torsdag 28 december 2017

Jag är den där knasiga läraren som klär ut mig


Olika är bra och man skall våga vara sig själv... det är meningar man ofta säger utan att tänka på innebörden. Det är också bla dessa tankar som fått mig att börja mitt lilla höstprojekt i skolan. Detta är nog det första jag skriver som inte är odling... men det handlar om mitt jobb som NO-lärare och min syn på lärande, elever och relation mellan lärare-elev och DET LUSTFYLLDA LÄRANDET.

Från början var det just det lustfyllda och oväntade som var drivkraften. Efterhand har mitt upplägg blivit alltmer avancerat, pedagogiskt och de senaste åren även nischat mot naturvetenskap och matematik. Har fått många frågor om mitt lilla årliga höstprojekt där jag låter mitt skägg växa ut och sedan kommer till skolan i olika skepnader hela den sista skolveckan. Därför har jag satt samman denna lilla kavalkad av "vikarier" som bevistat Axonaskolan genom åren.



2012-09-01 Günter Glühwein
Min tyska, smått excentriska onkel, som är vetenskapsman kommer till undsättning för att hjälpa mig lösa en dispyt med en elev. Med experiment och en galen "grapo-graf" beräknar han volymen av vindruvor.

2013-09-22 till 2013-09-25 "Galen-frisyr-vecka"
Eleverna fick ut en bild med mitt huvud på. De fick sedan i
uppgift att rita roliga frisyrer som jag inte skulle
våga klippa mig i.... och sedan gjorde jag just detta.


2012-12-16 Den stora pepparkakskuppenAlla elever vet att jag ÄLSKAR pepparkakor. I år bara en vecka innan jul har någon mage att stjäla alla mina pepparkakor från personalrummet. Brottsplatsen spärras av, en excentrisk CSI-tekniker kallas i som tar fingeravtryck på alla elever och personal för att hitta den skyldige.

2014-12-15 Kapten Haddock
Haddock träder in som vikarie för en utmattad NO-lärare. Han går igenom lite stjärnformationer och navigering till sjös med eleverna.



2014-12-16 Dupond & Dupont
Även Dupondtarna träder in och vikarierar för mig. Lite röriga och förvirrade är de allt, och spenderar mycket tid med att leta efter varandra. Konstigt nog såg aldrig eleverna båda på samma plats. Minst en saknades alltid ;-)

2014-12-17 Tintin
Sista vikarien innan julen 2014 var Tintin. Förutom att leta efter Milou undervisade  han eleverna om kryptologi och primtal.

2015-12-14 Charles Darwin
Först ut av vikarierna 2015 var Charles Darwin. Han berättade om sin evolutionsteori och lät även eleverna uppleva denna med egenhändigt karvade "finknäbbar", öar av heltäckningsmatta och olika sorters föda.






2015-12-15 Albert Einstein
Albert Enistein som vikarie hade gjort det lätt för sig. Han hade köpt en hel tunna flytande kväve och showade för alla skolans elever i aulan. Tänk om alla vikarier hade dessa pretentioner på utrustning. Kul verkade alla ha haft iaf....



2015-12-16 Gregor Mendel
Mendel var den första vikarien som kom till skolan och ville ha hjälp av eleverna att bevisa sina teser. Han hade hört att NO-läraren på Axonaskolan kritiserat det statistiska underlaget i han undersökningar och behövde därför hjälp att samla mer statistik. Det fick dock bli majs istället för ärter.



  

2015-12-17 Sir Isac Newton
Newton geomförde lektioner med högstadieeleverna om tröghet, men passade även på att köra lite "street-preformance" ute på skolgården på rasterna genom att rycka dukar av bord mm.



2016-12-12 Pythagoras
Matematikern Pythagoras är först ut som vikarie 2016. Han har börjat tvivla på sin egen sats (gällande rätvinkliga trianglar) och behöver elevernas hjälp att åter bevisa den.



2016-12-13 Alexander Graham Bell
Bell kom till skolan och var mycket irriterad på de moderna telefonerna. Förstår inte folk det geniala i hans enkla uppfinning? Han hade med sig material och byggde tillsammans med eleverna en fungerande telefonväxel i klassrummet.



2016-12-14 Hank "Beast" McCoy 
2016 skrevs programering in i läroplanen. Beats kom till skolan för att introducera detta och samtidigt hitta lämpliga rekryter till X-men Accademy bland eleverna.



2016-12-15 Nikola Tesla
Tesla berättade om sina idéer och visioner. Hur han uppfann saker för mänsklighetens bästa. Eleverna fick även prova att bygga enkla elektromagneter och elmotorer.



2017-12-18 Olof Eneroth¨
Som Sveriges första polmolog och en föregångare inom skolträdgårdar, hade Olof mycket att tala om på Axonaskolan. Det blev provsmakning av äpplen för samtliga elever, och även ympning och äppelförädling för de äldsta eleverna.



2017-12-19 Alfred Nobel
Alfred kom till skolan i frack. Han berättade om sina tankar kring Nobelpriset, sina egna uppfinningar och sitt eget arbete. Självklart kunde han inte låta bli att "spränga" lite. Krutröken låg tjock i skolans aula av all bomullskrut som brändes av.



2017-12-20 Henri Becquerel
Jag förbjöd Henri att ta med sig radioaktiva preparat till skolan. Han byggde då tillsammans med eleverna en enkel dimkammare för att spåra alfa-, beta- och gammapartiklar. självklart kunde han inte låta bli att spexa lite med den överblivna torr-isen. Han orsakade bla en mindre översvämning på skolans personalrum.


lördag 11 november 2017

NATUREN ÄR FANTASTISK!

Städade lite ute på tomten idag och hittade dessa bortglömda broccoliplantor bakom garaget. Jag har ett litet planteringsbord och en hylla där. Jag brukar använda hyllan till avhärdning och även för förvaring av extraväxter. Väderstrecket är västligt så soltimmarna är begränsade. Samtidigt är läget ganska skyddat, vilket gör att det ofta inte gör så mycket om man glömmer att vattna en dag eller två.


Som biologilärare undervisar jag om arv och miljö och är väl medveten om detta fenomen... ändå häpnar jag när jag ser det SÅ påtagligt som i detta fall. Dessa broccoliplantor såddes i februari!!!! De har stått bakom garaget som "avbytare" om någon av de ordinarie spelarna skulle bli sjuk eller så. Bara att de lever är fantastiskt nog. De ser relativt friska ut. Om jag inte visste bättre skulle jag gissar att de bara var ngn månad gamla. Jag får kanske börja visa bilder på min broccoli för eleverna, istället för att tala om "Öringens anpassning". (Fisken alltså)


Deras mer välvuxna kamrater, som fått mer näring, solljus, vatten och utrymme rycktes idag upp ur trädgårdslandet. Stjälkarna på två av dessa var grövre än mina underarmar. Detta syns kanske inte så bra på bilden eftersom bladen täcker det mesta. Plantorna har klippts ned helt 3 ggr i sommar. Jag har skördat otaliga kilo broccoli på bara 2 kvadratmeter. Det har varit ett fantastiskt broccoliår för mig.

Jag har bestämt mig - NU RYKER MORÖTTERNA!

Jag har velat fram och tillbaka. Ska morötterna och broccoli får vara kvar... eller skall de tas bort? Länge har jag varit inne på att låta dem stå, och jag har därför skaffat hem tre rejäla säckar med halm att täcka morötterna med, så att de kunde finnas kvar i landet hela vintern. Men i veckan ändrade jag min plan... och idag rök alltihopa.


Det blev ett rejält lass med grönsaker som bars in i farstun i eftermiddag. I morgon får jag igång tidigt så att jag hinner tillaga och förädla de härliga råvarorna, så att vi får glädje av dem. Planen är att broccoli och brysselkål blir lyxiga tillbehör till söndagssteken (som vi för ovanlighetens skull skall ha). Morötterna skall bli en mustig morotsoppa som snabbt kan tinas de dagar det är lite stressigt med middagen och vitkålen skall bli surkål till julbordet.


Säkert upprör jag någon med mitt tilltag. Många av grönsakerna hade verkligen kunnat stå kvar ute i landet. De skånska vintrarna är milda, så morötter kan vi plocka hela året om de bara skyddas lite. Och min fantastiskt givmilda broccoli hade säkert kunnat producera några små buketter till. Men det finns en anledning till att mina bäddar gapar så tomma just nu.


Anledningen heter TULPANER!!! Förra året snubblade jag över en rejäl hög billiga tulpanlökar på rean. Jag visste hur mycket min fru älskar färska tulpaner och tänkte att jag kanske kunde överraska henne. Istället för att ha tulpaner i rabatten som är "fina där de står", kunde man kanske låna några bäddar i köksträdgårdslandet till snittulpaner under en tid.


Experimentet blev mycket lyckat. Tulpanerna stod där jämte den övervintrade purjon i prydliga rader. Vi hade färska tulpanerbuketter överallt i huset och tog även med oss egna tulpaner som "gå-borts-blommor". Tulpanerna var kraftiga, fina och helt krispigt färska. De stod nog dubbelt så länge som en köpt bukett. Det hela kändes MYCKET lyxigt och numera är det inte bara frun i huset som uppskattar tulpanerna på bordet. När jag nu odlat dem själv (istället för att köpa dem) knyter jag an till dem på ett annat sätt. Jag ser tulpanerna på bordet i ett nytt ljus så att säga.


Vi plockade alla blommorna så att dessa ej skulle ta mer näring från löken än nödvändigt, men lät blasten stå kvar ett bra tag och fylla på lökens energireserver. Jag plockade sedan upp lökarna och lät blasten torka in. Lökarna har jag sedan förvarat luftigt i en låda och skall i år sätta dem igen. Lökarna hade delat sig och var nu flera, men vissa var ganska små. Jag sätter alla, men tror inte att alla kommer blomma detta år.


Bädden jag hade tulpanerna i var tänkt för kål och frilandstomater. Båda dessa förodlade jag jag själv, så det var ingen brådska att frigöra ytan. Tulpanerna blev på detta vis en del i den serieodling jag har för att utnyttja min ganska ringa odlingsyta.


Efter övervägande bestämde jag mig alltså för att göra om min tulpanodling i år igen. Så pass bra var den. Och ja jag vet att jag kanske tappar lite odlingstid. Kanske jag skulle kunnat klämma in en snabb skörd av spenat där i bädden... men jag känner ändå att det är värt det.

Jag är väl medveten om att alla tulpanlökar inte lämpar sig att lagra. Jag vet inte om jag kommer orka med jobbet att torka in lökarna i år. Kanske jag bara desperat sliter upp dem för att hinna med den där tidiga skörden av mangold....men vad gör det? Du tycker kanske det känns som slöseri att slänga lökarna på komposten? Det tänkte jag också... men sen kom jag att tänka på att alla förtjänster, ÄVEN OM LÖKARNA EJ ÅTERANVÄNDS.
  • Handlaren får några kronor för lökarna som annars kastats.
  • Vi får massa fräscha tulpaner för så lite som 10-15 kr/kg (1 kg är ca 30-40 lökar), jämfört med att köpa buketter för 20-50 kr/st i dagligvaruhandeln.
  • Handlaren som säljer lökar vågar beställa mer nästa år och utbudet ökar för oss konsumenter.
  • Miljön vinner på det eftersom jag inte köpet tulpaner som fraktats hit. 
  • Även om jag varje år köper nya lökar och dessa ej är framtagna i Sverige utan även de fraktas, är frakten av lökar mindre krävande och mycket mer platseffektiv. 
  • Miljön vinner även på min odling eftersom den sker helt utan extra tillförd energi och eftersom odlingen sker på en yta som ändå stått tom.
...och vem vet. Kanske blir det som vid den stora börskraschen i Holland vintern 1636–37. Man hade drabbats av tulpanmani. Priserna på tulpaner sköt i höjden tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. Jag kanske kan bli RIKTIGT rik på mina tulpaner ;-)

torsdag 2 november 2017

Experimentlustan är död...länge lever experimentlustan

Jag tror inte ett dugg på det där med vintersådd. På fröpåsarna står det ju när grönsakerna skall sås...och det skall man följa! ..... fast nu håller man ju faktiskt på att omvärdera detta och skriva mer på fröpåsarna om vintersådd. Ändringarna är resultatet av att alla odlare inte följer "reglerna", utan vågar gå sina egna vägar.



I dag har jag haft världens lyxigaste egentid! Döttrarna är bortresta och frun jobbade. Jag passade då på att göra en av de saker jag älskar mest av allt. ATT PROVA NYA SAKER! Bara för att se om jag kan...och upptäcka hur svårt/lätt det kan vara. Det jag provat på idag är att ysta min egen ost. Det är så kul att prova nya saker... att jag blir alldeles pirrig i magen. Min fru kom hem precis lagom då jag stod och delade ostmassan. Hon hann knappt komma in genom dörren innan jag tvingade fram henne till spisen. "Kolla, kolla, kolla här i grytan! Visst är det häftigt?" Jag älskar den där känslan!


För mig ligger mycket av glädjen i själva processen och upptäckarglädjen. Jag angriper oftast en utmaning genom att först läsa en massa. Läsa om andra som försökt, se olika metoder och sedan hitta en metod som passar mig. Misslyckas jag får jag krypa till korset och fråga om hjälp. Jag ser det absolut inte som ett nederlag att be ett proffs om hjälp... men det är kul ibland att uppfinna hjulet själv. 

Grejen är att jag faktiskt tänkt göra egen ost redan i fjol. Jag berättade om det för några vänner. Oturligt nog fanns en mejerist, eller närmare bestämt en ostmästare, i församlingen. Jag fick genast veta "allt jag måste tänka på" och "alla misstag jag kan göra". Jag känner personen väl och vet att det enbart var välmenande. Men det förtog faktiskt hela glädjen med att få försöka själv. Därför blev det faktiskt ingen ost i fjol.

Att kreativa människor bejakar sin upptäckarglädje är SÅ viktig. Att man inte lyssnar på förstå-sig-påare som gärna delar med sig av sin kunskap om hur saker måste göras. Att man vågar misslyckas och inte ser det som en förlust när pessimisterna som tidigare sa "Det går aldrig!" får rätt och därför möjlighet att säga "Vad var det jag sa?"

I odlingssammanhang ser jag tyvärr detta alltför ofta. Personer som har en idé de vill testa och som delar med sig av den i ett socialt forum. Kanske med hopp om mer input eller helt enkelt några uppmuntrande ord och ryggdunkar för sin nyfikenhet och kreativa tankar. Istället möts de av en vägg av "Det går aldrig!" och "Det har vi redan försökt." Ve och fasa om dessa personer då inte är starka. Tänk vad vi kan gå miste om då!

Så nästa gång du läser att någon skall testa att vinterså en värmekrävande grönsak, plantera växter lämpade för en lägre växtzon eller beskära fruktträden på ett annorlunda sätt. Tänk lite innan du svarar. Självklart är det snällt att hjälpa en medmänniska och självklart skall man försöka förhindra katastrofer... eller skall man det?  



Och blev du nu sugen på att göra egen ost så kan du läsa om hur jag gjorde här.... eller du är kanske också som jag...och helst vill prova själv ;-)

I år gör jag äntligen egen julost!

Som jag skrev i föregående inlägg har jag länge velat prova att göra egen julost. Jag ser det mest som ett experiment för att se om jag kan och ser med spänning fram emot hur själva resultatet blir. Innan jag började läste jag en massa instruktioner och komponerade sedan ihop mitt eget recept. Mjölken köpte jag från en bonde. Då den inte var pastöriserad fick jag först börja med detta innan själva osttillverkningen kunde börja.


Ingredienser
  • 20 liter mjölk (Får inte vara homogeniserad) 
  • 2 dl filmjölk
  • 6 msk ostlöpe
  • 20 g salt (utan jod)
  • Kognak


Utrustning
  • Stor gryta
  • Träslev
  • Termometer
  • Lång kniv
  • Glest vävt tyg (silduk)
  • Ostform


Utförande

  1. Pastörisering - Görs om mjölken ej är pastöriserad. Hoppa annars över detta steg. Värm upp mjölken till 63-65 grader. Håll mjölken vid denna temperatur i 30 min under omrörning. Kyl sedan ned mjölken till 32-37 grader med hjälp av rinnande vatten.
  2. Starter - Se till att mjölken håller 30 - 37 grader. Tillsätt filmjölken (starter) under omrörning. Vänta sedan 15 min.
  3. Löpning - Tillsätt ostlöpen. Rör ca 1 min och låt sedan mjölken vila i minst 30 min utan omrörning.
  4. Test - Prova om ostmassan stelnat. Detta görs enklast med ett lätt tryck med sleven. Ytan skall vara geléaktig och gulaktig vassle skall tränga fram.
     
  5. Dela ostmassan - Dela ned osmassan till kuber (koagel) som är 1-2 cm stora. Detta gör du genom att försiktigt skära i ett rutmönster så att stående staplar bildas. Med väl rengjorda händer vänds staplarna upp så att de även kan delas på längden.
  6. Ta bort vassle - Rör försiktigt runt, vänta en stund och låt ostmassan sjunka till bottnen. Du kan nu ta bort upp till 1/3 av vasslen så att det blir lättare att jobba med ostmassan.
  7. Dra ur mer vassle - Värm mycket långsamt (ca 15 min) upp ostmassa och vassle till 38-40. Håll denna temperatur i ca 15 min fortfarande under omrörning. Nu krymper kuberna (koaglet) ihop ytterligare och mer vassle frigörs.
  8. Häll av vasslen - Nu kan du hälla eller ösa bort resterande vassle.
  9. Salta - Tillför saltet i ostmassan och rör om.
  10. Sätt osten - Lägg ett glesvävt tygstycke i ostformen och för över ostmassan. Vik över tygstycket och sätt på en vikt. Tänk på att inte får för många veck. Osten formas nu. Alla märken som blir på osten är bra groplatser för mögel längre fram i processen. Se även till att vasslen som pressas ur kan rinna undan så att osten ej står i den.
  11. Vända osten - De närmaste 4 timmarna skall osten vändas en gång i timmen. Skölj av duken varje gång och tänk på att det är nu ostens form bildas.
  12. Låt osten vila -  Låt osten vila i rumstemperatur och så att vasslen kan rinna av. Vänd osten  morgon och kväll. När det ej längre kommer ut vassle kan man ta bort duken och formen och förvara osten liggande på tex en plåt eller skärbräda. Ett bra utrymme att ha den är i en låda el tex i ugnen  så att flugor eller andra djur ej kommer åt den.
  13. Efter ungefär en vecka så har ostens yta torkat helt. Osten bör nu lagras lite svalare, ca 16-18°C. Om osten vätskar sig tar man lite salt och gnider in på detta ställe. Torka bort salt och vätska efter behandlingen och låt den fortsätta torka. Se över ostarna vid varje vändning. Vid uppkomst av mögel skrapar man bort detta och gnider in med lite grovt salt, eller penslar med sprit. I denna fas kommer jag pensla min med kognak för att både hålla mögel borta och ge en viss smak. 
Observera att detta är första gången för mig. Det är ett experiment. Och om något har processen gett mig ytterligare respekt för yrkesfolket. Så mycket kunnande och så mycket hantverk. Kul att få en liten inblick i er värld. Näst på tur blir nog ett besök i något micro-mejeri.
Utrustningen
Pastörisering pågår
Ostlöpe  - Ett kul enzym

Testar om löpningen är färdig

Delar ostmassan

Vänder upp staplarna med ostmassa

Koaglet i löpen

Koaglet krymper när löpen utsöndras

Osten i sin duk och form


Osten vid första vändningen