NATUREN ÄR FANTASTISK!

Städade lite ute på tomten idag och hittade dessa bortglömda broccoliplantor bakom garaget. Jag har ett litet planteringsbord och en hylla där. Jag brukar använda hyllan till avhärdning och även för förvaring av extraväxter. Väderstrecket är västligt så soltimmarna är begränsade. Samtidigt är läget ganska skyddat, vilket gör att det ofta inte gör så mycket om man glömmer att vattna en dag eller två.

Som biologilärare undervisar jag om arv och miljö och är väl medveten om detta fenomen... ändå häpnar jag när jag ser det SÅ påtagligt som i detta fall. Dessa broccoliplantor såddes i februari!!!! De har stått bakom garaget som "avbytare" om någon av de ordinarie spelarna skulle bli sjuk eller så. Bara att de lever är fantastiskt nog. De ser relativt friska ut. Om jag inte visste bättre skulle jag gissar att de bara var ngn månad gamla. Jag får kanske börja visa bilder på min broccoli för eleverna, istället för att tala om "Öringens anpassning". (Fisken alltså)

Deras mer välvuxna kamrater, som fått mer näring, solljus, vatten och utrymme rycktes idag upp ur trädgårdslandet. Stjälkarna på två av dessa var grövre än mina underarmar. Detta syns kanske inte så bra på bilden eftersom bladen täcker det mesta. Plantorna har klippts ned helt 3 ggr i sommar. Jag har skördat otaliga kilo broccoli på bara 2 kvadratmeter. Det har varit ett fantastiskt broccoliår för mig.

Jag har bestämt mig - NU RYKER MORÖTTERNA!

Jag har velat fram och tillbaka. Ska morötterna och broccoli får vara kvar... eller skall de tas bort? Länge har jag varit inne på att låta dem stå, och jag har därför skaffat hem tre rejäla säckar med halm att täcka morötterna med, så att de kunde finnas kvar i landet hela vintern. Men i veckan ändrade jag min plan... och idag rök alltihopa.

Det blev ett rejält lass med grönsaker som bars in i farstun i eftermiddag. I morgon får jag igång tidigt så att jag hinner tillaga och förädla de härliga råvarorna, så att vi får glädje av dem. Planen är att broccoli och brysselkål blir lyxiga tillbehör till söndagssteken (som vi för ovanlighetens skull skall ha). Morötterna skall bli en mustig morotsoppa som snabbt kan tinas de dagar det är lite stressigt med middagen och vitkålen skall bli surkål till julbordet.

Säkert upprör jag någon med mitt tilltag. Många av grönsakerna hade verkligen kunnat stå kvar ute i landet. De skånska vintrarna är milda, så morötter kan vi plocka hela året om de bara skyddas lite. Och min fantastiskt givmilda broccoli hade säkert kunnat producera några små buketter till. Men det finns en anledning till att mina bäddar gapar så tomma just nu.

Anledningen heter TULPANER!!! Förra året snubblade jag över en rejäl hög billiga tulpanlökar på rean. Jag visste hur mycket min fru älskar färska tulpaner och tänkte att jag kanske kunde överraska henne. Istället för att ha tulpaner i rabatten som är "fina där de står", kunde man kanske låna några bäddar i köksträdgårdslandet till snittulpaner under en tid.

Experimentet blev mycket lyckat. Tulpanerna stod där jämte den övervintrade purjon i prydliga rader. Vi hade färska tulpanerbuketter överallt i huset och tog även med oss egna tulpaner som "gå-borts-blommor". Tulpanerna var kraftiga, fina och helt krispigt färska. De stod nog dubbelt så länge som en köpt bukett. Det hela kändes MYCKET lyxigt och numera är det inte bara frun i huset som uppskattar tulpanerna på bordet. När jag nu odlat dem själv (istället för att köpa dem) knyter jag an till dem på ett annat sätt. Jag ser tulpanerna på bordet i ett nytt ljus så att säga.

Vi plockade alla blommorna så att dessa ej skulle ta mer näring från löken än nödvändigt, men lät blasten stå kvar ett bra tag och fylla på lökens energireserver. Jag plockade sedan upp lökarna och lät blasten torka in. Lökarna har jag sedan förvarat luftigt i en låda och skall i år sätta dem igen. Lökarna hade delat sig och var nu flera, men vissa var ganska små. Jag sätter alla, men tror inte att alla kommer blomma detta år.

Bädden jag hade tulpanerna i var tänkt för kål och frilandstomater. Båda dessa förodlade jag jag själv, så det var ingen brådska att frigöra ytan. Tulpanerna blev på detta vis en del i den serieodling jag har för att utnyttja min ganska ringa odlingsyta.

Efter övervägande bestämde jag mig alltså för att göra om min tulpanodling i år igen. Så pass bra var den. Och ja jag vet att jag kanske tappar lite odlingstid. Kanske jag skulle kunnat klämma in en snabb skörd av spenat där i bädden... men jag känner ändå att det är värt det.

Jag är väl medveten om att alla tulpanlökar inte lämpar sig att lagra. Jag vet inte om jag kommer orka med jobbet att torka in lökarna i år. Kanske jag bara desperat sliter upp dem för att hinna med den där tidiga skörden av mangold....men vad gör det? Du tycker kanske det känns som slöseri att slänga lökarna på komposten? Det tänkte jag också... men sen kom jag att tänka på att alla förtjänster, ÄVEN OM LÖKARNA EJ ÅTERANVÄNDS.

• Handlaren får några kronor för lökarna som annars kastats.
• Vi får massa fräscha tulpaner för så lite som 10-15 kr/kg (1 kg är ca 30-40 lökar), jämfört med att köpa buketter för 20-50 kr/st i dagligvaruhandeln.
• Handlaren som säljer lökar vågar beställa mer nästa år och utbudet ökar för oss konsumenter.
• Miljön vinner på det eftersom jag inte köpet tulpaner som fraktats hit. 
• Även om jag varje år köper nya lökar och dessa ej är framtagna i Sverige utan även de fraktas, är frakten av lökar mindre krävande och mycket mer platseffektiv. 
• Miljön vinner även på min odling eftersom den sker helt utan extra tillförd energi och eftersom odlingen sker på en yta som ändå stått tom.

...och vem vet. Kanske blir det som vid den stora börskraschen i Holland vintern 1636–37. Man hade drabbats av tulpanmani. Priserna på tulpaner sköt i höjden tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. Jag kanske kan bli RIKTIGT rik på mina tulpaner ;-)

I år gör jag äntligen egen julost!

Som jag skrev i föregående inlägg har jag länge velat prova att göra egen julost. Jag ser det mest som ett experiment för att se om jag kan och ser med spänning fram emot hur själva resultatet blir. Innan jag började läste jag en massa instruktioner och komponerade sedan ihop mitt eget recept. Mjölken köpte jag från en bonde. Då den inte var pastöriserad fick jag först börja med detta innan själva osttillverkningen kunde börja.

Ingredienser

• 20 liter mjölk (Får inte vara homogeniserad) 
• 2 dl filmjölk
• 6 msk ostlöpe
• 20 g salt (utan jod)
• Kognak

Utrustning

• Stor gryta
• Träslev
• Termometer
• Lång kniv
• Glest vävt tyg (silduk)
• Ostform

Utförande

1. Pastörisering - Görs om mjölken ej är pastöriserad. Hoppa annars över detta steg. Värm upp mjölken till 63-65 grader. Håll mjölken vid denna temperatur i 30 min under omrörning. Kyl sedan ned mjölken till 32-37 grader med hjälp av rinnande vatten.
2. Starter - Se till att mjölken håller 30 - 37 grader. Tillsätt filmjölken (starter) under omrörning. Vänta sedan 15 min.
3. Löpning - Tillsätt ostlöpen. Rör ca 1 min och låt sedan mjölken vila i minst 30 min utan omrörning.
4. Test - Prova om ostmassan stelnat. Detta görs enklast med ett lätt tryck med sleven. Ytan skall vara geléaktig och gulaktig vassle skall tränga fram.
    
5. Dela ostmassan - Dela ned osmassan till kuber (koagel) som är 1-2 cm stora. Detta gör du genom att försiktigt skära i ett rutmönster så att stående staplar bildas. Med väl rengjorda händer vänds staplarna upp så att de även kan delas på längden.
6. Ta bort vassle - Rör försiktigt runt, vänta en stund och låt ostmassan sjunka till bottnen. Du kan nu ta bort upp till 1/3 av vasslen så att det blir lättare att jobba med ostmassan.
7. Dra ur mer vassle - Värm mycket långsamt (ca 15 min) upp ostmassa och vassle till 38-40. Håll denna temperatur i ca 15 min fortfarande under omrörning. Nu krymper kuberna (koaglet) ihop ytterligare och mer vassle frigörs.
8. Häll av vasslen - Nu kan du hälla eller ösa bort resterande vassle.
9. Salta - Tillför saltet i ostmassan och rör om.
10. Sätt osten - Lägg ett glesvävt tygstycke i ostformen och för över ostmassan. Vik över tygstycket och sätt på en vikt. Tänk på att inte får för många veck. Osten formas nu. Alla märken som blir på osten är bra groplatser för mögel längre fram i processen. Se även till att vasslen som pressas ur kan rinna undan så att osten ej står i den.
11. Vända osten - De närmaste 4 timmarna skall osten vändas en gång i timmen. Skölj av duken varje gång och tänk på att det är nu ostens form bildas.
12. Låt osten vila -  Låt osten vila i rumstemperatur och så att vasslen kan rinna av. Vänd osten  morgon och kväll. När det ej längre kommer ut vassle kan man ta bort duken och formen och förvara osten liggande på tex en plåt eller skärbräda. Ett bra utrymme att ha den är i en låda el tex i ugnen  så att flugor eller andra djur ej kommer åt den.
13. Efter ungefär en vecka så har ostens yta torkat helt. Osten bör nu lagras lite svalare, ca 16-18°C. Om osten vätskar sig tar man lite salt och gnider in på detta ställe. Torka bort salt och vätska efter behandlingen och låt den fortsätta torka. Se över ostarna vid varje vändning. Vid uppkomst av mögel skrapar man bort detta och gnider in med lite grovt salt, eller penslar med sprit. I denna fas kommer jag pensla min med kognak för att både hålla mögel borta och ge en viss smak. 

Observera att detta är första gången för mig. Det är ett experiment. Och om något har processen gett mig ytterligare respekt för yrkesfolket. Så mycket kunnande och så mycket hantverk. Kul att få en liten inblick i er värld. Näst på tur blir nog ett besök i något micro-mejeri.

Utrustningen

Pastörisering pågår

Ostlöpe  - Ett kul enzym

Testar om löpningen är färdig

Delar ostmassan

Vänder upp staplarna med ostmassa

Koaglet i löpen

Koaglet krymper när löpen utsöndras

Osten i sin duk och form

Osten vid första vändningen