tisdag 9 januari 2018

Alla skolor borde ha en skolträdgård - och nu är vår på gång.

Dags att planera odlingssäsongen. Önskar inte du att ditt barn också fick möjlighet att så, skörda, se något växa, ta ansvar för något levande...och kanske få lite jord under naglarna på sin skola?

Glad elev som precis skördat vårens första rädisor till skolmatsalen 
Ja, för att svara på min egen fråga så anser JAG att alla skolor verkligen borde ha någon typ av skolträdgård, eller åtminstone en yta att odla på. En plats där man kan så och skörda, men också kanske en plats för lugn och ro. En plats där man kan få smutsa ned händerna i jorden, men också sitta i lugn och ro och läsa en bok.

När varmbänkarna skall startas får alla hugga in... och nästan alla gör det med glädje...fast det handlar om stallgödsel.

Det är nu snart fyra år sedan vi började odla på vår skola. Vi började i liten skala som en del av ett miljöprojekt. Odlingen var till att börja med ganska teknisk och bestod av sk Hydroponisk- och Aquaponisk odling. Detta var främst för att vi ville ha smidiga och tillgängliga odlingslösningar. Vi drevs också av en nyfikenhet på dessa "moderna odlingsmetoder". Efter hand har vi även anammat andra odlingstekniker som tex Micro Leaf, Varmbänkar och olika svampodlingar. Med samtliga tekniker har vi lyckats komma runt det problem som sommarlovet trots allt är ur ett odlingsperspektiv. Det är lite knepigt med traditionell odling om man inte har någon som ser till odlingarna på sommaren.

En av våra hydroponiska inomhusodlingar. De är enkla att sköta och går att odla i året runt.

Men nu är vi alltså mogna att anlägga ett riktigt skolträdgårdsland. Vi har arbetat med skisser och ritningar ett bra tag. Försökt involvera så många som möjligt ur kollegiet för att alla skall känna sig delaktiga.

I ett tidigt skede delades en enkel skiss ut till elever och personal. Utifrån denna fick alla lämna önskemål om hur trädgården skulle se ut. Vissa jobbade med datorn.
En grävmaskin jobbar nu med att placera ut de betongkanter som skall utgöra stommen för våra upphöjda bäddar. Tanken är att det skall bli ett trädgårdsland som både skall vara modernt och klassiskt på samma gång. Vi vill ha odlingar som drivs framåt av lust istället för tvång. Det skall vara lättskött, men ändå finnas jobb där för den som vill.

Raka kanter, fast i snirkliga former så att man når bättre och har plats för bänkar och bord i direkt anslutning till odlingarna
Landet blir modernt i avseende på de upphöjda bäddarna och betongen, men ändå klassiskt med stor plats för kompostering och fira ytor där vi kan ha odling direkt på marken eller fortsätta med våra varmbänkar i trä.
Våra 15 varmbänkar har hitintills varit vår enda utomhusodling. På sommaren har de dock körts som vanliga odlingsbänkar
Det skall finnas ytor att odla på, men samtidigt sociala ytor för spel, läsning och umgänge. Eleverna skall som en del av undervisningen designa egna bänkar och möbler i betong och trä som skall stå utplacerade på olika ställen i trädgården.

Några av de betongsektioner som skall bli de upphöjda bäddarna. De längsta är 6 m långa.
Innanför staketet som omgärdar landet skall även en grillplats finnas. Detta för att involvera och intressera en ännu större del av skolans elever och personal. Tanken är att fritidshemmet skall känna att detta är en inbjudande plats att bereda mellanmålen på, de dagar de gör detta utomhus.

Dessa två rör-grillar kommer att finnas inne i trädgårdslandet för att öka användandet ytterligare

De upphöjda bäddarna med betongkanter gör det praktiskt och lätt att odla. Samtidigt skall flis på marken och ett böljande trästaket i kastanj mjuka upp intrycket.

Det fina kastanjestaketet som skall omgärda landet ligger ännu så länge nedpackat, men skall resas så fort tjälen försvinner .
För att göra gräsklippning lättare, för att ytterligare skapa en ombonad känsla och för att spara staketet lite kommer bärbuskar att planteras på staketets utsida. Tror ni inte detta kommer att bli bra? Det tror jag! Och bilder på det färdiga landet...det kommer jag GIVETVIS att bomba er med här under våren.


Som jag berättat om i föregående blogginlägg, klär jag ut mig sista skolveckan till olika kända naturvetare/uppfinnare. I år klädde jag ut mig till Olof Eneroth och genomförde lektioner i hans skepnad. Olof är väl något av en doldis för många. Kanske känner ni honom som Sveriges första pomolog (äppelkännare). Som en del av undervisningen fick eleverna bla provsmaka äpplen och testa att göra en ympning.

Jag och Olof Eneroth bredvid varandra.

När jag började läsa på om Olofs liv insåg jag att vi har en del gemensamt. Han liksom jag kände ett djupt engagemang i Svensk skola. Dessutom brann han verkligen för idén om att varje skola borde ha en egen skolträdgård.

"Plan till trädgård vid Seminarium eller större folkskola" - av Olof Eneroth.
Jag vill verkligen inte förhäva mig och jämföra mig med Olof Eneroth.... men det känns så roligt och viktigt att fortsätta arbetet i hans riktning. Det känns också viktigt att anlägga detta moderna men ändå klassiska trädgårdsland på just vår skola. Skolan är en gammal Lanthushållsskola och förr i tiden var odlingarna betydligt större. Det känns stort att veta att detta trädgårdsland kanske överlever mig. Om 50 år kommer kanske betongkanterna fortfarande stå där?  Rubriken på detta blogginlägg skulle alltså lika gärna kunna varit "Ett skolträdgårdsland återuppstår". Men jag tycker frågorna i början var mer intressanta. Så för att knyta ann till dem.

Vill du att ditt och andras barn skall:

  • Få möjlighet att så och skörda?
  • Lära sig ansvar och omvårdnad och få se något växa?
  • Lära sig vilket arbete som ligger bakom ett egenodlat kålhuvud?
  • Få uppleva innebörden av ord som giftfritt, ekologiskt och närodlat genom att rent fysiskt smaka på dem?
  • Känna stoltheten över att kunna äta något man själv odlat?
  • Uppleva gemenskap med klasskamrater och skolpersonal genom att arbeta för ett gemensamt mål?
  • Inse att man ibland kan lära sig saker bara för att man tycker det är roligt, inte för att man måste?

...eller att de helt enkelt skall få lite jord under naglarna under sin skoldag?

Enda sättet att åstadkomma detta är i så fall genom att förmedla detta vidare. I dessa frågor gör inte politiker, tjänstemän och ledare det som är rätt. De gör det som de tror att vi vill. Om du tycker detta är bra, måste du säga det. Vissa rörelser MÅSTE starta från gräsrotsnivån. Om tillräckligt många trycker på, oavsett fråga, kommer en förändring att ske. Om vår skola kan göra detta... då kan din/ditt barns skola också göra det.

Låter jag lite uppviglande nu? Kanske det ;-) Det får man göra när man tror på något......

Kan tillägga att vi på vår skola ser odlingen som ett sätt att göra hälsotänket mer komplett. Vi är en idrottsskola med ombytt idrott på schemat varje dag. Genom att även lyfta in odlingen som en naturlig del i barnens vardag, värnar vi både om välmående och en sundare syn på en ballanserad kost.

Brukar inte fiska likes, delningar och kommentarer....men just detta inlägg ligger mig MYCKET varmt om hjärtat. Lämna gärna ett avtryck här i bloggen och skriv dina tankar.

torsdag 28 december 2017

Jag är den där knasiga läraren som klär ut mig


Olika är bra och man skall våga vara sig själv... det är meningar man ofta säger utan att tänka på innebörden. Det är också bla dessa tankar som fått mig att börja mitt lilla höstprojekt i skolan. Detta är nog det första jag skriver som inte är odling... men det handlar om mitt jobb som NO-lärare och min syn på lärande, elever och relation mellan lärare-elev och DET LUSTFYLLDA LÄRANDET.

Från början var det just det lustfyllda och oväntade som var drivkraften. Efterhand har mitt upplägg blivit alltmer avancerat, pedagogiskt och de senaste åren även nischat mot naturvetenskap och matematik. Har fått många frågor om mitt lilla årliga höstprojekt där jag låter mitt skägg växa ut och sedan kommer till skolan i olika skepnader hela den sista skolveckan. Därför har jag satt samman denna lilla kavalkad av "vikarier" som bevistat Axonaskolan genom åren.



2012-09-01 Günter Glühwein
Min tyska, smått excentriska onkel, som är vetenskapsman kommer till undsättning för att hjälpa mig lösa en dispyt med en elev. Med experiment och en galen "grapo-graf" beräknar han volymen av vindruvor.

2013-09-22 till 2013-09-25 "Galen-frisyr-vecka"
Eleverna fick ut en bild med mitt huvud på. De fick sedan i
uppgift att rita roliga frisyrer som jag inte skulle
våga klippa mig i.... och sedan gjorde jag just detta.


2012-12-16 Den stora pepparkakskuppenAlla elever vet att jag ÄLSKAR pepparkakor. I år bara en vecka innan jul har någon mage att stjäla alla mina pepparkakor från personalrummet. Brottsplatsen spärras av, en excentrisk CSI-tekniker kallas i som tar fingeravtryck på alla elever och personal för att hitta den skyldige.

2014-12-15 Kapten Haddock
Haddock träder in som vikarie för en utmattad NO-lärare. Han går igenom lite stjärnformationer och navigering till sjös med eleverna.



2014-12-16 Dupond & Dupont
Även Dupondtarna träder in och vikarierar för mig. Lite röriga och förvirrade är de allt, och spenderar mycket tid med att leta efter varandra. Konstigt nog såg aldrig eleverna båda på samma plats. Minst en saknades alltid ;-)

2014-12-17 Tintin
Sista vikarien innan julen 2014 var Tintin. Förutom att leta efter Milou undervisade  han eleverna om kryptologi och primtal.

2015-12-14 Charles Darwin
Först ut av vikarierna 2015 var Charles Darwin. Han berättade om sin evolutionsteori och lät även eleverna uppleva denna med egenhändigt karvade "finknäbbar", öar av heltäckningsmatta och olika sorters föda.






2015-12-15 Albert Einstein
Albert Enistein som vikarie hade gjort det lätt för sig. Han hade köpt en hel tunna flytande kväve och showade för alla skolans elever i aulan. Tänk om alla vikarier hade dessa pretentioner på utrustning. Kul verkade alla ha haft iaf....



2015-12-16 Gregor Mendel
Mendel var den första vikarien som kom till skolan och ville ha hjälp av eleverna att bevisa sina teser. Han hade hört att NO-läraren på Axonaskolan kritiserat det statistiska underlaget i han undersökningar och behövde därför hjälp att samla mer statistik. Det fick dock bli majs istället för ärter.



  

2015-12-17 Sir Isac Newton
Newton geomförde lektioner med högstadieeleverna om tröghet, men passade även på att köra lite "street-preformance" ute på skolgården på rasterna genom att rycka dukar av bord mm.



2016-12-12 Pythagoras
Matematikern Pythagoras är först ut som vikarie 2016. Han har börjat tvivla på sin egen sats (gällande rätvinkliga trianglar) och behöver elevernas hjälp att åter bevisa den.



2016-12-13 Alexander Graham Bell
Bell kom till skolan och var mycket irriterad på de moderna telefonerna. Förstår inte folk det geniala i hans enkla uppfinning? Han hade med sig material och byggde tillsammans med eleverna en fungerande telefonväxel i klassrummet.



2016-12-14 Hank "Beast" McCoy 
2016 skrevs programering in i läroplanen. Beats kom till skolan för att introducera detta och samtidigt hitta lämpliga rekryter till X-men Accademy bland eleverna.



2016-12-15 Nikola Tesla
Tesla berättade om sina idéer och visioner. Hur han uppfann saker för mänsklighetens bästa. Eleverna fick även prova att bygga enkla elektromagneter och elmotorer.



2017-12-18 Olof Eneroth¨
Som Sveriges första polmolog och en föregångare inom skolträdgårdar, hade Olof mycket att tala om på Axonaskolan. Det blev provsmakning av äpplen för samtliga elever, och även ympning och äppelförädling för de äldsta eleverna.



2017-12-19 Alfred Nobel
Alfred kom till skolan i frack. Han berättade om sina tankar kring Nobelpriset, sina egna uppfinningar och sitt eget arbete. Självklart kunde han inte låta bli att "spränga" lite. Krutröken låg tjock i skolans aula av all bomullskrut som brändes av.



2017-12-20 Henri Becquerel
Jag förbjöd Henri att ta med sig radioaktiva preparat till skolan. Han byggde då tillsammans med eleverna en enkel dimkammare för att spåra alfa-, beta- och gammapartiklar. självklart kunde han inte låta bli att spexa lite med den överblivna torr-isen. Han orsakade bla en mindre översvämning på skolans personalrum.


lördag 11 november 2017

NATUREN ÄR FANTASTISK!

Städade lite ute på tomten idag och hittade dessa bortglömda broccoliplantor bakom garaget. Jag har ett litet planteringsbord och en hylla där. Jag brukar använda hyllan till avhärdning och även för förvaring av extraväxter. Väderstrecket är västligt så soltimmarna är begränsade. Samtidigt är läget ganska skyddat, vilket gör att det ofta inte gör så mycket om man glömmer att vattna en dag eller två.


Som biologilärare undervisar jag om arv och miljö och är väl medveten om detta fenomen... ändå häpnar jag när jag ser det SÅ påtagligt som i detta fall. Dessa broccoliplantor såddes i februari!!!! De har stått bakom garaget som "avbytare" om någon av de ordinarie spelarna skulle bli sjuk eller så. Bara att de lever är fantastiskt nog. De ser relativt friska ut. Om jag inte visste bättre skulle jag gissar att de bara var ngn månad gamla. Jag får kanske börja visa bilder på min broccoli för eleverna, istället för att tala om "Öringens anpassning". (Fisken alltså)


Deras mer välvuxna kamrater, som fått mer näring, solljus, vatten och utrymme rycktes idag upp ur trädgårdslandet. Stjälkarna på två av dessa var grövre än mina underarmar. Detta syns kanske inte så bra på bilden eftersom bladen täcker det mesta. Plantorna har klippts ned helt 3 ggr i sommar. Jag har skördat otaliga kilo broccoli på bara 2 kvadratmeter. Det har varit ett fantastiskt broccoliår för mig.

Jag har bestämt mig - NU RYKER MORÖTTERNA!

Jag har velat fram och tillbaka. Ska morötterna och broccoli får vara kvar... eller skall de tas bort? Länge har jag varit inne på att låta dem stå, och jag har därför skaffat hem tre rejäla säckar med halm att täcka morötterna med, så att de kunde finnas kvar i landet hela vintern. Men i veckan ändrade jag min plan... och idag rök alltihopa.


Det blev ett rejält lass med grönsaker som bars in i farstun i eftermiddag. I morgon får jag igång tidigt så att jag hinner tillaga och förädla de härliga råvarorna, så att vi får glädje av dem. Planen är att broccoli och brysselkål blir lyxiga tillbehör till söndagssteken (som vi för ovanlighetens skull skall ha). Morötterna skall bli en mustig morotsoppa som snabbt kan tinas de dagar det är lite stressigt med middagen och vitkålen skall bli surkål till julbordet.


Säkert upprör jag någon med mitt tilltag. Många av grönsakerna hade verkligen kunnat stå kvar ute i landet. De skånska vintrarna är milda, så morötter kan vi plocka hela året om de bara skyddas lite. Och min fantastiskt givmilda broccoli hade säkert kunnat producera några små buketter till. Men det finns en anledning till att mina bäddar gapar så tomma just nu.


Anledningen heter TULPANER!!! Förra året snubblade jag över en rejäl hög billiga tulpanlökar på rean. Jag visste hur mycket min fru älskar färska tulpaner och tänkte att jag kanske kunde överraska henne. Istället för att ha tulpaner i rabatten som är "fina där de står", kunde man kanske låna några bäddar i köksträdgårdslandet till snittulpaner under en tid.


Experimentet blev mycket lyckat. Tulpanerna stod där jämte den övervintrade purjon i prydliga rader. Vi hade färska tulpanerbuketter överallt i huset och tog även med oss egna tulpaner som "gå-borts-blommor". Tulpanerna var kraftiga, fina och helt krispigt färska. De stod nog dubbelt så länge som en köpt bukett. Det hela kändes MYCKET lyxigt och numera är det inte bara frun i huset som uppskattar tulpanerna på bordet. När jag nu odlat dem själv (istället för att köpa dem) knyter jag an till dem på ett annat sätt. Jag ser tulpanerna på bordet i ett nytt ljus så att säga.


Vi plockade alla blommorna så att dessa ej skulle ta mer näring från löken än nödvändigt, men lät blasten stå kvar ett bra tag och fylla på lökens energireserver. Jag plockade sedan upp lökarna och lät blasten torka in. Lökarna har jag sedan förvarat luftigt i en låda och skall i år sätta dem igen. Lökarna hade delat sig och var nu flera, men vissa var ganska små. Jag sätter alla, men tror inte att alla kommer blomma detta år.


Bädden jag hade tulpanerna i var tänkt för kål och frilandstomater. Båda dessa förodlade jag jag själv, så det var ingen brådska att frigöra ytan. Tulpanerna blev på detta vis en del i den serieodling jag har för att utnyttja min ganska ringa odlingsyta.


Efter övervägande bestämde jag mig alltså för att göra om min tulpanodling i år igen. Så pass bra var den. Och ja jag vet att jag kanske tappar lite odlingstid. Kanske jag skulle kunnat klämma in en snabb skörd av spenat där i bädden... men jag känner ändå att det är värt det.

Jag är väl medveten om att alla tulpanlökar inte lämpar sig att lagra. Jag vet inte om jag kommer orka med jobbet att torka in lökarna i år. Kanske jag bara desperat sliter upp dem för att hinna med den där tidiga skörden av mangold....men vad gör det? Du tycker kanske det känns som slöseri att slänga lökarna på komposten? Det tänkte jag också... men sen kom jag att tänka på att alla förtjänster, ÄVEN OM LÖKARNA EJ ÅTERANVÄNDS.
  • Handlaren får några kronor för lökarna som annars kastats.
  • Vi får massa fräscha tulpaner för så lite som 10-15 kr/kg (1 kg är ca 30-40 lökar), jämfört med att köpa buketter för 20-50 kr/st i dagligvaruhandeln.
  • Handlaren som säljer lökar vågar beställa mer nästa år och utbudet ökar för oss konsumenter.
  • Miljön vinner på det eftersom jag inte köpet tulpaner som fraktats hit. 
  • Även om jag varje år köper nya lökar och dessa ej är framtagna i Sverige utan även de fraktas, är frakten av lökar mindre krävande och mycket mer platseffektiv. 
  • Miljön vinner även på min odling eftersom den sker helt utan extra tillförd energi och eftersom odlingen sker på en yta som ändå stått tom.
...och vem vet. Kanske blir det som vid den stora börskraschen i Holland vintern 1636–37. Man hade drabbats av tulpanmani. Priserna på tulpaner sköt i höjden tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. Jag kanske kan bli RIKTIGT rik på mina tulpaner ;-)

torsdag 2 november 2017

Experimentlustan är död...länge lever experimentlustan

Jag tror inte ett dugg på det där med vintersådd. På fröpåsarna står det ju när grönsakerna skall sås...och det skall man följa! ..... fast nu håller man ju faktiskt på att omvärdera detta och skriva mer på fröpåsarna om vintersådd. Ändringarna är resultatet av att alla odlare inte följer "reglerna", utan vågar gå sina egna vägar.



I dag har jag haft världens lyxigaste egentid! Döttrarna är bortresta och frun jobbade. Jag passade då på att göra en av de saker jag älskar mest av allt. ATT PROVA NYA SAKER! Bara för att se om jag kan...och upptäcka hur svårt/lätt det kan vara. Det jag provat på idag är att ysta min egen ost. Det är så kul att prova nya saker... att jag blir alldeles pirrig i magen. Min fru kom hem precis lagom då jag stod och delade ostmassan. Hon hann knappt komma in genom dörren innan jag tvingade fram henne till spisen. "Kolla, kolla, kolla här i grytan! Visst är det häftigt?" Jag älskar den där känslan!


För mig ligger mycket av glädjen i själva processen och upptäckarglädjen. Jag angriper oftast en utmaning genom att först läsa en massa. Läsa om andra som försökt, se olika metoder och sedan hitta en metod som passar mig. Misslyckas jag får jag krypa till korset och fråga om hjälp. Jag ser det absolut inte som ett nederlag att be ett proffs om hjälp... men det är kul ibland att uppfinna hjulet själv. 

Grejen är att jag faktiskt tänkt göra egen ost redan i fjol. Jag berättade om det för några vänner. Oturligt nog fanns en mejerist, eller närmare bestämt en ostmästare, i församlingen. Jag fick genast veta "allt jag måste tänka på" och "alla misstag jag kan göra". Jag känner personen väl och vet att det enbart var välmenande. Men det förtog faktiskt hela glädjen med att få försöka själv. Därför blev det faktiskt ingen ost i fjol.

Att kreativa människor bejakar sin upptäckarglädje är SÅ viktig. Att man inte lyssnar på förstå-sig-påare som gärna delar med sig av sin kunskap om hur saker måste göras. Att man vågar misslyckas och inte ser det som en förlust när pessimisterna som tidigare sa "Det går aldrig!" får rätt och därför möjlighet att säga "Vad var det jag sa?"

I odlingssammanhang ser jag tyvärr detta alltför ofta. Personer som har en idé de vill testa och som delar med sig av den i ett socialt forum. Kanske med hopp om mer input eller helt enkelt några uppmuntrande ord och ryggdunkar för sin nyfikenhet och kreativa tankar. Istället möts de av en vägg av "Det går aldrig!" och "Det har vi redan försökt." Ve och fasa om dessa personer då inte är starka. Tänk vad vi kan gå miste om då!

Så nästa gång du läser att någon skall testa att vinterså en värmekrävande grönsak, plantera växter lämpade för en lägre växtzon eller beskära fruktträden på ett annorlunda sätt. Tänk lite innan du svarar. Självklart är det snällt att hjälpa en medmänniska och självklart skall man försöka förhindra katastrofer... eller skall man det?  



Och blev du nu sugen på att göra egen ost så kan du läsa om hur jag gjorde här.... eller du är kanske också som jag...och helst vill prova själv ;-)