måndag 16 juli 2018

Vilken konserveringsmetod använder du?

Citronsyra, vanlig citron, vinsyra, bensoesyra, Atamon eller kanske frysning. Hur konserverar du din sylt, saft och andra läckerheter?

I år blev skörden av vinbär stor hos mig. Just vinbär används på alla sätt, både direkt, infrusen och förädlad som tex saft eller gelé.
Just nu är det lätt att laga lyxig mat med fina primörer och ingredienser. Det är bara att gå ut i trädgården eller skogen och skörda. I år verkar det torkan till trots dessutom vara ett år då frukt- och bärgivande buskar och träd trots allt ger riklig skörd. Det gäller för oss att ta tillvara på dessa rikedomar, förädla dem och förvara dem. Någon typ av konserveringsmetod är nödvändig om inte produkten skall förlora både färg, näringsvärde och vitamininnehåll. Frågan är hur man bäst gör? 

Igår kokade jag två burkar körsbärsmarmelad för att prova min urkärningstång. Då det bara blev två burkar tillasttes inget konserveringsmedel. Marmeladen kommer att vara uppäten inom kort.

Jag vill ABSOLUT inte moralisera i denna fråga. Inte sätta mig på höga hästar och tala om rätt och fel. Jag redogör för mina tankar och är även MYCKET nyfiken på dina. Jag tycker som alltid det finns skäl att vara kritisk och verkligen fundera och göra aktiva val.

Har man gott om plats i frysar och inte något emot att koka sylt och saft kontinuerligt är valet kanske lätt. Då är det ju bara att skörda och ta tillvara på allt det goda, förpacka, frysa in, och sedan tina upp då behovet och tiden finns. Koka små omgångar och helt eller till största del undvika onödiga tillsatser i sylt och saft. Om man har lite mindre plats, kan man ju först förädla och sedan frysa in. Många kokar ju tex saft och fryser in i gamla mjölkpaket eller dylikt. Dessa är pga formen platseffektiva och lätta att förvara.


Vi har två ganska små krusbärsbuskar. Även om skörden iår blev god, blir det inga stora mängder. Därför väljer vi att frysa bären som de är och ta hand om dem senare.

Vissa bär som tex lingon, hjortron och tranbär innehåller naturligt höga halter av bensoesyra. Detta gör att sylten på dessa är konserverade naturligt. Du behöver då inte tillsätta ngn typ av konserveringsmedel. Så länge burkarna förvaras mörkt och lite svalt klarar de sig bra. Men hur gör man om man verkligen har dåligt med frysutrymme och vill förvara andra bär än ovanstående? 

Ja då får man nog börja överväga att tillsätta konserveringsmedel av något slag. Vinsyra, citronsyra och bensoesyra är exempel på organiska syror som förlänger hållbarheten genom att skapa en miljö som är svår för mikroorganismer som tex mögelsvampar att föröka sig i. Det finns även produkter som välkända "Atamon" som kombinerar dessa syror. Ovanstående produkter har använts länge. Problemet är att det blivit allt vanligare med utvecklad allergi mot syrorna. I synnerhet då de är syntetsikt framställda. Därför är ett aktivt val bra.

Glasrabarbern på bilden äts alltid direkt hemma hos oss, men en stor del av övrig rabarber hamnar i frysen. Både rå i bitar och förädlad i form av rabarbersaft.

Jag tänker så här om mitt användande av konserveringsmedel.


  • Jag använder inte kemiska konserveringsmedel, annat än när jag anser det vara befogat..
  • Om jag köper en burk sylt i dagligvaruhandeln är den fullsmockad med tillsatser. Där finns förutom konserveringsmedel även sk emulgeringsmedel, smakförbättrare, konsistensgivare och stabiliseringsmedel. I dessa burkar vet jag heller ingenting om bären eller frukten. Var kommer de ifrån och hur hårt har de besprutats?
  • Vi har inte frysmöjligheter för alla bär och frukter mm som vi skördar under en säsong. Vi MÅSTE förädla och förvara i en temperatur som ligger strax under rumstemperatur. Vi har ett rum i källaren som är mörkt, men under större delen av året är det inte kallt nog att betrakta som en "riktig matkällare" Om jag tillsätter konserveringsmedel kan jag därför förvara större mängd förädlade produkter.

Kontentan är att vi alltså kanske kan bli självförsörjande på sylt och saft hela året OM vi använder konserveringsmedel. Vi kan ha produkter där vi står bakom alla ingredienser utom EN hela året. Om vi går andra vägen och gör saft och sylt utan konserveringsmedel... kommer vi högst troligt bara klara detta under juli-november, dvs halva året. Den andra halvan av året är vi tvungna att köpa färdig saft och sylt i affären. Den sylt och saft vi VET innehåller massa tillsatser.


Den stora mängden frukt hat gjort att jag måste gallra på träden. I år testade jag att koka eget pektin på en del av de bortgallrade karten.

I år har jag kokat eget pektin. Pektin är det ämne som får sylt, gelé och marmelad att stelna. Frukter och bär innehåller olika mängder naturligt pektin. Generellt innehåller mer mogna frukter mindre. Det är tex därför det är viktigt att inte vänta för länge med skörden av vinbären. Omogna äpplen innehåller enl vad jag läst stora mängder pektin. Om man utvinner detta, kan man sedan tillsätta det då man kokar sin sylt. På detta vis slipper man köpa pektin på flaska eller särskillt syltsocker som innehåller pektin. Pektin man köper är nämligen inte heller fritt från tillsatser. Det innehåller bla....just det KONSERVERINGSMEDEL. Genom att koka eget pektin (var mycket lätt) har jag ännu mer koll på processen och råvarorna som ingår och kan själv välja vad jag tillsätter.


Kokning av pektin genomfördes på min favoritplats. Ute på altanen vid sommarstugan. I en solstol med en kokplatta och ett litet bord framför mig.

Du kanske undrar om mitt pektin blev bra och hur jag gjorde. Ja, dels hinner jag inte blogga om det ikväll, och dels vill jag testa det först. Planerar i veckan att utföra ett test. Jag skall koka tre små byttor sylt. I den ena skall jag ha köpt pektin, i den andra skall jag ha exakt samma mängd av mitt hemmkokta pektin och i den tredje skall jag ha dubbel mängd hemkokt pektin. Jag återkommer när tid ges och test är genomfört.

Trots att jag har tankar kring detta är jag på intet sätt färdig. Jag tycker kanske inte det är så svart eller vitt. Jag är som jag skrev inledningsvis MYCKET nyfiken på hur just du tänker. Skriv gärna hr du tänker. Jag har yttersta respekt för att alla resonerar olika. Hur konserverar du? Använder du konserveringsmedel? I så fall vilket och till vad?

1 kommentar:

  1. Hej,
    Bor i lägenhet med begränsade lagringsutrymmen. Har därför börjat torka frukt och bär till fruktläder. Fryser och tinar, alternativt kokar, t ex hallon, låter självrinna och fryser in saften. Passerar moset som blir kvar för att avlägsna kärnorna, stryker ut det tunt och jämnt på ugnsduk av silikon, ca 375 g/duk, och torkar i 80°C - 50°C ugn (sänk temperaturen i halvtid) ca 9 - 12 h med luckan på glänt. Brukar köra 3 - 4 plåtar samtidigt och plockar om dem med några h mellanrum om ugnen saknar varmluftsfunktion. Fruktlädret är klart då hela arket utan problem går att dra loss från bakduken. Förvaras buntvis, torrt, svalt och mörkt i lufttäta förpackningar, t ex i dubbla ziplock-påsar av lite kraftigare plast.
    Gör samma sak med äpplen respektive päron. Häller en bottenskyla vatten i en stor kastrull och tillsätter en liten mängd vinsyra, citronsyra eller askorbinsyra. Skalar, kärnar ur och klyftar frukten varefter bitarna omedelbart vänds om i det syrade vattnet för att undvika missfärgning genom oxidation. Då kastrullen är full sjuds frukten på försiktig värme och under tät omrörning i botten, för att undvika att moset bränns eftersom mängd tillsatt vatten är minimal. Då frukten börjar falla sönder körs moset slätt med stavmixer, varefter det stryks ut på bakdukar av silikon och torkas i ugnen såsom ovan.
    Fruktläder äts som det är (väldigt gott och rejält mättande), är lätt att ta med sig i fickan,  kräver minimalt med lagringsutrymme och kräver inte kylförvaring,  har mycket lång hållbarhet om det förvaras torrt och kan vid behov blötas upp till mos igen.
    Det brukar för övrigt vara en uppskattad present.

    SvaraRadera