Dags att skola om växter

I fjol var första gången någonsin som jag verkligen på allvar uppskattade att skola om mina förodlade växter. Tidigare år har jag enbart sett detta som stressande och som ett nödvändigt ont. Jag har försökt ta genvägar och hoppa över moment. Jag har försökt både att låta växterna stå i såjord helt tiden och även att så direkt i planteringsjord. Jag vet inte hur det gick till... men helt plötsligt njöt jag bara av detta.

I helgen skolade vi om den första omgången växter. Tre sorters penséer, tomatsorten Vilma och två sorters kronärtsskocka. Köksbordet blev ett litet slagfält...och som vanligt blev det lite mycket av allt. Vi har tex MYCKET fler tomater än vi någonsin kommer att ha plats med. Men men man vet ju aldrig. Några kanske vissnar, och så kanske vi blir bortbjudna och skall ha med en gåbortsblomma och så skall ju en hel del växer tas ner till jobbet.

Köksbordet blir ett slagfält....

Det första bladparet en växt får kallas hjärtblad eller cotelydon. Dessa uppvisar inte alls den vuxna plantans egenskaper, utan är ofta helt släta. Det andra bladparet är sk karaktärsblad och liknar däremot den vuxna plantans blad. Felet många gör är att man är för ivrig med omskolningen. Omskolning skall inte göras förrän det andra bladparet utvecklats. Det är först då rötterna är tillräckligt utvecklade för att klara omskolningen.

De små karaktärsbladen börjar utvecklas på tomatplantan.

    Läs mer om omskolning på Odla.nu

Jag älskar att beskära äppelträden

Vi har 5 st äppelträd på vår tomt. Jag ÄLSKAR verkligen att beskära dem! Jag utger mig dock inte att vara duktig på det och jag är definitivt inte utbildad. Någon gång planerar jag dock att ta tag i detta och faktiskt gå en kurs. Trots att jag inte är utbildad funderar jag mycket när jag klipper. Själva processen är så kul. Klippa, ta ett steg tillbaka, betrakta, fundera på vilka grenar som kan bli vad och klippa igen något otroligt rofyllt och samtidigt kreativt.

Ibland får jag frågan av vänner kring hur de skall göra med sina äppelträd. Skall jag vara riktigt ärlig känner jag mig då lite kluven. Om de känner sig osäkra skall de definitivt anlita ett proffs. Man kan fördärva ett träd mycket om man gör fel. Om man skall ta större grenar och verkligen förändra ett träd är det viktigt att veta vad man gör. Å andra sidan har jag en fras ringande i huvudet som en klok vän en gång sa.

"Ingen får någonsin idén att kritisera möbleringen eller för den delen din städning när de besöker dig. Då skall de också ge tusan i att kritisera din trädgård eller din ogräsrensing heller. Tänk på att trädgården är en förlängning av dig själv som person." 

Detta går naturligtvis att tillämpa på fruktträden också. Det är bara du som vet hur du vill att dina träd skall se ut. Men precis som att man ibland behöver anlita ett inredningsarkitekt för att få bra lösningar i hemmet, kan man ju även behöva anlita ett proffs på trädbeskäring för att verkligen få fram sin vision med träden.

Vårt ena äppelträd innan beskärning.

Samma träd efter årets beskärning.

När jag beskär mina äppelträd följer jag följande regler:

• Grenar som går rakt upp skall bort
• Grenar som går in mot trädets krona skall bort
• Grenar som rör vid varandra eller riskerar att göra så med frukt på skall glesas ut
• Jag klipper flera gånger om året. Både vårvinter och sommar. Observera att detta gäller äppelträden. För körsbärsträdet gäller helt andra tider där gäller JAS (Juli, Augusti, September)

Utöver dessa ganska enkla regler har jag två mer diffusa och kanske lite komiska som finns med lite i bakhuvudet. En äldre herre sa följande saker till mig. "Kronan på ett rätt beskuret äppelträd skall man kunna kast sitt plommonstop rakt igenom utan att det fastnar" samma herre sa också "När du tycker att du klippt färdigt, tar du lika mycket till."

Detta träd dömdes ut av alla... jag ser det som ett långsiktigt renoveringsobjekt.

När vi flyttade in för 8 år sedan fanns inte en enda låg gren på trädet ovan. Kronan satt hur högt upp som helst... var delad i tre delar... och var ett enda trassel av grenar. Alla sa att trädet var bortom räddning...men jag ville inte ta ner det trädet också (vid fick ta ner flera andra träd som stod helt fel). Har varit jättebrutal mot trädet i flera år. Nu har vi i alla fall fått ner det en bit. Det har också börjat ge stora fina äpplen (innan endast pyttesmå). Ur en arborists ögon ser det säkert för djävligt ut...men jag tycker det är kul att jobba med det. Ser det som en process. Kommer kanske aldrig att bli något fint...men utmaningen med det är kul. En person som jobbar med beskärning, och även utbildning av trädgårdsmästare gav mig kommentaren: "Du har ju byggt upp en ny krona med unga grenar, så det ser bra ut efter omständigheterna". Denna kommentar stärkte mig verkligen!

Läs mer om beskärning på Odla.nu

Odling på sportlovet

Sportlovet blev inte riktigt som vi tänkt oss. Nadja jobbade visserligen hela lovet, men jag och barnen var lediga och hade planerat att spendera större delen av lovet i slalombacken. Yngsta dottern hade även framfört önskemål om att besöka några av föreningsaktiviteterna som annonserats i kommunens sportlovstidning. Av detta blev det dock INGET. Yngsta dottern var sjuk HELA lovet. Efter flera dagar av tv-tittande, läsning, pysslande, tv-spel började barnen bli sugna på att göra annat. Odlandet och förädlandet av det vi odlat i fjol erbjöd då ett antal kreativa, annorlunda och roliga aktiviteter.

Äldsta dottern Linnéa skötte själv planteringen av våra Pelargonsticklingar. Frågan är bara om man "skadat" sitt barn om hon spontant utbrister: "Pappa, titta vilka fina rötter denna har. Den måste du fotografera."

Yngsta dottern Flora var stolt  då hon helt själv fick det STORA ansvaret att så de få dyrbara Rubeckia-frön vi lyckades torka i höstas.

Vi tinade ett par rejäla påsar krusbär från i somras som vi kokade. Det skulle blivit marmelad...men då den stelnade dåligt konstaterade vi att den istället får användas som sylt.

Köksbordet omvandlades till ett mindre slagfält då den första stora omskolningen skedda. Tomaten Vilma, Penséer och två sorters kronärtsskocka.

Trots den envisa förkylningen och det faktum att lovet inte blev riktigt vad vi tänkt, har vi ändå varit lediga och gjort saker vi gillar. Det är ju det som verkligen räknas.

Hydroponisk odling

Idag tog jag ett beslut som bar emot lite grann. Jag var nere på skolan en vända för att kolla till växter och fiskar (det är egentligen sportlov) och konstaterade att bladlusangreppet på vår hydroponiska basilika var värre än tidigare. Vi har haft ovanligt stora problem med bladlössen i år. Tidigare år har vi klarat oss bra...men i år har det varit en ojämn kamp mellan oss och de små rackarna.

Jag bestämde mig för att tillfälligt avveckla de hydroponiska odlingarna och koncenterara oss på att odla Microgreens, också kallade Baby-leafs, och att planera vår STORA nya skolträdgård. Jag tänker att de hydroponiska odlingarna får gå i träda tills i höst.... men vem vet. Kanske ändrar jag mig då jag träffar eleverna på måndag. Kanske startar vi då bara om. Vi får se.

Har fått frågor på mail, instagram och här via bloggen om våra hydroponiska odlingar.  Jag lovar att vi skall berätta mer om hur vi gör. Vi skall skriva utförligt om detta i bloggen. Tänkte att ni tills vidare kanske kunde hålla till godo med en film vi spelade in om en produkt vi själva tog fram för 1,5 år sedan. Vi byggde tillsammans dessa lådor, spelade in filmen, skickade den till IKEA och hoppades att de skulle plocka upp bollen. Observera att detta var INNAN IKEA kom med sin hydroponiska lösning. Vi vet (från säker källa) att IKEA dock redan var på gång med utvecklingen av sina system...men tycker ändå att det är lite coolt att vi var före. Dessutom tycker vi (Ursäkta IKEA) att våra lådor är både bättre, eftersom de har syresättning, och snyggare.

Ber om ursäkt för att filmen fått så dålig upplösning
Filmen var ej ämnad för denna typ av publicering.
Lovar att sätta mig in i andra typer av publicering framledes
...och även att hålla mig mer kortfattad.

Betrakta de små underverken

Några vänner säger att jag börjat uttrycka mig poetiskt, faktisk nästan lite religiöst om odling. När jag läser stycket nedan får jag väl nästan hålla med. Fast det är väl också så att detta är ett sätt att stilla sin hunger efter grönskan och den ljuvliga period som stundar.

Jag vet att detta inte är rymdforskning (Även om åtminstone någon av bilderna vid en snabb anblick lite ser ut som en alien) och att ni säkert sett detta innan...men JAG blir ibland fascinerad av det lilla, vackra som finns där mitt framför våra näsor. Som sker där mitt framför oss men som vi ändå missar. Fastna inte bara i det stora...utan ta er tid att betrakta det lilla.

Man säger ofta att nutidsmänniskan missar att uppleva det som händer runt om kring, eftersom hen är alldeles för upptagen med att fotografera det. Det stämmer kanske ibland... men samtidigt kan faktiskt jakten på den där fina extrema närbilden kan få dig att se det du annars missar. Så skit i TV:n ikväll och studera istället de underverk som sker i dina förodlingar RIKTIGT nära.

Det första lilla skottet som tittar upp på min sötpotatis.
Vacker och häftig. Som en explosion i slowmotion....

Vist är känslan frustrerande när de små hjärtbladen inte riktigt
orkar ta sig ur fröskalet. Man VILL hjälpa till. Men alla gånger man
gjort detta...har man skadat bladen.

När de första karaktärsbladen dyker upp. När man verkligen börjar se
vad det skall bli. Nu kan man kanske se OM man blandat ihop fröerna. 

Alla har nog sett hasselns stora hanhängen...men har du gått RIKTIGT nära
så att du kan se de röda små söta honblommorna som finns nu?

Axonaskolans odling med i Land

Idag är skolans odlingar med i tidningen Land. Så himla kul att detta uppmärksammas. Att det jag tror på och missionerar sprids. Att det som ger mig och mina elever så mycket glädje kan fångas upp av andra. Kul också att mina elever ser att man kan få positiv uppmärksamhet av att "odla morötter" och att man inte måste vara med i "Paradise Hotel"

Bilderna är förvisso mina egna men texten är skriven av Annika Boltgård på Land. Hoppas det är ok rent upphovsmässigt att jag tagit en skärmdump på artikeln och länkar till Land.

Länk till Land 

Dags att ta tag i rabarberbädden

I år har jag tänkt ta tag i rabarberbädden hemma. Den lutar i dagsläget åt helt fel håll. Dvs den lutar dels in mot häcken och olyckligtvis även mot norr. Känns inte helt optimalt. Jag planerar sticka ner en rad betongplattor i bakkanten och fylla på med jord och även göda upp ordentligt. Som ni ser på bilden har rabarbern redan visat små knoppar där jämte lite smått klipp från tujahäcken...så även om snön nu kom och tillfälligt dolde detta arbete för mig, får jag inte glömma det nu när snön smälter i veckan.

I fjol gjorde jag även försök med glasrabarber, dvs att odla första skörden av rabarber i totalt mörker. Rabarberna blev FANTASTISKA. Så mjäla och inte det minsta sura. I fjol åstadkom jag mörkret med en uppochnedvänd regnvattentunna. Experimentet föll så pass väl ut att jag i år tänkt mörklägga alla stånden. I England är odling av glasrabarber stort. Odlingstekniken kallas där "forced rhubarb". Det finns rabarber-lador där rabarbern odlas i mörker inomhus, och speciella lerkrus som privatpersoner ställer över sina rabarber. Jag tänker lösa min odling med en stor plyfa-låda i år. Jag bygger helt enkelt in hela bädden. Jag återkommer med bilder på låda och färdiga rabarber.

 

Här kan ni se skillnaden på rabarbern som fått växa vanligt och den som vuxit i mörker. Man blir först lurad av hur klena de ser ut eftersom de har dåligt utvecklade blad. När man jämför stjälkarna sida vid sida ser man dock tydligt hur mycket kraftigare och ljusare glasrabarbern är.

Lästips:

Läs mer om glasrabarber i Allt om Trädgård

Läs mer om glasrabarber i Skillnadens Trädgård