Eleverna blev nästan klara med sitt GRANDIOSA byggprojekt.

Under höstterminen har eleverna på Axonaskolan jobbat med ett storslaget projekt. Att designa, rita och bygga ett kombinerat trädgårdsskjul, bollförråd och kiosk. De har jobbat med det i flera ämnen och under en längre tid.

Vårt trädgårdsskjul blev nästan klart innan jullovet.

Projektet inleddes redan under de förstas skolveckorna efter sommarlovet. Det var inledningsvis i bildämnet de jobbade. Bildläraren Thomas hade fotograferat vårt trädgårdsland från olika vinklar och maskat av det område skjulet skulle stå. 

En av bildläraren Thomas avmaskade bilder för elevernas perspektivritningar.

Eleverna ritade sedan designförslag i tvåpunktsperspektiv. Resultatet blev jättefina skisser! Dessa skisser anslogs ute i trädgårdslandet som en liten miniutställning.

En av skisserna på det blivande skjulet.

Efter några veckor sjösattes även arbetet på tekniktimmarna. Eleverna fick då med hjälp av datorer och programmet Google Sketchup rita digitala ritningar i 3D. Resultaten blev även här fantastiskt fina. Vi la mest fokus på bärande konstruktioner, men självklart också design.

Elevernas 3D-ritningar var mycket fina och detaljrika.

Som steg tre började eleverna arbeta i slöjden. Denna gång var det skalenliga modeller i skala 1:10 som tillverkades. Eleverna kapade ut små reglar i tunt virke och sammanfogade det sedan med limpistol. 

Även elevernas modeller var fantastiskt fina.

I mitten av november utsåg vi en vinnare i denna lilla designtävling. Det var svårt att välja eftersom alla var MYCKET bra, men vi valde tillslut ut två elev-modeller som vi tyckte var genomtänkta och ändamålsenliga. Vi gjorde en kross-over mellan dessa modeller och gjorde sedan ritningar för varje enskild vägg. 

Eleverna börjar bygga på riktigt den 28 november

Den 28 november var det dags att bygga på riktigt. Dessförinnan hade vaktmästaren Jürgen satt plintar och jag och slöjdläraren Perka byggt golvet. Eleverna byggde stommar till de fyra väggarna  och satte dem på plats. Stoltheten var påtaglig denna dag. Det lös i elevernas ögon och de jobbade flitigt hela dagen, trots att det regnade. Journalisten Per fanns på plats och dokumenterade och skrev artiklar åt Skolverket. Pers fina artiklar blir en del av skolverkets utbildningsmaterial "Läslyftet".

Elevernas arbete dokumenterades av duktiga journalisten och fotografen Per åt Skolverket

Näst sista skoldagen innan både sommarlov och jullov kallar vi på Axonaskolan för "klassföreståndarens-dag". Som ni hör på namnet är det en dag då varje klassföreståndare får rå om sin egen klass lite extra. Man väljer tillsammans med eleverna vad dagen skall innehålla och programmet varierar därför från klass till klass. En de spelar spel, somliga städar klassrummet, vissa tittar på film och andra pysslar. Min klass valde att snickra på redskapsskjulet. Helt perfekt tyckte jag och slöjdläraren. På så vis hann vi få på panelen innan jullovet.

Nu är skjulet nästan klart. Bara tak och dörrar återstår.

Nu återstår tak och dörrar. Antagligen kommer jag och slöjdläraren sammanstråla någon dag under jullovet nere på skolan och fixa detta. Av säkerhetsskäl vill vi inte att eleverna jobbar med plåt. Det är stor risk att skära sig. Vi har inte heller låtit eleverna jobba med tex takstolar eller läkt. Även detta för att minimera riskerna med att få en planka i huvudet eller trilla ned från en stege.  

Skjulet förändrar även miljön och känslan inne i trädgårdslandet.

Tack vare att vi jobbat en längre tid med detta projekt, och gjort det i flera olika ämnen har eleverna nått fantastiska resultat. Inte bara modeller, ritningar och själva bygget, utan även elevernas språk har utvecklats enormt. De använder obehindrat begrepp som tex bärlina, hammarband, takstol, hanaband och cc-mått när de talar med varandra. Så coolt! Hur många åk 8 och 9 klasser i Sverige har den nivån?... och det är tack vare projektet. Fantastiskt tycker jag!

Jag stod en lång stund och njöt i dörrhålet innan jag jag tog jullov. Nu kommer man komma se ut i trädgårdslandet lite som man ser en tavla.

Tänk också på vilken meningsfullhet detta ger till undervisningen. Man gör något på riktigt och tar tillvara det bästa hos varje skolämne. Alla inblandade lärare har märkt hur eleverna presterat bättre än de brukar och utvecklat färdigheter på mer avancerade nivåer. Jag tror detta projekt gett mersmak och jag tror inte projektet är slut ännu. Jag gissar att en uppsats i svenska om HUR man byggde är att vänta....och kanske en kalkyl på vad det kostade. Möjligheterna är obegränsade om man ser dem och tar tillvara på dem...

Om det inte framgår tillräckligt tydligt då ni läst min text. Jag har ÄLSKAT detta projekt. Mer av detta!

Näst sista skoldagen är alltid POPPIS!

Idag poppade eleverna i åk 2 alldeles speciella popcorn. Eleverna har nog aldrig varit så spännande som idag på att se om majskornen skulle sprätta iväg. Skulle det bli POPP eller FLOPP?

En hel skål med majskorn av blandade färger poppades. Vi behöll några kolvar hela bara för att visa hur de såg ut, och även för att ha som utsäde nästa år.

Näst sista skoldagen innan både sommarlov och jullov kallar vi på Axonaskolan för "klassföreståndarens-dag". Som ni hör på namnet är det en dag då varje klassföreståndare får rå om sin egen klass lite extra. Man väljer tillsammans med eleverna vad dagen skall innehålla och programmet varierar därför från klass till klass. En de spelar spel, somliga städar klassrummet, vissa tittar på film och andra pysslar. 

Eftersom kornen var olika stora, blir även popcornen det. 

När det stod klart att eleverna i åk 2 skulle titta på film föddes idén om att även testa att poppa egenodlade popcorn direkt i klassrummet. Just årskurs 2 var den klass som faktiskt skördade vår popcornmajs i september. Det var därför extra passande att just de skulle få tillreda dem.

I slutet av september skördades kolvarna. De hade rätt olika storlek på både kolvar och korn.

Får nog ändå säga att det blev lite av en FLOPP idag. Åtminstone utifrån rapporten jag som hastigast fick från min kollega Marie. Väldigt få majskorn poppade. Men det blev i alla fall så att alla kunde smaka. Vet inte riktigt varför det blev på detta sätt. Som alltid vill man ju som lärare "prova" innan... så det hade jag också gjort. Alla i familjen var involverade igår kväll då vi testade. Nadja och döttrarna stod jämte mig och tittade spänt ner i  popcornmaskinen. Vi hurrade alla till... och jag suckade lite lättat då det funkade. Alla poppade inte, men tillräckligt många tyckte jag.

Jag var inte med idag när åk 2 poppade. De hade samma maskin som vi använde, och uppenbarligen samma majs. Enda skillnaden jag kan komma på är oljan. Kanske var jag mer generös med oljan igår kväll än vad åk 2:s klassföreståndare var. Eller var det tvärt om. Det är enda variabeln som inte är samma.

Sorten vi odlat heter "Glas Gem" och har fantastiska färger. 

Majsen är den av de senare grödorna vi skördar. Det är viktigt att den får stå så länge som möjligt för att fylla på kolvarna och mogna. I likhet med de sockerrör vi odlat är majsen dock en rolig gröda för de yngsta barnen att leka med. Kolvarna är i sig spännande och de raka långa stjälkarna är ju perfekta som svärd, ridspön eller fiskespö. Det är lätt att förstå att de ses som roliga leksaker.  

Kolvarna träddes upp på en ståltråd och fick torka i skolans pannrum i nästan 3 månader. Sen togs kornen av kolvarna och sållades så att de minsta kornen och de vita skalen försvann.

Jag vill i och för sig gärna att grönsakerna skall få växa i fred, men jag tycker inte om att fya barnen i deras lek och berätta vad de skall göra och inte göra. Det är mycket bättre de själva får upptäcka och lära sig. Mycket bättre de förstår att man kan få fina popcorn till jul-filmen om, om man låter majsen växa i fred. 

...och kanske om de får stå lite längre nästa år och bli lite större... att vi får fler som poppar. 

Sveriges coolaste pepparkakor bakades förra veckan i Tollarp

Detta kan tyckas som ett ett märkligt, eller kanske rent av magstarkt uttalande från mig, men jag tycker VERKLIGEN pepparkakorna var über-coola. Spännande att höra om du håller med när du läst om dem.

Sveriges coolaste pepparkakor (?)

Förra veckan bakade eleverna på Axonaskolan pepparkakor. Det var elever i åk 8 och 9 samt fritidshemmet som bakade. Baket i sig är roligt, men knappast unikt. Det bakades nog pepparkakor på skolor lite varstans just förra veckan eftersom det dels närmar sig jul och även för att luciadagen inföll då. På många skolor föranleder detta lite firande och man fixar lite lusse-fika.

Några av alla de plåtar med pepparkakor som bakades 

Det som gjorde baket unikt var en av ingredienserna. Det gällde sirapen. Jag vågar med ganska stor säkerhet säga att vi nog är enda skolan i Sverige som bakade pepparkakor med egenkokad sirap baserad på egenodlade sockerrör. Är inte det coolt?

Vår egentillverkade och egenodlade sockerrörs-sirap hälls andaktsfullt  upp.

Vi odlade sockerrören under sommaren som gick. Hur vi gjorde kommer jag beskriva i ett separat blogginlägg som jag ämnar skriva nu under jullovet. Sockerrören pressades och sockervattnet vi fick ut kokades till sirap. Sirapen har sedan blivit stående i väntan på rätt tillfälle. Den ursprungliga planen var att baka bröd med sirapen. Vi har alltid soppa på fredagar, och ofta bakar då Vicki och Esra som jobbar i köket eget bröd.

Eleverna var superengagerade vid pressningen av sockerrören.

För någon vecka sedan fick dock skolans kock Vicki en idé och framförde denna sprudlande glad till  mig. Man såg hur det lyste i ögonen på henne av entusiasm..

- Fritidspersonalen har pratat om att baka pepparkakor under veckan som kommer. Ska vi inte använda sirapen till det? Fattar du hur coolt det hade varit Andreas? Pepparkakor gjorda med egen sirap!

Självklart körde vi på hennes idé. Så himla roligt! Eleverna gjorde deg och bakade. Och pepparkakorna blev en liten dessert i matsalen nu i fredags på luciadagen. Och även eleverna förstod det fina med pepparkakorna. Andaktsfullt åt de en eller två pepparkakor efter soppan. Hemma kan de säkert (precis som jag måste jag erkänna) respektlöst trycka i sig en halv burk köpepepparkakor i snabb takt. Man äter liksom utan att tänka eller känna efter. Men här förstod de det fina och åt långsamt och kände efter. 

Många pepparkakor bakades.

Som jag sagt så många gånger förr. Genom odling, skörd, förädling och tillagning föds respekt för råvaror. Så himla coolt! Pepparkakor som inte bara gör en snäll... utan eftertänksam. Är inte det coolt så säg.

...och tack Vicki för den goda idén och det utomordentliga genomförandet!

Fredag - Morse byggde morseapparater och ville dela ut medaljer.

Det var tur att Morse kom och att han fick hålla sina lektioner med eleverna. Jag hade inte på så kort tid kunnat hosta fram lika roliga grejer som han hade med sig. Eleverna sa att de tyckte denna dag var den roligaste. Morse hade med sig sladdar, lite extra hemmabyggda kopplingar, ett kopplingsschema och ett morsealfabet. 

Han hade delat in eleverna i lag med 4 elever i varje…. eller i ”Omgångar” som Morse kallade dem. Han gillar ju det där med militära termer. På en given signal hade sedan eleverna fått bygga två enklare morse-apparater. En skulle placeras i huvudbyggnadens källare och en på övervåningen. När apparaterna sedan förbands med sladdar som Morse dragit, blev det möjligt att sända meddelande. Första omgången som sänt ett meddelande på varje håll utropades som vinnare.

- Egentligen hade jag velat dela ut medaljer till de duktiga eleverna… men min budget medgav visst inte det, muttrade Morse.

Jo jag var väl medveten om Morses kärlek till medaljer. Han hade blivit adlad och försetts med så många hedersmedaljer (som han ALLTID mycket stolt bar) att hans rock måste väga åtskilliga kilo extra. Hur som helst verkade det som både Morse och eleverna haft en riktigt bra dag.

Fredag - Fjärde vikarien anländer

Årets sista vikarie kom faktiskt lite sent. Vi hade hunnit äta, titta en stund på Tv, dricka kvällskaffet och ta det allmänt lugnt. Det var faktiskt nästan så jag börjat mentalt förbereda mig på att jag kanske inte skulle få någon vikarie. Kanske skulle jag själv få hålla i fredagens lektioner. Hur skulle eleverna ta detta? De hade ju säkert ställt sig in på att slippa mig ytterligare en dag. Vid 22-tiden drog Nadja den där sucken hon gör varje kväll.

- Näe, jag tycker klockan börjar bli mycket! Jag tror bestämt jag skall gå upp och lägga mig. Vissa här i huset ska ju faktiskt upp och jobba i morgon. Alla kan ju inte ha det så bra som du!

Nadja reste sig ur soffan och gick upp på övervåningen. Jag låg kvar där i den andra soffan. Jag började gå igenom vad jag hade för kul laborationer som jag kunde duka upp lite snabbt nästa morgon. Eleverna förväntade ju sig det. Samtidigt tittade jag mig omkring i vardagsrummet för att lokalisera vilka ljus som tänts under kvällen. Oftast är jag den som lägger mig sist och får därför gå runt i huset och kolla så att alla ljus blir släckta. Jag reste mig ur soffan och påbörja min släck-runda.

Plötsligt bultade det på dörren. Jag drog en lättnadens suck och gick ut och öppnade. Ute på trappan stod en slätrakad herre med stiliga vågor i håret.

-Ursäkta jag är sen! Jag har försökt skicka ett telegram för att meddela min sena ankomst, men telegrafkontoret här i byn verkar inte längre vara bemannat. Jag hoppas inte ni hann bli oroliga!

Samuel Morse! Såklart var det han! Jag välkomnade den stilige mannen in. Jag hade faktiskt hunnit släcka allt utom fönsterlamporna och ett stearinljus ute i hallen så det var rätt mörkt. Morse hängde av sig ytterrocken och steg in i vardagsrummet.

- Det blev visst väldigt sent! Ni får verkligen ursäkta! Jag förstår om du inte orkar sitta här och prata med mig, utan vill gå och lägga dig, sa Morse.

- Ingen fara, svarade jag. Jag är själv en riktig nattramlare. Jag kan sitta uppe ganska sent även en vanlig vardagskväll, och nu skall jag ju inte ens till jobbet i morgon, så jag talar gärna med dig en stund.

Jag och Morse satt där i vardagsrummet i sken av stearinljuset som vi tagit med oss in. Vi talade om kommunikationen och hur denna gått framåt. Det visade sig att det där om telegram var ett skämt. Morse var väl medveten om att man inte längre kommunicerade på detta sätt. Morse var fascinerad över hur otroligt många människor vi nutidsmänniskor interagerar med på en dag. Fascinerat tittade han på min telefon när jag visade honom vad sociala medier är.

- Ospecificerad kommunikation! Att bara skriva rakt ut i ingenstans, utan en speciell mottagare… Intressant! Det kan ju säkert ha både sina för och nackdelar! 

Jo det hade han ju rätt i. Ibland kan det vara skönt att ha den typen av kommunikation…. Men vad händer om ingen svarar? Hur påverkar det oss? Och hur påverkas vi om kommunikationen är alltför negativ? Mycket intressanta frågor att fundera kring.

Torsdag - Einstein showade igen!

Vilken dag Albert och eleverna haft! Precis som förra gången Albert var här bjöd han på en riktig Fysik-show. Flytande kväve och häftiga effekter. På ett sätt kan jag tycka att Albert gör det lätt för sig. Det är lätt att vara populär om man är så frikostig med specialeffekterna på sina lektioner! Tänk om man haft DE resurserna var enda dag! Men å andra sidan är det kul att eleverna får uppleva det någon gång ibland.

Coolt att han kan komma till oss och att han bjuder på det där lilla extra. Sist han var på skolan är ju 4 år sedan, så det är MÅNGA elever som inte träffat honom tidigare. Han är ju en riktig entertainer också. Kanske kan han locka några extra elever att satsa på det där med naturvetenskap efter hans show? Det är VERKLIGEN inte så att naturvetare på något sätt är bättre människor, men det finns ett stort underskott av just naturvetare i samhället idag. Det krävs en hel del för att orka med det hårda tempot på tex naturvetenskaplig linje eller teknikprogrammet, och det kan naturligtvis vara avskräckande för många elever. Tror därför att personer som Albert är så viktiga. Personer som visar glädje, passion, vetgirighet, nördighet och en smula galenskap. Att allt detta kan rymmas i naturvetenskapen.

Så stort tack till dig Albert för att du showade för mina elever idag! 

Torsdag - Tredje vikarien anländer

Igår kväll hände något jag inte varit med om tidigare. Ett återbesök! En av de vikarier som besökt skolan tidigare år kom tillbaka. Alla andra nattgästerna hade kommit till dörren på husets framsida. De hade säkert stått och tryckt en stund på ringklockan innan de insett att ringklockan, i likhet med typ 50% av Sveriges hem, inte fungerade och att de istället fick bulta på dörren. Igår kväll knackade det istället på köksdörren på husets baksida. Två korta distinkta knackningar innan dörren helt resolut öppnades.

- Godkväll godkväll i stugan!

Rösten var omisskännlig med sin tyska brytning. 

- Stig på Albert! Va roligt att se dig igen.
- Jo jag tog mig friheten att komma köksingången. Jag vet att ni mest använder den och jag har ju varit här förr. Jag känner mig lite hemma här.

Det var alltså Albert Einstein som kommit hem till oss. Va härligt att höra att han kände sig så välkommen! Precis så vi vill att det skall vara. Jag vill att alla som varit hos oss en gång skall känna sig välkomna igen. Jag ÄLSKAR verkligen att ha besökare i huset under opretentiösa former. Jag tycker om när elever besöker mig och när barnen tar hem kompisar. När familj eller vänner kommer på oanmälda besök eller när vi hastigt och lustigt bestämmer oss att ha personalfesten, scoutmötet eller trivseldagen med skolklassen hemma hos oss.  

Albert rörde sig hemtamt i vårt hus och inspekterade vad som hänt sedan han var här sist.

- Ni har byggt ut huset med någon typ av odlingsrum ser jag. Va mysigt det ser ut, sa Albert. Är där varmt?

- Njae, där är väl 12 grader kanske, sa jag. Men om vi tänder en brasa blir det rätt snabbt varmare. 

 - Då tycker jag att vi gör det. Vi tänder en brasa och spelar lite schack där ute, sa Albert.

Sagt och gjort. Vi tände en brasa, jag tog på en varm tröja och vi satte oss där ute och spelade lite schack. Mysigt och familjärt….en stund iaf. Sen började det balla ur. Det visade sig att Albert körde lite egna regler. Pjäsernas rörelser var tydligen RELATIVA påstod han. Jaja, jag lät Albert hållas. Någon stor vinnarskalle har jag ju själv inte…. och inte heller fattade jag riktigt Alberts komplexa system. För avancerat för min lilla hjärna alltså.  Om vår gäst är nöjd och glad av att slå mig i ett kortspel, så får han gärna det. En mysig kväll var det iaf. Albert är en riktig färgstark person. Han kommer säkert göra succé hos eleverna idag.

Onsdag - Pasteur startade bakterieodlingar med eleverna

Louis kom hem och visade bilder från dagen. Han hade visst gått totalt bananas med sin rädsla för bakterier. Varje elev hade försetts med labrock, munskydd och blivit omsorgsfullt spritad, innan hen fått komma in i klassrummet. Hans väska hade lättat avsevärt. Jag trodde det bara var handsprit, men det hade tydligen varit en massa annat materiel till undersökningar Pasteur förberett för eleverna.

- Nu har vi tagit bakterieodlingar på nästan allt i din skola. Jag hade med mig några Agaragar-plattor som jag gjort och så fick varje klass bereda nya till nästa klass och sätta på stelning.

Eleverna hade fått en grundläggande kurs i mikrobiologi och hade sedan fått lära sig topsa och bereda odlingar. Odlingarna hade sedan Pasteur inkuberat i ett värmeskåp. De skulle bli klara om några dagar och är bara för mig att kolla tillsammans med eleverna någon dag innan skolavslutningen. Eleverna hade tydligen själva fått komma med egna förslag och topsa en massa olika ytor, men Pasteur hade också haft egna önskemål.

- Ja, jag har noterat att barnen är väldigt fästa vid en del saker. De går och pillar på de där mobilerna hela tiden. Begriper de inte vilka smitthärdar de är? …och de där sakerna de har i öronen! Hur mycket mikrober finns det inte på dem?!

Hehe. Skall bli spännande att se resultatet av Louis besök. Han kanske åstadkommit större insikter än han själv förstår.

Onsdag - Andra vikarien anländer

Vilken kväll det blev igår kväll! Spriten bokstavligt talat flödade i vårt hus hela kvällen. Ja handspriten alltså, eftersom nattgästen i fråga var lite nojjig med det där med bakterier. Gästen dök upp vid sextiden mitt när vi som bäst höll på att tillredda kvällsmaten. Yngsta dottern sprang ut i hallen och öppnade och släppte in vår gäst. Plötsligt hördes en kraftig duns, följd av en massa klirrande flaskor.

- Vad var det som hände Flora! ropade jag.
- Ingen fara pappa, ropade Flora tillbaka. Det var faktiskt inte jag DENNA gång! Det var farbrorn som hade en tung väska.

Jag släppte det jag hade för händerna och gick ut i hallen för att se vem det var. Mannen stod vänd med ryggen mot mig. Han hade böjt sig över den stora väskan och höll nog på att kontrollera att innehållet klarat den något ovårdsamma behandlingen.

- Det höll! Utbrast mannen lättat och reste sig upp.

Jag kände direkt igen honom. Självaste Louis Pasteur i vårt hus. Häftigt! Jag skakade mannens hand och välkomnade honom. Pasteur hälsade tillbaka och spritade sedan handen med en flaska han halade upp ur väskan. Efter lite övertalande lyckades vi få fransmannen att slå sig ned och äta middag tillsammans med mig och döttrarna (Frun var på körträning). Med lite mat i magen blev stämningen mer lättsam och Louis blev riktigt pratsam. I slutet av måltiden blickade han ut genom fönstret och fick syn på kaninburen.

- Har ni djur?

Döttrarna sprang ut och hämtade kaninen och berättade sedan stolt om ”Dumbo” som de har så kär. De berättade om tidigare kaniner de haft och hur dessa dött på olika sätt. Pasteur klappade kaninen lätt på ryggen ett par gånger, innan han spritade händerna för 10-de gången. Sen började han berätta för döttrarna om olika vaccin han tagit fram. Hur han hittat vaccin för bla rabies. Det visade sig att fransmannen var riktigt social och något av en mångsysslare. Han kunde prata om det mesta. Han berättade stolt om sitt arbete med jäst när han fick smaka på Nadjas goda saffransbullar och berömde Linnea för en tavla som hon målat i skolan. Louis var tydligen också något av en hobby-konstnär.

Roligt att hela familjen var med och träffade Pasteur! Oftast brukar det bara var jag som sitter där i soffan till långt in på småtimmarna och snackar naturvetenskap, medan resten av familjen går och lägger sig.

En riktigt härlig kväll. Kommer nog bli en bra dag för mina elever också.

Tisdag - Alfred Russel Wallace levererade bra undervisning!

Alfred kom hem från skolan och visade bilder från dagen. Han och eleverna verkade ha haft det jättebra. Tydligen hade de fått se evolutionen i full rörelse. Alfred hade fixat fram strandsnäckor av arten Littorina Saxatilis.  Denna art håller på att utvecklas till två arter. Snäckorna lägger inte ägg utan föder små minisniglar. Därför sprider de sig inte så mycket, utan lever hela sitt liv på en ganska liten yta. 

Snäckorna förekommer från Falsterbokanalen och norrut. De finns på två olika strandtyper, kippstrand och klapperstensstrand. På klapperstensstranden finns krabbor som äter snäckorna. Predationen från krabborna har gjort att de snäckor som klarat sig bäst är de med tjocka skal. På klippstranden finns inte lika mycket krabbor. Där utgör vågorna istället ett större hot. Som ett resultat har snäckorna där tunnare skal och är aktiva och kryper runt hela tiden för att inte spolas ut till havs. 

Bådas varianterna är fortfarande samma art, men börjar bli så pass olika att de numera är ovilliga att para sig med varandra. Dock förekommer ändå hybrider. Denna typ av artbildning kallas ”Sympatrisk artbildning”

Eleverna har idag fått studera snäckorna och hitta olikheter. De fick också fundera på varför de är så olika. Coolt att verkligen få SE evolutionen live i klassrummet!

Tisdag - Första vikarien anländer

Igår kväll kom min första vikarie. I mörkret och regnrusket stod han där plötsligt på trappan. En medelålders skäggig man med äggrunda små glasögon på nästippen. Jag får erkänna att jag faktiskt inte kände jag igen honom direkt, trots att jag normalt sett brukar ha bra koll på de som dyker upp på min trappa. Det var faktiskt inte förrän han presenterade sig som polletten trillade ned.

- Alfred, sa han och sträckte fram handen. Jag heter Alfred Russel Wallace.

Självklart var det han! Jag välkomnade honom in och frågade om jag fick bjuda på något.

- Ja du vet vi Walesare dricker allt som flyter skrockade Alfred och hängde av sig rocken.

- Då är det en sak vi har gemensamt, sa jag. Jag brukar säga att jag dricker allt i lagom mängd utom the. Det dricker jag inte alls.
- Då är jag värre än du, för jag dricker även the, replikerade Alfred.
- Vad menar du, frågade jag.
- Jo, jag vet ju att du och Darwin är kompisar. Jag vet att han också varit här för något år sedan och vikarierat. Du undrar säkert hur jag känner för honom.

Vi hamnade ute vid köksbordet med varsin kopp kaffe. Även om den skäggige Walesaren drack allt, bestämde vi oss ändå att det var bäst att hålla oss till kaffe, eftersom han skulle undervisa dagen efter. När vi suttit en stund och snackat om ditten och datten blev det tyst för en stund.

- Det är ok att tala om det, utbrast plötsligt Alfred.

Jo det kunde jag inte neka till. Självklart undrade jag det! Alfred hade ju skrivit sin egen uppsats med sin egen evolutionsteori. Han skickade manuset till vetenskapsakademien där Darwin av en olycklig slump satt med. Då Darwin läste det måste han ha drabbats av panik. Han hade ju en liknande uppsats liggande i byrån. Han hade inte vågat publicera denna. Antagligen av rädsla för mottagandet. Darwin fick eld i baken och publicerade sin INNAN Alfred hann få ut sin.

- Det är helt lugnt mellan mig och Darwin! Jag hade inte haft en chans ändå. Min titel  ”On the Tendency of Varieties to depart indefinitely from the Original Type” var inte tillräckligt catchy, skrockade Alfred. Näe skämt åsido. Vi var vänner och stöttade varandra. Jag var ju för sjutton den som grundade ”Darwinismen”.

Häftigt med denna typ av storhet. Att kunna stötta andra. Att inte jaga titlar och berömmelse. Att känna att man hellre är en del av något större. Precis det jag brukar predika för mina elever! Att framtidens framgångsrika personer är de som är sociala och duktiga på att nätverka. Coolt. Han blir nog en bra vikarie!

Nu tar jag jullov!

Nu checkar jag ut och tar en mini-semester. Tycker liksom jag är värd det! Alla prov är nu rättade och alla betyg är satta. Nationella prov är genomförda liksom utvecklingssamtalen. 

Jag känner mig lite sliten helt enkelt. Får bli en knapp veckas vila. Får liksom bli min vanliga jul-retreat. De närmaste dagarna kommer min tillvaro se ut så här: Gå upp kl 7.30 och vinka av familjen när de går till skola och jobb. Äta en lång härlig frukost med skinkmacka och gröt. Sen lägga mig i soffan och äta pepparkakor och glögg och kolla på TV. Alla som känner mig vet att pepparkakor är min last. Jag och pepparkakor är lite som Nalle Puh och honung. 

I år tror jag det blir Starwars-marathon. Känns som det är läge för det nu inför den nya filmen. Det finns ju flera Starwarsfilmer jag aldrig sett. Och som vanligt har jag förberett det där med vikarier. Känner inte att jag har råd med löneavdraget… så jag har fixat lite kompetenta naturvetare som går in och tar mina lektioner.  Som vanligt kommer jag posta inlägg här kring mina vikariers framfart. Det brukar ändå vara rätt roliga grejer de gör.