Mitt mål har aldrig varit att få många följare.

Det låter kanske motsägelsefullt och lite jante att ha en blogg och samtidigt skriva att man inte vill ha många följare... men det är faktiskt på sätt och vis sant. Mitt mål har aldrig varit att bli en gigant inom odling, utan istället försöka nå ut till folk som har ett genuint intresse och bygga ett nätverk av positiva människor och positiva tankar.

Förra sommaren hade jag flera filmer som stack iväg och fick hur många visningar som helst. De två som toppade handlade om hur man bygger regnvattentunnor i trä och självvattnande krukor i trä. Båda hade över 75.000 visningar. HELT OTROLIGT! Jämfört med riktiga bloggare och kändisar är detta naturligtvis INGENTING. Men med mina mått mätt är detta enormt! Man blir smickrad och stolt. Ändå konstaterar jag att jag eg inte vill bli en gigant inom odling och trädgård. Jag vill fortsätta vara den där lilla underdogen som kan skriva lite vad som helst och vara lite spretig i inläggen.

Det finns så många som kan SÅ mycket mer än jag rent odlingstekniskt. Folk som verkligen vet vad de talar om! Istället för att få så där många följare, har jag istället haft som ambition att få följare som VERKLIGEN är intresserade. De som har ett genuint odlingsintresse i allmänhet och och ett intresse av odling tillsammans med barn och ungdomar i synnerhet. De som vill bli inspirerade eller kanske bara finna glädje i mina små inlägg och experiment. Jag blir SÅ glad de gånger jag får kommentar som: "Åh vad kul, detta skall jag göra med min klass också." eller "Detta måste jag visa för en kollega/min dotters fröken"... för just dessa kommentarer betyder att jag faktiskt når ut med mitt budskap.

Jag måste ändå konstatera att jag i dagsläget ändå, trots att jag eg inte jobbat för att marknadsföra det jag gör, når ut till många fler människor än jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig då jag började. Jag jobbar inte med några hashtags utan låter mina bilder tala för sig själva på Instagram. Trots denna inställning har mitt Facebook-konto har i skrivandets stund nästan 1000 följare. Förra veckan passerade mitt Instagram-kontor 800 följare och ett inlägg här i bloggen läses i snitt av otroliga 4.000-10.000 läsare. Jag hoppas innerligt att ni blir inspirerade och kanske även får ett gott skratt ibland.

Nästan 1000 följare

Över 800 följare

4.000-10.000 läsare

Stort tack till er som läser och på olika sätt bidrar till att sprida mina små solskenshistorier och mina spretiga inlägg. Inte för att ni sprider dem så att jag kan få fler följare....utan för att ni sprider dem till rätt mottagare. Förutom ren odling anser jag att just den typen av små solskenshistorier och positiva tankar som jag försöker förmedla, behöver få hjälp att få luft under vingarna. Det är sådant som behövs i ett socialt medieklimat som annars mest domineras av klagovisor om att "bussen inte stanna vid hållplatsen utan körde förbi". Positiva människor behöver stötta varandra och nätverka.

Tack för att just DU är en del av mitt positiva nätverk! Keep up the positiv work!

Är det ok att ta emot gratis växter?

I torsdags fick jag ett fantastiskt erbjudande - Att komma och "vårstäda" på på en handelsträdgård. Och med vårstäda menar jag hämta MASSA gratis växter till skolans nya trädgårdsland.

Så här glad blir man av en hel låda gratis bärbuskar till skolans odlingar.

Det var en serie av lyckliga omständigheter som gjorde att jag fick detta erbjudande. På onlineföretaget Odla.nu väntade man inom kort in de första sändningarna av vårväxter och behövde bli av med en del som blivit stående. Det gällde både perenner från i höstas och lökar från höst- och vintersortimentet. Växterna var inte i säljbart skick (för stora att skicka med posten, fällda löv osv), var avskrivna och skulle helt enkelt kastas eller komposteras. Odla.nu kände till vårt arbete på Axonaskolan och tyckte att vårt odlingsarbete med barnen var något behjärtansvärt som de gärna ville stödja. Som tur var hade jag lite extra tiden förra veckan. Högstadieklasserna hade temavecka med musik som gjorde att några av mina lektioner blev inställda. Pga av detta hade fritt jag just de två timmar som behövdes för att köra och hämta växterna.

Kofferten var välfylld med julrosor amaryllisar som blivit för stora.

Det har hänt några gånger innan att jag fått saker till skolans odlingar. Ibland är det privatpersoner skänkt tex sticklingar och ibland en handelsträdgård. Jag brukar då fråga om jag skall nämna det i bloggen. Jag har ju trots allt lite läsare som gott kan bli varse denna generositet. Ett sätt för mig att säga tack och göra lite reklam liksom. Vissa vill det gärna detta och andra och vill förbli ”anonyma välgörare”.

På släpet  lastades lökar och perenner.

Jag tycker definitivt att du som läser detta och tex vill odla med barn och ungdomar, skall våga fråga i din lokala handelsträdgård. Kanske har de en fyndhylla, eller en ”på-väg-till-komposten-vagn” där du kan få köpa billigare, eller rent av kan förse dig gratis. Det är verkligen något bra du gör! Du bidrar genom ditt arbete till att skapa ett större intresse för odling, kretslopp, hållbarhet osv och skolar även nästa generations odlare.

"Konstinstallation" i skolans entré-fönster, med 36 sneda amaryllisar. Kommer bli SKITSNYGG! 

Jag diskuterade symbiosen av givande och tagande med Johannes Wetterbäck (ena halvan av Farbror Grön) i samband med mitt besök på Odla.nu. Johannes och jag har träffats en gång, men har sedan dess blivit lite av digitala ”brevkompisar” och gillar att diskutera ditten och datten utifrån olika perspektiv. Johannes är yrkesmässig odlare/skribent etc och livnär sig på just detta. Han ifrågasatte givetvis utifrån sin synvinkel om man då man gör reklam verkligen bara skall nöja sig med växter som betalning. Samtidigt har Johannes otaliga odlingsprojekt bakom sig där man åtminstone initialt varit beroende av dylika gåvor och är väl medveten om denna balansgång.

En låda fylld med julrosor i spännande färger. 

Efter en stunds dryftande fram och tillbaka kom vi fram till att det nog likadant i all verksamhet som springer ur ett intresse eller hobby snarare än ett yrke. Tex har jag några gånger haft förmånen att få agera föreläsare inom området odling. Första gångerna man gör detta är man närmast smickrad att någon ens vill lyssna på en. Man ställer sig mer än gärna upp och talar i en timma eller två för en fullsatt sal för lite bensinpengar och en kopp kaffe. Men faktum är ju att man förr eller senare måste höja ribban. Man måste våga ta betalt. Både för sin egen del, men också för att inte undergräva för andra föreläsare.

En blandad låda med vissna med ack så användbara perenner. Den enes sopor är den andres guldklimpar.

I dagsläget är jag dock MYCKET nöjd med att få växter som betalning och skriver mer än gärna ett offentligt tack till Odla.nu på detta sätt. Jag bestämde i ett tidigt skede att mitt arbete med Odla i Skola är ett kall och ett missionsarbete snarare snarare än något kommersiellt..... och ännu så länge har jag hållit mig till detta.

Alla skolor borde ha en skolträdgård - och nu är vår på gång.

Dags att planera odlingssäsongen. Önskar inte du att ditt barn också fick möjlighet att så, skörda, se något växa, ta ansvar för något levande...och kanske få lite jord under naglarna på sin skola?

Glad elev som precis skördat vårens första rädisor till skolmatsalen 

Ja, för att svara på min egen fråga så anser JAG att alla skolor verkligen borde ha någon typ av skolträdgård, eller åtminstone en yta att odla på. En plats där man kan så och skörda, men också kanske en plats för lugn och ro. En plats där man kan få smutsa ned händerna i jorden, men också sitta i lugn och ro och läsa en bok.

När varmbänkarna skall startas får alla hugga in... och nästan alla gör det med glädje...fast det handlar om stallgödsel.

Det är nu snart fyra år sedan vi började odla på vår skola. Vi började i liten skala som en del av ett miljöprojekt. Odlingen var till att börja med ganska teknisk och bestod av sk Hydroponisk- och Aquaponisk odling. Detta var främst för att vi ville ha smidiga och tillgängliga odlingslösningar. Vi drevs också av en nyfikenhet på dessa "moderna odlingsmetoder". Efter hand har vi även anammat andra odlingstekniker som tex Micro Leaf, Varmbänkar och olika svampodlingar. Med samtliga tekniker har vi lyckats komma runt det problem som sommarlovet trots allt är ur ett odlingsperspektiv. Det är lite knepigt med traditionell odling om man inte har någon som ser till odlingarna på sommaren.

En av våra hydroponiska inomhusodlingar. De är enkla att sköta och går att odla i året runt.

Men nu är vi alltså mogna att anlägga ett riktigt skolträdgårdsland. Vi har arbetat med skisser och ritningar ett bra tag. Försökt involvera så många som möjligt ur kollegiet för att alla skall känna sig delaktiga.

I ett tidigt skede delades en enkel skiss ut till elever och personal. Utifrån denna fick alla lämna önskemål om hur trädgården skulle se ut. Vissa jobbade med datorn.

En grävmaskin jobbar nu med att placera ut de betongkanter som skall utgöra stommen för våra upphöjda bäddar. Tanken är att det skall bli ett trädgårdsland som både skall vara modernt och klassiskt på samma gång. Vi vill ha odlingar som drivs framåt av lust istället för tvång. Det skall vara lättskött, men ändå finnas jobb där för den som vill.

Raka kanter, fast i snirkliga former så att man når bättre och har plats för bänkar och bord i direkt anslutning till odlingarna

Landet blir modernt i avseende på de upphöjda bäddarna och betongen, men ändå klassiskt med stor plats för kompostering och fira ytor där vi kan ha odling direkt på marken eller fortsätta med våra varmbänkar i trä.

Våra 15 varmbänkar har hitintills varit vår enda utomhusodling. På sommaren har de dock körts som vanliga odlingsbänkar

Det skall finnas ytor att odla på, men samtidigt sociala ytor för spel, läsning och umgänge. Eleverna skall som en del av undervisningen designa egna bänkar och möbler i betong och trä som skall stå utplacerade på olika ställen i trädgården.

Några av de betongsektioner som skall bli de upphöjda bäddarna. De längsta är 6 m långa.

Innanför staketet som omgärdar landet skall även en grillplats finnas. Detta för att involvera och intressera en ännu större del av skolans elever och personal. Tanken är att fritidshemmet skall känna att detta är en inbjudande plats att bereda mellanmålen på, de dagar de gör detta utomhus.

Dessa två rör-grillar kommer att finnas inne i trädgårdslandet för att öka användandet ytterligare

De upphöjda bäddarna med betongkanter gör det praktiskt och lätt att odla. Samtidigt skall flis på marken och ett böljande trästaket i kastanj mjuka upp intrycket.

Det fina kastanjestaketet som skall omgärda landet ligger ännu så länge nedpackat, men skall resas så fort tjälen försvinner .

För att göra gräsklippning lättare, för att ytterligare skapa en ombonad känsla och för att spara staketet lite kommer bärbuskar att planteras på staketets utsida. Tror ni inte detta kommer att bli bra? Det tror jag! Och bilder på det färdiga landet...det kommer jag GIVETVIS att bomba er med här under våren.


Som jag berättat om i föregående blogginlägg, klär jag ut mig sista skolveckan till olika kända naturvetare/uppfinnare. I år klädde jag ut mig till Olof Eneroth och genomförde lektioner i hans skepnad. Olof är väl något av en doldis för många. Kanske känner ni honom som Sveriges första pomolog (äppelkännare). Som en del av undervisningen fick eleverna bla provsmaka äpplen och testa att göra en ympning.

Jag och Olof Eneroth bredvid varandra.

När jag började läsa på om Olofs liv insåg jag att vi har en del gemensamt. Han liksom jag kände ett djupt engagemang i Svensk skola. Dessutom brann han verkligen för idén om att varje skola borde ha en egen skolträdgård.

"Plan till trädgård vid Seminarium eller större folkskola" - av Olof Eneroth.

Jag vill verkligen inte förhäva mig och jämföra mig med Olof Eneroth.... men det känns så roligt och viktigt att fortsätta arbetet i hans riktning. Det känns också viktigt att anlägga detta moderna men ändå klassiska trädgårdsland på just vår skola. Skolan är en gammal Lanthushållsskola och förr i tiden var odlingarna betydligt större. Det känns stort att veta att detta trädgårdsland kanske överlever mig. Om 50 år kommer kanske betongkanterna fortfarande stå där?  Rubriken på detta blogginlägg skulle alltså lika gärna kunna varit "Ett skolträdgårdsland återuppstår". Men jag tycker frågorna i början var mer intressanta. Så för att knyta ann till dem.

Vill du att ditt och andras barn skall:

• Få möjlighet att så och skörda?
• Lära sig ansvar och omvårdnad och få se något växa?
• Lära sig vilket arbete som ligger bakom ett egenodlat kålhuvud?
• Få uppleva innebörden av ord som giftfritt, ekologiskt och närodlat genom att rent fysiskt smaka på dem?
• Känna stoltheten över att kunna äta något man själv odlat?
• Uppleva gemenskap med klasskamrater och skolpersonal genom att arbeta för ett gemensamt mål?
• Inse att man ibland kan lära sig saker bara för att man tycker det är roligt, inte för att man måste?

...eller att de helt enkelt skall få lite jord under naglarna under sin skoldag?

Enda sättet att åstadkomma detta är i så fall genom att förmedla detta vidare. I dessa frågor gör inte politiker, tjänstemän och ledare det som är rätt. De gör det som de tror att vi vill. Om du tycker detta är bra, måste du säga det. Vissa rörelser MÅSTE starta från gräsrotsnivån. Om tillräckligt många trycker på, oavsett fråga, kommer en förändring att ske. Om vår skola kan göra detta... då kan din/ditt barns skola också göra det.

Låter jag lite uppviglande nu? Kanske det ;-) Det får man göra när man tror på något......

Kan tillägga att vi på vår skola ser odlingen som ett sätt att göra hälsotänket mer komplett. Vi är en idrottsskola med ombytt idrott på schemat varje dag. Genom att även lyfta in odlingen som en naturlig del i barnens vardag, värnar vi både om välmående och en sundare syn på en ballanserad kost.

Brukar inte fiska likes, delningar och kommentarer....men just detta inlägg ligger mig MYCKET varmt om hjärtat. Lämna gärna ett avtryck här i bloggen och skriv dina tankar.

NATUREN ÄR FANTASTISK!

Städade lite ute på tomten idag och hittade dessa bortglömda broccoliplantor bakom garaget. Jag har ett litet planteringsbord och en hylla där. Jag brukar använda hyllan till avhärdning och även för förvaring av extraväxter. Väderstrecket är västligt så soltimmarna är begränsade. Samtidigt är läget ganska skyddat, vilket gör att det ofta inte gör så mycket om man glömmer att vattna en dag eller två.

Som biologilärare undervisar jag om arv och miljö och är väl medveten om detta fenomen... ändå häpnar jag när jag ser det SÅ påtagligt som i detta fall. Dessa broccoliplantor såddes i februari!!!! De har stått bakom garaget som "avbytare" om någon av de ordinarie spelarna skulle bli sjuk eller så. Bara att de lever är fantastiskt nog. De ser relativt friska ut. Om jag inte visste bättre skulle jag gissar att de bara var ngn månad gamla. Jag får kanske börja visa bilder på min broccoli för eleverna, istället för att tala om "Öringens anpassning". (Fisken alltså)

Deras mer välvuxna kamrater, som fått mer näring, solljus, vatten och utrymme rycktes idag upp ur trädgårdslandet. Stjälkarna på två av dessa var grövre än mina underarmar. Detta syns kanske inte så bra på bilden eftersom bladen täcker det mesta. Plantorna har klippts ned helt 3 ggr i sommar. Jag har skördat otaliga kilo broccoli på bara 2 kvadratmeter. Det har varit ett fantastiskt broccoliår för mig.

Jag har bestämt mig - NU RYKER MORÖTTERNA!

Jag har velat fram och tillbaka. Ska morötterna och broccoli får vara kvar... eller skall de tas bort? Länge har jag varit inne på att låta dem stå, och jag har därför skaffat hem tre rejäla säckar med halm att täcka morötterna med, så att de kunde finnas kvar i landet hela vintern. Men i veckan ändrade jag min plan... och idag rök alltihopa.

Det blev ett rejält lass med grönsaker som bars in i farstun i eftermiddag. I morgon får jag igång tidigt så att jag hinner tillaga och förädla de härliga råvarorna, så att vi får glädje av dem. Planen är att broccoli och brysselkål blir lyxiga tillbehör till söndagssteken (som vi för ovanlighetens skull skall ha). Morötterna skall bli en mustig morotsoppa som snabbt kan tinas de dagar det är lite stressigt med middagen och vitkålen skall bli surkål till julbordet.

Säkert upprör jag någon med mitt tilltag. Många av grönsakerna hade verkligen kunnat stå kvar ute i landet. De skånska vintrarna är milda, så morötter kan vi plocka hela året om de bara skyddas lite. Och min fantastiskt givmilda broccoli hade säkert kunnat producera några små buketter till. Men det finns en anledning till att mina bäddar gapar så tomma just nu.

Anledningen heter TULPANER!!! Förra året snubblade jag över en rejäl hög billiga tulpanlökar på rean. Jag visste hur mycket min fru älskar färska tulpaner och tänkte att jag kanske kunde överraska henne. Istället för att ha tulpaner i rabatten som är "fina där de står", kunde man kanske låna några bäddar i köksträdgårdslandet till snittulpaner under en tid.

Experimentet blev mycket lyckat. Tulpanerna stod där jämte den övervintrade purjon i prydliga rader. Vi hade färska tulpanerbuketter överallt i huset och tog även med oss egna tulpaner som "gå-borts-blommor". Tulpanerna var kraftiga, fina och helt krispigt färska. De stod nog dubbelt så länge som en köpt bukett. Det hela kändes MYCKET lyxigt och numera är det inte bara frun i huset som uppskattar tulpanerna på bordet. När jag nu odlat dem själv (istället för att köpa dem) knyter jag an till dem på ett annat sätt. Jag ser tulpanerna på bordet i ett nytt ljus så att säga.

Vi plockade alla blommorna så att dessa ej skulle ta mer näring från löken än nödvändigt, men lät blasten stå kvar ett bra tag och fylla på lökens energireserver. Jag plockade sedan upp lökarna och lät blasten torka in. Lökarna har jag sedan förvarat luftigt i en låda och skall i år sätta dem igen. Lökarna hade delat sig och var nu flera, men vissa var ganska små. Jag sätter alla, men tror inte att alla kommer blomma detta år.

Bädden jag hade tulpanerna i var tänkt för kål och frilandstomater. Båda dessa förodlade jag jag själv, så det var ingen brådska att frigöra ytan. Tulpanerna blev på detta vis en del i den serieodling jag har för att utnyttja min ganska ringa odlingsyta.

Efter övervägande bestämde jag mig alltså för att göra om min tulpanodling i år igen. Så pass bra var den. Och ja jag vet att jag kanske tappar lite odlingstid. Kanske jag skulle kunnat klämma in en snabb skörd av spenat där i bädden... men jag känner ändå att det är värt det.

Jag är väl medveten om att alla tulpanlökar inte lämpar sig att lagra. Jag vet inte om jag kommer orka med jobbet att torka in lökarna i år. Kanske jag bara desperat sliter upp dem för att hinna med den där tidiga skörden av mangold....men vad gör det? Du tycker kanske det känns som slöseri att slänga lökarna på komposten? Det tänkte jag också... men sen kom jag att tänka på att alla förtjänster, ÄVEN OM LÖKARNA EJ ÅTERANVÄNDS.

• Handlaren får några kronor för lökarna som annars kastats.
• Vi får massa fräscha tulpaner för så lite som 10-15 kr/kg (1 kg är ca 30-40 lökar), jämfört med att köpa buketter för 20-50 kr/st i dagligvaruhandeln.
• Handlaren som säljer lökar vågar beställa mer nästa år och utbudet ökar för oss konsumenter.
• Miljön vinner på det eftersom jag inte köpet tulpaner som fraktats hit. 
• Även om jag varje år köper nya lökar och dessa ej är framtagna i Sverige utan även de fraktas, är frakten av lökar mindre krävande och mycket mer platseffektiv. 
• Miljön vinner även på min odling eftersom den sker helt utan extra tillförd energi och eftersom odlingen sker på en yta som ändå stått tom.

...och vem vet. Kanske blir det som vid den stora börskraschen i Holland vintern 1636–37. Man hade drabbats av tulpanmani. Priserna på tulpaner sköt i höjden tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. Jag kanske kan bli RIKTIGT rik på mina tulpaner ;-)

I år gör jag äntligen egen julost!

Som jag skrev i föregående inlägg har jag länge velat prova att göra egen julost. Jag ser det mest som ett experiment för att se om jag kan och ser med spänning fram emot hur själva resultatet blir. Innan jag började läste jag en massa instruktioner och komponerade sedan ihop mitt eget recept. Mjölken köpte jag från en bonde. Då den inte var pastöriserad fick jag först börja med detta innan själva osttillverkningen kunde börja.

Ingredienser

• 20 liter mjölk (Får inte vara homogeniserad) 
• 2 dl filmjölk
• 6 msk ostlöpe
• 20 g salt (utan jod)
• Kognak

Utrustning

• Stor gryta
• Träslev
• Termometer
• Lång kniv
• Glest vävt tyg (silduk)
• Ostform

Utförande

1. Pastörisering - Görs om mjölken ej är pastöriserad. Hoppa annars över detta steg. Värm upp mjölken till 63-65 grader. Håll mjölken vid denna temperatur i 30 min under omrörning. Kyl sedan ned mjölken till 32-37 grader med hjälp av rinnande vatten.
2. Starter - Se till att mjölken håller 30 - 37 grader. Tillsätt filmjölken (starter) under omrörning. Vänta sedan 15 min.
3. Löpning - Tillsätt ostlöpen. Rör ca 1 min och låt sedan mjölken vila i minst 30 min utan omrörning.
4. Test - Prova om ostmassan stelnat. Detta görs enklast med ett lätt tryck med sleven. Ytan skall vara geléaktig och gulaktig vassle skall tränga fram.
    
5. Dela ostmassan - Dela ned osmassan till kuber (koagel) som är 1-2 cm stora. Detta gör du genom att försiktigt skära i ett rutmönster så att stående staplar bildas. Med väl rengjorda händer vänds staplarna upp så att de även kan delas på längden.
6. Ta bort vassle - Rör försiktigt runt, vänta en stund och låt ostmassan sjunka till bottnen. Du kan nu ta bort upp till 1/3 av vasslen så att det blir lättare att jobba med ostmassan.
7. Dra ur mer vassle - Värm mycket långsamt (ca 15 min) upp ostmassa och vassle till 38-40. Håll denna temperatur i ca 15 min fortfarande under omrörning. Nu krymper kuberna (koaglet) ihop ytterligare och mer vassle frigörs.
8. Häll av vasslen - Nu kan du hälla eller ösa bort resterande vassle.
9. Salta - Tillför saltet i ostmassan och rör om.
10. Sätt osten - Lägg ett glesvävt tygstycke i ostformen och för över ostmassan. Vik över tygstycket och sätt på en vikt. Tänk på att inte får för många veck. Osten formas nu. Alla märken som blir på osten är bra groplatser för mögel längre fram i processen. Se även till att vasslen som pressas ur kan rinna undan så att osten ej står i den.
11. Vända osten - De närmaste 4 timmarna skall osten vändas en gång i timmen. Skölj av duken varje gång och tänk på att det är nu ostens form bildas.
12. Låt osten vila -  Låt osten vila i rumstemperatur och så att vasslen kan rinna av. Vänd osten  morgon och kväll. När det ej längre kommer ut vassle kan man ta bort duken och formen och förvara osten liggande på tex en plåt eller skärbräda. Ett bra utrymme att ha den är i en låda el tex i ugnen  så att flugor eller andra djur ej kommer åt den.
13. Efter ungefär en vecka så har ostens yta torkat helt. Osten bör nu lagras lite svalare, ca 16-18°C. Om osten vätskar sig tar man lite salt och gnider in på detta ställe. Torka bort salt och vätska efter behandlingen och låt den fortsätta torka. Se över ostarna vid varje vändning. Vid uppkomst av mögel skrapar man bort detta och gnider in med lite grovt salt, eller penslar med sprit. I denna fas kommer jag pensla min med kognak för att både hålla mögel borta och ge en viss smak. 

Observera att detta är första gången för mig. Det är ett experiment. Och om något har processen gett mig ytterligare respekt för yrkesfolket. Så mycket kunnande och så mycket hantverk. Kul att få en liten inblick i er värld. Näst på tur blir nog ett besök i något micro-mejeri.

Utrustningen

Pastörisering pågår

Ostlöpe  - Ett kul enzym

Testar om löpningen är färdig

Delar ostmassan

Vänder upp staplarna med ostmassa

Koaglet i löpen

Koaglet krymper när löpen utsöndras

Osten i sin duk och form

Osten vid första vändningen

Experimentlustan är död...länge lever experimentlustan

Jag tror inte ett dugg på det där med vintersådd. På fröpåsarna står det ju när grönsakerna skall sås...och det skall man följa! ..... fast nu håller man ju faktiskt på att omvärdera detta och skriva mer på fröpåsarna om vintersådd. Ändringarna är resultatet av att alla odlare inte följer "reglerna", utan vågar gå sina egna vägar.

I dag har jag haft världens lyxigaste egentid! Döttrarna är bortresta och frun jobbade. Jag passade då på att göra en av de saker jag älskar mest av allt. ATT PROVA NYA SAKER! Bara för att se om jag kan...och upptäcka hur svårt/lätt det kan vara. Det jag provat på idag är att ysta min egen ost. Det är så kul att prova nya saker... att jag blir alldeles pirrig i magen. Min fru kom hem precis lagom då jag stod och delade ostmassan. Hon hann knappt komma in genom dörren innan jag tvingade fram henne till spisen. "Kolla, kolla, kolla här i grytan! Visst är det häftigt?" Jag älskar den där känslan!

För mig ligger mycket av glädjen i själva processen och upptäckarglädjen. Jag angriper oftast en utmaning genom att först läsa en massa. Läsa om andra som försökt, se olika metoder och sedan hitta en metod som passar mig. Misslyckas jag får jag krypa till korset och fråga om hjälp. Jag ser det absolut inte som ett nederlag att be ett proffs om hjälp... men det är kul ibland att uppfinna hjulet själv. 

Grejen är att jag faktiskt tänkt göra egen ost redan i fjol. Jag berättade om det för några vänner. Oturligt nog fanns en mejerist, eller närmare bestämt en ostmästare, i församlingen. Jag fick genast veta "allt jag måste tänka på" och "alla misstag jag kan göra". Jag känner personen väl och vet att det enbart var välmenande. Men det förtog faktiskt hela glädjen med att få försöka själv. Därför blev det faktiskt ingen ost i fjol.

Att kreativa människor bejakar sin upptäckarglädje är SÅ viktig. Att man inte lyssnar på förstå-sig-påare som gärna delar med sig av sin kunskap om hur saker måste göras. Att man vågar misslyckas och inte ser det som en förlust när pessimisterna som tidigare sa "Det går aldrig!" får rätt och därför möjlighet att säga "Vad var det jag sa?"

I odlingssammanhang ser jag tyvärr detta alltför ofta. Personer som har en idé de vill testa och som delar med sig av den i ett socialt forum. Kanske med hopp om mer input eller helt enkelt några uppmuntrande ord och ryggdunkar för sin nyfikenhet och kreativa tankar. Istället möts de av en vägg av "Det går aldrig!" och "Det har vi redan försökt." Ve och fasa om dessa personer då inte är starka. Tänk vad vi kan gå miste om då!

Så nästa gång du läser att någon skall testa att vinterså en värmekrävande grönsak, plantera växter lämpade för en lägre växtzon eller beskära fruktträden på ett annorlunda sätt. Tänk lite innan du svarar. Självklart är det snällt att hjälpa en medmänniska och självklart skall man försöka förhindra katastrofer... eller skall man det?  

Och blev du nu sugen på att göra egen ost så kan du läsa om hur jag gjorde här.... eller du är kanske också som jag...och helst vill prova själv ;-)