fredag 13 december 2019

Torsdag - Einstein showade igen!

Vilken dag Albert och eleverna haft! Precis som förra gången Albert var här bjöd han på en riktig Fysik-show. Flytande kväve och häftiga effekter. På ett sätt kan jag tycka att Albert gör det lätt för sig. Det är lätt att vara populär om man är så frikostig med specialeffekterna på sina lektioner! Tänk om man haft DE resurserna var enda dag! Men å andra sidan är det kul att eleverna får uppleva det någon gång ibland.




Coolt att han kan komma till oss och att han bjuder på det där lilla extra. Sist han var på skolan är ju 4 år sedan, så det är MÅNGA elever som inte träffat honom tidigare. Han är ju en riktig entertainer också. Kanske kan han locka några extra elever att satsa på det där med naturvetenskap efter hans show? Det är VERKLIGEN inte så att naturvetare på något sätt är bättre människor, men det finns ett stort underskott av just naturvetare i samhället idag. Det krävs en hel del för att orka med det hårda tempot på tex naturvetenskaplig linje eller teknikprogrammet, och det kan naturligtvis vara avskräckande för många elever. Tror därför att personer som Albert är så viktiga. Personer som visar glädje, passion, vetgirighet, nördighet och en smula galenskap. Att allt detta kan rymmas i naturvetenskapen.



Så stort tack till dig Albert för att du showade för mina elever idag! 

onsdag 11 december 2019

Torsdag - Tredje vikarien anländer


Igår kväll hände något jag inte varit med om tidigare. Ett återbesök! En av de vikarier som besökt skolan tidigare år kom tillbaka. Alla andra nattgästerna hade kommit till dörren på husets framsida. De hade säkert stått och tryckt en stund på ringklockan innan de insett att ringklockan, i likhet med typ 50% av Sveriges hem, inte fungerade och att de istället fick bulta på dörren. Igår kväll knackade det istället på köksdörren på husets baksida. Två korta distinkta knackningar innan dörren helt resolut öppnades.

- Godkväll godkväll i stugan!
Rösten var omisskännlig med sin tyska brytning. 
- Stig på Albert! Va roligt att se dig igen.
- Jo jag tog mig friheten att komma köksingången. Jag vet att ni mest använder den och jag har ju varit här förr. Jag känner mig lite hemma här.
Det var alltså Albert Einstein som kommit hem till oss. Va härligt att höra att han kände sig så välkommen! Precis så vi vill att det skall vara. Jag vill att alla som varit hos oss en gång skall känna sig välkomna igen. Jag ÄLSKAR verkligen att ha besökare i huset under opretentiösa former. Jag tycker om när elever besöker mig och när barnen tar hem kompisar. När familj eller vänner kommer på oanmälda besök eller när vi hastigt och lustigt bestämmer oss att ha personalfesten, scoutmötet eller trivseldagen med skolklassen hemma hos oss.  
Albert rörde sig hemtamt i vårt hus och inspekterade vad som hänt sedan han var här sist.


- Ni har byggt ut huset med någon typ av odlingsrum ser jag. Va mysigt det ser ut, sa Albert. Är där varmt?
- Njae, där är väl 12 grader kanske, sa jag. Men om vi tänder en brasa blir det rätt snabbt varmare. 
 - Då tycker jag att vi gör det. Vi tänder en brasa och spelar lite schack där ute, sa Albert.



Sagt och gjort. Vi tände en brasa, jag tog på en varm tröja och vi satte oss där ute och spelade lite schack. Mysigt och familjärt….en stund iaf. Sen började det balla ur. Det visade sig att Albert körde lite egna regler. Pjäsernas rörelser var tydligen RELATIVA påstod han. Jaja, jag lät Albert hållas. Någon stor vinnarskalle har jag ju själv inte…. och inte heller fattade jag riktigt Alberts komplexa system. För avancerat för min lilla hjärna alltså.  Om vår gäst är nöjd och glad av att slå mig i ett kortspel, så får han gärna det. En mysig kväll var det iaf. Albert är en riktig färgstark person. Han kommer säkert göra succé hos eleverna idag.

Onsdag - Pasteur startade bakterieodlingar med eleverna


Louis kom hem och visade bilder från dagen. Han hade visst gått totalt bananas med sin rädsla för bakterier. Varje elev hade försetts med labrock, munskydd och blivit omsorgsfullt spritad, innan hen fått komma in i klassrummet. Hans väska hade lättat avsevärt. Jag trodde det bara var handsprit, men det hade tydligen varit en massa annat materiel till undersökningar Pasteur förberett för eleverna.

- Nu har vi tagit bakterieodlingar på nästan allt i din skola. Jag hade med mig några Agaragar-plattor som jag gjort och så fick varje klass bereda nya till nästa klass och sätta på stelning.

Eleverna hade fått en grundläggande kurs i mikrobiologi och hade sedan fått lära sig topsa och bereda odlingar. Odlingarna hade sedan Pasteur inkuberat i ett värmeskåp. De skulle bli klara om några dagar och är bara för mig att kolla tillsammans med eleverna någon dag innan skolavslutningen. Eleverna hade tydligen själva fått komma med egna förslag och topsa en massa olika ytor, men Pasteur hade också haft egna önskemål.



- Ja, jag har noterat att barnen är väldigt fästa vid en del saker. De går och pillar på de där mobilerna hela tiden. Begriper de inte vilka smitthärdar de är? …och de där sakerna de har i öronen! Hur mycket mikrober finns det inte på dem?!
Hehe. Skall bli spännande att se resultatet av Louis besök. Han kanske åstadkommit större insikter än han själv förstår.

tisdag 10 december 2019

Onsdag - Andra vikarien anländer


Vilken kväll det blev igår kväll! Spriten bokstavligt talat flödade i vårt hus hela kvällen. Ja handspriten alltså, eftersom nattgästen i fråga var lite nojjig med det där med bakterier. Gästen dök upp vid sextiden mitt när vi som bäst höll på att tillredda kvällsmaten. Yngsta dottern sprang ut i hallen och öppnade och släppte in vår gäst. Plötsligt hördes en kraftig duns, följd av en massa klirrande flaskor.


- Vad var det som hände Flora! ropade jag.
- Ingen fara pappa, ropade Flora tillbaka. Det var faktiskt inte jag DENNA gång! Det var farbrorn som hade en tung väska.

Jag släppte det jag hade för händerna och gick ut i hallen för att se vem det var. Mannen stod vänd med ryggen mot mig. Han hade böjt sig över den stora väskan och höll nog på att kontrollera att innehållet klarat den något ovårdsamma behandlingen.

- Det höll! Utbrast mannen lättat och reste sig upp.

Jag kände direkt igen honom. Självaste Louis Pasteur i vårt hus. Häftigt! Jag skakade mannens hand och välkomnade honom. Pasteur hälsade tillbaka och spritade sedan handen med en flaska han halade upp ur väskan. Efter lite övertalande lyckades vi få fransmannen att slå sig ned och äta middag tillsammans med mig och döttrarna (Frun var på körträning). Med lite mat i magen blev stämningen mer lättsam och Louis blev riktigt pratsam. I slutet av måltiden blickade han ut genom fönstret och fick syn på kaninburen.

- Har ni djur?


Döttrarna sprang ut och hämtade kaninen och berättade sedan stolt om ”Dumbo” som de har så kär. De berättade om tidigare kaniner de haft och hur dessa dött på olika sätt. Pasteur klappade kaninen lätt på ryggen ett par gånger, innan han spritade händerna för 10-de gången. Sen började han berätta för döttrarna om olika vaccin han tagit fram. Hur han hittat vaccin för bla rabies. Det visade sig att fransmannen var riktigt social och något av en mångsysslare. Han kunde prata om det mesta. Han berättade stolt om sitt arbete med jäst när han fick smaka på Nadjas goda saffransbullar och berömde Linnea för en tavla som hon målat i skolan. Louis var tydligen också något av en hobby-konstnär.
Roligt att hela familjen var med och träffade Pasteur! Oftast brukar det bara var jag som sitter där i soffan till långt in på småtimmarna och snackar naturvetenskap, medan resten av familjen går och lägger sig.

En riktigt härlig kväll. Kommer nog bli en bra dag för mina elever också.

Tisdag - Alfred Russel Wallace levererade bra undervisning!


Alfred kom hem från skolan och visade bilder från dagen. Han och eleverna verkade ha haft det jättebra. Tydligen hade de fått se evolutionen i full rörelse. Alfred hade fixat fram strandsnäckor av arten Littorina Saxatilis.  Denna art håller på att utvecklas till två arter. Snäckorna lägger inte ägg utan föder små minisniglar. Därför sprider de sig inte så mycket, utan lever hela sitt liv på en ganska liten yta. 



Snäckorna förekommer från Falsterbokanalen och norrut. De finns på två olika strandtyper, kippstrand och klapperstensstrand. På klapperstensstranden finns krabbor som äter snäckorna. Predationen från krabborna har gjort att de snäckor som klarat sig bäst är de med tjocka skal. På klippstranden finns inte lika mycket krabbor. Där utgör vågorna istället ett större hot. Som ett resultat har snäckorna där tunnare skal och är aktiva och kryper runt hela tiden för att inte spolas ut till havs. 



Bådas varianterna är fortfarande samma art, men börjar bli så pass olika att de numera är ovilliga att para sig med varandra. Dock förekommer ändå hybrider. Denna typ av artbildning kallas ”Sympatrisk artbildning”



Eleverna har idag fått studera snäckorna och hitta olikheter. De fick också fundera på varför de är så olika. Coolt att verkligen få SE evolutionen live i klassrummet!

Tisdag - Första vikarien anländer


Igår kväll kom min första vikarie. I mörkret och regnrusket stod han där plötsligt på trappan. En medelålders skäggig man med äggrunda små glasögon på nästippen. Jag får erkänna att jag faktiskt inte kände jag igen honom direkt, trots att jag normalt sett brukar ha bra koll på de som dyker upp på min trappa. Det var faktiskt inte förrän han presenterade sig som polletten trillade ned.


- Alfred, sa han och sträckte fram handen. Jag heter Alfred Russel Wallace.

Självklart var det han! Jag välkomnade honom in och frågade om jag fick bjuda på något.

- Ja du vet vi Walesare dricker allt som flyter skrockade Alfred och hängde av sig rocken.
- Då är det en sak vi har gemensamt, sa jag. Jag brukar säga att jag dricker allt i lagom mängd utom the. Det dricker jag inte alls.
- Då är jag värre än du, för jag dricker även the, replikerade Alfred.
- Vad menar du, frågade jag.
- Jo, jag vet ju att du och Darwin är kompisar. Jag vet att han också varit här för något år sedan och vikarierat. Du undrar säkert hur jag känner för honom.



Vi hamnade ute vid köksbordet med varsin kopp kaffe. Även om den skäggige Walesaren drack allt, bestämde vi oss ändå att det var bäst att hålla oss till kaffe, eftersom han skulle undervisa dagen efter. När vi suttit en stund och snackat om ditten och datten blev det tyst för en stund.

- Det är ok att tala om det, utbrast plötsligt Alfred.

Jo det kunde jag inte neka till. Självklart undrade jag det! Alfred hade ju skrivit sin egen uppsats med sin egen evolutionsteori. Han skickade manuset till vetenskapsakademien där Darwin av en olycklig slump satt med. Då Darwin läste det måste han ha drabbats av panik. Han hade ju en liknande uppsats liggande i byrån. Han hade inte vågat publicera denna. Antagligen av rädsla för mottagandet. Darwin fick eld i baken och publicerade sin INNAN Alfred hann få ut sin.

- Det är helt lugnt mellan mig och Darwin! Jag hade inte haft en chans ändå. Min titel  ”On the Tendency of Varieties to depart indefinitely from the Original Type” var inte tillräckligt catchy, skrockade Alfred. Näe skämt åsido. Vi var vänner och stöttade varandra. Jag var ju för sjutton den som grundade ”Darwinismen”.

Häftigt med denna typ av storhet. Att kunna stötta andra. Att inte jaga titlar och berömmelse. Att känna att man hellre är en del av något större. Precis det jag brukar predika för mina elever! Att framtidens framgångsrika personer är de som är sociala och duktiga på att nätverka. Coolt. Han blir nog en bra vikarie!

måndag 9 december 2019

Nu tar jag jullov!


Nu checkar jag ut och tar en mini-semester. Tycker liksom jag är värd det! Alla prov är nu rättade och alla betyg är satta. Nationella prov är genomförda liksom utvecklingssamtalen. 



Jag känner mig lite sliten helt enkelt. Får bli en knapp veckas vila. Får liksom bli min vanliga jul-retreat. De närmaste dagarna kommer min tillvaro se ut så här: Gå upp kl 7.30 och vinka av familjen när de går till skola och jobb. Äta en lång härlig frukost med skinkmacka och gröt. Sen lägga mig i soffan och äta pepparkakor och glögg och kolla på TV. Alla som känner mig vet att pepparkakor är min last. Jag och pepparkakor är lite som Nalle Puh och honung. 

I år tror jag det blir Starwars-marathon. Känns som det är läge för det nu inför den nya filmen. Det finns ju flera Starwarsfilmer jag aldrig sett. Och som vanligt har jag förberett det där med vikarier. Känner inte att jag har råd med löneavdraget… så jag har fixat lite kompetenta naturvetare som går in och tar mina lektioner.  Som vanligt kommer jag posta inlägg här kring mina vikariers framfart. Det brukar ändå vara rätt roliga grejer de gör.