lördag 23 september 2017

2015 års äppelcidervinäger...ett roligt minne

I år har jag verkligen inte fått någon äppelskörd att tala om... men pga en fråga i ett forum fick jag anledning att kolla igenom gamla bilder. Kan inte låta bli att le när jag ser dessa bilder. 😁


För två år sedan fick jag riktigt mycket äpplen...och massa fallfrukt. Under sommarens resa till min frus släkt i Slovenien hade jag sett hur de gjorde sin egen äppelcidervinäger. Jag fick även med mig flera flaskor av deras fina vinäger hem. På botten av flaskorna låg en massa härligt krafs som kunde kickstart min vinäger... sk vinägermamma.

Nu återstod ju bara det där med att pressa must. Hur skulle jag göra det? Ja, det är just bilderna och minnet som får mig att dra rejält på smilbanden. Mitt recept blev: En matberedare, en kasserad saftmaja, en gammal domkraft, en rund träskiva och så hela garaget som mothåll.


Det är alltså inta bara nöden som är uppfinningarnas moder...utan även LUSTEN. Resultatet av mitt lilla experiment blev 20 liter härlig äppelcidervinäger. I kylskåpet står numera en burk med egna vinägermammor som jag kan använda nästa gång skörden blir god och lusten faller på. Frågan är bara om jag skall leta efter en billig äppelpress på "höstrean"... eller om det helt enkelt är roligare att göra det med domkraften i garaget. :-D

fredag 8 september 2017

Gröna tomater... vad är grejen med dem?

Jag vet att många av er säkert tycker det är provocerande när jag säger det... och det är faktiskt nästan så att jag skäms över det.... men jag har faktiskt ännu inte lärt mig uppskatta just gröna tomater. Därför är jag nu så glad att jag hittat en RIKTIGT effektiv metod att få dem att mogna.

En röva-balle-korg med gröna tomater...eller som en mer civiliserad person sagt en dubbelbukig grönsakskorg

För 6 dagar sedan skördade jag en välfylld "röva-balle-korg" (jo den kallas faktiskt så i Småland där jag köpte den) med knallgröna tomater. Lite modstulen var jag eftersom jag faktiskt inte uppskattar de gröna så mycket. Hur skulle jag få dem att bli röda? Jag valde att testa ett (för mig) nytt sätt att få dem att mogna och är HÄPEN över resultatet. 

Resultatet efter bara 6 dagar

Så häftigt! På bara 6 dagar har en tredjedel mognat, en tredjedel blivit halvmogna, en tredjedel fortfarande gröna och endast 2 tomater har blivit dåliga och fick kastas.

Första lagret ligger i lådan

Tricket jag har använt är så simpelt som en kartong, några tidningar och några lagom fula röda äpplen. Att både röda äpplen och tomater är sk "klimakteriefrukter" dvs att de mognar under inverkan av gasen eten och själva även avger denna gas i stegrande mängder då de mognar... det visste jag sedan växtfysiologikursen på högskolan. Jag har gjort otaliga experiment med mina elever. Men att de mognade snabbare i MÖRKER (?) och i en temperatur strax UNDER (?) rumstemperatur gick inte bara utanför mina kunskaper....utan lät rentav ologiskt.

Som ni ser på bilden la jag ut ett enkelt lager av tomater i lådan tillsammans med ett eller två röda äpplen. Äpplena var lagom fula, dvs lite kantstötta och bruna på sina ställen, då detta sägs göra att de utsöndrar ännu mer eten. Jag la på en tidning innan nästa lager tomater lades ut.Lådan stängdes slutligen och placerades i källaren där jag har ungefär 16 grader nu på sommaren.

De röda lite skadade äpplena och de två tomater som blivit dåliga.

Jag ÄLSKAR resultatet! Att säga att jag inte gillar mina gröna hemodlade tomater är lite som att säga att jag inte gillar mina egna barn. (Liten överdrift...men ni som odlar förstår nog ;-) Nu får jag MYCKET mer glädje av mina röda fina tomater.

onsdag 6 september 2017

HÖST och vila?... Nej just nu är det mer trädgård och odling än någonsin för mig.

Skördetid, start av inomhusodlingar i form av Micro Leaf och Hydroponics, testodling av svamp, pumpaodling, föreläsningar, planering av trädgårdsland i skolan, trädplantering hemma och så ett stort skördeevent på jobbet. Tempot är hysteriskt och just nu känns det som att jag äter, sover, andas och drömmer odling 24 timmar per dygn!

Det har varit tyst ett tag i min blogg. Några av er tror kanske att jag tagit semester med odlingarna...men så är ABSOLUT inte fallet. Det händer SÅ mycket spännande just nu och materialet nedan hade säkert räckt till 10 enskilda inlägg... men jag buntar ihop dem, skriver kort om varje sak och låter bilderna tala. Baserat på kommentarer och frågor kan jag sedan utveckla texterna och skriva fler inlägg.

27/8 var jag med och genomförde "Trädgårdsdagen" i Bäckaskog med Kristianstads Trädgårdsförening. Fler bilder från den härliga dagen hittar du på föreningens Instagramkonto.

2/9 var jag med som utställare på "Skördefesten" i Tivoliparken Kristianstad. Jag visade Micro Leaf under parollen "Det är alltid rätt tid att så". Mer bilder kan du se på mitt Instagramkonto

Mina elever har startat upp MicroLeaf-odlingarna i skolan. Fönsterna svämmar just nu över av de små fina primörerna. Läs mer om konceptet med Micro Leaf här.

Uppstart av våra hydroponiska odlingar har skett. I klassrummet står brätten med små plantor. Tyvärr var jag denna gång tvungen (pga tidsbrist) odla i mineralull. Jag brukar ej använda detta material, men det var det enda jag hade hemma. Läs mer om våra hydroponiska odlingar här

Planering och förberedelser av vår stora skördedag den 8/10 sker nästan dagligen i någon form. Nyfiken? Ladda hem affischen här. 

Arbetet med den egna tomten fortskrider. Under helgen som gick planterade vi 6 st 3 meter höga avenbokar. Dessa skall då de etablerat sig klotklippas och bidra till en trevlig inramning av tomten. Jag använde en typ av rotbevattning jag tidigare skrivit om här.

På skördesidan är det just nu mycket Tomater, gurka och kål som gäller. Inläggningar görs flera ggr i veckan i det Anderssonska hemmet.

Under helgen hann vi även med tre trädgårdsbesök med Kristianstads Trädgårdsförening i Hässleholmstrakten. Avkopplande och mycket inspirerande. Se bilder från alla tre trädgårdarna på Kristianstads Trädgårdsförenings Instagramkonto.


Fredagen den 29/9 skall jag stå på trädgårdsscenen på Bokmässan. Så smått har jag börjat fundera på vad jag skall säga och fundera på hur en eventuell presentation i bildform skall se ut.

I morgon kommer troligtvis det svamp-mycel jag beställt från Ecofungi.se. Nu skall eleverna och jag börja testodla igen.

I morgon levereras troligtvis det snygga kastanjestaket som skall omgärda vårt skolträdgårdsland. Nu gäller det bara att bli färdig med skissen på själva landet så att anläggningsarbetet kan börja.

Det spretigaste inlägget någonsin blev detta. Om du undrar något, eller vill att jag förklarar...skriv en fråga i bloggen. Jag brukar ALLTID svara, även om jag varit dålig på att skiva inlägg på sista tiden. Jag lovar att bättra mig och skriva mer kontinuerligt så att det ej blir denna ketchup-effekt.


lördag 29 juli 2017

Att tillaga förvuxna rödbetor

Idag hade jag lite tid över och hann testa en udda idé jag haft om hur man kan tillaga förvuxna rödbetor. Det visade sig vara en enkel och effektiv metod med kanongott resultat!


I veckan körde jag från sommarstugan för att hämta posten, kolla till villan och grönsakslandet. Det kan hända mycket då man lämnar sina grönsaker osedda 4-5 dagar. I odlingssammanhang kan detta betraktas som eoner av tid om vädret är gynnsamt. Denna gång hade inte alltför mycket hänt. Dock hade några undangömda rödbetor ränt iväg och blivit GIGANTISKA. Knytnävestora rödbetor...precis något jag ville ha.

Jag har länge haft en idé om att testa att baka de där förvuxna rödbetorna man råkar få ibland över öppen eld. Nu hade jag både rödbetorna, men även tiden att testa. Regniga dagar i sommarstugan (utan alla de distraktionsmoment som finns på hemmaplan) kan användas till små sidoprojekt som annars alltför ofta prioriteras bort.

Det fåtal ingredienser behövdes för experimentet

Enkla tillagningsmetoder tilltalar mig. Hittar jag en tillräckligt enkel metod kan jag tex även använda den i fält tex då jag är ute med min scoutgrupp.

Idén denna gång är att baka riktigt stora rödbetor i ett skal av lera över öppen eld. Min tanke är att använda trolldeg då denna lera är enkel att göra, behöver få ingredienser och i teorin även på ett naturligt sätt kan överföra en lagom sälta till rödbetan. Som en bonus blir det ju även minimalt med disk. De torra ingredienserna går att blanda hemma, inga kylvaror behövs, tillagning sker över öppen eld och metoden går därför utmärkt att använda i fält. Jag hoppades innerligt att min idé skulle funka.


Ingredienser till trolldeg
(till ca 2 stora rödbetor)
1 dl vatten
1 dl salt
2 dl vetemjöl
1 msk matolja

Grillning över öppen eld.

Jag rullade in de stora rödbetorna i ett tunt lager av trolldeg la dem på grillgallret. Osäker på hur länge de skulle ligga på försökte jag googla. Någon måste ju gjort detta? Hittar inget recept och fick prova mig fram. Efter 30 min hade de fortfarande bra tuggmotstånd och efter 40 min var de betydligt mjukare. Någonstans i detta tidsspann verkar alltså baktiden vara.

De grillade bullarna såg brända ut...men innehållet var fint

Bullarna såg lite brända ut då jag tog dem av grillen. När jag öppnade upp såg de dock mycket fina ut. All vätska hade bevarats inne i lerskalet och rödbetan var riktigt saftig och fin. Smaken var angenäm. De smakade MYCKET rödbeta. Sältan hade ej trängt in hela vägen utan var mer påtaglig i ytterkanten. Detta var verkligen en rolig metod. Jag kommer helt klart att tillaga stora rödbetor på detta vis fler ggr. Blir ju en rolig grej också när de ligger där på gillen.

Fick idén till denna metod då jag såg ett TV-program där Kjelle Bergström åkte runt i Asien och käkade inhemsk mat. I ett avsnitt åt han en helgrillad kyckling som bakats in i lera och lotusblad - "Beggars Chicken". Självklart vill jag även testa att tillaga Beggars Chicken... men det får bli en annan gång. Det låter som en rolig rätt men tråkigt nog är jag själv allergisk mot kyckling så därför är jag lite mindre taggad.

Funderar även på om det finns fler saker som går att tillaga på samma sätt. Ni som läser detta får  mer än gärna fundera och komma med förslag.



onsdag 19 juli 2017

Vi blåser liv i historisk teknik för rotbevattning

Vi vet inte hur effektiva de är, men vist ser denna historiska rotbevattning MYCKET trevligare ut än de där gula plaströren? ...och så är de gjorda av naturmaterial. Helt klart värt att testa tycker vi.

En historisk rotbevattningsteknik

Min fru är från Helsingborg och vi besöker därför staden med jämna mellanrum. Förra våren besökte vi Fredriksdals trädgårdar och museum. Man hade precis planterat en mängd nya träd och buskar. En sak som fångade min uppmärksamhet var små buntar av ris (såg ut som änden på gammaldags riskvast som stack upp ur marken) Eter ett tag hittade jag informationsskyltar om vad det var. Det var en gammal teknik för rotvattning av nyplanterade träd. Armtjocka bundna buntar av tunt ris placeras vid plantering så att ena änden kommer under rotklumpen och den andra sticker upp lite över markytan. Där vattnar man sedan och riset leder då ner vattnet hela vägen under plantan.


Första bunten färdig

Mycket spännande sätt att rotbevattna tycker jag. Helt klart värt att testa. Kul att testa en historisk metod också och hålla det vid liv. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att det företrädelsevis var lind man använde. Varför just lind vet jag ej. Kanske var det tillgång som styrde, kanske att just lind ruttnar lagom snabbt. Kanske på att lindens bast även användes till att binda runt buntarna. Jag vet ej, men vi har gott om lind-sly i åkerkanterna vid vår sommarstuga.


En rejäl hög med lind-sly

Detta kändes som en bra aktivitet och gemensamt pyssel då vi är vid sommarstugan. Stugan ligger mitt i skogen och vi uppmuntrar gärna barnen att ta tillvara på just detta när vi är där. Vi tillverkade ett antal buntar som vi sedan skall kunna använda efterhand hemma då vi planterar träd i sommar. Äldsta dottern har i år tagit sitt knivbevis på scouterna och är mycket glad i att få använda sin kniv.


Linnéa är koncentrerad när hon kvistar riset med sin kniv

Denna hög med grenar räckte till 6 fina buntar

Vi använde ståltråd, tänger och en najapparat för att få snygga buntar. Första bunten gjordes på känsla och den blev 65 cm lång och ca 10 cm i diameter. Kändes lagom, så vi körde vidare på detta. Vi la grenarna med den tjocka änden uppåt. På så sätt blev bunten svagt konisk. Lite som en tratt tänkte vi. Även detta kändes tilltalande så vi fortsatte med det.


Verktygen vi använde

Kommer det att funka? Tja, det ser vi först i efterhand. På pappret känns det som en bra idé. Vattnet kommer dit det skall och stimulerar trädet att bilda rötter på djupet istället för ytan. Eftersom det helt och hållet är naturmaterial så kommer bunten med lindträ att på sikt förmultna. Om detta nu är en bra metod... varför kan man inte köpa buntar av lindträd i fackhandeln? Tja, på detta har jag inget svar. Kanske har en gammal teknik fallit i glömska. Kanske är det billigare att sälja gula plaströr eller gröna bevattningssäckar. Eller har helt enkelt vatten blivit för tillgängligt för oss så att vi inte har behövt bry oss under en lång tid.


Mer läsning: Länk till Fredriksdals beskrivning av sitt projekt

tisdag 18 juli 2017

Att vara en social terrorist öppnar många oväntade dörrar

Ett oväntat möte på en loppis i söndags gav mig dessa fina knölar och även dessa fantastiska holländska "lök-kistor". Nu skall jag bara få koll på hur man odlar knölarna och använder kistorna på bästa sätt.

Rocoea purpurea

Jag är VÄLDIGT glad för att tala med människor. Social status, utbildning, etnicitet, religion, yrke, kön och ålder spelar ingen roll. Människor ÄR intressant. ALLA har historier att berätta som kan berika mitt liv. Jag är själv inbiten naturvetare och har även valt att engagera mig partipolitiskt. Jag tycker ändå det är mycket berikande att tala med folk som har en annan åsikt än jag... så länge de ej försöker övertyga mig om att deras sätt att se på saken är den rätta och att jag MÅSTE tycka som de.

En före detta förälder (alltså en av mina X-elevers) är precis lika pratglad som jag. En gång då vi sammanstrålat och talat en längre stund ursäktade hon sig själv. "Nej nu måste jag sluta prata. Jag har SÅ svårt för det. Mina söner påstår tom att jag är en social terrorist." Jag tyckte detta uttryck var så himla bra och har valt att reclaima det. Jag kallar mig själv numera med stolthet SOCIAL TERRORIST. Min närmast maniska lust att tala med folk har öppnat många oväntade dörrar i livet. Jag har tex haft 8 anställningar och tackat nej till ungefär lika många... trots att jag endast sökt ett enda jobb i mitt liv.

I söndags åkte jag och familjen runt på ett par olika loppisar. Utanför en av loppisarna fick jag syn på en man som höll på att lasta ur några trälådor ur en skåpbil. Nyfiket betraktade jag mannen och de snygga lådorna en stund, innan jag gick fram för att fråga vad lådorna haft för användningsområde. Det visade sig att mannen var holländare och jobbade med lökar och knölar. Efter en stunds språkande gick han till sin bil och hämtade en näve knölar. På en lapp skrev han upp namnet "Rocoea purpurea". Den härstammade från Himalaya. Mycket mer än så vet jag inte...men idag skall de iaf planteras. De ser vackra ut på bilder jag hittar. Vårt samtal ledde även fram till en beställning av likadana lökkistor som han precis levererat till loppisen (hans namn på dem). Komiskt att han dök upp och att jag gick fram och pratade. Jag hade bara några dagar tidigare varit inne i en fackhandeln och tagit reda på pris på motsvarande produkt i plast. Dessa är så mycket snyggare i mina ögon. 

Knölarna som skall sättas idag

Jag var tyvärr lite ivrig och fick ingen bra bild. Men Lök-kistorna är URSNYGGA.

Det är bra att vara lite översocial och inte kunna låta bli att tala med folk ibland... även om en del av er icke-terrorister säkert bara tycker att jag är en snackig jävel.

söndag 16 juli 2017

Dags att färdigställa den kapriserad ramslöken

Jag har tänkt göra det länge....men missat i flera år. Vi har MYCKET god tillgång på ramslök och är duktiga på att ta tillvara på det under våren. Vi gör pesto, inläggningar och använder det direkt i matlagningen. Det vi varje år missat är att ta hand om själva frökapslarna. Kapris gjord på ramslökens frökapslar vara något alldeles speciellt, och verkligen inte något för "veklingar" . Det skall vara mycket kraftigt i smaken.



I år blev det iaf av om än lite sent. Förställningarna hade börjat vika ner sig, vilket försvårade plockningen. Min äldsta dotter hjälpte till att repa av frökapslarna från stjälkarna och rensa bort fula delar. Själva receptet är busenkelt.



Ingredienser
5 dl frökapslar
3 dl salt
3 dl vinäger

Instruktioner
1. Lägg frön i salt i en glasburk och skaka om. 
2. Låt stå svalt och mörkt i fyra veckor.
3. Skölj noga bort saltet.
4. Häll på en god vinäger så att det täcker kapslarna. 
5. De kapriserade frökapslarna får bäst smak efter cirka en vecka och håller i minst ett år.



Tänk på att ramslök är fridlyst i vissa delar av Sverige och inte får plockas.

måndag 10 juli 2017

I natt torkar jag jordgubbar och hinner äntligen blogga


I eftermiddag hade jag lagt mig till rätta i hängmattan efter väl förättat värv. Jag låg där och scrollade igenom Facebookflödet. Plötsligt läste jag "IDAG SISTA DAGEN PÅ SJÄLVPLOCKNINGEN" Jag kastade mig i bilen och körde ner till fältet. Klockan var 17.45 då jag anlände och jag fick betala i förväg eftersom tjejen i det lilla försäljningshuset säkert skulle hunnit gå hem innan jag plockat de 9 liter jag betalat för. Jag var ensam på fältet, tog lite extra lång tid på mig och valde jordgubbar med omsorg. Anledningen till att jag stressade iväg var dels att vår familj verkligen ÄLSKAR jordgubbar. Men även att jag ännu ej hunnit torka några gubbar till vinterns müsli.


Äggskivaren funkar bra och skyndar på arbetet ENORMT

Ikväll torkas alltså gubbarna till müslin. Jag har sett till att hitta stora gubbar som lätt går att skiva i äggskäraren och som ej heller blir för små då de torkats. Just jordgubbar (I synnerhet då de skivats) upplever jag lätt fastnar i min bär- och svamptorks galler (Finns dock mer finmaskiga nät än mina som säkert är bättre). Jag väljer därför att torka dem i ugnen på bakplåtspapper. Viktigt är att temperaturen ej överstiger 50 grader och att luckan står lite på glänt så att fukten kommer ut. Det tar ca 8h att torka in gubbarna så att de blir riktigt torra.

De delade jordgubbarna blir lövtunna efter torkning och luktar och smakar fantastiskt!

Medan jordgubbarna torkar i ugnen och familjen sussar sött på övervåningen tar jag mig äntligen tid att blogga. Ett par, tre bakåtdaterade inlägg har det blivit om självvattnande stora krukor i träregnvattentunnor i trä och snygga skyltar gjorda av skedar..... och nu hann jag även med att skriva detta ;-)

Edit: Det visade sig att detta ej var sista självplockningen. Den stänger TILLFÄLLIGT. Det nya fältet med senare bär kommer att öppnas också...men det dröjer. Först används det för vanlig plockning.


måndag 3 juli 2017

Snygga skyltar av återvunna skedar

Det regnar fortfarande och jag känner mig kreativ. Har massa roliga projekt som legat i bakhuvudet länge och mognat. Nu när jag har sommarlov släpps kreativiteten med de egna odlingarna och trädgården lös liksom

😉

Delar med mig av dessa eftersom de blev bättre än jag hoppats. Återvunna loppis-skedar som jag med typer stansat ut till så-skyltar. Hade tänkt att även detta skulle vara ett familjeprojekt och involvera döttrarna....men det var RIKTIGT tungt. Både att platta ut skedarna (gjordes med ett skruvstäd) och stansa dem.

Skyltarna är kanske lite överkurs nu när grönsakerna faktiskt kommit upp och man tydligt ser vad det är... men nu har jag ju dem gjorda liksom. Så nästa vår när jag skall så (samtidigt som de nationella proven skall rättas) behöver jag ej stressa.... och så blev de ju faktiskt ganska "piffiga" också 


😉

Edit: Udda rostfria skedar köper man på loppis för 1kr/st.
Stansarna köpte jag på på 
Claes Ohlsson för 299:-

fredag 30 juni 2017

Enkel regnvattentunna i trä

Jag fick många positiva reaktioner på min första film som handlade om hur du bygger egna träkrukor. Upptäckte dessutom att det var kul att dokumentera byggprojekt, pynt och pyssel i trädgården och dela med mig av dem. 




I filmen nedan visar jag och döttrarna hur vi klär in en "ful plasttunna" så att den blir en (enligt vårt synsätt) betydligt snyggare regnvattentunna i trä. Tunnan blir även säkrare ur ett barn- och husdjursperspektiv och även bättre mot äggläggande insekter. Detta är ett mycket enkelt hantverk som alla kan bygga.



Edit:  Fått flera frågor om den utfällbara utkastaren. Det finns nog flera varianter och märken...men den jag har är Lindab modell FUTK som kostar strax under 400:- Jag bifogar bild på utkastaren och deras principskiss av den. Den finns i en massa olika färger, men är oftast beställningsvara.

 


måndag 26 juni 2017

En plantering skall ha en filler, en spiller och thriller

Nu börjar min skottkärra verkligen spilla över kanten. Är SÅ nöjd! Det blev en trevlig plantering och något av en installation också.


Följde rådet jag fick i våras om att "varje bra plantering skall ha en filler, thriller och spiller". Dvs något som fyller upp , något som rinner över kanten och så något som skapar spänning. Fillern och spillern gör verkligen sitt jobb...men gräset "red baron" fyller inte riktigt kostymen som en thriller. Ändå mycket nöjd.




Sorter:

Penseerna har jag sått själv. Sorten heter "Roccoco" 
Det vita längst fram är "Backtimjan" 

Det röda gräset heter "Red Baron"
Långt bak inklämt precis framför gräset står en "Hebe"

måndag 19 juni 2017

Bygg enkel träkruka i valfri storlek

Vi behövde fler stora krukor till uteplatsen denna sommar. Såg detta som en chans till att ta en paus i övriga kreativa projekt (omväxling förnöjer). Är trött på plastkrukor och sönderfrusna lerkrukor. Det hade definitivt varit trevligt och kul med egengjutna krukor i betong...men hinner ej med detta just nu. Det får bli en annan gång. Istället klurade jag ut denna variant Kostade endast tre murarhinkar, lite spillvirke och en rulle spikband. Bestämde mig även för att göra krukorna "självvattnande", dvs med en vattenreservoar i bottnen. Till detta använde jag bla de badkarsutkastare som står i krukorna.




Då jag postade dessa krukor på min Facebooksida fick jag helt sjuka 46.000 läsare och en massa frågor. Det var samtidigt under den period vi lärare har som mest att göra så jag hann ej svara alla. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord...och kanske en film ännu mer. Så jag spelad in en 7 min lång film med instruktioner.




Har sagt det förr och säger det igen. Om alla människor varje dag:

1. Skapade något.
2. Läste något.
3. Odlade något.

...skulle världen vara en bättre plats. Tror inte terrorism, främlingsfientlighet och andra destruktiva krafter skulle få fäste om människor byggde upp istället för rev och förstörde. Vidgade sina vyer istället för sluta sig i sitt eget. Och slutligen tog sig tid att både betrakta och pyssla om det som är levande.

torsdag 1 juni 2017

Denna vecka struntar jag med gott samvete i att kippa gräsmattan

Inte för att jag på något vis vill påskina att min gräsmatta är exemplarisk. Nej, även om jag försöker hålla efter den lite, finns där ändå gott om maskrosor, fibblor, röllekor, tusenskönor och klöver. Jag vill inte heller påstå att jag brukar låta något gnagande samvete styra vad jag skall göra i trädgården. Ändå vill jag påstå att jag just denna vecka med gott samvete skiter i att klippa gräset.


Trädgårdsborren Phyllopertha Horticola

Anledningen till min "lathet" är denna lilla gynnare. Trädgårdsborren Phyllopertha Horticola. trädgårdsborren är ca 1 cm lång, rödbrun på bakkroppen och har ett blågrönt metallfärgad på huvudet. Vissa märker säkert inte av denna borre alls, medan den på vissa platser blivit en riktig plåga. Under parningstiden flyger den under ca 2 veckor i stora svärmar ovanför gräsmattan. Parningen inträffar i slutet av av maj/-början av juni. Under perioden lägger trädgårdsborren sina ägg i jorden under gräset.
I juli kläcks larven. Den är C-formad, har ett brunt huvud och 3 par ben. I slutet av juli är den ca 5 mm lång, gråaktig till färgen och svår att finna. I augusti och framför allt i september växer larverna till och blir ca 2 cm. De byter även färg och blir mer mjölkvita till färgen. Larverna gnager av gräsets rötter. På så sätt kan det bildas stora områden med visset gräs, som kan dras av eftersom rötterna saknas. Den största skadan kan dock komma lång senare. De stora feta larverna är prima föda för fåglar. Svartfåglar (kråkor, skator, kajor) kan med lätthet vända loss grästuvor och plöja ner i jorden med sina kraftiga näbbar. Under höst och vår händer det att villaägare går till jobbet med en fullt fungerande (fast brunfläckig) gräsmatta. När de kommer hem från jobbet har en stor flock svartfåglar slagit ned och plöjt upp gräsmattan. Man kan nästan förledas att tro att det är vildsvin som härjat loss mitt inne i ett villakvarter.
Min gräsmatta har blivit riktigt hög och har tom gått i ax.
Vi har drabbats flera år av ovanstående i mitt villakvarter. Just min tomt har inte blivit hårdast drabbad, men vissa r har jag fått ca 10 kvm totalt uppgrävd av fåglarna. Vad kan man då göra? Det finns biologisk bekämpning i form av nematoder man kan köpa, sprida och bekämpa borren med. Man kan även göra gräsmattan mindre attraktiv för borrens parningsakt. Detta uppnås genom att man låter gräset bli extra högt, så att det försvårar för äggläggningen. Nederbörd är inte heller något borren gillar, så vattning kan vara ett alternativ för mindre ytor. 
...så just nu slår jag tre flugor i en smäll. Jag gör livet lite jobbigare för trädgårdsborren, jag sparar lite på miljön genom att låta gräsklipparen vila och själv lägger lägger jag upp benen i hängmattan....eller kanske jag helt enkelt påtar på någon annan del av tomten som den rastlösa själ jag är.

torsdag 18 maj 2017

En odlares kronjuvel är en annans fotboja

Kirskål, åkerfräken, parkslide och knölklocka är växter som säkerligen framkallar rysningar hos en del av oss trädgårds-och odlingsmänniskor. De är alla exempel på växter som sprider sig mycket lätt. 

De ovan nämnda växterna kommer från olika grupper. Några av dem klassas som invasiva arter och några är helt enkelt bara lite svåra att bli av med. Gemensamt för dem är att jag själv kämpat mot just dessa växter på den egna tomten eller i någon annan odling jag varit delaktig i. Jag har velat utrota dem... åtminstone på just den platsen. Jag vet tex att parkslide är gott och funkar lika bra som rabarber i en paj. Att kirskål går att göra goda sallader på och att man kan göra gödningsvatten av av åkerfräken (som nässelvatten). Jag tycker dock ej det är kul med kirskål i rosenrabatten eller parkslide direkt mot en husvägg. Jag har fört ett ojämnt krig mot dessa växter. Jag vill betona att jag försöker bli av med dem på rent mekanisk väg. Så har det dock inte alltid varit. Jag vill verkligen inte framstå som "bror duktig" i det avseendet...men numera är det enbart mekanisk bekämpning som gäller.

Parkslide - Djävulen personifierad i en växt..... eller limegrön skönhet som är god i pajer.
Diskussioner i trädgårdsforum berör mig känslomässig. Jag gläds med odlare som är stolta och nöjda med det de åstadkommit. De som är stolta över en rabatt, en gröda, en sällsynt växt eller en rik blomning. Jag lider med de odlare vars växter vissnat, blivit uppätna, svedda av solen eller brända av frosten. Det som ändå får mina känslor att svalla mest är när trädgårdsfolk ger sig på varandra. När en oskyldig fråga föranleder ett känsloutbrott hos en annan person. När en fråga besvaras med en pekpinne. Detta är så tråkigt... men på sitt sätt förståeligt. Jag måste erkänna att jag själv hoppat i "galen tunna" och uttryck mig plumpt om växter. Nämner någon exempelvis parkslide, pumpar blodet lite extra hårt i min kropp. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte dela med mig om mina sura erfarenheter av denna växt. Jag måste ta ett steg tillbaka och försöka förstå att jag inte skall frälsa en annan människa och försöka projicera mina känslor kring en växt på hen.

Vresros - Maran som fördärvar våra stränder...eller en naturlig skönhet.
Problemet ligger väl egentligen inte i att vi tycker olika om växter. Det har nog odlare och trädgårdsfolk alltid gjort. Problemet är väl snarare med de plattformar vi använder för att kommunicera. Det är dels lätt att låta känslorna ta över. Skriva något man egentligen inte kan stå för. Sen är det ju också lätt att misstolkas när man försöker uttrycka sig. Sarkasm är tex väldigt svårt att läsa in i en kortfattat skriven text. Det är även lätt att man i sin iver att förklara och vara tydlig uppfattas som en dryg besserwisser.

Kirskål - Den absoluta mardrömmen att få i sin rabatt....eller gratis lättodlad sallad.

Jag avslutar denna lilla betraktelse med att uppmana till mer förståelse för varandras oliktänkande i trädgårdarna. Visa samma omtanke om medmänniskor som odlar, som ni gör med grödorna ni själva odlar. Och detta gäller givetvis åt båda hållen.

Knölklocka - Odåga som tränger sig in överallt ... eller en tacksam färgklick där inget annat kan växa. 

Det är frustrerade för en person som frågar om hur hen skall bli av med sin kiskål som invaderar rosrabatter att få svaret. "Den skall du inte utrota, den är utmärkt att göra sallader av".

På samma sätt är det ju inte kul för den som har en stor fin vresros att få kommentaren. "Den borde du bränna ner".

Har sagt det innan och säger det igen. Trädgårdar är personliga och i slutändan en förlängning av oss som individer. Trädgården är vår alldeles egna plats på jorden. Ingen annan skall berätta för oss hur vi skall ha det där.


 Vidare läsning 

Trots att åsikterna går isär om växters vara eller inte vara och trots att vissa växter kan ses som en nyttoväxt av den ena och som en plåga av en annan, har ändå Naturvårdsverkets en sk "Svart lista". Denna är lång och inte rangordnad på något vis. Den innehåller bland annat följande invasiva arter:

Jättebjörnloka

Snöbär
Såpnejlika
Jättebalsamin
Kanadensiskt gullris
Blå bolltistel
Storbladig murgröna
Blomsterlupin
Parkslide
Praktlysing
Rönnspirea
Häggmispel
Vresros
Liten fingerborgsblomma
Robinia/Falsk akacia
Sjögull
Skogsklematis

Läs mer om invasiva växter och djur på Naturvårdsverkets hemsida