Några vänner säger att jag börjat uttrycka mig poetiskt, faktisk nästan lite religiöst om odling. När jag läser stycket nedan får jag väl nästan hålla med. Fast det är väl också så att detta är ett sätt att stilla sin hunger efter grönskan och den ljuvliga period som stundar.
Jag vet att detta inte är rymdforskning (Även om åtminstone någon av bilderna vid en snabb anblick lite ser ut som en alien) och att ni säkert sett detta innan...men JAG blir ibland fascinerad av det lilla, vackra som finns där mitt framför våra näsor. Som sker där mitt framför oss men som vi ändå missar. Fastna inte bara i det stora...utan ta er tid att betrakta det lilla.
Jag vet att detta inte är rymdforskning (Även om åtminstone någon av bilderna vid en snabb anblick lite ser ut som en alien) och att ni säkert sett detta innan...men JAG blir ibland fascinerad av det lilla, vackra som finns där mitt framför våra näsor. Som sker där mitt framför oss men som vi ändå missar. Fastna inte bara i det stora...utan ta er tid att betrakta det lilla.
Man säger ofta att nutidsmänniskan missar att uppleva det som händer runt om kring, eftersom hen är alldeles för upptagen med att fotografera det. Det stämmer kanske ibland... men samtidigt kan faktiskt jakten på den där fina extrema närbilden kan få dig att se det du annars missar. Så skit i TV:n ikväll och studera istället de underverk som sker i dina förodlingar RIKTIGT nära.
 |
| Det första lilla skottet som tittar upp på min sötpotatis. Vacker och häftig. Som en explosion i slowmotion.... |
 |
| Vist är känslan frustrerande när de små hjärtbladen inte riktigt orkar ta sig ur fröskalet. Man VILL hjälpa till. Men alla gånger man gjort detta...har man skadat bladen. |
 |
| När de första karaktärsbladen dyker upp. När man verkligen börjar se vad det skall bli. Nu kan man kanske se OM man blandat ihop fröerna. |
 |
| Alla har nog sett hasselns stora hanhängen...men har du gått RIKTIGT nära så att du kan se de röda små söta honblommorna som finns nu? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar