pratar odling på scenen

Jag var ju faktisk själv inbokad på scenen en stund. Jag fick förmånen att under 30 min prata "Odling i skola". Det gick faktiskt bra tycker jag själv. Publiken var alert och somnade inte iaf. Att det gick bra beror nog mycket på den proffsiga moderatorn och konferencieren Gunnel Carlsson. Det kändes faktiskt som att Gunnel och jag alltid känt. Två Blekingar i förskingringen liksom. ;-) Det var hemtrevligt och bekvämt att stå på scenen och tala med henne. Så proffsig!

Jag fick hänga lite med Gunnel Carlsson som var en mycket proffsig moderator på trädgårdsscenen

Förutom att se andra framträda på scenen fick även jag själv möjligheten att stå där och tala "Odling i skola". Jag stannade också kvar några timmar efter i studiefrämjandets monter och visade Micro Leaf. Även här blev det många härliga möten. Lärare som ville komma igång och odla med elever och lärare som redan var igång. Icke-lärare som ville odla bladgrönsaker i fönsterkarmen eller bara var nyfikna på att provsmaka det jag hade med. Så mycket intresserade och intressanta människor.

Min uppställning med Micro Leaf i Studiefrämjandets monter

Utöver alla häftiga möten med "kändisar" gjorde jag även flera bekantskaper med människor jag ej kände till innan. Vill speciellt nämna Jenny Rydebrik som tillverkat appen Gardenize (som jag ifs chattat med innan) och Jonathan Naraine från Gro Gothenburg. Härliga människor och visionärer som jag verkligen hoppas ha fortsatt kontakt med.

Nu tror kanske ni att jag BARA nördat trädgård denna helg. Så är det självklart inte! Bokmässan bjuder på så mycket annat. Familjen har njutit i fulla drag. 19 böcker (varav flera signerade) följde med hem från mässan. Till döttrarnas stora glädje blev det även två kvällar på Liseberg.

19 nya böcker i bokhyllan

...och så finns det faktiskt en sak jag ångrar. Det fanns ett tillfälle jag verkligen betedde mig som en "fjortis". Vid frukosten hamnade familjen som bordsgranne med Hannu Sarenström. Jag visste att jag skulle låta honom vara ifred medan han åt. Jag la band på mig själv hela frukosten...men precis då Hannu ätit klart och reste sig och skulle gå... kunde jag inte bärga mig. "Ursäkta att jag stör Hannu... men jag måste bara säga tack för att du är så inspirerande."... hörde jag mig själv säga helt jäkla out of the blue. Fan va pinsam jag var! I denna stund kände mig ändå VERKLIGEN som en stalker. 

2015 års äppelcidervinäger...ett roligt minne

I år har jag verkligen inte fått någon äppelskörd att tala om... men pga en fråga i ett forum fick jag anledning att kolla igenom gamla bilder. Kan inte låta bli att le när jag ser dessa bilder. 😁

För två år sedan fick jag riktigt mycket äpplen...och massa fallfrukt. Under sommarens resa till min frus släkt i Slovenien hade jag sett hur de gjorde sin egen äppelcidervinäger. Jag fick även med mig flera flaskor av deras fina vinäger hem. På botten av flaskorna låg en massa härligt krafs som kunde kickstart min vinäger... sk vinägermamma.

Nu återstod ju bara det där med att pressa must. Hur skulle jag göra det? Ja, det är just bilderna och minnet som får mig att dra rejält på smilbanden. Mitt recept blev: En matberedare, en kasserad saftmaja, en gammal domkraft, en rund träskiva och så hela garaget som mothåll.

Det är alltså inta bara nöden som är uppfinningarnas moder...utan även LUSTEN. Resultatet av mitt lilla experiment blev 20 liter härlig äppelcidervinäger. I kylskåpet står numera en burk med egna vinägermammor som jag kan använda nästa gång skörden blir god och lusten faller på. Frågan är bara om jag skall leta efter en billig äppelpress på "höstrean"... eller om det helt enkelt är roligare att göra det med domkraften i garaget. :-D

Gröna tomater... vad är grejen med dem?

Jag vet att många av er säkert tycker det är provocerande när jag säger det... och det är faktiskt nästan så att jag skäms över det.... men jag har faktiskt ännu inte lärt mig uppskatta just gröna tomater. Därför är jag nu så glad att jag hittat en RIKTIGT effektiv metod att få dem att mogna.

En röva-balle-korg med gröna tomater...eller som en mer civiliserad person sagt en dubbelbukig grönsakskorg

För 6 dagar sedan skördade jag en välfylld "röva-balle-korg" (jo den kallas faktiskt så i Småland där jag köpte den) med knallgröna tomater. Lite modstulen var jag eftersom jag faktiskt inte uppskattar de gröna så mycket. Hur skulle jag få dem att bli röda? Jag valde att testa ett (för mig) nytt sätt att få dem att mogna och är HÄPEN över resultatet. 

Resultatet efter bara 6 dagar

Så häftigt! På bara 6 dagar har en tredjedel mognat, en tredjedel blivit halvmogna, en tredjedel fortfarande gröna och endast 2 tomater har blivit dåliga och fick kastas.

Första lagret ligger i lådan

Tricket jag har använt är så simpelt som en kartong, några tidningar och några lagom fula röda äpplen. Att både röda äpplen och tomater är sk "klimakteriefrukter" dvs att de mognar under inverkan av gasen eten och själva även avger denna gas i stegrande mängder då de mognar... det visste jag sedan växtfysiologikursen på högskolan. Jag har gjort otaliga experiment med mina elever. Men att de mognade snabbare i MÖRKER (?) och i en temperatur strax UNDER (?) rumstemperatur gick inte bara utanför mina kunskaper....utan lät rentav ologiskt.

Som ni ser på bilden la jag ut ett enkelt lager av tomater i lådan tillsammans med ett eller två röda äpplen. Äpplena var lagom fula, dvs lite kantstötta och bruna på sina ställen, då detta sägs göra att de utsöndrar ännu mer eten. Jag la på en tidning innan nästa lager tomater lades ut.Lådan stängdes slutligen och placerades i källaren där jag har ungefär 16 grader nu på sommaren.

De röda lite skadade äpplena och de två tomater som blivit dåliga.

Jag ÄLSKAR resultatet! Att säga att jag inte gillar mina gröna hemodlade tomater är lite som att säga att jag inte gillar mina egna barn. (Liten överdrift...men ni som odlar förstår nog ;-) Nu får jag MYCKET mer glädje av mina röda fina tomater.

HÖST och vila?... Nej just nu är det mer trädgård och odling än någonsin för mig.

Skördetid, start av inomhusodlingar i form av Micro Leaf och Hydroponics, testodling av svamp, pumpaodling, föreläsningar, planering av trädgårdsland i skolan, trädplantering hemma och så ett stort skördeevent på jobbet. Tempot är hysteriskt och just nu känns det som att jag äter, sover, andas och drömmer odling 24 timmar per dygn!

Det har varit tyst ett tag i min blogg. Några av er tror kanske att jag tagit semester med odlingarna...men så är ABSOLUT inte fallet. Det händer SÅ mycket spännande just nu och materialet nedan hade säkert räckt till 10 enskilda inlägg... men jag buntar ihop dem, skriver kort om varje sak och låter bilderna tala. Baserat på kommentarer och frågor kan jag sedan utveckla texterna och skriva fler inlägg.

27/8 var jag med och genomförde "Trädgårdsdagen" i Bäckaskog med Kristianstads Trädgårdsförening. Fler bilder från den härliga dagen hittar du på föreningens Instagramkonto.

2/9 var jag med som utställare på "Skördefesten" i Tivoliparken Kristianstad. Jag visade Micro Leaf under parollen "Det är alltid rätt tid att så". Mer bilder kan du se på mitt Instagramkonto

Mina elever har startat upp MicroLeaf-odlingarna i skolan. Fönsterna svämmar just nu över av de små fina primörerna. Läs mer om konceptet med Micro Leaf här.

Uppstart av våra hydroponiska odlingar har skett. I klassrummet står brätten med små plantor. Tyvärr var jag denna gång tvungen (pga tidsbrist) odla i mineralull. Jag brukar ej använda detta material, men det var det enda jag hade hemma. Läs mer om våra hydroponiska odlingar här. 

Planering och förberedelser av vår stora skördedag den 8/10 sker nästan dagligen i någon form. Nyfiken? Ladda hem affischen här. 

Arbetet med den egna tomten fortskrider. Under helgen som gick planterade vi 6 st 3 meter höga avenbokar. Dessa skall då de etablerat sig klotklippas och bidra till en trevlig inramning av tomten. Jag använde en typ av rotbevattning jag tidigare skrivit om här.

På skördesidan är det just nu mycket Tomater, gurka och kål som gäller. Inläggningar görs flera ggr i veckan i det Anderssonska hemmet.

Under helgen hann vi även med tre trädgårdsbesök med Kristianstads Trädgårdsförening i Hässleholmstrakten. Avkopplande och mycket inspirerande. Se bilder från alla tre trädgårdarna på Kristianstads Trädgårdsförenings Instagramkonto.

Fredagen den 29/9 skall jag stå på trädgårdsscenen på Bokmässan. Så smått har jag börjat fundera på vad jag skall säga och fundera på hur en eventuell presentation i bildform skall se ut.

I morgon kommer troligtvis det svamp-mycel jag beställt från Ecofungi.se. Nu skall eleverna och jag börja testodla igen.

I morgon levereras troligtvis det snygga kastanjestaket som skall omgärda vårt skolträdgårdsland. Nu gäller det bara att bli färdig med skissen på själva landet så att anläggningsarbetet kan börja.

Det spretigaste inlägget någonsin blev detta. Om du undrar något, eller vill att jag förklarar...skriv en fråga i bloggen. Jag brukar ALLTID svara, även om jag varit dålig på att skiva inlägg på sista tiden. Jag lovar att bättra mig och skriva mer kontinuerligt så att det ej blir denna ketchup-effekt.