När jag var en liten pojke var jag dagbarn hos min farmor och farfar. Jag fick mycket tid för mig själv att upptäcka naturen kring deras hus, som faktiskt låg helt fritt ute i skogen. Dessutom fick jag vara med farmor när hon tog sticklingar på sina Saintpaulior och kokade söndagssteken och farfar då han kupade sin sparris och beredde sitt illaluktande nässelvatten. Många timmar spenderade jag i det lilla trädgårdsland som farfar beredde åt mig. Många timmar med att hacka och gräva och flytta mina växter. Mina föräldrar brukar skämta och säga att jag flyttade mina växter så ofta, att de lika gärna kunde fått växa direkt i skottkärran.
Även på hemmaplan fick jag lära mig om djur och natur. Att ta till vara på det naturen gav och att ta hand om djur och växter fick jag från mina föräldrar. Min far har nämligen arbetat som bonde och min mor som lärarinna. (Numera lyckliga pensionärer) Det är nog deras två personer som lett fram till den jag är idag. En lärare i NO, med biologi och odling som specialområden.
2008 köpte jag och min fru Nadja vårt hus. De första åren som husägare la vi mycket tid på renovering. Tomten blev eftersatt och vi kände att vi inte hann med. Vi grävde bort växter, la igen rabatter och sådde gräs.
2014 hade vi renoverat i stort sett hela huset. Det kvarstod endast ett par mycket dyra poster (takbyte, kamin, ett badrum och ett uterum) Vi ville inte ta fler lån och dessa objekt kändes inte heller särskilt brådskande. Vi tog helt enkelt en paus i renoveringen. Det ni bör veta är att jag är MYCKET rastlös av mig. Jag MÅSTE ha praktiska saker att göra. Det är faktiskt just när jag gör praktiska göromål som hjärnan fungerar bäst. Jag planerar mina lektioner allra bäst när jag går omkring i blåstället och påtar i jorden eller då jag reglar upp en ny vägg. Som ett resultat av detta bestämdes att vi nu skulle ta tag i tomten (som nu var prydlig, men tråkig med enbart gräsytor). Detta eftersom en del saker på tomten var förhållandevis billiga och krävde mer arbetstimmar än kronor. Efter en paus på 25 år återupptog jag så odlingen.
Idag är odlingen i den egna trädgården både terapi, glädje och mat på bordet. På det yrkesmässiga planet har odlingen gett en ny dimension åt undervisningen och skänker även där glädje åt mig och eleverna...och givetvis även mat i skolmatsalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar