Näst sista skoldagen är alltid POPPIS!

Idag poppade eleverna i åk 2 alldeles speciella popcorn. Eleverna har nog aldrig varit så spännande som idag på att se om majskornen skulle sprätta iväg. Skulle det bli POPP eller FLOPP?

En hel skål med majskorn av blandade färger poppades. Vi behöll några kolvar hela bara för att visa hur de såg ut, och även för att ha som utsäde nästa år.

Näst sista skoldagen innan både sommarlov och jullov kallar vi på Axonaskolan för "klassföreståndarens-dag". Som ni hör på namnet är det en dag då varje klassföreståndare får rå om sin egen klass lite extra. Man väljer tillsammans med eleverna vad dagen skall innehålla och programmet varierar därför från klass till klass. En de spelar spel, somliga städar klassrummet, vissa tittar på film och andra pysslar. 

Eftersom kornen var olika stora, blir även popcornen det. 

När det stod klart att eleverna i åk 2 skulle titta på film föddes idén om att även testa att poppa egenodlade popcorn direkt i klassrummet. Just årskurs 2 var den klass som faktiskt skördade vår popcornmajs i september. Det var därför extra passande att just de skulle få tillreda dem.

I slutet av september skördades kolvarna. De hade rätt olika storlek på både kolvar och korn.

Får nog ändå säga att det blev lite av en FLOPP idag. Åtminstone utifrån rapporten jag som hastigast fick från min kollega Marie. Väldigt få majskorn poppade. Men det blev i alla fall så att alla kunde smaka. Vet inte riktigt varför det blev på detta sätt. Som alltid vill man ju som lärare "prova" innan... så det hade jag också gjort. Alla i familjen var involverade igår kväll då vi testade. Nadja och döttrarna stod jämte mig och tittade spänt ner i  popcornmaskinen. Vi hurrade alla till... och jag suckade lite lättat då det funkade. Alla poppade inte, men tillräckligt många tyckte jag.

Jag var inte med idag när åk 2 poppade. De hade samma maskin som vi använde, och uppenbarligen samma majs. Enda skillnaden jag kan komma på är oljan. Kanske var jag mer generös med oljan igår kväll än vad åk 2:s klassföreståndare var. Eller var det tvärt om. Det är enda variabeln som inte är samma.

Sorten vi odlat heter "Glas Gem" och har fantastiska färger. 

Majsen är den av de senare grödorna vi skördar. Det är viktigt att den får stå så länge som möjligt för att fylla på kolvarna och mogna. I likhet med de sockerrör vi odlat är majsen dock en rolig gröda för de yngsta barnen att leka med. Kolvarna är i sig spännande och de raka långa stjälkarna är ju perfekta som svärd, ridspön eller fiskespö. Det är lätt att förstå att de ses som roliga leksaker.  

Kolvarna träddes upp på en ståltråd och fick torka i skolans pannrum i nästan 3 månader. Sen togs kornen av kolvarna och sållades så att de minsta kornen och de vita skalen försvann.

Jag vill i och för sig gärna att grönsakerna skall få växa i fred, men jag tycker inte om att fya barnen i deras lek och berätta vad de skall göra och inte göra. Det är mycket bättre de själva får upptäcka och lära sig. Mycket bättre de förstår att man kan få fina popcorn till jul-filmen om, om man låter majsen växa i fred. 

...och kanske om de får stå lite längre nästa år och bli lite större... att vi får fler som poppar. 

Sveriges coolaste pepparkakor bakades förra veckan i Tollarp

Detta kan tyckas som ett ett märkligt, eller kanske rent av magstarkt uttalande från mig, men jag tycker VERKLIGEN pepparkakorna var über-coola. Spännande att höra om du håller med när du läst om dem.

Sveriges coolaste pepparkakor (?)

Förra veckan bakade eleverna på Axonaskolan pepparkakor. Det var elever i åk 8 och 9 samt fritidshemmet som bakade. Baket i sig är roligt, men knappast unikt. Det bakades nog pepparkakor på skolor lite varstans just förra veckan eftersom det dels närmar sig jul och även för att luciadagen inföll då. På många skolor föranleder detta lite firande och man fixar lite lusse-fika.

Några av alla de plåtar med pepparkakor som bakades 

Det som gjorde baket unikt var en av ingredienserna. Det gällde sirapen. Jag vågar med ganska stor säkerhet säga att vi nog är enda skolan i Sverige som bakade pepparkakor med egenkokad sirap baserad på egenodlade sockerrör. Är inte det coolt?

Vår egentillverkade och egenodlade sockerrörs-sirap hälls andaktsfullt  upp.

Vi odlade sockerrören under sommaren som gick. Hur vi gjorde kommer jag beskriva i ett separat blogginlägg som jag ämnar skriva nu under jullovet. Sockerrören pressades och sockervattnet vi fick ut kokades till sirap. Sirapen har sedan blivit stående i väntan på rätt tillfälle. Den ursprungliga planen var att baka bröd med sirapen. Vi har alltid soppa på fredagar, och ofta bakar då Vicki och Esra som jobbar i köket eget bröd.

Eleverna var superengagerade vid pressningen av sockerrören.

För någon vecka sedan fick dock skolans kock Vicki en idé och framförde denna sprudlande glad till  mig. Man såg hur det lyste i ögonen på henne av entusiasm..

- Fritidspersonalen har pratat om att baka pepparkakor under veckan som kommer. Ska vi inte använda sirapen till det? Fattar du hur coolt det hade varit Andreas? Pepparkakor gjorda med egen sirap!

Självklart körde vi på hennes idé. Så himla roligt! Eleverna gjorde deg och bakade. Och pepparkakorna blev en liten dessert i matsalen nu i fredags på luciadagen. Och även eleverna förstod det fina med pepparkakorna. Andaktsfullt åt de en eller två pepparkakor efter soppan. Hemma kan de säkert (precis som jag måste jag erkänna) respektlöst trycka i sig en halv burk köpepepparkakor i snabb takt. Man äter liksom utan att tänka eller känna efter. Men här förstod de det fina och åt långsamt och kände efter. 

Många pepparkakor bakades.

Som jag sagt så många gånger förr. Genom odling, skörd, förädling och tillagning föds respekt för råvaror. Så himla coolt! Pepparkakor som inte bara gör en snäll... utan eftertänksam. Är inte det coolt så säg.

...och tack Vicki för den goda idén och det utomordentliga genomförandet!

Vilken konserveringsmetod använder du?

Citronsyra, vanlig citron, vinsyra, bensoesyra, Atamon eller kanske frysning. Hur konserverar du din sylt, saft och andra läckerheter?

I år blev skörden av vinbär stor hos mig. Just vinbär används på alla sätt, både direkt, infrusen och förädlad som tex saft eller gelé.

Just nu är det lätt att laga lyxig mat med fina primörer och ingredienser. Det är bara att gå ut i trädgården eller skogen och skörda. I år verkar det torkan till trots dessutom vara ett år då frukt- och bärgivande buskar och träd trots allt ger riklig skörd. Det gäller för oss att ta tillvara på dessa rikedomar, förädla dem och förvara dem. Någon typ av konserveringsmetod är nödvändig om inte produkten skall förlora både färg, näringsvärde och vitamininnehåll. Frågan är hur man bäst gör? 

Igår kokade jag två burkar körsbärsmarmelad för att prova min urkärningstång. Då det bara blev två burkar tillasttes inget konserveringsmedel. Marmeladen kommer att vara uppäten inom kort.

Jag vill ABSOLUT inte moralisera i denna fråga. Inte sätta mig på höga hästar och tala om rätt och fel. Jag redogör för mina tankar och är även MYCKET nyfiken på dina. Jag tycker som alltid det finns skäl att vara kritisk och verkligen fundera och göra aktiva val.

Har man gott om plats i frysar och inte något emot att koka sylt och saft kontinuerligt är valet kanske lätt. Då är det ju bara att skörda och ta tillvara på allt det goda, förpacka, frysa in, och sedan tina upp då behovet och tiden finns. Koka små omgångar och helt eller till största del undvika onödiga tillsatser i sylt och saft. Om man har lite mindre plats, kan man ju först förädla och sedan frysa in. Många kokar ju tex saft och fryser in i gamla mjölkpaket eller dylikt. Dessa är pga formen platseffektiva och lätta att förvara.

Vi har två ganska små krusbärsbuskar. Även om skörden iår blev god, blir det inga stora mängder. Därför väljer vi att frysa bären som de är och ta hand om dem senare.

Vissa bär som tex lingon, hjortron och tranbär innehåller naturligt höga halter av bensoesyra. Detta gör att sylten på dessa är konserverade naturligt. Du behöver då inte tillsätta ngn typ av konserveringsmedel. Så länge burkarna förvaras mörkt och lite svalt klarar de sig bra. Men hur gör man om man verkligen har dåligt med frysutrymme och vill förvara andra bär än ovanstående? 

Ja då får man nog börja överväga att tillsätta konserveringsmedel av något slag. Vinsyra, citronsyra och bensoesyra är exempel på organiska syror som förlänger hållbarheten genom att skapa en miljö som är svår för mikroorganismer som tex mögelsvampar att föröka sig i. Det finns även produkter som välkända "Atamon" som kombinerar dessa syror. Ovanstående produkter har använts länge. Problemet är att det blivit allt vanligare med utvecklad allergi mot syrorna. I synnerhet då de är syntetsikt framställda. Därför är ett aktivt val bra.

Glasrabarbern på bilden äts alltid direkt hemma hos oss, men en stor del av övrig rabarber hamnar i frysen. Både rå i bitar och förädlad i form av rabarbersaft.

Jag tänker så här om mitt användande av konserveringsmedel.

• Jag använder inte kemiska konserveringsmedel, annat än när jag anser det vara befogat..
• Om jag köper en burk sylt i dagligvaruhandeln är den fullsmockad med tillsatser. Där finns förutom konserveringsmedel även sk emulgeringsmedel, smakförbättrare, konsistensgivare och stabiliseringsmedel. I dessa burkar vet jag heller ingenting om bären eller frukten. Var kommer de ifrån och hur hårt har de besprutats?
• Vi har inte frysmöjligheter för alla bär och frukter mm som vi skördar under en säsong. Vi MÅSTE förädla och förvara i en temperatur som ligger strax under rumstemperatur. Vi har ett rum i källaren som är mörkt, men under större delen av året är det inte kallt nog att betrakta som en "riktig matkällare" Om jag tillsätter konserveringsmedel kan jag därför förvara större mängd förädlade produkter.

Kontentan är att vi alltså kanske kan bli självförsörjande på sylt och saft hela året OM vi använder konserveringsmedel. Vi kan ha produkter där vi står bakom alla ingredienser utom EN hela året. Om vi går andra vägen och gör saft och sylt utan konserveringsmedel... kommer vi högst troligt bara klara detta under juli-november, dvs halva året. Den andra halvan av året är vi tvungna att köpa färdig saft och sylt i affären. Den sylt och saft vi VET innehåller massa tillsatser.

Den stora mängden frukt hat gjort att jag måste gallra på träden. I år testade jag att koka eget pektin på en del av de bortgallrade karten.

I år har jag kokat eget pektin. Pektin är det ämne som får sylt, gelé och marmelad att stelna. Frukter och bär innehåller olika mängder naturligt pektin. Generellt innehåller mer mogna frukter mindre. Det är tex därför det är viktigt att inte vänta för länge med skörden av vinbären. Omogna äpplen innehåller enl vad jag läst stora mängder pektin. Om man utvinner detta, kan man sedan tillsätta det då man kokar sin sylt. På detta vis slipper man köpa pektin på flaska eller särskillt syltsocker som innehåller pektin. Pektin man köper är nämligen inte heller fritt från tillsatser. Det innehåller bla....just det KONSERVERINGSMEDEL. Genom att koka eget pektin (var mycket lätt) har jag ännu mer koll på processen och råvarorna som ingår och kan själv välja vad jag tillsätter.

Kokning av pektin genomfördes på min favoritplats. Ute på altanen vid sommarstugan. I en solstol med en kokplatta och ett litet bord framför mig.

Du kanske undrar om mitt pektin blev bra och hur jag gjorde. Ja, dels hinner jag inte blogga om det ikväll, och dels vill jag testa det först. Planerar i veckan att utföra ett test. Jag skall koka tre små byttor sylt. I den ena skall jag ha köpt pektin, i den andra skall jag ha exakt samma mängd av mitt hemmkokta pektin och i den tredje skall jag ha dubbel mängd hemkokt pektin. Jag återkommer när tid ges och test är genomfört.

Trots att jag har tankar kring detta är jag på intet sätt färdig. Jag tycker kanske inte det är så svart eller vitt. Jag är som jag skrev inledningsvis MYCKET nyfiken på hur just du tänker. Skriv gärna hr du tänker. Jag har yttersta respekt för att alla resonerar olika. Hur konserverar du? Använder du konserveringsmedel? I så fall vilket och till vad?

I år gör jag äntligen egen julost!

Som jag skrev i föregående inlägg har jag länge velat prova att göra egen julost. Jag ser det mest som ett experiment för att se om jag kan och ser med spänning fram emot hur själva resultatet blir. Innan jag började läste jag en massa instruktioner och komponerade sedan ihop mitt eget recept. Mjölken köpte jag från en bonde. Då den inte var pastöriserad fick jag först börja med detta innan själva osttillverkningen kunde börja.

Ingredienser

• 20 liter mjölk (Får inte vara homogeniserad) 
• 2 dl filmjölk
• 6 msk ostlöpe
• 20 g salt (utan jod)
• Kognak

Utrustning

• Stor gryta
• Träslev
• Termometer
• Lång kniv
• Glest vävt tyg (silduk)
• Ostform

Utförande

1. Pastörisering - Görs om mjölken ej är pastöriserad. Hoppa annars över detta steg. Värm upp mjölken till 63-65 grader. Håll mjölken vid denna temperatur i 30 min under omrörning. Kyl sedan ned mjölken till 32-37 grader med hjälp av rinnande vatten.
2. Starter - Se till att mjölken håller 30 - 37 grader. Tillsätt filmjölken (starter) under omrörning. Vänta sedan 15 min.
3. Löpning - Tillsätt ostlöpen. Rör ca 1 min och låt sedan mjölken vila i minst 30 min utan omrörning.
4. Test - Prova om ostmassan stelnat. Detta görs enklast med ett lätt tryck med sleven. Ytan skall vara geléaktig och gulaktig vassle skall tränga fram.
    
5. Dela ostmassan - Dela ned osmassan till kuber (koagel) som är 1-2 cm stora. Detta gör du genom att försiktigt skära i ett rutmönster så att stående staplar bildas. Med väl rengjorda händer vänds staplarna upp så att de även kan delas på längden.
6. Ta bort vassle - Rör försiktigt runt, vänta en stund och låt ostmassan sjunka till bottnen. Du kan nu ta bort upp till 1/3 av vasslen så att det blir lättare att jobba med ostmassan.
7. Dra ur mer vassle - Värm mycket långsamt (ca 15 min) upp ostmassa och vassle till 38-40. Håll denna temperatur i ca 15 min fortfarande under omrörning. Nu krymper kuberna (koaglet) ihop ytterligare och mer vassle frigörs.
8. Häll av vasslen - Nu kan du hälla eller ösa bort resterande vassle.
9. Salta - Tillför saltet i ostmassan och rör om.
10. Sätt osten - Lägg ett glesvävt tygstycke i ostformen och för över ostmassan. Vik över tygstycket och sätt på en vikt. Tänk på att inte får för många veck. Osten formas nu. Alla märken som blir på osten är bra groplatser för mögel längre fram i processen. Se även till att vasslen som pressas ur kan rinna undan så att osten ej står i den.
11. Vända osten - De närmaste 4 timmarna skall osten vändas en gång i timmen. Skölj av duken varje gång och tänk på att det är nu ostens form bildas.
12. Låt osten vila -  Låt osten vila i rumstemperatur och så att vasslen kan rinna av. Vänd osten  morgon och kväll. När det ej längre kommer ut vassle kan man ta bort duken och formen och förvara osten liggande på tex en plåt eller skärbräda. Ett bra utrymme att ha den är i en låda el tex i ugnen  så att flugor eller andra djur ej kommer åt den.
13. Efter ungefär en vecka så har ostens yta torkat helt. Osten bör nu lagras lite svalare, ca 16-18°C. Om osten vätskar sig tar man lite salt och gnider in på detta ställe. Torka bort salt och vätska efter behandlingen och låt den fortsätta torka. Se över ostarna vid varje vändning. Vid uppkomst av mögel skrapar man bort detta och gnider in med lite grovt salt, eller penslar med sprit. I denna fas kommer jag pensla min med kognak för att både hålla mögel borta och ge en viss smak. 

Observera att detta är första gången för mig. Det är ett experiment. Och om något har processen gett mig ytterligare respekt för yrkesfolket. Så mycket kunnande och så mycket hantverk. Kul att få en liten inblick i er värld. Näst på tur blir nog ett besök i något micro-mejeri.

Utrustningen

Pastörisering pågår

Ostlöpe  - Ett kul enzym

Testar om löpningen är färdig

Delar ostmassan

Vänder upp staplarna med ostmassa

Koaglet i löpen

Koaglet krymper när löpen utsöndras

Osten i sin duk och form

Osten vid första vändningen

2015 års äppelcidervinäger...ett roligt minne

I år har jag verkligen inte fått någon äppelskörd att tala om... men pga en fråga i ett forum fick jag anledning att kolla igenom gamla bilder. Kan inte låta bli att le när jag ser dessa bilder. 😁

För två år sedan fick jag riktigt mycket äpplen...och massa fallfrukt. Under sommarens resa till min frus släkt i Slovenien hade jag sett hur de gjorde sin egen äppelcidervinäger. Jag fick även med mig flera flaskor av deras fina vinäger hem. På botten av flaskorna låg en massa härligt krafs som kunde kickstart min vinäger... sk vinägermamma.

Nu återstod ju bara det där med att pressa must. Hur skulle jag göra det? Ja, det är just bilderna och minnet som får mig att dra rejält på smilbanden. Mitt recept blev: En matberedare, en kasserad saftmaja, en gammal domkraft, en rund träskiva och så hela garaget som mothåll.

Det är alltså inta bara nöden som är uppfinningarnas moder...utan även LUSTEN. Resultatet av mitt lilla experiment blev 20 liter härlig äppelcidervinäger. I kylskåpet står numera en burk med egna vinägermammor som jag kan använda nästa gång skörden blir god och lusten faller på. Frågan är bara om jag skall leta efter en billig äppelpress på "höstrean"... eller om det helt enkelt är roligare att göra det med domkraften i garaget. :-D

Gröna tomater... vad är grejen med dem?

Jag vet att många av er säkert tycker det är provocerande när jag säger det... och det är faktiskt nästan så att jag skäms över det.... men jag har faktiskt ännu inte lärt mig uppskatta just gröna tomater. Därför är jag nu så glad att jag hittat en RIKTIGT effektiv metod att få dem att mogna.

En röva-balle-korg med gröna tomater...eller som en mer civiliserad person sagt en dubbelbukig grönsakskorg

För 6 dagar sedan skördade jag en välfylld "röva-balle-korg" (jo den kallas faktiskt så i Småland där jag köpte den) med knallgröna tomater. Lite modstulen var jag eftersom jag faktiskt inte uppskattar de gröna så mycket. Hur skulle jag få dem att bli röda? Jag valde att testa ett (för mig) nytt sätt att få dem att mogna och är HÄPEN över resultatet. 

Resultatet efter bara 6 dagar

Så häftigt! På bara 6 dagar har en tredjedel mognat, en tredjedel blivit halvmogna, en tredjedel fortfarande gröna och endast 2 tomater har blivit dåliga och fick kastas.

Första lagret ligger i lådan

Tricket jag har använt är så simpelt som en kartong, några tidningar och några lagom fula röda äpplen. Att både röda äpplen och tomater är sk "klimakteriefrukter" dvs att de mognar under inverkan av gasen eten och själva även avger denna gas i stegrande mängder då de mognar... det visste jag sedan växtfysiologikursen på högskolan. Jag har gjort otaliga experiment med mina elever. Men att de mognade snabbare i MÖRKER (?) och i en temperatur strax UNDER (?) rumstemperatur gick inte bara utanför mina kunskaper....utan lät rentav ologiskt.

Som ni ser på bilden la jag ut ett enkelt lager av tomater i lådan tillsammans med ett eller två röda äpplen. Äpplena var lagom fula, dvs lite kantstötta och bruna på sina ställen, då detta sägs göra att de utsöndrar ännu mer eten. Jag la på en tidning innan nästa lager tomater lades ut.Lådan stängdes slutligen och placerades i källaren där jag har ungefär 16 grader nu på sommaren.

De röda lite skadade äpplena och de två tomater som blivit dåliga.

Jag ÄLSKAR resultatet! Att säga att jag inte gillar mina gröna hemodlade tomater är lite som att säga att jag inte gillar mina egna barn. (Liten överdrift...men ni som odlar förstår nog ;-) Nu får jag MYCKET mer glädje av mina röda fina tomater.

HÖST och vila?... Nej just nu är det mer trädgård och odling än någonsin för mig.

Skördetid, start av inomhusodlingar i form av Micro Leaf och Hydroponics, testodling av svamp, pumpaodling, föreläsningar, planering av trädgårdsland i skolan, trädplantering hemma och så ett stort skördeevent på jobbet. Tempot är hysteriskt och just nu känns det som att jag äter, sover, andas och drömmer odling 24 timmar per dygn!

Det har varit tyst ett tag i min blogg. Några av er tror kanske att jag tagit semester med odlingarna...men så är ABSOLUT inte fallet. Det händer SÅ mycket spännande just nu och materialet nedan hade säkert räckt till 10 enskilda inlägg... men jag buntar ihop dem, skriver kort om varje sak och låter bilderna tala. Baserat på kommentarer och frågor kan jag sedan utveckla texterna och skriva fler inlägg.

27/8 var jag med och genomförde "Trädgårdsdagen" i Bäckaskog med Kristianstads Trädgårdsförening. Fler bilder från den härliga dagen hittar du på föreningens Instagramkonto.

2/9 var jag med som utställare på "Skördefesten" i Tivoliparken Kristianstad. Jag visade Micro Leaf under parollen "Det är alltid rätt tid att så". Mer bilder kan du se på mitt Instagramkonto

Mina elever har startat upp MicroLeaf-odlingarna i skolan. Fönsterna svämmar just nu över av de små fina primörerna. Läs mer om konceptet med Micro Leaf här.

Uppstart av våra hydroponiska odlingar har skett. I klassrummet står brätten med små plantor. Tyvärr var jag denna gång tvungen (pga tidsbrist) odla i mineralull. Jag brukar ej använda detta material, men det var det enda jag hade hemma. Läs mer om våra hydroponiska odlingar här. 

Planering och förberedelser av vår stora skördedag den 8/10 sker nästan dagligen i någon form. Nyfiken? Ladda hem affischen här. 

Arbetet med den egna tomten fortskrider. Under helgen som gick planterade vi 6 st 3 meter höga avenbokar. Dessa skall då de etablerat sig klotklippas och bidra till en trevlig inramning av tomten. Jag använde en typ av rotbevattning jag tidigare skrivit om här.

På skördesidan är det just nu mycket Tomater, gurka och kål som gäller. Inläggningar görs flera ggr i veckan i det Anderssonska hemmet.

Under helgen hann vi även med tre trädgårdsbesök med Kristianstads Trädgårdsförening i Hässleholmstrakten. Avkopplande och mycket inspirerande. Se bilder från alla tre trädgårdarna på Kristianstads Trädgårdsförenings Instagramkonto.

Fredagen den 29/9 skall jag stå på trädgårdsscenen på Bokmässan. Så smått har jag börjat fundera på vad jag skall säga och fundera på hur en eventuell presentation i bildform skall se ut.

I morgon kommer troligtvis det svamp-mycel jag beställt från Ecofungi.se. Nu skall eleverna och jag börja testodla igen.

I morgon levereras troligtvis det snygga kastanjestaket som skall omgärda vårt skolträdgårdsland. Nu gäller det bara att bli färdig med skissen på själva landet så att anläggningsarbetet kan börja.

Det spretigaste inlägget någonsin blev detta. Om du undrar något, eller vill att jag förklarar...skriv en fråga i bloggen. Jag brukar ALLTID svara, även om jag varit dålig på att skiva inlägg på sista tiden. Jag lovar att bättra mig och skriva mer kontinuerligt så att det ej blir denna ketchup-effekt.

Att tillaga förvuxna rödbetor

Idag hade jag lite tid över och hann testa en udda idé jag haft om hur man kan tillaga förvuxna rödbetor. Det visade sig vara en enkel och effektiv metod med kanongott resultat!

I veckan körde jag från sommarstugan för att hämta posten, kolla till villan och grönsakslandet. Det kan hända mycket då man lämnar sina grönsaker osedda 4-5 dagar. I odlingssammanhang kan detta betraktas som eoner av tid om vädret är gynnsamt. Denna gång hade inte alltför mycket hänt. Dock hade några undangömda rödbetor ränt iväg och blivit GIGANTISKA. Knytnävestora rödbetor...precis något jag ville ha.

Jag har länge haft en idé om att testa att baka de där förvuxna rödbetorna man råkar få ibland över öppen eld. Nu hade jag både rödbetorna, men även tiden att testa. Regniga dagar i sommarstugan (utan alla de distraktionsmoment som finns på hemmaplan) kan användas till små sidoprojekt som annars alltför ofta prioriteras bort.

Det fåtal ingredienser behövdes för experimentet

Enkla tillagningsmetoder tilltalar mig. Hittar jag en tillräckligt enkel metod kan jag tex även använda den i fält tex då jag är ute med min scoutgrupp.

Idén denna gång är att baka riktigt stora rödbetor i ett skal av lera över öppen eld. Min tanke är att använda trolldeg då denna lera är enkel att göra, behöver få ingredienser och i teorin även på ett naturligt sätt kan överföra en lagom sälta till rödbetan. Som en bonus blir det ju även minimalt med disk. De torra ingredienserna går att blanda hemma, inga kylvaror behövs, tillagning sker över öppen eld och metoden går därför utmärkt att använda i fält. Jag hoppades innerligt att min idé skulle funka.


Ingredienser till trolldeg
(till ca 2 stora rödbetor)
1 dl vatten
1 dl salt
2 dl vetemjöl
1 msk matolja

Grillning över öppen eld.

Jag rullade in de stora rödbetorna i ett tunt lager av trolldeg la dem på grillgallret. Osäker på hur länge de skulle ligga på försökte jag googla. Någon måste ju gjort detta? Hittar inget recept och fick prova mig fram. Efter 30 min hade de fortfarande bra tuggmotstånd och efter 40 min var de betydligt mjukare. Någonstans i detta tidsspann verkar alltså baktiden vara.

De grillade bullarna såg brända ut...men innehållet var fint

Bullarna såg lite brända ut då jag tog dem av grillen. När jag öppnade upp såg de dock mycket fina ut. All vätska hade bevarats inne i lerskalet och rödbetan var riktigt saftig och fin. Smaken var angenäm. De smakade MYCKET rödbeta. Sältan hade ej trängt in hela vägen utan var mer påtaglig i ytterkanten. Detta var verkligen en rolig metod. Jag kommer helt klart att tillaga stora rödbetor på detta vis fler ggr. Blir ju en rolig grej också när de ligger där på gillen.

Fick idén till denna metod då jag såg ett TV-program där Kjelle Bergström åkte runt i Asien och käkade inhemsk mat. I ett avsnitt åt han en helgrillad kyckling som bakats in i lera och lotusblad - "Beggars Chicken". Självklart vill jag även testa att tillaga Beggars Chicken... men det får bli en annan gång. Det låter som en rolig rätt men tråkigt nog är jag själv allergisk mot kyckling så därför är jag lite mindre taggad.

Funderar även på om det finns fler saker som går att tillaga på samma sätt. Ni som läser detta får  mer än gärna fundera och komma med förslag.

Dags att färdigställa den kapriserad ramslöken

Jag har tänkt göra det länge....men missat i flera år. Vi har MYCKET god tillgång på ramslök och är duktiga på att ta tillvara på det under våren. Vi gör pesto, inläggningar och använder det direkt i matlagningen. Det vi varje år missat är att ta hand om själva frökapslarna. Kapris gjord på ramslökens frökapslar vara något alldeles speciellt, och verkligen inte något för "veklingar" . Det skall vara mycket kraftigt i smaken.

I år blev det iaf av om än lite sent. Förställningarna hade börjat vika ner sig, vilket försvårade plockningen. Min äldsta dotter hjälpte till att repa av frökapslarna från stjälkarna och rensa bort fula delar. Själva receptet är busenkelt.

Ingredienser

5 dl frökapslar

3 dl salt

3 dl vinäger

Instruktioner

1. Lägg frön i salt i en glasburk och skaka om. 

2. Låt stå svalt och mörkt i fyra veckor.
3. Skölj noga bort saltet.

4. Häll på en god vinäger så att det täcker kapslarna. 

5. De kapriserade frökapslarna får bäst smak efter cirka en vecka och håller i minst ett år.

Tänk på att ramslök är fridlyst i vissa delar av Sverige och inte får plockas.