Trädgårdsscenen på bokmässan - SÅ inspirerande

Jag har aldrig varit någon fotbollsspelare, inte ens som barn. Ändå tror jag mig nu förstå hur de där knattespelarna som får tåga in på planen hand i hand med "Zlatan" känner sig.

Über-coola Sara Bäckmo signerade en bok och bytte ett par ord.

Jag vet att jag låter lite töntig när jag skriver detta. Att det mest låter som att jag fått en släng av "star-strucknes" efter en helg på bokmässan. Men jag måste ändå få skriva av mig detta.

Att för mig som odlings- och trädgårdsnörd få träffa dessa förebilder känns riktigt häftigt. När en människa som man bokstavligt talat läser ALLT av plötsligt stå där framför en så är det speciellt. Till att börja med känns det naturligtvis GANSKA obekvämt... för trots att jag läser allt de skriver och faktiskt på sätt och vis känner det som att jag känner dem och har någon typ av relation med dem. Vet de ju knappast vem jag är. Även om jag kommenterar någon av deras bilder på Facebook ibland och kanske rent av lämnar ett avtryck på deras bloggar eller Instagram, så översköljs de säkert av hundratals eller vissa dagar säkert tusentals kommentarer.

Frågan var hur jag skulle kunna närma mig dessa personer utan att framstå som en galen stalker, eller idoldyrkande tonåring?

Störtsköna Trädgårds-Tony Johansson snackade trädgård och skola med mig

Till slut gaskade jag ändå upp mig och snackade med dem. Vilka goa människor de är! Trots att de omöjligen kan känna mig tog de sig ändå tid att tala med mig... och inte bara tala, utan lyssna också. 

Niklas Kämpargård tog sig tid att både signera sin bok och tala odling en lång stund efter framträdandet. 

Jag vet självklart inte hur mycket dessa samtal betyder för dessa stora trädgårds-och odlinsgurus... men för mig betyder det SÅ mycket. Kunskapen de besitter, passionen och glädjen för det de gör och inte minst bemötandet mot mig och andra besökare är SÅ inspirerande och imponerande. Jag åkte hem från mässan med massa idéer och energi till kommande projekt.

Jag pratar odling på scenen

Jag var ju faktisk själv inbokad på scenen en stund. Jag fick förmånen att under 30 min prata "Odling i skola". Det gick faktiskt bra tycker jag själv. Publiken var alert och somnade inte iaf. Att det gick bra beror nog mycket på den proffsiga moderatorn och konferencieren Gunnel Carlsson. Det kändes faktiskt som att Gunnel och jag alltid känt. Två Blekingar i förskingringen liksom. ;-) Det var hemtrevligt och bekvämt att stå på scenen och tala med henne. Så proffsig!

Jag fick hänga lite med Gunnel Carlsson som var en mycket proffsig moderator på trädgårdsscenen

Förutom att se andra framträda på scenen fick även jag själv möjligheten att stå där och tala "Odling i skola". Jag stannade också kvar några timmar efter i studiefrämjandets monter och visade Micro Leaf. Även här blev det många härliga möten. Lärare som ville komma igång och odla med elever och lärare som redan var igång. Icke-lärare som ville odla bladgrönsaker i fönsterkarmen eller bara var nyfikna på att provsmaka det jag hade med. Så mycket intresserade och intressanta människor.

Min uppställning med Micro Leaf i Studiefrämjandets monter

Utöver alla häftiga möten med "kändisar" gjorde jag även flera bekantskaper med människor jag ej kände till innan. Vill speciellt nämna Jenny Rydebrik som tillverkat appen Gardenize (som jag ifs chattat med innan) och Jonathan Naraine från Gro Gothenburg. Härliga människor och visionärer som jag verkligen hoppas ha fortsatt kontakt med.

Nu tror kanske ni att jag BARA nördat trädgård denna helg. Så är det självklart inte! Bokmässan bjuder på så mycket annat. Familjen har njutit i fulla drag. 19 böcker (varav flera signerade) följde med hem från mässan. Till döttrarnas stora glädje blev det även två kvällar på Liseberg.

19 nya böcker i bokhyllan

...och så finns det faktiskt en sak jag ångrar. Det fanns ett tillfälle jag verkligen betedde mig som en "fjortis". Vid frukosten hamnade familjen som bordsgranne med Hannu Sarenström. Jag visste att jag skulle låta honom vara ifred medan han åt. Jag la band på mig själv hela frukosten...men precis då Hannu ätit klart och reste sig och skulle gå... kunde jag inte bärga mig. "Ursäkta att jag stör Hannu... men jag måste bara säga tack för att du är så inspirerande."... hörde jag mig själv säga helt jäkla out of the blue. Fan va pinsam jag var! I denna stund kände mig ändå VERKLIGEN som en stalker.