onsdag 19 juli 2017

Vi blåser liv i historisk teknik för rotbevattning

Vi vet inte hur effektiva de är, men vist ser denna historiska rotbevattning MYCKET trevligare ut än de där gula plaströren? ...och så är de gjorda av naturmaterial. Helt klart värt att testa tycker vi.

En historisk rotbevattningsteknik

Min fru är från Helsingborg och vi besöker därför staden med jämna mellanrum. Förra våren besökte vi Fredriksdals trädgårdar och museum. Man hade precis planterat en mängd nya träd och buskar. En sak som fångade min uppmärksamhet var små buntar av ris (såg ut som änden på gammaldags riskvast som stack upp ur marken) Eter ett tag hittade jag informationsskyltar om vad det var. Det var en gammal teknik för rotvattning av nyplanterade träd. Armtjocka bundna buntar av tunt ris placeras vid plantering så att ena änden kommer under rotklumpen och den andra sticker upp lite över markytan. Där vattnar man sedan och riset leder då ner vattnet hela vägen under plantan.


Första bunten färdig

Mycket spännande sätt att rotbevattna tycker jag. Helt klart värt att testa. Kul att testa en historisk metod också och hålla det vid liv. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att det företrädelsevis var lind man använde. Varför just lind vet jag ej. Kanske var det tillgång som styrde, kanske att just lind ruttnar lagom snabbt. Kanske på att lindens bast även användes till att binda runt buntarna. Jag vet ej, men vi har gott om lind-sly i åkerkanterna vid vår sommarstuga.


En rejäl hög med lind-sly

Detta kändes som en bra aktivitet och gemensamt pyssel då vi är vid sommarstugan. Stugan ligger mitt i skogen och vi uppmuntrar gärna barnen att ta tillvara på just detta när vi är där. Vi tillverkade ett antal buntar som vi sedan skall kunna använda efterhand hemma då vi planterar träd i sommar. Äldsta dottern har i år tagit sitt knivbevis på scouterna och är mycket glad i att få använda sin kniv.


Linnéa är koncentrerad när hon kvistar riset med sin kniv

Denna hög med grenar räckte till 6 fina buntar

Vi använde ståltråd, tänger och en najapparat för att få snygga buntar. Första bunten gjordes på känsla och den blev 65 cm lång och ca 10 cm i diameter. Kändes lagom, så vi körde vidare på detta. Vi la grenarna med den tjocka änden uppåt. På så sätt blev bunten svagt konisk. Lite som en tratt tänkte vi. Även detta kändes tilltalande så vi fortsatte med det.


Verktygen vi använde

Kommer det att funka? Tja, det ser vi först i efterhand. På pappret känns det som en bra idé. Vattnet kommer dit det skall och stimulerar trädet att bilda rötter på djupet istället för ytan. Eftersom det helt och hållet är naturmaterial så kommer bunten med lindträ att på sikt förmultna. Om detta nu är en bra metod... varför kan man inte köpa buntar av lindträd i fackhandeln? Tja, på detta har jag inget svar. Kanske har en gammal teknik fallit i glömska. Kanske är det billigare att sälja gula plaströr eller gröna bevattningssäckar. Eller har helt enkelt vatten blivit för tillgängligt för oss så att vi inte har behövt bry oss under en lång tid.


Mer läsning: Länk till Fredriksdals beskrivning av sitt projekt

tisdag 18 juli 2017

Att vara en social terrorist öppnar många oväntade dörrar

Ett oväntat möte på en loppis i söndags gav mig dessa fina knölar och även dessa fantastiska holländska "lök-kistor". Nu skall jag bara få koll på hur man odlar knölarna och använder kistorna på bästa sätt.

Rocoea purpurea

Jag är VÄLDIGT glad för att tala med människor. Social status, utbildning, etnicitet, religion, yrke, kön och ålder spelar ingen roll. Människor ÄR intressant. ALLA har historier att berätta som kan berika mitt liv. Jag är själv inbiten naturvetare och har även valt att engagera mig partipolitiskt. Jag tycker ändå det är mycket berikande att tala med folk som har en annan åsikt än jag... så länge de ej försöker övertyga mig om att deras sätt att se på saken är den rätta och att jag MÅSTE tycka som de.

En före detta förälder (alltså en av mina X-elevers) är precis lika pratglad som jag. En gång då vi sammanstrålat och talat en längre stund ursäktade hon sig själv. "Nej nu måste jag sluta prata. Jag har SÅ svårt för det. Mina söner påstår tom att jag är en social terrorist." Jag tyckte detta uttryck var så himla bra och har valt att reclaima det. Jag kallar mig själv numera med stolthet SOCIAL TERRORIST. Min närmast maniska lust att tala med folk har öppnat många oväntade dörrar i livet. Jag har tex haft 8 anställningar och tackat nej till ungefär lika många... trots att jag endast sökt ett enda jobb i mitt liv.

I söndags åkte jag och familjen runt på ett par olika loppisar. Utanför en av loppisarna fick jag syn på en man som höll på att lasta ur några trälådor ur en skåpbil. Nyfiket betraktade jag mannen och de snygga lådorna en stund, innan jag gick fram för att fråga vad lådorna haft för användningsområde. Det visade sig att mannen var holländare och jobbade med lökar och knölar. Efter en stunds språkande gick han till sin bil och hämtade en näve knölar. På en lapp skrev han upp namnet "Rocoea purpurea". Den härstammade från Himalaya. Mycket mer än så vet jag inte...men idag skall de iaf planteras. De ser vackra ut på bilder jag hittar. Vårt samtal ledde även fram till en beställning av likadana lökkistor som han precis levererat till loppisen (hans namn på dem). Komiskt att han dök upp och att jag gick fram och pratade. Jag hade bara några dagar tidigare varit inne i en fackhandeln och tagit reda på pris på motsvarande produkt i plast. Dessa är så mycket snyggare i mina ögon. 

Knölarna som skall sättas idag

Jag var tyvärr lite ivrig och fick ingen bra bild. Men Lök-kistorna är URSNYGGA.

Det är bra att vara lite översocial och inte kunna låta bli att tala med folk ibland... även om en del av er icke-terrorister säkert bara tycker att jag är en snackig jävel.

söndag 16 juli 2017

Dags att färdigställa den kapriserad ramslöken

Jag har tänkt göra det länge....men missat i flera år. Vi har MYCKET god tillgång på ramslök och är duktiga på att ta tillvara på det under våren. Vi gör pesto, inläggningar och använder det direkt i matlagningen. Det vi varje år missat är att ta hand om själva frökapslarna. Kapris gjord på ramslökens frökapslar vara något alldeles speciellt, och verkligen inte något för "veklingar" . Det skall vara mycket kraftigt i smaken.



I år blev det iaf av om än lite sent. Förställningarna hade börjat vika ner sig, vilket försvårade plockningen. Min äldsta dotter hjälpte till att repa av frökapslarna från stjälkarna och rensa bort fula delar. Själva receptet är busenkelt.



Ingredienser
5 dl frökapslar
3 dl salt
3 dl vinäger

Instruktioner
1. Lägg frön i salt i en glasburk och skaka om. 
2. Låt stå svalt och mörkt i fyra veckor.
3. Skölj noga bort saltet.
4. Häll på en god vinäger så att det täcker kapslarna. 
5. De kapriserade frökapslarna får bäst smak efter cirka en vecka och håller i minst ett år.



Tänk på att ramslök är fridlyst i vissa delar av Sverige och inte får plockas.

måndag 10 juli 2017

I natt torkar jag jordgubbar och hinner äntligen blogga


I eftermiddag hade jag lagt mig till rätta i hängmattan efter väl förättat värv. Jag låg där och scrollade igenom Facebookflödet. Plötsligt läste jag "IDAG SISTA DAGEN PÅ SJÄLVPLOCKNINGEN" Jag kastade mig i bilen och körde ner till fältet. Klockan var 17.45 då jag anlände och jag fick betala i förväg eftersom tjejen i det lilla försäljningshuset säkert skulle hunnit gå hem innan jag plockat de 9 liter jag betalat för. Jag var ensam på fältet, tog lite extra lång tid på mig och valde jordgubbar med omsorg. Anledningen till att jag stressade iväg var dels att vår familj verkligen ÄLSKAR jordgubbar. Men även att jag ännu ej hunnit torka några gubbar till vinterns müsli.


Äggskivaren funkar bra och skyndar på arbetet ENORMT

Ikväll torkas alltså gubbarna till müslin. Jag har sett till att hitta stora gubbar som lätt går att skiva i äggskäraren och som ej heller blir för små då de torkats. Just jordgubbar (I synnerhet då de skivats) upplever jag lätt fastnar i min bär- och svamptorks galler (Finns dock mer finmaskiga nät än mina som säkert är bättre). Jag väljer därför att torka dem i ugnen på bakplåtspapper. Viktigt är att temperaturen ej överstiger 50 grader och att luckan står lite på glänt så att fukten kommer ut. Det tar ca 8h att torka in gubbarna så att de blir riktigt torra.

De delade jordgubbarna blir lövtunna efter torkning och luktar och smakar fantastiskt!

Medan jordgubbarna torkar i ugnen och familjen sussar sött på övervåningen tar jag mig äntligen tid att blogga. Ett par, tre bakåtdaterade inlägg har det blivit om självvattnande stora krukor i träregnvattentunnor i trä och snygga skyltar gjorda av skedar..... och nu hann jag även med att skriva detta ;-)

Edit: Det visade sig att detta ej var sista självplockningen. Den stänger TILLFÄLLIGT. Det nya fältet med senare bär kommer att öppnas också...men det dröjer. Först används det för vanlig plockning.


måndag 3 juli 2017

Snygga skyltar av återvunna skedar

Det regnar fortfarande och jag känner mig kreativ. Har massa roliga projekt som legat i bakhuvudet länge och mognat. Nu när jag har sommarlov släpps kreativiteten med de egna odlingarna och trädgården lös liksom

😉

Delar med mig av dessa eftersom de blev bättre än jag hoppats. Återvunna loppis-skedar som jag med typer stansat ut till så-skyltar. Hade tänkt att även detta skulle vara ett familjeprojekt och involvera döttrarna....men det var RIKTIGT tungt. Både att platta ut skedarna (gjordes med ett skruvstäd) och stansa dem.

Skyltarna är kanske lite överkurs nu när grönsakerna faktiskt kommit upp och man tydligt ser vad det är... men nu har jag ju dem gjorda liksom. Så nästa vår när jag skall så (samtidigt som de nationella proven skall rättas) behöver jag ej stressa.... och så blev de ju faktiskt ganska "piffiga" också 


😉

Edit: Udda rostfria skedar köper man på loppis för 1kr/st.
Stansarna köpte jag på på 
Claes Ohlsson för 299:-

fredag 30 juni 2017

Enkel regnvattentunna i trä

Jag fick många positiva reaktioner på min första film som handlade om hur du bygger egna träkrukor. Upptäckte dessutom att det var kul att dokumentera byggprojekt, pynt och pyssel i trädgården och dela med mig av dem. 




I filmen nedan visar jag och döttrarna hur vi klär in en "ful plasttunna" så att den blir en (enligt vårt synsätt) betydligt snyggare regnvattentunna i trä. Tunnan blir även säkrare ur ett barn- och husdjursperspektiv och även bättre mot äggläggande insekter. Detta är ett mycket enkelt hantverk som alla kan bygga.



Edit:  Fått flera frågor om den utfällbara utkastaren. Det finns nog flera varianter och märken...men den jag har är Lindab modell FUTK som kostar strax under 400:- Jag bifogar bild på utkastaren och deras principskiss av den. Den finns i en massa olika färger, men är oftast beställningsvara.

 


måndag 26 juni 2017

En plantering skall ha en filler, en spiller och thriller

Nu börjar min skottkärra verkligen spilla över kanten. Är SÅ nöjd! Det blev en trevlig plantering och något av en installation också.


Följde rådet jag fick i våras om att "varje bra plantering skall ha en filler, thriller och spiller". Dvs något som fyller upp , något som rinner över kanten och så något som skapar spänning. Fillern och spillern gör verkligen sitt jobb...men gräset "red baron" fyller inte riktigt kostymen som en thriller. Ändå mycket nöjd.




Sorter:

Penseerna har jag sått själv. Sorten heter "Roccoco" 
Det vita längst fram är "Backtimjan" 

Det röda gräset heter "Red Baron"
Långt bak inklämt precis framför gräset står en "Hebe"

måndag 19 juni 2017

Bygg enkel träkruka i valfri storlek

Vi behövde fler stora krukor till uteplatsen denna sommar. Såg detta som en chans till att ta en paus i övriga kreativa projekt (omväxling förnöjer). Är trött på plastkrukor och sönderfrusna lerkrukor. Det hade definitivt varit trevligt och kul med egengjutna krukor i betong...men hinner ej med detta just nu. Det får bli en annan gång. Istället klurade jag ut denna variant Kostade endast tre murarhinkar, lite spillvirke och en rulle spikband. Bestämde mig även för att göra krukorna "självvattnande", dvs med en vattenreservoar i bottnen. Till detta använde jag bla de badkarsutkastare som står i krukorna.




Då jag postade dessa krukor på min Facebooksida fick jag helt sjuka 46.000 läsare och en massa frågor. Det var samtidigt under den period vi lärare har som mest att göra så jag hann ej svara alla. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord...och kanske en film ännu mer. Så jag spelad in en 7 min lång film med instruktioner.




Har sagt det förr och säger det igen. Om alla människor varje dag:

1. Skapade något.
2. Läste något.
3. Odlade något.

...skulle världen vara en bättre plats. Tror inte terrorism, främlingsfientlighet och andra destruktiva krafter skulle få fäste om människor byggde upp istället för rev och förstörde. Vidgade sina vyer istället för sluta sig i sitt eget. Och slutligen tog sig tid att både betrakta och pyssla om det som är levande.

torsdag 1 juni 2017

Denna vecka struntar jag med gott samvete i att kippa gräsmattan

Inte för att jag på något vis vill påskina att min gräsmatta är exemplarisk. Nej, även om jag försöker hålla efter den lite, finns där ändå gott om maskrosor, fibblor, röllekor, tusenskönor och klöver. Jag vill inte heller påstå att jag brukar låta något gnagande samvete styra vad jag skall göra i trädgården. Ändå vill jag påstå att jag just denna vecka med gott samvete skiter i att klippa gräset.


Trädgårdsborren Phyllopertha Horticola

Anledningen till min "lathet" är denna lilla gynnare. Trädgårdsborren Phyllopertha Horticola. trädgårdsborren är ca 1 cm lång, rödbrun på bakkroppen och har ett blågrönt metallfärgad på huvudet. Vissa märker säkert inte av denna borre alls, medan den på vissa platser blivit en riktig plåga. Under parningstiden flyger den under ca 2 veckor i stora svärmar ovanför gräsmattan. Parningen inträffar i slutet av av maj/-början av juni. Under perioden lägger trädgårdsborren sina ägg i jorden under gräset.
I juli kläcks larven. Den är C-formad, har ett brunt huvud och 3 par ben. I slutet av juli är den ca 5 mm lång, gråaktig till färgen och svår att finna. I augusti och framför allt i september växer larverna till och blir ca 2 cm. De byter även färg och blir mer mjölkvita till färgen. Larverna gnager av gräsets rötter. På så sätt kan det bildas stora områden med visset gräs, som kan dras av eftersom rötterna saknas. Den största skadan kan dock komma lång senare. De stora feta larverna är prima föda för fåglar. Svartfåglar (kråkor, skator, kajor) kan med lätthet vända loss grästuvor och plöja ner i jorden med sina kraftiga näbbar. Under höst och vår händer det att villaägare går till jobbet med en fullt fungerande (fast brunfläckig) gräsmatta. När de kommer hem från jobbet har en stor flock svartfåglar slagit ned och plöjt upp gräsmattan. Man kan nästan förledas att tro att det är vildsvin som härjat loss mitt inne i ett villakvarter.
Min gräsmatta har blivit riktigt hög och har tom gått i ax.
Vi har drabbats flera år av ovanstående i mitt villakvarter. Just min tomt har inte blivit hårdast drabbad, men vissa r har jag fått ca 10 kvm totalt uppgrävd av fåglarna. Vad kan man då göra? Det finns biologisk bekämpning i form av nematoder man kan köpa, sprida och bekämpa borren med. Man kan även göra gräsmattan mindre attraktiv för borrens parningsakt. Detta uppnås genom att man låter gräset bli extra högt, så att det försvårar för äggläggningen. Nederbörd är inte heller något borren gillar, så vattning kan vara ett alternativ för mindre ytor. 
...så just nu slår jag tre flugor i en smäll. Jag gör livet lite jobbigare för trädgårdsborren, jag sparar lite på miljön genom att låta gräsklipparen vila och själv lägger lägger jag upp benen i hängmattan....eller kanske jag helt enkelt påtar på någon annan del av tomten som den rastlösa själ jag är.

torsdag 18 maj 2017

En odlares kronjuvel är en annans fotboja

Kirskål, åkerfräken, parkslide och knölklocka är växter som säkerligen framkallar rysningar hos en del av oss trädgårds-och odlingsmänniskor. De är alla exempel på växter som sprider sig mycket lätt. 

De ovan nämnda växterna kommer från olika grupper. Några av dem klassas som invasiva arter och några är helt enkelt bara lite svåra att bli av med. Gemensamt för dem är att jag själv kämpat mot just dessa växter på den egna tomten eller i någon annan odling jag varit delaktig i. Jag har velat utrota dem... åtminstone på just den platsen. Jag vet tex att parkslide är gott och funkar lika bra som rabarber i en paj. Att kirskål går att göra goda sallader på och att man kan göra gödningsvatten av av åkerfräken (som nässelvatten). Jag tycker dock ej det är kul med kirskål i rosenrabatten eller parkslide direkt mot en husvägg. Jag har fört ett ojämnt krig mot dessa växter. Jag vill betona att jag försöker bli av med dem på rent mekanisk väg. Så har det dock inte alltid varit. Jag vill verkligen inte framstå som "bror duktig" i det avseendet...men numera är det enbart mekanisk bekämpning som gäller.

Parkslide - Djävulen personifierad i en växt..... eller limegrön skönhet som är god i pajer.
Diskussioner i trädgårdsforum berör mig känslomässig. Jag gläds med odlare som är stolta och nöjda med det de åstadkommit. De som är stolta över en rabatt, en gröda, en sällsynt växt eller en rik blomning. Jag lider med de odlare vars växter vissnat, blivit uppätna, svedda av solen eller brända av frosten. Det som ändå får mina känslor att svalla mest är när trädgårdsfolk ger sig på varandra. När en oskyldig fråga föranleder ett känsloutbrott hos en annan person. När en fråga besvaras med en pekpinne. Detta är så tråkigt... men på sitt sätt förståeligt. Jag måste erkänna att jag själv hoppat i "galen tunna" och uttryck mig plumpt om växter. Nämner någon exempelvis parkslide, pumpar blodet lite extra hårt i min kropp. Jag får verkligen stålsätta mig för att inte dela med mig om mina sura erfarenheter av denna växt. Jag måste ta ett steg tillbaka och försöka förstå att jag inte skall frälsa en annan människa och försöka projicera mina känslor kring en växt på hen.

Vresros - Maran som fördärvar våra stränder...eller en naturlig skönhet.
Problemet ligger väl egentligen inte i att vi tycker olika om växter. Det har nog odlare och trädgårdsfolk alltid gjort. Problemet är väl snarare med de plattformar vi använder för att kommunicera. Det är dels lätt att låta känslorna ta över. Skriva något man egentligen inte kan stå för. Sen är det ju också lätt att misstolkas när man försöker uttrycka sig. Sarkasm är tex väldigt svårt att läsa in i en kortfattat skriven text. Det är även lätt att man i sin iver att förklara och vara tydlig uppfattas som en dryg besserwisser.

Kirskål - Den absoluta mardrömmen att få i sin rabatt....eller gratis lättodlad sallad.

Jag avslutar denna lilla betraktelse med att uppmana till mer förståelse för varandras oliktänkande i trädgårdarna. Visa samma omtanke om medmänniskor som odlar, som ni gör med grödorna ni själva odlar. Och detta gäller givetvis åt båda hållen.

Knölklocka - Odåga som tränger sig in överallt ... eller en tacksam färgklick där inget annat kan växa. 

Det är frustrerade för en person som frågar om hur hen skall bli av med sin kiskål som invaderar rosrabatter att få svaret. "Den skall du inte utrota, den är utmärkt att göra sallader av".

På samma sätt är det ju inte kul för den som har en stor fin vresros att få kommentaren. "Den borde du bränna ner".

Har sagt det innan och säger det igen. Trädgårdar är personliga och i slutändan en förlängning av oss som individer. Trädgården är vår alldeles egna plats på jorden. Ingen annan skall berätta för oss hur vi skall ha det där.


 Vidare läsning 

Trots att åsikterna går isär om växters vara eller inte vara och trots att vissa växter kan ses som en nyttoväxt av den ena och som en plåga av en annan, har ändå Naturvårdsverkets en sk "Svart lista". Denna är lång och inte rangordnad på något vis. Den innehåller bland annat följande invasiva arter:

Jättebjörnloka

Snöbär
Såpnejlika
Jättebalsamin
Kanadensiskt gullris
Blå bolltistel
Storbladig murgröna
Blomsterlupin
Parkslide
Praktlysing
Rönnspirea
Häggmispel
Vresros
Liten fingerborgsblomma
Robinia/Falsk akacia
Sjögull
Skogsklematis

Läs mer om invasiva växter och djur på Naturvårdsverkets hemsida

fredag 12 maj 2017

Dags att avslöja - jag kissar i krukväxterna!

Igår kväll kom en spontan  kommentar från min fru som gjorde att jag var tvungen att avslöja min lilla hemlighet. Att jag göder våra kruktomater i vardagsrummet med mitt eget kiss.

Vi satt båda i TV-soffan i vardagsrummet. Jag konstaterade att en av mina tomatplantor (tomatsorten Vilma) som stod i fönsterkarmen hade fått några gula blad. Jag gick bort för att pyssla om henne lite. När jag plockade med tomaten spred sig doften av tomat i vårt vardagsrum. 

Våra fem Vilma-tomater i vardagsrummets söderfönster

- Det är rätt trevligt med tomaterna här, säger hustrun som annars suttit helt tyst och pillat med sin mobiltelefon i soffan. De luktar så gott när du pysslar om dem.
- Du tycker det, svarar jag frågande.
- Ja, verkligen! De doftar fantastiskt!
- Du gillar alltså doften?
- Ja, varför skulle jag inte göra det? Jag älskar ju tomater.
- Ja... det är mest det...... att jag kissat i de 5 tomaternas krukor nu i en månads tid.
- VAAAAA?
- Ja, jag har gett dem mitt kiss som gödning alltså.
TYSTNAD
- Ja jag var själv lite tveksam först... så därför ville jag få ett ärligt svar från övriga familjen. Om det luktar illa eller så. Därför sa jag inget. Jag ville göra det som ett test. 
FORTSATT TYSTNAD
- Men du har alltså inte märkt något?
FORTSATT TYSTNAD
- Jag gör det varje fredagskväll precis innan vi skall gå och lägga oss. Du går ofta upp på övervåningen före mig... och då fixar jag det.
- Men du kissar väl inte i dem när de står i fönsterkarmen va?

Stora klasar med tomater hänger nu på de små tomatplantorna.
Ja, så var den komiska dialogen som utspelade sig i vårt hem igår. Av hänsyn till min äldsta dotter skall jag ej lägga upp hennes kommentarer.... men hon himlade rätt bra med ögonen. Andemeningen var nog att "pappa är knäpp" iaf. ;-) Det gör inget, jag bjuder på den. 

För att förtydliga så har min fru helt rätt. Jag kissar inte direkt i själva krukan, utan i en vattenkanna som jag sedan späder ut och med vatten. Jag kissar ca 1 dl i en stor IKEA-kanna och späder det tills kannan är full. Har läst att det skall urin skall spädas i förhållandet 1:9 men min blandning blir mer utspädd än så. Tycker det känns viktigt att ej få blandningen för stark nu i början. Jag gör alltså detta en gång i veckan. Jag ser till att jorden är lite torr så att näringslösningen snabbt sugs upp. Tomatplantorna står på fat, så lösningen tas upp underifrån. Vi har inte märkt av några dofter eller obehag av mitt lilla tilltag.

Känner mig skyldig att betona att det alltså INTE något nytt och revolutionerande jag "kommit på". Det enda som är nytt är att jag själv vågar testa det.

Denna kanna från IKEA använder jag

Min frus sista kommentar innan hon gick och la sig igår kväll var "Så gröna och fina som tomatplantorna är... borde du kanske börja kissa på alla våra krukväxter." När chocken lagt sig gillade hon alltså mitt lilla tilltag. Nu återstår det bara att outa detta på lärarrummet. Vi talar mycket odling på min skola...men det där med "guldvatten" skämtas det friskt om. Det är definitivt ett steg längre än de flesta av kollegorna är bekväma med.... men men vi flyttar hela tiden på gränserna.

 Guldvattenkannan "Towa"

Edit: Skrev innan att jag övervägde att skaffa guldvattenkannan Towa för att underlätta för tjejerna i familjen. Då flera hörde av sig och sa att IKEA:s kanna minsann funkade bra för tjejer får jag förtydliga mig. Det funkar helt klart rent anatomiskt med de kannor jag har även för tjejer. Om detta råder ingen tvekan.... men skall jag få med min 8-åring och 11-åring på tåget, underlättar det kanske med en bra produkt. Tycker dessutom att kannan är fin och så ser man faktiskt tydligt vad den skall användas till. Den skapar diskussioner... och det är ju liksom det som är mitt jobb som lärare.  

torsdag 11 maj 2017

En egen odlingsmässa (?)

I helgen stod jag och tre av mina elever på en trädgårdsmarknad i Degeberga hembyggdspark och visade upp våra odlingar. Det var fantastiskt trevligt...fast det blev givetvis en hel del jobb både före, under och efter. I dessa sammanhang glömmer jag lätt att vi först och främst är en skola och att det där med utställningar osv är en bisak. Vi har inte samma resurser som de andra utställarna, men vill ju gärna hålla samma nivå. Det tar då en hel del tid att både få fram material och växter som ser bra ut. 

Från vänster: Aquaponiskt minisystem, hydroponiska system, Micro-leaf
Denna gång visade vi upp ett aquaponiskt minisystem som vi till just denna utställning utvecklat lite så att det drevs av en solpanel. Vi hade även med tre olika hydropniska system, Micro-leaf med provsmakning och försäljning samt en principmodell för en varmbänk. Besökande barn fick också göra egna krukor av tidningspapper med en "krukmakare", samt så i sin kruka.

Oscar sitter och vilar efter att ha hjälpt barnen göra egna krukor.
Varje gång jag gör en utställning med mina elever ser jag att det ger dem JÄTTEMYCKET! Vist får skolan lite PR och även mitt missionsarbete med "Odla i Skola", men det primära är verkligen eleverna. Det är absolut först och främst för deras skull det är värt jobbet. De erfarenheter och den utveckling de genomgår av att stå och prata med okända människor är fantastiskt att se! De tränar på att anpassa språket efter mottagaren. Till skillnad från en redovisning i klassrummet så träffar de högst troligt aldrig människorna de möter igen.  De vågar därför ta ut svängarna när de talar och inte vara rädda att göra bort sig. Slutligen får insikter och självförtroende när de förstår att de faktiskt kan mer än många vuxna de möter. Så häftigt att se!

Varje gång vi genomför en utställning blir jag bättre och bättre på att själv släppa taget och låta mina elever ta över. Jag går undan, går en en liten runda och iakttar dem istället lite i smug och ser hur de utvecklas. Jag önskar verkligen att jag kunde göra detta till ett obligatorium för alla mina elever. Tänk om alla fick uppleva detta!

Tre nöjda grabbar efter utställningen.
Jag inser helt plötsligt hur bra de science-fair man gör i amerikanska skolor faktiskt måste vara på detta sätt. Jag har tidigare endast tittat kritiskt på denna företeelse ur en rent naturvetenskaplig synvinkel. Jag har varit kritisk mot innehållet. Jag bor iofs inte i USA, men utifrån det jag sett känns det mest som om det är kemiska vulkaner, mus-labyrinter och "Ant-farms". Det känns som att merpartern av de amerikanska eleverna bara kopierat tidigare arbeten.

Det är nog dags för mig att omvärdera detta. Jag ska kanske inte fortsätta åka runt på massa trägårdamässor med en handfull elever. Det är kanske dags att bjuda in folk till skolan istället och låta alla elever vara med och tala. Det är kanske dags att ha Axonaskolans egen odlingsutsällning.

tisdag 2 maj 2017

Egenodlade rädisor... SÅ mycket mer än bara grönsaker

Idag plockade stolta eleverna från åk 8 Axonaskolans första rädisor. Just åk 8 var "snabbast ur startblocken" med sin sådd och har även varit flitiga med vattenkannorna. Gissar att rädisorna därmed blir riktigt krispiga och ej beska. Blir säkert mycket uppskattade i skolköket.

Två stolta gossar med sin skörd.
Jag kan inte låta bli att fascineras över hur mycket känslor och tankar som faktiskt ryms i en liten röd rotgrönsak. En känsla av lyxighet och exklusivitet, en första smakupplevelse av våren, stolthet över det man själv odlat, respekt för råvaran och arbetet bakom denna, nyfikenhet att testa något nytt, glädje och stolthet över det man åstadkommit tillsammans.

Första skörden för i år pågår
Att odla med elever ger nya kunskaper på ett lustfyllt och roligt sätt. Det stärker enskilda individer och hjälper dem att se nya saker, hitta områden de kan bli duktiga på, öppna ögonen och ge mening och kontext åt teoretiska kunskaper.

Odling stärker inte bara individen. Odlingen enar och bidrar till att stärka "vi-känslan". Tänk vad vi åstadkommit tillsammans! Eleverna får inte bara en grönsak i skolbespisningen idag. De går ut med känslan av att de är en del av något MYCKET bra. De går hem och berättar för föräldrarna vad de åt för grönsak i skolan idag. De sträcker på ryggarna och tänker "Hur många skolor i Sverige kan stoltsera med färska egenodlade rädisor idag?"

På bilden är rädisorna ansade och sköljda. Så här borde det se ut någon gång ibland hos ALLA Sveriges skolelever. 


Jag är kanske överanalytisk nu... kanske tycker du att jag är jag en drömmare som lever i en utopi. Det gör inget... jag bjuder på det. Jag tror på odlingen som enande kraft och tycker detta filosoferande är ett underbart sätt att starta denna kortvecka på. ❤

onsdag 12 april 2017

Tillaga glasrabarber

Glasrabarber är fantastiska! Ni som aldrig smakat det.... det är i sanning synd om er! Smaken är naturligtvis som baken, men jag tycker de är gudomliga.



Då det gäller tillagning har jag läst mig till en del. Tex att glasrabarber gifter sig väldigt bra med vanilj och vit choklad. Dessutom tycker jag det är stor synd att kamouflera den fantastiska smaken i ett överflöd av ingredienser. Jag vill servera rabarbern ganska "naken". Nedanstående recept har blivit en riktig favorit i vår familj.

Smörstekta glasrabarber med knaprigt krunsch




Krunsch
Havregryn 
Socker
Smör

1. Gör din krunsch genom att blanda ingedienserna och stek dem i en stekpanna.
2. Börja med en klick smör i pannan och låt det smälta. Strö därefter i havregryn och socker. 
3. Stek några minuter under omrörning.
4. Låt svalna


Smörstekt glasrabarber
Glasrabarber
Smör
Honung

1. Smält en rejäl klick smör i stekpannan.
2. Lägg i glasrabarber uppskuren i lagom bitar (ca 3 cm långa brukar jag ha)
3. Ringla över lite flytande honung. Det behövs bara lite eftersom rabarbern ej är sur.
4. Låt rabarbern stekas under omrörning i ca 3 min.

Jag brukar servera med hemgjord vaniljyoughurt och flarn som jag gjort i förväg av smält vit choklad som jag ringlat ut på ett smörpapper, men det går naturligtvis med vanlig vaniljglass.




tisdag 4 april 2017

ALLA borde odla Micro Leaf!

Eleverna i åk 6 blev störda mitt i de nationella-proven då en av dem fick ögonen på denna låda med sitt svävande lock och utbrast "WOW KOLLA VAD SOM HÄNT!!!!!!"


Och visst ÄR det häftigt med all växtkraft. Dessa Micro Leaf såddes i onsdags och lämnades obevakade över helgen. Idag var de verkligen imponerade! Intresse i just åk 6 hade varit lite svalt för det där med odlingen i fönsterkarmen. Nu blev det dock annat ljud i skällan. "Finns det fler av de där lådorna?"

Hela våren har de odlingsforum jag är aktiv i bombarderats med bilder på egenodlade ärtskott. Ärtskott ÄR fantastiska. Jag tycker själv att just de där ärtskotten på leverpastejsmörgåsen på lördagsmorgonen sätter lite extra guldkant på tillvaron. Micro Leaf kan dock vara så mycket mer! På skolan har vi hela tiden nya sådder på gång. Det vi sår äts sedan i skolmatsalen. För några veckor sedan sålde eleverna odlingslådor för Micro Leaf på torget. Det blev några lådor över... så vi fick chansen att uppgradera några av de "köttfärstråg" vi använder annars. Det gör verkligen skillnad med dessa specialprodukter. Mycket lättare att hålla perfekt fuktighet i jorden och att vädra. Att det inte torkar ut över helgen, och inte blir för fuktigt och möglar.



Som synes har vi mycket på gång just nu. Gurkört, bodböna, ärtor, senap, bladrädisa, fänkål, ruccola, solros och så en blandning med kryddiga smaker. Alla borde odla detta! Alla skolbarn borde ha dessa i sina klassrum! Krasse på papper i all ära...men detta tillför definitivt ett ar dimensioner till. Framförallt i smakväg. Det är SÅ tydligt att nyfikenheten tar över när barnen odlat själva. Mer odling åt folket!....och speciellt de små folken som jag jobbar med då ;-)

Odlingsexperiment avslutat


Idag avslutade vi ett odlingsexperiment vi haft igång ett tag i skolan. Rotbildning på Saintpaulior och påverkan av rot-hormon. Något konklusivt resultat fick vi inte denna gång. Mycket rötter och stora rötter på nästan alla blad! Nåväl många sticklingar som kan glädja oss blev det iaf... och det får ändå betraktas som någon typ av positivt resultat i sig. Sen är det ju så häftigt att se de där små bladen som börjar växa direkt på bladets stjälk. Cool växtkraft ännu en gång!




!