Numera skiter jag i vad grannarna tycker

När jag liten pojke gick jag aldrig på dagis (som det hette då). Jag var dagbarn hemma hos min farmor och farfar och fick följa med i deras sysslor och tempo. Som ett resultat blev jag lite lillgammal av mig. Jag fick dessutom ovärderlig inspiration, kunskaper och insikt i matlagning, trädgårdsskötsel och natur. Mycket kommer jag idag enbart ihåg som fragment, men det ha säkerligen ändå präglat mig.

Flytta växter var något som jag gjorde närmast dagligen. De stackars växterna hann knappt rota sig, innan jag kom på att de skulle stå någon annanstans. Farfar lät mig hållas. Deras tomt var till stor del en skogstomt och var växterna stod brydde han sig egentligen inte så mycket om. Farmor och farfar finns inte längre i detta jordeliv, men då jag passerar deras tomt påminns jag om min lyckliga barndom. På tomten står några av de mest tätvuxna barrträden jag någonsin sett. De avviker totalt från alla kringliggande träd. Högst troligt ett resultat av den ständiga flytt de utsatts för.

Just flyttandet av växter och att göra om på tomten är något som hänger sig kvar. Jag flyttar kanske växterna LITE mindre ofta, men fortfarande MYCKET mer ofta än den genomsnittliga husägaren. Jag ändrar och gör om på tomten HELA tiden. I början tvekade jag ofta. Skulle jag verkligen riva upp det där bärlandet som jag lagt ner hela föregående våren på att anlägga? För egen del var svaret ett rungade JA. Jag ville ju flytta det!...men vad skulle grannarna tycka?

Säkert kliade nog några förbipasserande i huvudet i fjol när jag byggde alla stora odlingslådor.

I fjol var jag som vanligt på trädgårdsmässan i Malmö. På trädgårdscenen stod John Taylor och talade om Slottsträdgårdens tulpanfestival. När han talat klart blev det en frågestund. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilken fråga det var han fick...men svaret kommer jag nog aldrig att glömma. Det var ett centralt ögonblick i min omstartade "odlingskarriär". Det var självklart...men ändå något jag verkligen behövde höra.

"Besökare i ditt hem skulle ALDRIG få för sig att kritisera dammtussarna i hörnet av ditt vardagsrum, färgen på dina gardiner, eller hur du möblerat rummet. Detta är självklart. Grannar har inte rätten att kritisera dig för det där ogräset i hörnet av jordgubbslandet, färgkombinationen på dina rosor, eller att du valt att planera en tuja mitt i i gräsmattan. Trädgården är en förlängning av dig själv. SKIT I GRANNARNA!"

Säkerligen finns det människor som skakar på huvudet då jag I ÅR IGEN är ute med markeringsfärgen om målar upp var rabatter nya uteplatser mm skall anläggas.

Jag är inte säker på att John ordagrant sa på detta vis, men var iaf andemeningen och det är på detta vis jag numera tänker. Vill jag göra en sak så gör jag det, utan att fundera över vad "folk skall tycka". Ryavägen 11 är min plats på jorden. Där bestämmer familjen Andersson vad som skall hända. Misstolka nu inte detta och tro att jag skiter i mina grannar totalt. Nej grannsämja är MYCKET viktig! Vår villatomt är inte jättestor. Det gäller att visa hänsyn mot grannarna. Jag skulle aldrig bygga eller anlägga något som kan förarga dem. Absolut INTE! Jag har (tror jag) en mycket god relation med mina grannar och umgås flitigt med dem.  Men att ändra ofta, att se trädgården som ett aldrig vilande projekt och att våga ta ut svängarna....det gör jag numera utan någon som helst respekt för andra ;-)

Ett försök jag gjorde förra året med att rita upp tomten för att strukturera mig. Borde uppdateras. Det har hänt MYCKET.