lördag 23 september 2017

2015 års äppelcidervinäger...ett roligt minne

I år har jag verkligen inte fått någon äppelskörd att tala om... men pga en fråga i ett forum fick jag anledning att kolla igenom gamla bilder. Kan inte låta bli att le när jag ser dessa bilder. 😁


För två år sedan fick jag riktigt mycket äpplen...och massa fallfrukt. Under sommarens resa till min frus släkt i Slovenien hade jag sett hur de gjorde sin egen äppelcidervinäger. Jag fick även med mig flera flaskor av deras fina vinäger hem. På botten av flaskorna låg en massa härligt krafs som kunde kickstart min vinäger... sk vinägermamma.

Nu återstod ju bara det där med att pressa must. Hur skulle jag göra det? Ja, det är just bilderna och minnet som får mig att dra rejält på smilbanden. Mitt recept blev: En matberedare, en kasserad saftmaja, en gammal domkraft, en rund träskiva och så hela garaget som mothåll.


Det är alltså inta bara nöden som är uppfinningarnas moder...utan även LUSTEN. Resultatet av mitt lilla experiment blev 20 liter härlig äppelcidervinäger. I kylskåpet står numera en burk med egna vinägermammor som jag kan använda nästa gång skörden blir god och lusten faller på. Frågan är bara om jag skall leta efter en billig äppelpress på "höstrean"... eller om det helt enkelt är roligare att göra det med domkraften i garaget. :-D

fredag 8 september 2017

Gröna tomater... vad är grejen med dem?

Jag vet att många av er säkert tycker det är provocerande när jag säger det... och det är faktiskt nästan så att jag skäms över det.... men jag har faktiskt ännu inte lärt mig uppskatta just gröna tomater. Därför är jag nu så glad att jag hittat en RIKTIGT effektiv metod att få dem att mogna.

En röva-balle-korg med gröna tomater...eller som en mer civiliserad person sagt en dubbelbukig grönsakskorg

För 6 dagar sedan skördade jag en välfylld "röva-balle-korg" (jo den kallas faktiskt så i Småland där jag köpte den) med knallgröna tomater. Lite modstulen var jag eftersom jag faktiskt inte uppskattar de gröna så mycket. Hur skulle jag få dem att bli röda? Jag valde att testa ett (för mig) nytt sätt att få dem att mogna och är HÄPEN över resultatet. 

Resultatet efter bara 6 dagar

Så häftigt! På bara 6 dagar har en tredjedel mognat, en tredjedel blivit halvmogna, en tredjedel fortfarande gröna och endast 2 tomater har blivit dåliga och fick kastas.

Första lagret ligger i lådan

Tricket jag har använt är så simpelt som en kartong, några tidningar och några lagom fula röda äpplen. Att både röda äpplen och tomater är sk "klimakteriefrukter" dvs att de mognar under inverkan av gasen eten och själva även avger denna gas i stegrande mängder då de mognar... det visste jag sedan växtfysiologikursen på högskolan. Jag har gjort otaliga experiment med mina elever. Men att de mognade snabbare i MÖRKER (?) och i en temperatur strax UNDER (?) rumstemperatur gick inte bara utanför mina kunskaper....utan lät rentav ologiskt.

Som ni ser på bilden la jag ut ett enkelt lager av tomater i lådan tillsammans med ett eller två röda äpplen. Äpplena var lagom fula, dvs lite kantstötta och bruna på sina ställen, då detta sägs göra att de utsöndrar ännu mer eten. Jag la på en tidning innan nästa lager tomater lades ut.Lådan stängdes slutligen och placerades i källaren där jag har ungefär 16 grader nu på sommaren.

De röda lite skadade äpplena och de två tomater som blivit dåliga.

Jag ÄLSKAR resultatet! Att säga att jag inte gillar mina gröna hemodlade tomater är lite som att säga att jag inte gillar mina egna barn. (Liten överdrift...men ni som odlar förstår nog ;-) Nu får jag MYCKET mer glädje av mina röda fina tomater.

onsdag 6 september 2017

HÖST och vila?... Nej just nu är det mer trädgård och odling än någonsin för mig.

Skördetid, start av inomhusodlingar i form av Micro Leaf och Hydroponics, testodling av svamp, pumpaodling, föreläsningar, planering av trädgårdsland i skolan, trädplantering hemma och så ett stort skördeevent på jobbet. Tempot är hysteriskt och just nu känns det som att jag äter, sover, andas och drömmer odling 24 timmar per dygn!

Det har varit tyst ett tag i min blogg. Några av er tror kanske att jag tagit semester med odlingarna...men så är ABSOLUT inte fallet. Det händer SÅ mycket spännande just nu och materialet nedan hade säkert räckt till 10 enskilda inlägg... men jag buntar ihop dem, skriver kort om varje sak och låter bilderna tala. Baserat på kommentarer och frågor kan jag sedan utveckla texterna och skriva fler inlägg.

27/8 var jag med och genomförde "Trädgårdsdagen" i Bäckaskog med Kristianstads Trädgårdsförening. Fler bilder från den härliga dagen hittar du på föreningens Instagramkonto.

2/9 var jag med som utställare på "Skördefesten" i Tivoliparken Kristianstad. Jag visade Micro Leaf under parollen "Det är alltid rätt tid att så". Mer bilder kan du se på mitt Instagramkonto

Mina elever har startat upp MicroLeaf-odlingarna i skolan. Fönsterna svämmar just nu över av de små fina primörerna. Läs mer om konceptet med Micro Leaf här.

Uppstart av våra hydroponiska odlingar har skett. I klassrummet står brätten med små plantor. Tyvärr var jag denna gång tvungen (pga tidsbrist) odla i mineralull. Jag brukar ej använda detta material, men det var det enda jag hade hemma. Läs mer om våra hydroponiska odlingar här

Planering och förberedelser av vår stora skördedag den 8/10 sker nästan dagligen i någon form. Nyfiken? Ladda hem affischen här. 

Arbetet med den egna tomten fortskrider. Under helgen som gick planterade vi 6 st 3 meter höga avenbokar. Dessa skall då de etablerat sig klotklippas och bidra till en trevlig inramning av tomten. Jag använde en typ av rotbevattning jag tidigare skrivit om här.

På skördesidan är det just nu mycket Tomater, gurka och kål som gäller. Inläggningar görs flera ggr i veckan i det Anderssonska hemmet.

Under helgen hann vi även med tre trädgårdsbesök med Kristianstads Trädgårdsförening i Hässleholmstrakten. Avkopplande och mycket inspirerande. Se bilder från alla tre trädgårdarna på Kristianstads Trädgårdsförenings Instagramkonto.


Fredagen den 29/9 skall jag stå på trädgårdsscenen på Bokmässan. Så smått har jag börjat fundera på vad jag skall säga och fundera på hur en eventuell presentation i bildform skall se ut.

I morgon kommer troligtvis det svamp-mycel jag beställt från Ecofungi.se. Nu skall eleverna och jag börja testodla igen.

I morgon levereras troligtvis det snygga kastanjestaket som skall omgärda vårt skolträdgårdsland. Nu gäller det bara att bli färdig med skissen på själva landet så att anläggningsarbetet kan börja.

Det spretigaste inlägget någonsin blev detta. Om du undrar något, eller vill att jag förklarar...skriv en fråga i bloggen. Jag brukar ALLTID svara, även om jag varit dålig på att skiva inlägg på sista tiden. Jag lovar att bättra mig och skriva mer kontinuerligt så att det ej blir denna ketchup-effekt.


lördag 29 juli 2017

Att tillaga förvuxna rödbetor

Idag hade jag lite tid över och hann testa en udda idé jag haft om hur man kan tillaga förvuxna rödbetor. Det visade sig vara en enkel och effektiv metod med kanongott resultat!


I veckan körde jag från sommarstugan för att hämta posten, kolla till villan och grönsakslandet. Det kan hända mycket då man lämnar sina grönsaker osedda 4-5 dagar. I odlingssammanhang kan detta betraktas som eoner av tid om vädret är gynnsamt. Denna gång hade inte alltför mycket hänt. Dock hade några undangömda rödbetor ränt iväg och blivit GIGANTISKA. Knytnävestora rödbetor...precis något jag ville ha.

Jag har länge haft en idé om att testa att baka de där förvuxna rödbetorna man råkar få ibland över öppen eld. Nu hade jag både rödbetorna, men även tiden att testa. Regniga dagar i sommarstugan (utan alla de distraktionsmoment som finns på hemmaplan) kan användas till små sidoprojekt som annars alltför ofta prioriteras bort.

Det fåtal ingredienser behövdes för experimentet

Enkla tillagningsmetoder tilltalar mig. Hittar jag en tillräckligt enkel metod kan jag tex även använda den i fält tex då jag är ute med min scoutgrupp.

Idén denna gång är att baka riktigt stora rödbetor i ett skal av lera över öppen eld. Min tanke är att använda trolldeg då denna lera är enkel att göra, behöver få ingredienser och i teorin även på ett naturligt sätt kan överföra en lagom sälta till rödbetan. Som en bonus blir det ju även minimalt med disk. De torra ingredienserna går att blanda hemma, inga kylvaror behövs, tillagning sker över öppen eld och metoden går därför utmärkt att använda i fält. Jag hoppades innerligt att min idé skulle funka.


Ingredienser till trolldeg
(till ca 2 stora rödbetor)
1 dl vatten
1 dl salt
2 dl vetemjöl
1 msk matolja

Grillning över öppen eld.

Jag rullade in de stora rödbetorna i ett tunt lager av trolldeg la dem på grillgallret. Osäker på hur länge de skulle ligga på försökte jag googla. Någon måste ju gjort detta? Hittar inget recept och fick prova mig fram. Efter 30 min hade de fortfarande bra tuggmotstånd och efter 40 min var de betydligt mjukare. Någonstans i detta tidsspann verkar alltså baktiden vara.

De grillade bullarna såg brända ut...men innehållet var fint

Bullarna såg lite brända ut då jag tog dem av grillen. När jag öppnade upp såg de dock mycket fina ut. All vätska hade bevarats inne i lerskalet och rödbetan var riktigt saftig och fin. Smaken var angenäm. De smakade MYCKET rödbeta. Sältan hade ej trängt in hela vägen utan var mer påtaglig i ytterkanten. Detta var verkligen en rolig metod. Jag kommer helt klart att tillaga stora rödbetor på detta vis fler ggr. Blir ju en rolig grej också när de ligger där på gillen.

Fick idén till denna metod då jag såg ett TV-program där Kjelle Bergström åkte runt i Asien och käkade inhemsk mat. I ett avsnitt åt han en helgrillad kyckling som bakats in i lera och lotusblad - "Beggars Chicken". Självklart vill jag även testa att tillaga Beggars Chicken... men det får bli en annan gång. Det låter som en rolig rätt men tråkigt nog är jag själv allergisk mot kyckling så därför är jag lite mindre taggad.

Funderar även på om det finns fler saker som går att tillaga på samma sätt. Ni som läser detta får  mer än gärna fundera och komma med förslag.



onsdag 19 juli 2017

Vi blåser liv i historisk teknik för rotbevattning

Vi vet inte hur effektiva de är, men vist ser denna historiska rotbevattning MYCKET trevligare ut än de där gula plaströren? ...och så är de gjorda av naturmaterial. Helt klart värt att testa tycker vi.

En historisk rotbevattningsteknik

Min fru är från Helsingborg och vi besöker därför staden med jämna mellanrum. Förra våren besökte vi Fredriksdals trädgårdar och museum. Man hade precis planterat en mängd nya träd och buskar. En sak som fångade min uppmärksamhet var små buntar av ris (såg ut som änden på gammaldags riskvast som stack upp ur marken) Eter ett tag hittade jag informationsskyltar om vad det var. Det var en gammal teknik för rotvattning av nyplanterade träd. Armtjocka bundna buntar av tunt ris placeras vid plantering så att ena änden kommer under rotklumpen och den andra sticker upp lite över markytan. Där vattnar man sedan och riset leder då ner vattnet hela vägen under plantan.


Första bunten färdig

Mycket spännande sätt att rotbevattna tycker jag. Helt klart värt att testa. Kul att testa en historisk metod också och hålla det vid liv. Efter lite efterforskningar har jag kommit fram till att det företrädelsevis var lind man använde. Varför just lind vet jag ej. Kanske var det tillgång som styrde, kanske att just lind ruttnar lagom snabbt. Kanske på att lindens bast även användes till att binda runt buntarna. Jag vet ej, men vi har gott om lind-sly i åkerkanterna vid vår sommarstuga.


En rejäl hög med lind-sly

Detta kändes som en bra aktivitet och gemensamt pyssel då vi är vid sommarstugan. Stugan ligger mitt i skogen och vi uppmuntrar gärna barnen att ta tillvara på just detta när vi är där. Vi tillverkade ett antal buntar som vi sedan skall kunna använda efterhand hemma då vi planterar träd i sommar. Äldsta dottern har i år tagit sitt knivbevis på scouterna och är mycket glad i att få använda sin kniv.


Linnéa är koncentrerad när hon kvistar riset med sin kniv

Denna hög med grenar räckte till 6 fina buntar

Vi använde ståltråd, tänger och en najapparat för att få snygga buntar. Första bunten gjordes på känsla och den blev 65 cm lång och ca 10 cm i diameter. Kändes lagom, så vi körde vidare på detta. Vi la grenarna med den tjocka änden uppåt. På så sätt blev bunten svagt konisk. Lite som en tratt tänkte vi. Även detta kändes tilltalande så vi fortsatte med det.


Verktygen vi använde

Kommer det att funka? Tja, det ser vi först i efterhand. På pappret känns det som en bra idé. Vattnet kommer dit det skall och stimulerar trädet att bilda rötter på djupet istället för ytan. Eftersom det helt och hållet är naturmaterial så kommer bunten med lindträ att på sikt förmultna. Om detta nu är en bra metod... varför kan man inte köpa buntar av lindträd i fackhandeln? Tja, på detta har jag inget svar. Kanske har en gammal teknik fallit i glömska. Kanske är det billigare att sälja gula plaströr eller gröna bevattningssäckar. Eller har helt enkelt vatten blivit för tillgängligt för oss så att vi inte har behövt bry oss under en lång tid.


Mer läsning: Länk till Fredriksdals beskrivning av sitt projekt

tisdag 18 juli 2017

Att vara en social terrorist öppnar många oväntade dörrar

Ett oväntat möte på en loppis i söndags gav mig dessa fina knölar och även dessa fantastiska holländska "lök-kistor". Nu skall jag bara få koll på hur man odlar knölarna och använder kistorna på bästa sätt.

Rocoea purpurea

Jag är VÄLDIGT glad för att tala med människor. Social status, utbildning, etnicitet, religion, yrke, kön och ålder spelar ingen roll. Människor ÄR intressant. ALLA har historier att berätta som kan berika mitt liv. Jag är själv inbiten naturvetare och har även valt att engagera mig partipolitiskt. Jag tycker ändå det är mycket berikande att tala med folk som har en annan åsikt än jag... så länge de ej försöker övertyga mig om att deras sätt att se på saken är den rätta och att jag MÅSTE tycka som de.

En före detta förälder (alltså en av mina X-elevers) är precis lika pratglad som jag. En gång då vi sammanstrålat och talat en längre stund ursäktade hon sig själv. "Nej nu måste jag sluta prata. Jag har SÅ svårt för det. Mina söner påstår tom att jag är en social terrorist." Jag tyckte detta uttryck var så himla bra och har valt att reclaima det. Jag kallar mig själv numera med stolthet SOCIAL TERRORIST. Min närmast maniska lust att tala med folk har öppnat många oväntade dörrar i livet. Jag har tex haft 8 anställningar och tackat nej till ungefär lika många... trots att jag endast sökt ett enda jobb i mitt liv.

I söndags åkte jag och familjen runt på ett par olika loppisar. Utanför en av loppisarna fick jag syn på en man som höll på att lasta ur några trälådor ur en skåpbil. Nyfiket betraktade jag mannen och de snygga lådorna en stund, innan jag gick fram för att fråga vad lådorna haft för användningsområde. Det visade sig att mannen var holländare och jobbade med lökar och knölar. Efter en stunds språkande gick han till sin bil och hämtade en näve knölar. På en lapp skrev han upp namnet "Rocoea purpurea". Den härstammade från Himalaya. Mycket mer än så vet jag inte...men idag skall de iaf planteras. De ser vackra ut på bilder jag hittar. Vårt samtal ledde även fram till en beställning av likadana lökkistor som han precis levererat till loppisen (hans namn på dem). Komiskt att han dök upp och att jag gick fram och pratade. Jag hade bara några dagar tidigare varit inne i en fackhandeln och tagit reda på pris på motsvarande produkt i plast. Dessa är så mycket snyggare i mina ögon. 

Knölarna som skall sättas idag

Jag var tyvärr lite ivrig och fick ingen bra bild. Men Lök-kistorna är URSNYGGA.

Det är bra att vara lite översocial och inte kunna låta bli att tala med folk ibland... även om en del av er icke-terrorister säkert bara tycker att jag är en snackig jävel.

söndag 16 juli 2017

Dags att färdigställa den kapriserad ramslöken

Jag har tänkt göra det länge....men missat i flera år. Vi har MYCKET god tillgång på ramslök och är duktiga på att ta tillvara på det under våren. Vi gör pesto, inläggningar och använder det direkt i matlagningen. Det vi varje år missat är att ta hand om själva frökapslarna. Kapris gjord på ramslökens frökapslar vara något alldeles speciellt, och verkligen inte något för "veklingar" . Det skall vara mycket kraftigt i smaken.



I år blev det iaf av om än lite sent. Förställningarna hade börjat vika ner sig, vilket försvårade plockningen. Min äldsta dotter hjälpte till att repa av frökapslarna från stjälkarna och rensa bort fula delar. Själva receptet är busenkelt.



Ingredienser
5 dl frökapslar
3 dl salt
3 dl vinäger

Instruktioner
1. Lägg frön i salt i en glasburk och skaka om. 
2. Låt stå svalt och mörkt i fyra veckor.
3. Skölj noga bort saltet.
4. Häll på en god vinäger så att det täcker kapslarna. 
5. De kapriserade frökapslarna får bäst smak efter cirka en vecka och håller i minst ett år.



Tänk på att ramslök är fridlyst i vissa delar av Sverige och inte får plockas.