lördag 21 april 2018

Gammaldags (snygg) teknik för rotbevattning.

Du tänker väl på att ordna ett sätt att rotbevattna dina nyplanterade träd och buskar? Varför inte prova denna gammaldags teknik vi återupptäckte i fjol.  Modellen är billig, gjord av naturmaterial... och så är den snyggare än de där gula plastslangarna eller gröna säckarna tycker vi iaf ;-) 


En historisk rotbevattningsteknik

Min fru är från Helsingborg och vi besöker därför staden med jämna mellanrum. För två år sedan besökte vi Fredriksdals trädgårdar och museum. Man hade precis planterat en mängd nya träd och buskar. En sak som fångade min uppmärksamhet var små buntar av ris (såg ut som änden på gammaldags riskvast som stack upp ur marken) Eter ett tag hittade jag informationsskyltar om vad det var. Det var en gammal teknik för rotvattning av nyplanterade träd. Armtjocka bundna buntar av tunt ris placeras vid plantering så att ena änden kommer under rotklumpen och den andra sticker upp lite över markytan. Där vattnar man sedan och riset leder då ner vattnet hela vägen under plantan.



Första bunten färdig

Mycket spännande sätt att rotbevattna tycker jag. Helt klart värt att testa. Kul att testa en historisk metod också och hålla det vid liv. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att det företrädelsevis var lind man använde. Varför just lind vet jag ej. Kanske var det tillgång som styrde, kanske att just lind ruttnar lagom snabbt. Kanske på att lindens bast även användes till att binda runt buntarna. Jag vet ej, men vi har gott om lind-sly i åkerkanterna vid vår sommarstuga.



En rejäl hög med lind-sly

Detta kändes som en bra aktivitet och gemensamt pyssel då vi är vid sommarstugan. Stugan ligger mitt i skogen och vi uppmuntrar gärna barnen att ta tillvara på just detta när vi är där. Vi tillverkade ett antal buntar som vi sedan skall kunna använda efterhand hemma då vi planterar träd i sommar. Äldsta dottern har i år tagit sitt knivbevis på scouterna och är mycket glad i att få använda sin kniv.



Linnéa var koncentrerad i fjol då hon kvistade riset med sin kniv


Denna hög med grenar räckte till 6 fina buntar

Vi använde ståltråd, tänger och en najapparat för att få snygga buntar. Första bunten gjordes på känsla och den blev 65 cm lång och ca 10 cm i diameter. Kändes lagom, så vi körde vidare på detta. Vi la grenarna med den tjocka änden uppåt. På så sätt blev bunten svagt konisk. Lite som en tratt tänkte vi. Även detta kändes tilltalande så vi fortsatte med det.



Verktygen vi använde

Kommer det funkar? Tja, det ser så ut iaf. Ett år in kan vi konstatera att alla träd tagit sig och nu sätter löv. Vattnet sjunker undan och kommer dit det skall vara. Det stimulerar trädet att bilda rötter på djupet istället för ytan. Eftersom det helt och hållet är naturmaterial så kommer bunten med lindträ att på sikt förmultna. Om 3-4 år då trädet är helt etablerat är nog också lindbunten borta. Om detta nu är en bra metod... varför kan man inte köpa buntar av lindträd i fackhandeln? Tja, på detta har jag inget svar. Kanske har en gammal teknik fallit i glömska. Kanske är det billigare att sälja gula plaströr eller gröna bevattningssäckar. Eller har helt enkelt vatten blivit för tillgängligt för oss så att vi inte har behövt bry oss under en lång tid.


Där  lite diskret mellan påskliljorna sticker ändarna upp. Och på trädet ovanför spricker denna vecka knopparna. 

Mer läsning: Länk till Fredriksdals beskrivning av sitt projekt

fredag 20 april 2018

Hur får vi tiden att räcka till skolans odlingar?

Har fått MÅNGA komplimanger de senaste veckorna för skolans fina trädgårdsland. Har även fått frågor om hur vi hinner med, hur vi använder det i undervisningen osv. Tänkte i detta blogginlägg avhandla ämnet på ett lite mer utförligt sätt jämfört med mina korta svar på Facebook och Instagram.

Vårt fantastiska skolträdgårdsland börjar ta form.

Grundförutsättningar

Jag har en helt vanlig lärartjänst. Jag undervisar 100% i Ma/No/Tk i åk 7-9. Skolan jag jobbar på är en fristående 0-9 skola. Vi har idrotts- och hälsoprofil med ombytt idrott på schemat varje dag. Vi har valt att satsa på skolträdgården som ett komplement i vårt hälsoarbete. Alla i kollegiet hjälps åt... men jag är mest drivande. Det är också övertygelsen om det goda i arbetet som gjort att jag startat Odla i Skola. Detta är ett rent missions-arbete. Jag tjänar inte pengar på det, utan har det dels för egen del (för att samla mina tankar i skrivandet) och även för att inspirera andra att ta steget att börja odla. Jag tror att detta är en kanonide och att vi kan åstadkomma SÅ mycket.

Lite nervös var jag i slutet av september när grävmaskinen rullade in. Hade vi tänkt rätt?

Ett förordnande som förstelärare

För er som är inte är insatta i vad förstelärare är skall jag börja att föklara detta. Varje skola med minst hundra elever kan ansöka om en förstelärartjänst. En förstelärare får ett statligt lönepåslag på 5000 kr. Dessa pengar belastar inte den gemensamma lönepotten.  I uppdraget skall man vara drivande på något område som väljs av arbetsgivare/huvudman. Syftet är att göra läraryrket mer attraktivt genom karriärsmöjligheter. Som en parantes kan jag nämna att jag i grunden är positiv till upplägget (om det utformas rätt) men tycker namnet är MYCKET olyckligt. 

Jag sökte inte uppdraget första året. Vem var jag att sätta mig på pidestal? Vad gjorde mig bättre skaffad till jämfört med andra? Andra året uppmanades jag att söka och fick även själv vara med och utforma uppdraget. Min tanke har alltid varit att även om jag har en lönemässig fördel, skall min kollegor ha glädje av mitt uppdrag. Jag vill hjälpa dem och serva dem med tex material och studiebesök. Jag har ingen nedsättning i tjänst utan utför uppdraget utöver min ordinarie tjänst. Och det är SÅ jag vill ha det.
 
Så här fint såg landet ut idag när jag gick hem 2018-04-20. Lätt att känna sig nöjd då.

Samarbete i kollegiet

Odlingen utför vi tillsammans på skolan. Alla som vill är involverade. Detta innebär totalt ca 180 elever och 20 personal. Min tanke är att det ALLTID skall bygga på frivillighet. Jag tänker att pedagoger skall se glädjen, stoltgheten och de stora vinsterna det innebär att odla med eleverna...och därför ryckas med. Det skall alltid finnas möjlighet att odla. Material, ideer osv finns där alltid om och när man som pedagog vill. När någon kommer till mig och säger "Jag vill odla något med mina elever" sätter jag mig ned med pedagogen och ringar in utsträckning, tidsram och andra yttre förutsättningar. Tillsammans kommer fram till mest lämpliga grödan och odlingstekniken.

Under temadagen hjälps alla bla åt att kärra jord, gödsel och flis till landet

Tollerans

Landet kommer inte alltid vara tipp-topp. Det är viktigt att tänka på att vi inte är en produktionsenhet. Vi är först och främst en skola. Det är av själva processen våra elever lär av, även om det kan vara tillfredsställande med fina grönsaker och stora skördar. Med detta i tanke kommer vi nog lägga ribban och förväntningarna ganska lågt över sommarlovet. Tänker att vi skall ha nedanstående i bakhuvudet när vi odlar:
  • Vi skall fröodla och använda odlingstekniker som möjliggör en flygande start.
  • Vi skall vara först ur startblocken på våren och hinna skörda mycket INNAN sommarlovet.
  • Vi skall sätta grödor innan vi går på lov som kräver mindre tillsyn och vattning.
  • Vi skall tacksamt ta emot om någon elever, vaktmästare, fritidspersonal eller lärare kan tänka sig att vattna eller luka ogräs på sommarlovet. Vi skall inte har rullande scheman med tvång som följd.
  • Vi skall utnyttja fina höstar och odla så länge det bara går. 
När några av våra pallkragar lämnats vind för våg några veckor på sommaren kan de se ut så här - men det är faktiskt helt ok.

Använd den dolda tiden 

Utöver lektioner finns det massa "dold tid" som går att använda för odlande. Håltimmar, elever som behöver röra på sig, elever som blir klara tidigt med prov, temadagar, elever som vill ha något annat än bollar mm på rasten osv. Tiden finns där... och odlar man någolunda frekvent, klarar i alla fall högstadieelever mycket helt på egen hand. Alla kommer inte engagera sig, men ett antal elever ÄLSKAR detta och blir mer än gärna skolans odlingexperter. De kommer frivilligt och frågar om det finns något att göra i landet.

Som ett snabbt slöjdprojekt i väntan på andra idéer bygger eleverna en snygg träkruka till entrén.

Handlingsfrihet

På vår skola finns en skolledning som ger mig MYCKET handlingsfrihet. Både i fråga om tid, material osv. Jag ser vad som behöver göras, och ser till att det blir gjort. Jag har ingen överdådig budget och kan på intet sätt slösa, men de vet att jag får ut det mesta med de medel jag får. 

Stöd från föräldrar, mfl

Bra material gör arbetet lättare. Det finns många som tycker att vi gör ett bra jobb och därför kan tänka sig att hjälpa oss. Det kan tex vara företag, föräldrar och privatpersoner i byn som olika vis stöttar oss. Vi har fått telefonsamtal från en handelsträdgård som skulle kasta växter, fröer och lökar som blivit över och ville skänka det till oss. Det har även hänt att villaägare lagt igen ett bärland, eller delat sina rabarberstånd och kontaktat oss för att skänka plantor. Vi får hjälp från många håll och är MYCKET tacksamma för detta. Tack till er som hjälper!


Bärbuskar som en handelsträdgård skulle kasta kom väl till pass i vårt trädgårdsland. 

Jobba ämnesövergripande

Odlingen ger möjlighet att arbeta naturligt ämnesövergripande. Biologi och naturkunskap är äkanske de första skolämnena som kommer på tal då det gäller att integrera odling i undervisningen. Det finns dock inget som säger att du inte kan ha engelska, matematik eller bild i trädgårdslandet. Idag var fint väder, fredagsfeeling osv och åk 9 ville hellre vara ute en inne på engelsktimmen. Engelskläraren sa till dem att de som ville gärna fick hjälpa mig (som jobbade en stund i landet) .... om de bara talade engelska hela tiden. Det köpte de till 100% och jag och de jobbade sida vid sida medan vi funderade och diskuterade vad de olika trädgårdsredskapen hette på engelska. Ibland fick vi ta av trädgårdshanskarna och använda "google translate" på något ord. I slutändan lärde sig både de och jag ett antal nya glosor. 

Som en passus kan jag nämna att JAG anser att svenska skolelever har större nytta av att lära sig ord som kratta, spade, kråka, björk och abborre, istället för ord som flodhäst, noshörning och furstendöme. 


Låt odlingsprojekten växa i takt med intresset

Avslutningsvis kan jag nämna att jag givetvis pyntat in en del extra tid ibland. Men jag älskar detta! Odlingen har gett mig SÅ mycket. Det är fjärde året jag odlar med eleverna och omfattningen har vuxit för varje år. Tror även detta är en bra väg att gå. Att låta omfattningen öka i takt med intresset och hellre ha mindre och mer greppbara projekt i början. I dagsläget snackar vi ofta odling på personalrummet. Det har nu blivit en naturlig del. Jag tror att detta är ett resultat av att odlingen faktiskt vuxit och utvecklats över lång tid på vår skola.

Intresset för odling vaknade poå vår skola i Hydroponin. Små behändiga odlingar som var en bra start.

På sikt känner känner jag att vi kommer bli mycket duktiga på odling. Inte på den rent tekniska delen, men på att odla med våra elever och se vinsterna med detta. Vi kommer kunna ta emot studiebesök, ordna workshops osv. Eleverna har redan fått möjlighet att ställa ut och föreläsa före utomstående. Jag ser hur de växer med uppdraget. Jag tänker att vi som skola fördjupar oss och odlar kontakter både i och utanför skolans värld. Det är kul och utvecklande att få känna sig duktig och uppskattad för det man gör. Jag föreläser redan i liten skala och önskar att de som vill i kollegiet också skall möjlighet att göra detta. Det är roligt och nyttigt att komma ut på andra skolor och snacka. Se andras styrkor och problem och ta med sig dessa hem till den egna verksamheten. Man skall aldrig sluta utvecklas!

2016 fick eleverna möjlighet att ställa ut våra odlingar på Malmö Garden Show

Vill du se mer av landet går det bra att klicka på länken nedan. En liten enkel film jag spelade in innan jag gick hem idag.




torsdag 5 april 2018

Tips på flera olika sorters skyltar

Nu kliar det i odlingsfingarna. Denna helgen skall jag förbereda odlingssäsongen och göra flera olika sorters skyltar till både frösådder och frilandsodlingar. 

😉
Lyxiga skyltar som jag själv älskar. Beskrivning längst ned.

Jag har flera år kört med olika typer av "köpeskyltar". Dessa finns i många olika färger, former och material. Plastskyltar är bra och går att återanvända många gånger, men när mitt miljömedvetande ökar känns det som att valet av andra material mer rätt för mig. Jag ersätter därför plastskyltarna med andra allt eftersom. Dessutom är det både kul och intressant med återvinning och pyssel.


Plastskyltartna tvättas av och används igen...men fasas på sikt ut.

Till frösådderna använder jag oftast träpinnar, närmare bestämt glasspinnar. Om du nu inte äter HIMLA massa glass tycker jag du skall köpa ändamålsenliga spetsade träpinnar i handelsträdgården. Miljömässigt är det samma sak som att köpa glasspinnar i "hobbyaffären" men troligtvis är det billigare och bättre med "riktiga pinnar" och dessutom landar pengarna där de ska (enl mig). Dvs inom odlingsnäringen. 


Glasspinnanrna jag har är lite små...så jag får skriva sortnamnet på baksidan.

Anledningen till att jag kör med glasspinnar är kom över ett par lådor med 10.000 glasspinnar/st från en glasstilverkare som gått i konkurs. Sån tur kan ju inte alla ha, men om du köper glass och bjuder skolklass så får du snabbt ihop 20 pinnar ;-) Eller har du helt enkelt framförhållning och sparar alla sommarens pinnar. Tänk på att skriva med blyerts på träpinnar. Även märkpenna har en tendels att smetas ut och blekas annars.

Tvår kartonger med glasspinnar lär räcka en livstid ;-)


Ibland använder jag papper till omskolade frösådder. Fördelen med detta är att jag får mer plats och kan skriva mer. Vissa krukor har även en skåra där man lätt kan fästa ett tjockare papper istället för att ha det nedstucket i jorden. Det papper jag föredrar att använda är det vaxade pappret från mjölkkartonger. Tänk bara på att den vaxade ytan vissrligen gör att pappret klarar sig bättre mot väta, men samtidigt gör det att färgen från pennan fäster sämre. Använd en riktigt bra märkpenna.


Pappersskyltar av mjölkkartong. 

En ny favorit för mig då det gäller friland är bitar av persienn.  Min persienn köpte jag på en loppis för 20:- Jag får ut 4 skyltar per lamell... så det blir RIKTIGT många skyltar.


Riktigt många skyltar kan man få av en persienn. 

Jag hade ett gammalt klippverktyg i gömmorna som jag tror mig köpt på IKEA en gång i tiden för att anpassa en persienn så att de passade i fönstersmygen. Detta klippverktyg ger väldigt fina pinnar.  Persienner finns i både plast och metall. Med mitt ökade miljötänk föredrar jag metall, men antar att även plasten funkar (och är lättare att klippa i) då plasten i just en persienn borde vara UV-beständig. Jag använder märkpenna när jag skriver på dessa pinnar.


Jämna och fina skyltar med klippverktyget. 

Min favorit förra året blev desa skyltarna av återvunnan loppis-skedar som jag med typer stansat grödornas namn i. Lite tungjobbat, men skyltarna blev SÅ snygga! Plattar ut skedarna genom att klämma dem i ett skruvstäd. Sedan stansar jag med speciella bokstavs-typer.

Dessa skyltar blev en favorit förra sommaren. Dekorativa och tåliga.

Udda rostfria skedar köper man på loppis för 1kr/st. Det kan tyckas som slöseri att använda fullt fungerande skedar till detta... men faktum är att man på många loppisar får slänga udda bestick som metallskrot, då de är i stort sett osäljbara. Det är lite jobbigt att stansa in alltför långa ord.... och så vill jag ju kunna återanvända skyltarna. I år kommer jag därför lägga till en siffra (tex SALLAT NR1) och bokföra sortnamnen i min Gardenize-app.

Stansarna köpte jag på på 
Claes Ohlsson för 299:-


😉
Typerna jag använder för att stansa in bokstäver.

På Pinterset har sett andra varianter där man stansat på tunnare metallerföremål. Tex har jag sett utplattade "mandelmusleformar" som man sedan borrat två hål i och kört en metalltpinne igenom som hållare. Då jag bara vill ha egna bilder i bloggen...och ännu ej testat så får ni på denna punkt använda fantasin, eller själva söka på tex Pinterset. De ser snygga ut iaf och plåt är säkert ett lättare material att jobba i med bokstavs-typerna. Har dock märkt att mandelmussleformar inte är lika vanliga som skedar på loppisar. Min kära fru står ut med mycket av mina upptåg här hemma...men blir nog lite sur om jag snor hennes formar (ja de är faktiskt hennes...jag är allergisk mot mandel) till detta experiment. Har därför en ide om att testa konservburkslock istället.

...kanske någon av ser som redan gjort detta... eller som har andra ännu bättre ideer. Tipsa då för sjutton! Skriv det som en kommentar här i bloggen så att andra (och jag) kan få del av det. Pyssel och hantverk är precis lika kul som odling! ...och delad glädje är ju som bekant dubbel glädje.

söndag 1 april 2018

Glasrabarber - en magisk smak ALLA borde få uppleva!

Nu är det dags att täcka rabarberbädden... iaf om du bor här i Zon 1 och du vill ha delikata glasrabarber om en månad.





I tre år har jag odlat glasrabarber, dvs odlat första skörden av rabarber i totalt mörker. Glasrabarber är FANTASTISKT goda. Mjäla och inte det minsta sura. De första två åren åstadkom jag mörkret med en uppochnedvänd regnvattentunna och täckte endast ett stånd i sänder. I fjol byggde jag en stor plyfa-låda som jag täckte hela bädden med. 


I år skrev jag på lådan....mest om att utifall grannarna undrar ;-)

I England är odling av glasrabarber stort. Odlingstekniken kallas där "forced rhubarb". Det finns rabarber-lador där rabarbern odlas i mörker inomhus, och även speciella lerkrus som privatpersoner ställer över sina rabarber. Jag hade förstås velat ha dessa snygga lerkrus istället för min plyfa-låda... men krusen kostar ju en bra slant.


Första året täcktes endast ett stånd.


Här kan ni se skillnaden på rabarbern som fått växa vanligt och den som vuxit i mörker. Man blir först lurad av hur klena de ser ut eftersom de har dåligt utvecklade blad. Men när man jämför stjälkarna sida vid sida ser man dock tydligt hur mycket kraftigare och ljusare glasrabarbern är.

Stor skillnad i grovlek på stjälkarna.

När jag första året la ut bilder på mina glasrabarber, kraxade olyckskorparna. "Du kommer ta död på dina rabarber när du driver dem på det sättet". Givetvis hade jag också gjort det, OM jag drivit dem så hårt som man gör i kommersiella odlingar i England. Där dirver man rabarbern i vissa fall så hårt att det bara är att slänga den på komposten direkt efter skörd. 

Fjolårets skörd totala av glasrabarber - bara bilden får det att vattnas i munnen på mig. 

Jag väljer i stället att bara en liten skörd. Jag göder bädden noga, tar inte alla stjälkar utan lämnar kvar några på varje stånd, och så vattnar jag rikligt och frekvent efter skörden. Hitintills har detta funkat kanon. Rabarberstånden ser faktiskt friskare och större ut än innan jag började med detta tilltag. 



...och ska jag nu vara RIKTIGT ärlig, så är jag faktiskt beredd att betala priset av en eller annan död planta. Detta trots att knopparna som just nu kommer är så fantastiskt fina... och en av de första "hopp-ingivarna" för våren. För det är som vi säger i vårt hus: "Once you go glasrabarber... you you wont go back" ;-)


Lästips:

Jordärtskockor - Sist in.... och först ut i vårt trädgårdsland

Med undantag av övervintrad purjolök är jordärtskocka det allra sista vi skördar i vårt trädgårdsland. För mig och min familj känns det lite exotiskt och lyxigt när vi går ut och gräver upp knölarna någon vårvinterdag då tjälen släppt taget om marken.

Skockor upplockade i sista veckan i Mars

Vi skulle naturligtvis kunnat skörda tidigare men jag tycker det finns flera bra anledningar till att göra som vi gör. Dels känns det så häftigt att fortfarande i mars-april har något att se fram emot från det egna landet. En ny smak och nya maträtter. Vi bor mitt i ett villaområde och har inte någon jättestor tomt.  Vi har inte någon jordkällare eller andra bra sätt att lagra tex potatis, äpplen morötter osv. Bästa sättet att lagra är helt enkelt att låta de grödor som klarar det, stå kvar i landet.

Tre stånd som stod i ytterkanten grävdes upp i veckan. De andra var fortfarande frusna.

Ännu en anledning är att det är så smidigt att både skörda och sätta samtidigt. Det är nämligen så jag gör med mina skockor. När jag plockar upp sista ståndet väljer jag ut 6-8 riktigt fina knölar. Dessa skall vara så runda och jämna som möjligt. Knölarna stoppas sedan tillbaka i bädden på den plats jag vill ha mina skockor i kommande odlingssäsong. Genom att sätta de bästa knölarna sägs det att man får ännu mer jämna och runda knölar nästa år. Jag vet inte om detta stämmer, men det känns rimligt, och jag tycker själv att jag fått både stora och jämna knölar nu efter 3 år.

En stor men lite knölig skocka får följa med in och bli tillagad


På mina 6-8 knölar får jag en riklig mängd knölar. Innehållet i lådan högst upp på sidan plockade jag upp nu  i veckan. Det visade sig fortfarande vara fruset mitt i bädden, så jag kunde bara ta upp de stånd som stått ytterst. Totalt tog jag upp 3 stånd.

I fjol bildade jordärtskockorna en grön vägg som skärade av barnens lekstuga.

Jordärtskockor är MYCKET tacksamma och lättodlade. På sommaren blir våra skockor ENORMA. De bildar en lummig vägg av grönska och kan skapa ett mysigt utrymme för barnen, eller en avskärmning till en skuggig fikaplats.

I skolan gjorde vi ett försök med en jordärtskocks-koja. Tyvärr var joden för mager, och platsen lite för skuggig. Vi försöker igen kommande säsong.  

Vår familj tycker jordärtskockor är lyxiga, men alla hyser inte samma varma känsla till dem. Skockorna innehåller stora mängder av ett fiber som heter inulin. Detta resulterar i att man kan få mycket gaser i magen. Det är också detta som gör att man avråder personer med känslig mage, IBS osv från att äta skockor.


Ca 3 meter höga blev våra jordärtskockor i år.

Det är också roligt att fundera på hur mycket enskilda upplevelser, händelser i barndomen osv kan påverka ens relation till mat, och specifika råvaror. Nämner jag jordärtskockor till min mor, går det kalla kårar längs hennes ryggrad. Tydligen serverade man ett mos gjort på enbart skockor i skolköket då hon var liten. Det sågs då som ett budget-alternativ och var inte alls uppskattat av barnen. Detta bär hon som vuxen med sig.


Sent på hösten blommar våra skockor. Den är släkt med solrosen och sätter lite mindre gula blommor långt där uppe i topparna.

Då vi gör mos eller puré gör vi det på lika delar potatis och jordärtskocka. Det blir ett mycket gott mos tycker vi. Skockan gör sig även mycket bra som soppa, i gratänger eller rostad i ugn. Om du som läser detta har andra förslag på recept... posta dem gärna här. Får får nog skriva ett separat inlägg med recept senare, om denna MYCKET tacksamma grönsak.