Onsdag - Pasteur startade bakterieodlingar med eleverna

Louis kom hem och visade bilder från dagen. Han hade visst gått totalt bananas med sin rädsla för bakterier. Varje elev hade försetts med labrock, munskydd och blivit omsorgsfullt spritad, innan hen fått komma in i klassrummet. Hans väska hade lättat avsevärt. Jag trodde det bara var handsprit, men det hade tydligen varit en massa annat materiel till undersökningar Pasteur förberett för eleverna.

- Nu har vi tagit bakterieodlingar på nästan allt i din skola. Jag hade med mig några Agaragar-plattor som jag gjort och så fick varje klass bereda nya till nästa klass och sätta på stelning.

Eleverna hade fått en grundläggande kurs i mikrobiologi och hade sedan fått lära sig topsa och bereda odlingar. Odlingarna hade sedan Pasteur inkuberat i ett värmeskåp. De skulle bli klara om några dagar och är bara för mig att kolla tillsammans med eleverna någon dag innan skolavslutningen. Eleverna hade tydligen själva fått komma med egna förslag och topsa en massa olika ytor, men Pasteur hade också haft egna önskemål.

- Ja, jag har noterat att barnen är väldigt fästa vid en del saker. De går och pillar på de där mobilerna hela tiden. Begriper de inte vilka smitthärdar de är? …och de där sakerna de har i öronen! Hur mycket mikrober finns det inte på dem?!

Hehe. Skall bli spännande att se resultatet av Louis besök. Han kanske åstadkommit större insikter än han själv förstår.

Onsdag - Andra vikarien anländer

Vilken kväll det blev igår kväll! Spriten bokstavligt talat flödade i vårt hus hela kvällen. Ja handspriten alltså, eftersom nattgästen i fråga var lite nojjig med det där med bakterier. Gästen dök upp vid sextiden mitt när vi som bäst höll på att tillredda kvällsmaten. Yngsta dottern sprang ut i hallen och öppnade och släppte in vår gäst. Plötsligt hördes en kraftig duns, följd av en massa klirrande flaskor.

- Vad var det som hände Flora! ropade jag.
- Ingen fara pappa, ropade Flora tillbaka. Det var faktiskt inte jag DENNA gång! Det var farbrorn som hade en tung väska.

Jag släppte det jag hade för händerna och gick ut i hallen för att se vem det var. Mannen stod vänd med ryggen mot mig. Han hade böjt sig över den stora väskan och höll nog på att kontrollera att innehållet klarat den något ovårdsamma behandlingen.

- Det höll! Utbrast mannen lättat och reste sig upp.

Jag kände direkt igen honom. Självaste Louis Pasteur i vårt hus. Häftigt! Jag skakade mannens hand och välkomnade honom. Pasteur hälsade tillbaka och spritade sedan handen med en flaska han halade upp ur väskan. Efter lite övertalande lyckades vi få fransmannen att slå sig ned och äta middag tillsammans med mig och döttrarna (Frun var på körträning). Med lite mat i magen blev stämningen mer lättsam och Louis blev riktigt pratsam. I slutet av måltiden blickade han ut genom fönstret och fick syn på kaninburen.

- Har ni djur?

Döttrarna sprang ut och hämtade kaninen och berättade sedan stolt om ”Dumbo” som de har så kär. De berättade om tidigare kaniner de haft och hur dessa dött på olika sätt. Pasteur klappade kaninen lätt på ryggen ett par gånger, innan han spritade händerna för 10-de gången. Sen började han berätta för döttrarna om olika vaccin han tagit fram. Hur han hittat vaccin för bla rabies. Det visade sig att fransmannen var riktigt social och något av en mångsysslare. Han kunde prata om det mesta. Han berättade stolt om sitt arbete med jäst när han fick smaka på Nadjas goda saffransbullar och berömde Linnea för en tavla som hon målat i skolan. Louis var tydligen också något av en hobby-konstnär.

Roligt att hela familjen var med och träffade Pasteur! Oftast brukar det bara var jag som sitter där i soffan till långt in på småtimmarna och snackar naturvetenskap, medan resten av familjen går och lägger sig.

En riktigt härlig kväll. Kommer nog bli en bra dag för mina elever också.

Tisdag - Alfred Russel Wallace levererade bra undervisning!

Alfred kom hem från skolan och visade bilder från dagen. Han och eleverna verkade ha haft det jättebra. Tydligen hade de fått se evolutionen i full rörelse. Alfred hade fixat fram strandsnäckor av arten Littorina Saxatilis.  Denna art håller på att utvecklas till två arter. Snäckorna lägger inte ägg utan föder små minisniglar. Därför sprider de sig inte så mycket, utan lever hela sitt liv på en ganska liten yta. 

Snäckorna förekommer från Falsterbokanalen och norrut. De finns på två olika strandtyper, kippstrand och klapperstensstrand. På klapperstensstranden finns krabbor som äter snäckorna. Predationen från krabborna har gjort att de snäckor som klarat sig bäst är de med tjocka skal. På klippstranden finns inte lika mycket krabbor. Där utgör vågorna istället ett större hot. Som ett resultat har snäckorna där tunnare skal och är aktiva och kryper runt hela tiden för att inte spolas ut till havs. 

Bådas varianterna är fortfarande samma art, men börjar bli så pass olika att de numera är ovilliga att para sig med varandra. Dock förekommer ändå hybrider. Denna typ av artbildning kallas ”Sympatrisk artbildning”

Eleverna har idag fått studera snäckorna och hitta olikheter. De fick också fundera på varför de är så olika. Coolt att verkligen få SE evolutionen live i klassrummet!

Tisdag - Första vikarien anländer

Igår kväll kom min första vikarie. I mörkret och regnrusket stod han där plötsligt på trappan. En medelålders skäggig man med äggrunda små glasögon på nästippen. Jag får erkänna att jag faktiskt inte kände jag igen honom direkt, trots att jag normalt sett brukar ha bra koll på de som dyker upp på min trappa. Det var faktiskt inte förrän han presenterade sig som polletten trillade ned.

- Alfred, sa han och sträckte fram handen. Jag heter Alfred Russel Wallace.

Självklart var det han! Jag välkomnade honom in och frågade om jag fick bjuda på något.

- Ja du vet vi Walesare dricker allt som flyter skrockade Alfred och hängde av sig rocken.

- Då är det en sak vi har gemensamt, sa jag. Jag brukar säga att jag dricker allt i lagom mängd utom the. Det dricker jag inte alls.
- Då är jag värre än du, för jag dricker även the, replikerade Alfred.
- Vad menar du, frågade jag.
- Jo, jag vet ju att du och Darwin är kompisar. Jag vet att han också varit här för något år sedan och vikarierat. Du undrar säkert hur jag känner för honom.

Vi hamnade ute vid köksbordet med varsin kopp kaffe. Även om den skäggige Walesaren drack allt, bestämde vi oss ändå att det var bäst att hålla oss till kaffe, eftersom han skulle undervisa dagen efter. När vi suttit en stund och snackat om ditten och datten blev det tyst för en stund.

- Det är ok att tala om det, utbrast plötsligt Alfred.

Jo det kunde jag inte neka till. Självklart undrade jag det! Alfred hade ju skrivit sin egen uppsats med sin egen evolutionsteori. Han skickade manuset till vetenskapsakademien där Darwin av en olycklig slump satt med. Då Darwin läste det måste han ha drabbats av panik. Han hade ju en liknande uppsats liggande i byrån. Han hade inte vågat publicera denna. Antagligen av rädsla för mottagandet. Darwin fick eld i baken och publicerade sin INNAN Alfred hann få ut sin.

- Det är helt lugnt mellan mig och Darwin! Jag hade inte haft en chans ändå. Min titel  ”On the Tendency of Varieties to depart indefinitely from the Original Type” var inte tillräckligt catchy, skrockade Alfred. Näe skämt åsido. Vi var vänner och stöttade varandra. Jag var ju för sjutton den som grundade ”Darwinismen”.

Häftigt med denna typ av storhet. Att kunna stötta andra. Att inte jaga titlar och berömmelse. Att känna att man hellre är en del av något större. Precis det jag brukar predika för mina elever! Att framtidens framgångsrika personer är de som är sociala och duktiga på att nätverka. Coolt. Han blir nog en bra vikarie!

Nu tar jag jullov!

Nu checkar jag ut och tar en mini-semester. Tycker liksom jag är värd det! Alla prov är nu rättade och alla betyg är satta. Nationella prov är genomförda liksom utvecklingssamtalen. 

Jag känner mig lite sliten helt enkelt. Får bli en knapp veckas vila. Får liksom bli min vanliga jul-retreat. De närmaste dagarna kommer min tillvaro se ut så här: Gå upp kl 7.30 och vinka av familjen när de går till skola och jobb. Äta en lång härlig frukost med skinkmacka och gröt. Sen lägga mig i soffan och äta pepparkakor och glögg och kolla på TV. Alla som känner mig vet att pepparkakor är min last. Jag och pepparkakor är lite som Nalle Puh och honung. 

I år tror jag det blir Starwars-marathon. Känns som det är läge för det nu inför den nya filmen. Det finns ju flera Starwarsfilmer jag aldrig sett. Och som vanligt har jag förberett det där med vikarier. Känner inte att jag har råd med löneavdraget… så jag har fixat lite kompetenta naturvetare som går in och tar mina lektioner.  Som vanligt kommer jag posta inlägg här kring mina vikariers framfart. Det brukar ändå vara rätt roliga grejer de gör.

Meta i en svensk insjö - en mänsklig rättighet (?)

Kanske går jag väl långt när jag kallar mete en mänsklig rättighet, men helt klart tycker jag det är en aktivitet fler svenska barn borde få göra på sitt sommarlov. Varför då, undrar kanske du. Jo, jag anser att det formar barnen och gör dem mer självständiga och problemlösande... och så ger det dem minnen för livet. 

Nöjda kusiner har just dragit upp en mört. Foto: Linnéa Andersson

Idag har jag varit ute och metat tillsammans med min svåger och våra fyra döttrar. Det har varit en härlig dag med både regn och strålande sol. Min fru och syster var givetvis också med på utflykten, men de var inte lika aktiva i själva metandet. Jag kan inte låta bli att le lite förnöjt för mig själv när jag står där med metspöt och betraktar döttrarna medan de fiskar. Detta är verkligen SÅ bra! Tänk om alla barn fick uppleva detta.

Jag ser döttrarna och systerdöttrarna hoppa fram längs strandkanten på stenar i jakt på det perfekta fiskestället. Jag ser hur de fastnar med spöt i träden, hur de tappar betet och får bottennapp. Hur de tålmodigt tittar på flötet och väntar. Hur de får napp, drar upp fisken och får kroka av den. Hur de får bestämma om de skall behålla den eller ej och hur de i så fall avlivar den.

Döttrarna fiskar själva närmast kameran. De två papporna syns i bakgrunden. Foto: Linnéa Andersson

Jag förstår att fiske inte är för alla. Det är verkligen inte alla som ser tjusningen i det. Dock tycker jag det är en väldigt karaktärsdanande aktivitet. Tjejerna har idag vid sjökanten fått klara en massa saker själva, utan en förälder hängande över axeln. De har fått ta motgångar och lösa problem. De har fått visa tålamod, beslutsamhet och utmana sig själva.

Det finns givetvis andra aktiviteter som utvecklar barn på samma vis. Jag skulle kunna lista många! Det fina med mete är enkelheten. Det enda som behövs är egentligen en metrev för 15 kr och så TID. Detta är nog den stora investeringen och det vi brister med idag. Alla barn har inte närheten till ett vattendrag, utan behöver skjuts av oss vuxna. Alla barn får inte heller själva idén att åka och meta. Om mina döttrar skulle välja, skulle nog en heldag med surfplattan ligga nära till hands. Det är därför det krävs att vi vuxna investerar av vår tid och visar dessa aktiviteter så att de inte glöms bort. Visar hur man plockar bär, metar, plockar svamp eller bara går ut och ÄR i naturen.   

Det är kul att fiska! Foto: Linnéa Andersson

Jag tillhör definitivt inte de som ständigt säger "det var bättre förr". I mångt och mycket tycker jag verkligen inte det. Vi har det idag tveklöst bättre än någon annan generation haft innan oss. Men i detta avseende anser jag nog att det faktiskt var bättre förr. Jag spenderade som barn otaliga timmar med metspöt, på egen hand i någon vassrugg. Jag stod där med mitt metspö och fiskade. När jag fick bottennapp, fick jag lösa det. När det började regna, fick jag välja att skula någonstans eller cykla hem i regnet. Jag kunde ju inte precis ringa någon och be dem hämta mig, mobiltelefonen fanns inte ännu.

Som lärare ser jag ofta vilka barn som fått lära sig ansvarsdelen. Vilka som lärt sig lösa problem på egen hand och vilka som aldrig vill eller vågar försöka själva. Det blir också tydligt vilka som fiskat tidigare, då vi vid vissa temadagar har fiske som valbar aktivitet. Det är inte ovanligt att se en helt handfallen niondeklassare få hjälp av en van femteklassare. 

Troligtvis kommer denna fisketur bli ett minne att bära med sig. Foto: Linnéa Andersson

Och så var det frågan som alltid ställs: Fick vi någon fisk idag? Svaret på frågan är ett dussin små mörtar och en liten abborre. Men varför tog ni upp denna fisk? Var inte det onödigt då den inte går att äta? Svaret är att den skall användas till nästa aktivitet. Om några veckor är det dags för kräftfiske. Ännu en aktivitet som fler barn borde få uppleva. 

Varför vill ni odla på er skola/förskola?

Trots att jag älskar odling mad barn, och trots att jag är 100% övertygad om att detta är bra, ställer jag allt oftare frågan VARFÖR SKALL VI ODLA?

Under en temadag den 22 mars fick uteodlingarna en kick-start när ALLA 180 eleverna hjälptes åt. Foto: Philip Palmstierna


Anledningen är att jag tror det är viktigt att alla i kollegiet är överens. Syftet kan i sin tur definiera hur man jobbar. Hur omfattande odlingen skall vara, vilka som skall vara involverade och om man tex skall hålla liv i odlingarna över sommarlovet eller ej. Alla i personalen måste kanske inte vara delaktiga om de inte vill. De som vill kanske kan ta en större del och istället få hjälp och avlastning med andra arbetsuppgifter. Det finns en poäng i att så många som möjligt deltar, men inte till vilket pris som helst.

Eftersom jag tänkt en hel del på detta har jag nedan sammanställt en lista med olika syften. I verksamheten kan man använda odling som:

• ett verktyg för att uppfylla mål i läroplanen
• ett verktyg för att skapa en gemenskap på skolan och samlas kring något som alla har glädje/känner delaktighet i
• ett verktyg i demokratiprocessen för att få en levande skolgård
• meningsfull aktivitet på tider där så behövs och som inte behöver vara kopplade till läroplanen (temadagar, fritidshem, håltimmar, elevens val osv)
• verksamhet för vissa elever (ett ställe att varva ner för hyperaktiva, ett ställe att gå till för de som alltid "blir klara med provet tidigt")
• ett sätt att bli självförsörjande på vissa grönsaker till skolköket

Hösten och vinterns ogräs rensas, varmbänkar startas och kallbäddarna dressas upp men kompostjord från i fjol. Foto: Philip Palmstierna





Även om man utgår från målen i läroplanen är det ändå frågan vilka mål man vill uppfylla. Det kan tex vara att:

• konkretisera teoretiska begrepp i ETT ämne som tex hemkunskap eller NO.
• vara en plattform för ett ämnesövergripande arbete.
• vara ett sätt att belysa läroplanens centrala innehåll och övergripande arbetsmetoder
• arbeta med enterpinöriellt lärande.

Fundera på vilka syften ni har på er skola. Om det bara är att visa några mål i en kursplan, är kanske ett skolträdgårdsland att ta i. Detta kan skapa mer osämja än glädje i kollegiet. Det kanske räcker med en pallkrage, eller några krukor i klassrummet.

Förutom ovanstående syften ser jag glädjen för kunskaper som ett viktigt mål i sig. Detta mål tycker jag ALLTID skall finnas med. Jag missionerar odling, men missionerar egentligen först och främst passion. Jag vill att lärare skall visa passion, glädje och stolthet. Vi skall inspirera eleverna och få dem att förstå det fina med bildning och kunskaper är det viktigaste och roligaste som finns. Jag vet att jag sticker ut hakan när jag säger att jag verkligen inte gillar den fokus som de senaste åren legat på själva bedömningen. Det har nästan blivit så att man är en bättre lärare för att man är bra på att bedöma. Ju mer detaljerade matriser man har över elevernas kunskaper, desto bättre. Jag tror inte att mina elever som vuxna kommer se tillbaka på sin skoltid och fundera på hur duktig jag var på att bedöma och kryssa matriser. Jag tror istället de kommer att komma ihåg mig som en passionerad, nördig biologilärare som verkligen bidrog till att öppna deras ögon för biologi, odling och NO i synnerhet och kunskaper i allmänhet.



Det händer mycket både rent fysiskt, men även socialt, då elever från alla årskurser samarbetar i skolträdgårdslandet. Foto: Philip Palmstierna


…och om du som läser detta är rektor, politiker eller tjänsteman inom skola och barnomsorg, vill jag skriva en extra rad till dig. Jag uppmanar dig att hitta de där passionerade medarbetarna i din verksamhet och ge dem förutsättningar att göra det de verkligen vill och brinner för. För vissa personer kan det innebära något så enkelt som några pallkragar och ett par säckar jord. Jag har fått dessa möjligheter av ledningen på min skola och här sitter jag och skriver om mina elevers odlingar och försöker få andra att ta efter. Tänk vad bra det kan bli.