Glasrabarber - en magisk smak ALLA borde få uppleva!

Nu är det dags att täcka rabarberbädden... iaf om du bor här i Zon 1 och du vill ha delikata glasrabarber om en månad.

I tre år har jag odlat glasrabarber, dvs odlat första skörden av rabarber i totalt mörker. Glasrabarber är FANTASTISKT goda. Mjäla och inte det minsta sura. De första två åren åstadkom jag mörkret med en uppochnedvänd regnvattentunna och täckte endast ett stånd i sänder. I fjol byggde jag en stor plyfa-låda som jag täckte hela bädden med. 

I år skrev jag på lådan....mest om att utifall grannarna undrar ;-)

I England är odling av glasrabarber stort. Odlingstekniken kallas där "forced rhubarb". Det finns rabarber-lador där rabarbern odlas i mörker inomhus, och även speciella lerkrus som privatpersoner ställer över sina rabarber. Jag hade förstås velat ha dessa snygga lerkrus istället för min plyfa-låda... men krusen kostar ju en bra slant.

Första året täcktes endast ett stånd.

Här kan ni se skillnaden på rabarbern som fått växa vanligt och den som vuxit i mörker. Man blir först lurad av hur klena de ser ut eftersom de har dåligt utvecklade blad. Men när man jämför stjälkarna sida vid sida ser man dock tydligt hur mycket kraftigare och ljusare glasrabarbern är.

Stor skillnad i grovlek på stjälkarna.

När jag första året la ut bilder på mina glasrabarber, kraxade olyckskorparna. "Du kommer ta död på dina rabarber när du driver dem på det sättet". Givetvis hade jag också gjort det, OM jag drivit dem så hårt som man gör i kommersiella odlingar i England. Där dirver man rabarbern i vissa fall så hårt att det bara är att slänga den på komposten direkt efter skörd. 

Fjolårets skörd totala av glasrabarber - bara bilden får det att vattnas i munnen på mig. 

Jag väljer i stället att bara en liten skörd. Jag göder bädden noga, tar inte alla stjälkar utan lämnar kvar några på varje stånd, och så vattnar jag rikligt och frekvent efter skörden. Hitintills har detta funkat kanon. Rabarberstånden ser faktiskt friskare och större ut än innan jag började med detta tilltag. 

...och ska jag nu vara RIKTIGT ärlig, så är jag faktiskt beredd att betala priset av en eller annan död planta. Detta trots att knopparna som just nu kommer är så fantastiskt fina... och en av de första "hopp-ingivarna" för våren. För det är som vi säger i vårt hus: "Once you go glasrabarber... you you wont go back" ;-)

Lästips:

Läs mer om glasrabarber i Allt om Trädgård

Läs mer om glasrabarber i Skillnadens Trädgård

Jordärtskockor - Sist in.... och först ut i vårt trädgårdsland

Med undantag av övervintrad purjolök är jordärtskocka det allra sista vi skördar i vårt trädgårdsland. För mig och min familj känns det lite exotiskt och lyxigt när vi går ut och gräver upp knölarna någon vårvinterdag då tjälen släppt taget om marken.

Skockor upplockade i sista veckan i Mars

Vi skulle naturligtvis kunnat skörda tidigare men jag tycker det finns flera bra anledningar till att göra som vi gör. Dels känns det så häftigt att fortfarande i mars-april har något att se fram emot från det egna landet. En ny smak och nya maträtter. Vi bor mitt i ett villaområde och har inte någon jättestor tomt.  Vi har inte någon jordkällare eller andra bra sätt att lagra tex potatis, äpplen morötter osv. Bästa sättet att lagra är helt enkelt att låta de grödor som klarar det, stå kvar i landet.

Tre stånd som stod i ytterkanten grävdes upp i veckan. De andra var fortfarande frusna.

Ännu en anledning är att det är så smidigt att både skörda och sätta samtidigt. Det är nämligen så jag gör med mina skockor. När jag plockar upp sista ståndet väljer jag ut 6-8 riktigt fina knölar. Dessa skall vara så runda och jämna som möjligt. Knölarna stoppas sedan tillbaka i bädden på den plats jag vill ha mina skockor i kommande odlingssäsong. Genom att sätta de bästa knölarna sägs det att man får ännu mer jämna och runda knölar nästa år. Jag vet inte om detta stämmer, men det känns rimligt, och jag tycker själv att jag fått både stora och jämna knölar nu efter 3 år.

En stor men lite knölig skocka får följa med in och bli tillagad

På mina 6-8 knölar får jag en riklig mängd knölar. Innehållet i lådan högst upp på sidan plockade jag upp nu  i veckan. Det visade sig fortfarande vara fruset mitt i bädden, så jag kunde bara ta upp de stånd som stått ytterst. Totalt tog jag upp 3 stånd.

I fjol bildade jordärtskockorna en grön vägg som skärade av barnens lekstuga.

Jordärtskockor är MYCKET tacksamma och lättodlade. På sommaren blir våra skockor ENORMA. De bildar en lummig vägg av grönska och kan skapa ett mysigt utrymme för barnen, eller en avskärmning till en skuggig fikaplats.

I skolan gjorde vi ett försök med en jordärtskocks-koja. Tyvärr var joden för mager, och platsen lite för skuggig. Vi försöker igen kommande säsong.  

Vår familj tycker jordärtskockor är lyxiga, men alla hyser inte samma varma känsla till dem. Skockorna innehåller stora mängder av ett fiber som heter inulin. Detta resulterar i att man kan få mycket gaser i magen. Det är också detta som gör att man avråder personer med känslig mage, IBS osv från att äta skockor.

Ca 3 meter höga blev våra jordärtskockor i år.

Det är också roligt att fundera på hur mycket enskilda upplevelser, händelser i barndomen osv kan påverka ens relation till mat, och specifika råvaror. Nämner jag jordärtskockor till min mor, går det kalla kårar längs hennes ryggrad. Tydligen serverade man ett mos gjort på enbart skockor i skolköket då hon var liten. Det sågs då som ett budget-alternativ och var inte alls uppskattat av barnen. Detta bär hon som vuxen med sig.

Sent på hösten blommar våra skockor. Den är släkt med solrosen och sätter lite mindre gula blommor långt där uppe i topparna.

Då vi gör mos eller puré gör vi det på lika delar potatis och jordärtskocka. Det blir ett mycket gott mos tycker vi. Skockan gör sig även mycket bra som soppa, i gratänger eller rostad i ugn. Om du som läser detta har andra förslag på recept... posta dem gärna här. Får får nog skriva ett separat inlägg med recept senare, om denna MYCKET tacksamma grönsak.

Du som inte odlar broccoli... VARFÖR????!!!

Vem kunde veta att detta år skulle bli ett fantastiskt kål-år? Får ändå säga att jag fått mycket broccoli både i år och i fjol... och det utan någon större ansträngning.

Mest påtagligt blev det nog igår då jag gjorde det som högst troligt kommer att bli slutskörden av broccoli för i år. Jag gick ut till min kålbädd och tänkte skörda vad jag trodde skulle bli ett par tre buketter. Det visade sig dölja sig MYCKET mer under bladverket.

Mitt kålland är i år på 4 kvm. På detta har jag planterat 7 st broccoliplantor, 2 st grönkål, 4 st vitkål och 2 st och två brysselkål. Ja jag vet att det är alldeles för tätt.... men det har funkat skitbra med broccolin och grönkålen. Brysselkålen kommer  först nu och vitkålen har levt lite i skymundan. Den har fått 4 st små "primär-huvud" och en hel hög med ännu mindre "sekundär-huvud"... men tyvärr har den alltså stått för trångt i år.

Skötseln av broccolin har varit minimal. Jag såg till att ha bra jord från början och har sedan enbart tillfört gräsklipp. En viktig del har också varit det kålnät som täckt hela kålbädden under större delen av sommaren.

I vår frys ligger idag MÅNGA påsar med broccoli. Både påsar som är märkta "Fina knippen till paj mm" och påsar med "Mindre snygg broccoli+stjälkar till soppa".

Jag har skördat kontinuerligt till matlagning, men också 3 ggr under säsongen skövlat broccoli och skurit ned plantorna RIKTIGT hårt. De har varje gång kommit igen och satt ännu fler knoppar. Sista skörden var som sagt HELT makalös! Jag skördade all broccoli på bilden den 24 oktober. Tänk att allt detta skördats på enbart 7 stånd, som dessutom stått på ca 2 kvm. Alla som vill skulle lätt kunna ha en pallkrage eller två med broccoli och få lika stor skörd som jag.

Då jag ej hann ta hand om skörden tog jag vår största tulpan-vas för att sätta broccolin i vatten och sedan in i kylen (Som jag läst att bla Farbror Grön gör)... men endast 1/3 av broccolin fick plats. Fick istället ta vår allra största bunke.

Planen är nu att koka en STOR gryta soppa i morgon. Brukar göra en redd variant med lite bacon, ädelost och grevé som uppskattas JÄTTEMYCKET av hela familjen. Soppan skall sedan frysas in och kunna tinas vid behov. Va skönt det skall bli att ha denna näringsriktiga och bra mat att bara plocka fram de där stressiga dagarna man. De dagar man ej tycker sig hinna laga mat och köpepizza känns frestande.

Och avslutningsvis vill jag säga. JA, jag förstår att alla inte vill odla samma sak. Att det kan finnas olika skäl att inte odla en viss gröda. Du kanske redan försökt att odla broccoli 10 år i rad, utan att lyckas? Men visst ser det härligt ut med broccolin på bilderna? Du odlare som läser detta kan säkert relatera till alla de känslor jag får när jag ser min skörd.

Gröna tomater... vad är grejen med dem?

Jag vet att många av er säkert tycker det är provocerande när jag säger det... och det är faktiskt nästan så att jag skäms över det.... men jag har faktiskt ännu inte lärt mig uppskatta just gröna tomater. Därför är jag nu så glad att jag hittat en RIKTIGT effektiv metod att få dem att mogna.

En röva-balle-korg med gröna tomater...eller som en mer civiliserad person sagt en dubbelbukig grönsakskorg

För 6 dagar sedan skördade jag en välfylld "röva-balle-korg" (jo den kallas faktiskt så i Småland där jag köpte den) med knallgröna tomater. Lite modstulen var jag eftersom jag faktiskt inte uppskattar de gröna så mycket. Hur skulle jag få dem att bli röda? Jag valde att testa ett (för mig) nytt sätt att få dem att mogna och är HÄPEN över resultatet. 

Resultatet efter bara 6 dagar

Så häftigt! På bara 6 dagar har en tredjedel mognat, en tredjedel blivit halvmogna, en tredjedel fortfarande gröna och endast 2 tomater har blivit dåliga och fick kastas.

Första lagret ligger i lådan

Tricket jag har använt är så simpelt som en kartong, några tidningar och några lagom fula röda äpplen. Att både röda äpplen och tomater är sk "klimakteriefrukter" dvs att de mognar under inverkan av gasen eten och själva även avger denna gas i stegrande mängder då de mognar... det visste jag sedan växtfysiologikursen på högskolan. Jag har gjort otaliga experiment med mina elever. Men att de mognade snabbare i MÖRKER (?) och i en temperatur strax UNDER (?) rumstemperatur gick inte bara utanför mina kunskaper....utan lät rentav ologiskt.

Som ni ser på bilden la jag ut ett enkelt lager av tomater i lådan tillsammans med ett eller två röda äpplen. Äpplena var lagom fula, dvs lite kantstötta och bruna på sina ställen, då detta sägs göra att de utsöndrar ännu mer eten. Jag la på en tidning innan nästa lager tomater lades ut.Lådan stängdes slutligen och placerades i källaren där jag har ungefär 16 grader nu på sommaren.

De röda lite skadade äpplena och de två tomater som blivit dåliga.

Jag ÄLSKAR resultatet! Att säga att jag inte gillar mina gröna hemodlade tomater är lite som att säga att jag inte gillar mina egna barn. (Liten överdrift...men ni som odlar förstår nog ;-) Nu får jag MYCKET mer glädje av mina röda fina tomater.

Dags att avslöja - jag kissar i krukväxterna!

Igår kväll kom en spontan  kommentar från min fru som gjorde att jag var tvungen att avslöja min lilla hemlighet. Att jag göder våra kruktomater i vardagsrummet med mitt eget kiss.

Vi satt båda i TV-soffan i vardagsrummet. Jag konstaterade att en av mina tomatplantor (tomatsorten Vilma) som stod i fönsterkarmen hade fått några gula blad. Jag gick bort för att pyssla om henne lite. När jag plockade med tomaten spred sig doften av tomat i vårt vardagsrum. 

Våra fem Vilma-tomater i vardagsrummets söderfönster

- Det är rätt trevligt med tomaterna här, säger hustrun som annars suttit helt tyst och pillat med sin mobiltelefon i soffan. De luktar så gott när du pysslar om dem.

- Du tycker det, svarar jag frågande.

- Ja, verkligen! De doftar fantastiskt!

- Du gillar alltså doften?

- Ja, varför skulle jag inte göra det? Jag älskar ju tomater.

- Ja... det är mest det...... att jag kissat i de 5 tomaternas krukor nu i en månads tid.

- VAAAAA?

- Ja, jag har gett dem mitt kiss som gödning alltså.
TYSTNAD

- Ja jag var själv lite tveksam först... så därför ville jag få ett ärligt svar från övriga familjen. Om det luktar illa eller så. Därför sa jag inget. Jag ville göra det som ett test. 

FORTSATT TYSTNAD

- Men du har alltså inte märkt något?

FORTSATT TYSTNAD

- Jag gör det varje fredagskväll precis innan vi skall gå och lägga oss. Du går ofta upp på övervåningen före mig... och då fixar jag det.

- Men du kissar väl inte i dem när de står i fönsterkarmen va?

Stora klasar med tomater hänger nu på de små tomatplantorna.

Ja, så var den komiska dialogen som utspelade sig i vårt hem igår. Av hänsyn till min äldsta dotter skall jag ej lägga upp hennes kommentarer.... men hon himlade rätt bra med ögonen. Andemeningen var nog att "pappa är knäpp" iaf. ;-) Det gör inget, jag bjuder på den. 

För att förtydliga så har min fru helt rätt. Jag kissar inte direkt i själva krukan, utan i en vattenkanna som jag sedan späder ut och med vatten. Jag kissar ca 1 dl i en stor IKEA-kanna och späder det tills kannan är full. Har läst att det skall urin skall spädas i förhållandet 1:9 men min blandning blir mer utspädd än så. Tycker det känns viktigt att ej få blandningen för stark nu i början. Jag gör alltså detta en gång i veckan. Jag ser till att jorden är lite torr så att näringslösningen snabbt sugs upp. Tomatplantorna står på fat, så lösningen tas upp underifrån. Vi har inte märkt av några dofter eller obehag av mitt lilla tilltag.

Känner mig skyldig att betona att det alltså INTE något nytt och revolutionerande jag "kommit på". Det enda som är nytt är att jag själv vågar testa det.

Denna kanna från IKEA använder jag

Min frus sista kommentar innan hon gick och la sig igår kväll var "Så gröna och fina som tomatplantorna är... borde du kanske börja kissa på alla våra krukväxter." När chocken lagt sig gillade hon alltså mitt lilla tilltag. Nu återstår det bara att outa detta på lärarrummet. Vi talar mycket odling på min skola...men det där med "guldvatten" skämtas det friskt om. Det är definitivt ett steg längre än de flesta av kollegorna är bekväma med.... men men vi flyttar hela tiden på gränserna.

 Guldvattenkannan "Towa"

Edit: Skrev innan att jag övervägde att skaffa guldvattenkannan Towa för att underlätta för tjejerna i familjen. Då flera hörde av sig och sa att IKEA:s kanna minsann funkade bra för tjejer får jag förtydliga mig. Det funkar helt klart rent anatomiskt med de kannor jag har även för tjejer. Om detta råder ingen tvekan.... men skall jag få med min 8-åring och 11-åring på tåget, underlättar det kanske med en bra produkt. Tycker dessutom att kannan är fin och så ser man faktiskt tydligt vad den skall användas till. Den skapar diskussioner... och det är ju liksom det som är mitt jobb som lärare.  

Dags att ta tag i rabarberbädden

I år har jag tänkt ta tag i rabarberbädden hemma. Den lutar i dagsläget åt helt fel håll. Dvs den lutar dels in mot häcken och olyckligtvis även mot norr. Känns inte helt optimalt. Jag planerar sticka ner en rad betongplattor i bakkanten och fylla på med jord och även göda upp ordentligt. Som ni ser på bilden har rabarbern redan visat små knoppar där jämte lite smått klipp från tujahäcken...så även om snön nu kom och tillfälligt dolde detta arbete för mig, får jag inte glömma det nu när snön smälter i veckan.

I fjol gjorde jag även försök med glasrabarber, dvs att odla första skörden av rabarber i totalt mörker. Rabarberna blev FANTASTISKA. Så mjäla och inte det minsta sura. I fjol åstadkom jag mörkret med en uppochnedvänd regnvattentunna. Experimentet föll så pass väl ut att jag i år tänkt mörklägga alla stånden. I England är odling av glasrabarber stort. Odlingstekniken kallas där "forced rhubarb". Det finns rabarber-lador där rabarbern odlas i mörker inomhus, och speciella lerkrus som privatpersoner ställer över sina rabarber. Jag tänker lösa min odling med en stor plyfa-låda i år. Jag bygger helt enkelt in hela bädden. Jag återkommer med bilder på låda och färdiga rabarber.

 

Här kan ni se skillnaden på rabarbern som fått växa vanligt och den som vuxit i mörker. Man blir först lurad av hur klena de ser ut eftersom de har dåligt utvecklade blad. När man jämför stjälkarna sida vid sida ser man dock tydligt hur mycket kraftigare och ljusare glasrabarbern är.

Lästips:

Läs mer om glasrabarber i Allt om Trädgård

Läs mer om glasrabarber i Skillnadens Trädgård

Odla sötpotatis

Man vet att man är en odlings-nörd, när man bara inte KAN låta bli att testa varenda liten odlingstrend...bara för att se om det funkar lika bra för en själv också.

Och om någon av er nu skulle missat alla dessa bilder som bombar det sociala flödet (mitt flöde iaf...pga alla vänner som odlar)... så är detta sötpotatis i vatten. De får stå på detta sätt tills de börjar skjuta skott. Skotten bryts sedan av och sätts i jord. Dessa rotar sig och växer sedan (förhoppningsvis) ut till långa rankor med vackra blommor. Bladen och blommorna går att äta. Det är pga detta (och för att de är vackra) man odlar dem...inte för att få knölar. I Sverige är odlingssäsongen för kort för att få några knölar att tala om. Detta tar vanligtvis 9 månader och med en högre temperatur än vad vi får i vid normal frilandsodling.

Har sett detta innan (men aldrig själv testat)...men i år fullkomligt exploderar denna trend. När jag skrollar igenom mitt instagramflöde ser jag hur många liknande bilder som helst.

...och by the way....självklart köpte jag några extra sötpotatis...så att mina elever också får testa detta.

Det är verkligen trendigt och inne med sötpotatis. Alnar genomför just nu försök med ta fram en sort som skall klara svenska förhållanden. Läs mer om Alnarps sötpotatis här, 

Tomaten Vilma trendar (?)

Höstterminen i skolan innebär för mig en mer teknisk odling i skolan. Vi odlar hydroponiskt och aquaponiskt. Det är mycket duttande, provtagningar av vatten och finlir med ljus och näring. Detta arbete medför att vi kan odla året om, skörda färska råvaror till skolmatsalen och viktigast av allt, får konkreta exempel på tex kvävets kretslopp där mitt i klassrummet. Det är pedagogiskt sett HELT lysande! Alla klassrum borde ha detta!

Så fort det går över nyår och man går mot ljusare tider slår dock känslan till. Den kommer VARJE vår.

JAG VILL BÖRJA ODLA PÅ VANLIGT SÄTT... I JORD.

Många odlingsentusiaster känner säkert likadant. Risken är bara att man är lite för ivrig. Vissa grödor går att så tidigt, medan tidig sådd av andra gör att man riskerar få på tok för ranka och klena växter. Som regel är det svårt att ge växterna det de vill ha. De vill stå svalt men ljust om de inte skall växa iväg för mycket på höjden.

I år har jag i mitt sociala flöde sett en gröda som speciellt många sått tidigt. Tomatsorten Vilma. Vilma sägs inte bli mer än ca 30 cm hög. Hon ger inte så mycket skörd, men kan pga sin behändiga storlek stå på fönsterbrädan mellan orkidéerna. En liten dröm för de som har klåda i odlarfingrarna med andra ord. Självklart vill jag testa denna växt. Vi har sått den både hemma och i skolan.

Mina plantor är inte så stora ännu, men de kommer.

Dessa små Vilmor såddes för snart 3 veckor sedan och har precis börjat få sina första pyttesmå karaktärsblad.

Försådd av kronärtskockor

I början av januari försådde jag mina kronärtskockor. Jag fick några fina skockor i fjol men samtidigt led de av insektsangrepp under hela den första delen av sommaren och blev vid två tillfällen nästan kalätna. Det kändes inte riktigt som jag gav dem justa förutsättningar och jag är faktiskt förvånad att de gav någon skörd alls. Plantorna jag satte ut i fjol var ganska små, men riktiga kämpar. I år tänker jag bättra på mina och skockornas chanser lite genom att ha större plantor. Därför börjar jag också tidigare med förodlingen. 

På jobbet håller vi ju på som bäst att planera för ett rejält skolträdgårdsland. Jag har lite funderingar på om inte skockorna skulle kunna utgöra en pampig "center-piece" i landet. Därför har jag sått lite extra många skockor.

Sorterna jag sått är:

Violett

Green Globe

Jag har även planer på att införskaffa den härdiga sorten Herrgårds. Men då denna ej går att så utan endast förökas vegetativt, får jag köpa denna som färdig planta.

En av förra årets skockor i mitt eget land.