Mitt mål har aldrig varit att få många följare.

Det låter kanske motsägelsefullt och lite jante att ha en blogg och samtidigt skriva att man inte vill ha många följare... men det är faktiskt på sätt och vis sant. Mitt mål har aldrig varit att bli en gigant inom odling, utan istället försöka nå ut till folk som har ett genuint intresse och bygga ett nätverk av positiva människor och positiva tankar.

Förra sommaren hade jag flera filmer som stack iväg och fick hur många visningar som helst. De två som toppade handlade om hur man bygger regnvattentunnor i trä och självvattnande krukor i trä. Båda hade över 75.000 visningar. HELT OTROLIGT! Jämfört med riktiga bloggare och kändisar är detta naturligtvis INGENTING. Men med mina mått mätt är detta enormt! Man blir smickrad och stolt. Ändå konstaterar jag att jag eg inte vill bli en gigant inom odling och trädgård. Jag vill fortsätta vara den där lilla underdogen som kan skriva lite vad som helst och vara lite spretig i inläggen.

Det finns så många som kan SÅ mycket mer än jag rent odlingstekniskt. Folk som verkligen vet vad de talar om! Istället för att få så där många följare, har jag istället haft som ambition att få följare som VERKLIGEN är intresserade. De som har ett genuint odlingsintresse i allmänhet och och ett intresse av odling tillsammans med barn och ungdomar i synnerhet. De som vill bli inspirerade eller kanske bara finna glädje i mina små inlägg och experiment. Jag blir SÅ glad de gånger jag får kommentar som: "Åh vad kul, detta skall jag göra med min klass också." eller "Detta måste jag visa för en kollega/min dotters fröken"... för just dessa kommentarer betyder att jag faktiskt når ut med mitt budskap.

Jag måste ändå konstatera att jag i dagsläget ändå, trots att jag eg inte jobbat för att marknadsföra det jag gör, når ut till många fler människor än jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig då jag började. Jag jobbar inte med några hashtags utan låter mina bilder tala för sig själva på Instagram. Trots denna inställning har mitt Facebook-konto har i skrivandets stund nästan 1000 följare. Förra veckan passerade mitt Instagram-kontor 800 följare och ett inlägg här i bloggen läses i snitt av otroliga 4.000-10.000 läsare. Jag hoppas innerligt att ni blir inspirerade och kanske även får ett gott skratt ibland.

Nästan 1000 följare

Över 800 följare

4.000-10.000 läsare

Stort tack till er som läser och på olika sätt bidrar till att sprida mina små solskenshistorier och mina spretiga inlägg. Inte för att ni sprider dem så att jag kan få fler följare....utan för att ni sprider dem till rätt mottagare. Förutom ren odling anser jag att just den typen av små solskenshistorier och positiva tankar som jag försöker förmedla, behöver få hjälp att få luft under vingarna. Det är sådant som behövs i ett socialt medieklimat som annars mest domineras av klagovisor om att "bussen inte stanna vid hållplatsen utan körde förbi". Positiva människor behöver stötta varandra och nätverka.

Tack för att just DU är en del av mitt positiva nätverk! Keep up the positiv work!

Är det ok att ta emot gratis växter?

I torsdags fick jag ett fantastiskt erbjudande - Att komma och "vårstäda" på på en handelsträdgård. Och med vårstäda menar jag hämta MASSA gratis växter till skolans nya trädgårdsland.

Så här glad blir man av en hel låda gratis bärbuskar till skolans odlingar.

Det var en serie av lyckliga omständigheter som gjorde att jag fick detta erbjudande. På onlineföretaget Odla.nu väntade man inom kort in de första sändningarna av vårväxter och behövde bli av med en del som blivit stående. Det gällde både perenner från i höstas och lökar från höst- och vintersortimentet. Växterna var inte i säljbart skick (för stora att skicka med posten, fällda löv osv), var avskrivna och skulle helt enkelt kastas eller komposteras. Odla.nu kände till vårt arbete på Axonaskolan och tyckte att vårt odlingsarbete med barnen var något behjärtansvärt som de gärna ville stödja. Som tur var hade jag lite extra tiden förra veckan. Högstadieklasserna hade temavecka med musik som gjorde att några av mina lektioner blev inställda. Pga av detta hade fritt jag just de två timmar som behövdes för att köra och hämta växterna.

Kofferten var välfylld med julrosor amaryllisar som blivit för stora.

Det har hänt några gånger innan att jag fått saker till skolans odlingar. Ibland är det privatpersoner skänkt tex sticklingar och ibland en handelsträdgård. Jag brukar då fråga om jag skall nämna det i bloggen. Jag har ju trots allt lite läsare som gott kan bli varse denna generositet. Ett sätt för mig att säga tack och göra lite reklam liksom. Vissa vill det gärna detta och andra och vill förbli ”anonyma välgörare”.

På släpet  lastades lökar och perenner.

Jag tycker definitivt att du som läser detta och tex vill odla med barn och ungdomar, skall våga fråga i din lokala handelsträdgård. Kanske har de en fyndhylla, eller en ”på-väg-till-komposten-vagn” där du kan få köpa billigare, eller rent av kan förse dig gratis. Det är verkligen något bra du gör! Du bidrar genom ditt arbete till att skapa ett större intresse för odling, kretslopp, hållbarhet osv och skolar även nästa generations odlare.

"Konstinstallation" i skolans entré-fönster, med 36 sneda amaryllisar. Kommer bli SKITSNYGG! 

Jag diskuterade symbiosen av givande och tagande med Johannes Wetterbäck (ena halvan av Farbror Grön) i samband med mitt besök på Odla.nu. Johannes och jag har träffats en gång, men har sedan dess blivit lite av digitala ”brevkompisar” och gillar att diskutera ditten och datten utifrån olika perspektiv. Johannes är yrkesmässig odlare/skribent etc och livnär sig på just detta. Han ifrågasatte givetvis utifrån sin synvinkel om man då man gör reklam verkligen bara skall nöja sig med växter som betalning. Samtidigt har Johannes otaliga odlingsprojekt bakom sig där man åtminstone initialt varit beroende av dylika gåvor och är väl medveten om denna balansgång.

En låda fylld med julrosor i spännande färger. 

Efter en stunds dryftande fram och tillbaka kom vi fram till att det nog likadant i all verksamhet som springer ur ett intresse eller hobby snarare än ett yrke. Tex har jag några gånger haft förmånen att få agera föreläsare inom området odling. Första gångerna man gör detta är man närmast smickrad att någon ens vill lyssna på en. Man ställer sig mer än gärna upp och talar i en timma eller två för en fullsatt sal för lite bensinpengar och en kopp kaffe. Men faktum är ju att man förr eller senare måste höja ribban. Man måste våga ta betalt. Både för sin egen del, men också för att inte undergräva för andra föreläsare.

En blandad låda med vissna med ack så användbara perenner. Den enes sopor är den andres guldklimpar.

I dagsläget är jag dock MYCKET nöjd med att få växter som betalning och skriver mer än gärna ett offentligt tack till Odla.nu på detta sätt. Jag bestämde i ett tidigt skede att mitt arbete med Odla i Skola är ett kall och ett missionsarbete snarare snarare än något kommersiellt..... och ännu så länge har jag hållit mig till detta.

Alla skolor borde ha en skolträdgård - och nu är vår på gång.

Dags att planera odlingssäsongen. Önskar inte du att ditt barn också fick möjlighet att så, skörda, se något växa, ta ansvar för något levande...och kanske få lite jord under naglarna på sin skola?

Glad elev som precis skördat vårens första rädisor till skolmatsalen 

Ja, för att svara på min egen fråga så anser JAG att alla skolor verkligen borde ha någon typ av skolträdgård, eller åtminstone en yta att odla på. En plats där man kan så och skörda, men också kanske en plats för lugn och ro. En plats där man kan få smutsa ned händerna i jorden, men också sitta i lugn och ro och läsa en bok.

När varmbänkarna skall startas får alla hugga in... och nästan alla gör det med glädje...fast det handlar om stallgödsel.

Det är nu snart fyra år sedan vi började odla på vår skola. Vi började i liten skala som en del av ett miljöprojekt. Odlingen var till att börja med ganska teknisk och bestod av sk Hydroponisk- och Aquaponisk odling. Detta var främst för att vi ville ha smidiga och tillgängliga odlingslösningar. Vi drevs också av en nyfikenhet på dessa "moderna odlingsmetoder". Efter hand har vi även anammat andra odlingstekniker som tex Micro Leaf, Varmbänkar och olika svampodlingar. Med samtliga tekniker har vi lyckats komma runt det problem som sommarlovet trots allt är ur ett odlingsperspektiv. Det är lite knepigt med traditionell odling om man inte har någon som ser till odlingarna på sommaren.

En av våra hydroponiska inomhusodlingar. De är enkla att sköta och går att odla i året runt.

Men nu är vi alltså mogna att anlägga ett riktigt skolträdgårdsland. Vi har arbetat med skisser och ritningar ett bra tag. Försökt involvera så många som möjligt ur kollegiet för att alla skall känna sig delaktiga.

I ett tidigt skede delades en enkel skiss ut till elever och personal. Utifrån denna fick alla lämna önskemål om hur trädgården skulle se ut. Vissa jobbade med datorn.

En grävmaskin jobbar nu med att placera ut de betongkanter som skall utgöra stommen för våra upphöjda bäddar. Tanken är att det skall bli ett trädgårdsland som både skall vara modernt och klassiskt på samma gång. Vi vill ha odlingar som drivs framåt av lust istället för tvång. Det skall vara lättskött, men ändå finnas jobb där för den som vill.

Raka kanter, fast i snirkliga former så att man når bättre och har plats för bänkar och bord i direkt anslutning till odlingarna

Landet blir modernt i avseende på de upphöjda bäddarna och betongen, men ändå klassiskt med stor plats för kompostering och fira ytor där vi kan ha odling direkt på marken eller fortsätta med våra varmbänkar i trä.

Våra 15 varmbänkar har hitintills varit vår enda utomhusodling. På sommaren har de dock körts som vanliga odlingsbänkar

Det skall finnas ytor att odla på, men samtidigt sociala ytor för spel, läsning och umgänge. Eleverna skall som en del av undervisningen designa egna bänkar och möbler i betong och trä som skall stå utplacerade på olika ställen i trädgården.

Några av de betongsektioner som skall bli de upphöjda bäddarna. De längsta är 6 m långa.

Innanför staketet som omgärdar landet skall även en grillplats finnas. Detta för att involvera och intressera en ännu större del av skolans elever och personal. Tanken är att fritidshemmet skall känna att detta är en inbjudande plats att bereda mellanmålen på, de dagar de gör detta utomhus.

Dessa två rör-grillar kommer att finnas inne i trädgårdslandet för att öka användandet ytterligare

De upphöjda bäddarna med betongkanter gör det praktiskt och lätt att odla. Samtidigt skall flis på marken och ett böljande trästaket i kastanj mjuka upp intrycket.

Det fina kastanjestaketet som skall omgärda landet ligger ännu så länge nedpackat, men skall resas så fort tjälen försvinner .

För att göra gräsklippning lättare, för att ytterligare skapa en ombonad känsla och för att spara staketet lite kommer bärbuskar att planteras på staketets utsida. Tror ni inte detta kommer att bli bra? Det tror jag! Och bilder på det färdiga landet...det kommer jag GIVETVIS att bomba er med här under våren.


Som jag berättat om i föregående blogginlägg, klär jag ut mig sista skolveckan till olika kända naturvetare/uppfinnare. I år klädde jag ut mig till Olof Eneroth och genomförde lektioner i hans skepnad. Olof är väl något av en doldis för många. Kanske känner ni honom som Sveriges första pomolog (äppelkännare). Som en del av undervisningen fick eleverna bla provsmaka äpplen och testa att göra en ympning.

Jag och Olof Eneroth bredvid varandra.

När jag började läsa på om Olofs liv insåg jag att vi har en del gemensamt. Han liksom jag kände ett djupt engagemang i Svensk skola. Dessutom brann han verkligen för idén om att varje skola borde ha en egen skolträdgård.

"Plan till trädgård vid Seminarium eller större folkskola" - av Olof Eneroth.

Jag vill verkligen inte förhäva mig och jämföra mig med Olof Eneroth.... men det känns så roligt och viktigt att fortsätta arbetet i hans riktning. Det känns också viktigt att anlägga detta moderna men ändå klassiska trädgårdsland på just vår skola. Skolan är en gammal Lanthushållsskola och förr i tiden var odlingarna betydligt större. Det känns stort att veta att detta trädgårdsland kanske överlever mig. Om 50 år kommer kanske betongkanterna fortfarande stå där?  Rubriken på detta blogginlägg skulle alltså lika gärna kunna varit "Ett skolträdgårdsland återuppstår". Men jag tycker frågorna i början var mer intressanta. Så för att knyta ann till dem.

Vill du att ditt och andras barn skall:

• Få möjlighet att så och skörda?
• Lära sig ansvar och omvårdnad och få se något växa?
• Lära sig vilket arbete som ligger bakom ett egenodlat kålhuvud?
• Få uppleva innebörden av ord som giftfritt, ekologiskt och närodlat genom att rent fysiskt smaka på dem?
• Känna stoltheten över att kunna äta något man själv odlat?
• Uppleva gemenskap med klasskamrater och skolpersonal genom att arbeta för ett gemensamt mål?
• Inse att man ibland kan lära sig saker bara för att man tycker det är roligt, inte för att man måste?

...eller att de helt enkelt skall få lite jord under naglarna under sin skoldag?

Enda sättet att åstadkomma detta är i så fall genom att förmedla detta vidare. I dessa frågor gör inte politiker, tjänstemän och ledare det som är rätt. De gör det som de tror att vi vill. Om du tycker detta är bra, måste du säga det. Vissa rörelser MÅSTE starta från gräsrotsnivån. Om tillräckligt många trycker på, oavsett fråga, kommer en förändring att ske. Om vår skola kan göra detta... då kan din/ditt barns skola också göra det.

Låter jag lite uppviglande nu? Kanske det ;-) Det får man göra när man tror på något......

Kan tillägga att vi på vår skola ser odlingen som ett sätt att göra hälsotänket mer komplett. Vi är en idrottsskola med ombytt idrott på schemat varje dag. Genom att även lyfta in odlingen som en naturlig del i barnens vardag, värnar vi både om välmående och en sundare syn på en ballanserad kost.

Brukar inte fiska likes, delningar och kommentarer....men just detta inlägg ligger mig MYCKET varmt om hjärtat. Lämna gärna ett avtryck här i bloggen och skriv dina tankar.