Experimentlustan är död...länge lever experimentlustan

Jag tror inte ett dugg på det där med vintersådd. På fröpåsarna står det ju när grönsakerna skall sås...och det skall man följa! ..... fast nu håller man ju faktiskt på att omvärdera detta och skriva mer på fröpåsarna om vintersådd. Ändringarna är resultatet av att alla odlare inte följer "reglerna", utan vågar gå sina egna vägar.

I dag har jag haft världens lyxigaste egentid! Döttrarna är bortresta och frun jobbade. Jag passade då på att göra en av de saker jag älskar mest av allt. ATT PROVA NYA SAKER! Bara för att se om jag kan...och upptäcka hur svårt/lätt det kan vara. Det jag provat på idag är att ysta min egen ost. Det är så kul att prova nya saker... att jag blir alldeles pirrig i magen. Min fru kom hem precis lagom då jag stod och delade ostmassan. Hon hann knappt komma in genom dörren innan jag tvingade fram henne till spisen. "Kolla, kolla, kolla här i grytan! Visst är det häftigt?" Jag älskar den där känslan!

För mig ligger mycket av glädjen i själva processen och upptäckarglädjen. Jag angriper oftast en utmaning genom att först läsa en massa. Läsa om andra som försökt, se olika metoder och sedan hitta en metod som passar mig. Misslyckas jag får jag krypa till korset och fråga om hjälp. Jag ser det absolut inte som ett nederlag att be ett proffs om hjälp... men det är kul ibland att uppfinna hjulet själv. 

Grejen är att jag faktiskt tänkt göra egen ost redan i fjol. Jag berättade om det för några vänner. Oturligt nog fanns en mejerist, eller närmare bestämt en ostmästare, i församlingen. Jag fick genast veta "allt jag måste tänka på" och "alla misstag jag kan göra". Jag känner personen väl och vet att det enbart var välmenande. Men det förtog faktiskt hela glädjen med att få försöka själv. Därför blev det faktiskt ingen ost i fjol.

Att kreativa människor bejakar sin upptäckarglädje är SÅ viktig. Att man inte lyssnar på förstå-sig-påare som gärna delar med sig av sin kunskap om hur saker måste göras. Att man vågar misslyckas och inte ser det som en förlust när pessimisterna som tidigare sa "Det går aldrig!" får rätt och därför möjlighet att säga "Vad var det jag sa?"

I odlingssammanhang ser jag tyvärr detta alltför ofta. Personer som har en idé de vill testa och som delar med sig av den i ett socialt forum. Kanske med hopp om mer input eller helt enkelt några uppmuntrande ord och ryggdunkar för sin nyfikenhet och kreativa tankar. Istället möts de av en vägg av "Det går aldrig!" och "Det har vi redan försökt." Ve och fasa om dessa personer då inte är starka. Tänk vad vi kan gå miste om då!

Så nästa gång du läser att någon skall testa att vinterså en värmekrävande grönsak, plantera växter lämpade för en lägre växtzon eller beskära fruktträden på ett annorlunda sätt. Tänk lite innan du svarar. Självklart är det snällt att hjälpa en medmänniska och självklart skall man försöka förhindra katastrofer... eller skall man det?  

Och blev du nu sugen på att göra egen ost så kan du läsa om hur jag gjorde här.... eller du är kanske också som jag...och helst vill prova själv ;-)

Du som inte odlar broccoli... VARFÖR????!!!

Vem kunde veta att detta år skulle bli ett fantastiskt kål-år? Får ändå säga att jag fått mycket broccoli både i år och i fjol... och det utan någon större ansträngning.

Mest påtagligt blev det nog igår då jag gjorde det som högst troligt kommer att bli slutskörden av broccoli för i år. Jag gick ut till min kålbädd och tänkte skörda vad jag trodde skulle bli ett par tre buketter. Det visade sig dölja sig MYCKET mer under bladverket.

Mitt kålland är i år på 4 kvm. På detta har jag planterat 7 st broccoliplantor, 2 st grönkål, 4 st vitkål och 2 st och två brysselkål. Ja jag vet att det är alldeles för tätt.... men det har funkat skitbra med broccolin och grönkålen. Brysselkålen kommer  först nu och vitkålen har levt lite i skymundan. Den har fått 4 st små "primär-huvud" och en hel hög med ännu mindre "sekundär-huvud"... men tyvärr har den alltså stått för trångt i år.

Skötseln av broccolin har varit minimal. Jag såg till att ha bra jord från början och har sedan enbart tillfört gräsklipp. En viktig del har också varit det kålnät som täckt hela kålbädden under större delen av sommaren.

I vår frys ligger idag MÅNGA påsar med broccoli. Både påsar som är märkta "Fina knippen till paj mm" och påsar med "Mindre snygg broccoli+stjälkar till soppa".

Jag har skördat kontinuerligt till matlagning, men också 3 ggr under säsongen skövlat broccoli och skurit ned plantorna RIKTIGT hårt. De har varje gång kommit igen och satt ännu fler knoppar. Sista skörden var som sagt HELT makalös! Jag skördade all broccoli på bilden den 24 oktober. Tänk att allt detta skördats på enbart 7 stånd, som dessutom stått på ca 2 kvm. Alla som vill skulle lätt kunna ha en pallkrage eller två med broccoli och få lika stor skörd som jag.

Då jag ej hann ta hand om skörden tog jag vår största tulpan-vas för att sätta broccolin i vatten och sedan in i kylen (Som jag läst att bla Farbror Grön gör)... men endast 1/3 av broccolin fick plats. Fick istället ta vår allra största bunke.

Planen är nu att koka en STOR gryta soppa i morgon. Brukar göra en redd variant med lite bacon, ädelost och grevé som uppskattas JÄTTEMYCKET av hela familjen. Soppan skall sedan frysas in och kunna tinas vid behov. Va skönt det skall bli att ha denna näringsriktiga och bra mat att bara plocka fram de där stressiga dagarna man. De dagar man ej tycker sig hinna laga mat och köpepizza känns frestande.

Och avslutningsvis vill jag säga. JA, jag förstår att alla inte vill odla samma sak. Att det kan finnas olika skäl att inte odla en viss gröda. Du kanske redan försökt att odla broccoli 10 år i rad, utan att lyckas? Men visst ser det härligt ut med broccolin på bilderna? Du odlare som läser detta kan säkert relatera till alla de känslor jag får när jag ser min skörd.

Trädgårdsscenen på bokmässan - SÅ inspirerande

Jag har aldrig varit någon fotbollsspelare, inte ens som barn. Ändå tror jag mig nu förstå hur de där knattespelarna som får tåga in på planen hand i hand med "Zlatan" känner sig.

Über-coola Sara Bäckmo signerade en bok och bytte ett par ord.

Jag vet att jag låter lite töntig när jag skriver detta. Att det mest låter som att jag fått en släng av "star-strucknes" efter en helg på bokmässan. Men jag måste ändå få skriva av mig detta.

Att för mig som odlings- och trädgårdsnörd få träffa dessa förebilder känns riktigt häftigt. När en människa som man bokstavligt talat läser ALLT av plötsligt stå där framför en så är det speciellt. Till att börja med känns det naturligtvis GANSKA obekvämt... för trots att jag läser allt de skriver och faktiskt på sätt och vis känner det som att jag känner dem och har någon typ av relation med dem. Vet de ju knappast vem jag är. Även om jag kommenterar någon av deras bilder på Facebook ibland och kanske rent av lämnar ett avtryck på deras bloggar eller Instagram, så översköljs de säkert av hundratals eller vissa dagar säkert tusentals kommentarer.

Frågan var hur jag skulle kunna närma mig dessa personer utan att framstå som en galen stalker, eller idoldyrkande tonåring?

Störtsköna Trädgårds-Tony Johansson snackade trädgård och skola med mig

Till slut gaskade jag ändå upp mig och snackade med dem. Vilka goa människor de är! Trots att de omöjligen kan känna mig tog de sig ändå tid att tala med mig... och inte bara tala, utan lyssna också. 

Niklas Kämpargård tog sig tid att både signera sin bok och tala odling en lång stund efter framträdandet. 

Jag vet självklart inte hur mycket dessa samtal betyder för dessa stora trädgårds-och odlinsgurus... men för mig betyder det SÅ mycket. Kunskapen de besitter, passionen och glädjen för det de gör och inte minst bemötandet mot mig och andra besökare är SÅ inspirerande och imponerande. Jag åkte hem från mässan med massa idéer och energi till kommande projekt.

Jag pratar odling på scenen

Jag var ju faktisk själv inbokad på scenen en stund. Jag fick förmånen att under 30 min prata "Odling i skola". Det gick faktiskt bra tycker jag själv. Publiken var alert och somnade inte iaf. Att det gick bra beror nog mycket på den proffsiga moderatorn och konferencieren Gunnel Carlsson. Det kändes faktiskt som att Gunnel och jag alltid känt. Två Blekingar i förskingringen liksom. ;-) Det var hemtrevligt och bekvämt att stå på scenen och tala med henne. Så proffsig!

Jag fick hänga lite med Gunnel Carlsson som var en mycket proffsig moderator på trädgårdsscenen

Förutom att se andra framträda på scenen fick även jag själv möjligheten att stå där och tala "Odling i skola". Jag stannade också kvar några timmar efter i studiefrämjandets monter och visade Micro Leaf. Även här blev det många härliga möten. Lärare som ville komma igång och odla med elever och lärare som redan var igång. Icke-lärare som ville odla bladgrönsaker i fönsterkarmen eller bara var nyfikna på att provsmaka det jag hade med. Så mycket intresserade och intressanta människor.

Min uppställning med Micro Leaf i Studiefrämjandets monter

Utöver alla häftiga möten med "kändisar" gjorde jag även flera bekantskaper med människor jag ej kände till innan. Vill speciellt nämna Jenny Rydebrik som tillverkat appen Gardenize (som jag ifs chattat med innan) och Jonathan Naraine från Gro Gothenburg. Härliga människor och visionärer som jag verkligen hoppas ha fortsatt kontakt med.

Nu tror kanske ni att jag BARA nördat trädgård denna helg. Så är det självklart inte! Bokmässan bjuder på så mycket annat. Familjen har njutit i fulla drag. 19 böcker (varav flera signerade) följde med hem från mässan. Till döttrarnas stora glädje blev det även två kvällar på Liseberg.

19 nya böcker i bokhyllan

...och så finns det faktiskt en sak jag ångrar. Det fanns ett tillfälle jag verkligen betedde mig som en "fjortis". Vid frukosten hamnade familjen som bordsgranne med Hannu Sarenström. Jag visste att jag skulle låta honom vara ifred medan han åt. Jag la band på mig själv hela frukosten...men precis då Hannu ätit klart och reste sig och skulle gå... kunde jag inte bärga mig. "Ursäkta att jag stör Hannu... men jag måste bara säga tack för att du är så inspirerande."... hörde jag mig själv säga helt jäkla out of the blue. Fan va pinsam jag var! I denna stund kände mig ändå VERKLIGEN som en stalker. 

2015 års äppelcidervinäger...ett roligt minne

I år har jag verkligen inte fått någon äppelskörd att tala om... men pga en fråga i ett forum fick jag anledning att kolla igenom gamla bilder. Kan inte låta bli att le när jag ser dessa bilder. 😁

För två år sedan fick jag riktigt mycket äpplen...och massa fallfrukt. Under sommarens resa till min frus släkt i Slovenien hade jag sett hur de gjorde sin egen äppelcidervinäger. Jag fick även med mig flera flaskor av deras fina vinäger hem. På botten av flaskorna låg en massa härligt krafs som kunde kickstart min vinäger... sk vinägermamma.

Nu återstod ju bara det där med att pressa must. Hur skulle jag göra det? Ja, det är just bilderna och minnet som får mig att dra rejält på smilbanden. Mitt recept blev: En matberedare, en kasserad saftmaja, en gammal domkraft, en rund träskiva och så hela garaget som mothåll.

Det är alltså inta bara nöden som är uppfinningarnas moder...utan även LUSTEN. Resultatet av mitt lilla experiment blev 20 liter härlig äppelcidervinäger. I kylskåpet står numera en burk med egna vinägermammor som jag kan använda nästa gång skörden blir god och lusten faller på. Frågan är bara om jag skall leta efter en billig äppelpress på "höstrean"... eller om det helt enkelt är roligare att göra det med domkraften i garaget. :-D

Gröna tomater... vad är grejen med dem?

Jag vet att många av er säkert tycker det är provocerande när jag säger det... och det är faktiskt nästan så att jag skäms över det.... men jag har faktiskt ännu inte lärt mig uppskatta just gröna tomater. Därför är jag nu så glad att jag hittat en RIKTIGT effektiv metod att få dem att mogna.

En röva-balle-korg med gröna tomater...eller som en mer civiliserad person sagt en dubbelbukig grönsakskorg

För 6 dagar sedan skördade jag en välfylld "röva-balle-korg" (jo den kallas faktiskt så i Småland där jag köpte den) med knallgröna tomater. Lite modstulen var jag eftersom jag faktiskt inte uppskattar de gröna så mycket. Hur skulle jag få dem att bli röda? Jag valde att testa ett (för mig) nytt sätt att få dem att mogna och är HÄPEN över resultatet. 

Resultatet efter bara 6 dagar

Så häftigt! På bara 6 dagar har en tredjedel mognat, en tredjedel blivit halvmogna, en tredjedel fortfarande gröna och endast 2 tomater har blivit dåliga och fick kastas.

Första lagret ligger i lådan

Tricket jag har använt är så simpelt som en kartong, några tidningar och några lagom fula röda äpplen. Att både röda äpplen och tomater är sk "klimakteriefrukter" dvs att de mognar under inverkan av gasen eten och själva även avger denna gas i stegrande mängder då de mognar... det visste jag sedan växtfysiologikursen på högskolan. Jag har gjort otaliga experiment med mina elever. Men att de mognade snabbare i MÖRKER (?) och i en temperatur strax UNDER (?) rumstemperatur gick inte bara utanför mina kunskaper....utan lät rentav ologiskt.

Som ni ser på bilden la jag ut ett enkelt lager av tomater i lådan tillsammans med ett eller två röda äpplen. Äpplena var lagom fula, dvs lite kantstötta och bruna på sina ställen, då detta sägs göra att de utsöndrar ännu mer eten. Jag la på en tidning innan nästa lager tomater lades ut.Lådan stängdes slutligen och placerades i källaren där jag har ungefär 16 grader nu på sommaren.

De röda lite skadade äpplena och de två tomater som blivit dåliga.

Jag ÄLSKAR resultatet! Att säga att jag inte gillar mina gröna hemodlade tomater är lite som att säga att jag inte gillar mina egna barn. (Liten överdrift...men ni som odlar förstår nog ;-) Nu får jag MYCKET mer glädje av mina röda fina tomater.

HÖST och vila?... Nej just nu är det mer trädgård och odling än någonsin för mig.

Skördetid, start av inomhusodlingar i form av Micro Leaf och Hydroponics, testodling av svamp, pumpaodling, föreläsningar, planering av trädgårdsland i skolan, trädplantering hemma och så ett stort skördeevent på jobbet. Tempot är hysteriskt och just nu känns det som att jag äter, sover, andas och drömmer odling 24 timmar per dygn!

Det har varit tyst ett tag i min blogg. Några av er tror kanske att jag tagit semester med odlingarna...men så är ABSOLUT inte fallet. Det händer SÅ mycket spännande just nu och materialet nedan hade säkert räckt till 10 enskilda inlägg... men jag buntar ihop dem, skriver kort om varje sak och låter bilderna tala. Baserat på kommentarer och frågor kan jag sedan utveckla texterna och skriva fler inlägg.

27/8 var jag med och genomförde "Trädgårdsdagen" i Bäckaskog med Kristianstads Trädgårdsförening. Fler bilder från den härliga dagen hittar du på föreningens Instagramkonto.

2/9 var jag med som utställare på "Skördefesten" i Tivoliparken Kristianstad. Jag visade Micro Leaf under parollen "Det är alltid rätt tid att så". Mer bilder kan du se på mitt Instagramkonto

Mina elever har startat upp MicroLeaf-odlingarna i skolan. Fönsterna svämmar just nu över av de små fina primörerna. Läs mer om konceptet med Micro Leaf här.

Uppstart av våra hydroponiska odlingar har skett. I klassrummet står brätten med små plantor. Tyvärr var jag denna gång tvungen (pga tidsbrist) odla i mineralull. Jag brukar ej använda detta material, men det var det enda jag hade hemma. Läs mer om våra hydroponiska odlingar här. 

Planering och förberedelser av vår stora skördedag den 8/10 sker nästan dagligen i någon form. Nyfiken? Ladda hem affischen här. 

Arbetet med den egna tomten fortskrider. Under helgen som gick planterade vi 6 st 3 meter höga avenbokar. Dessa skall då de etablerat sig klotklippas och bidra till en trevlig inramning av tomten. Jag använde en typ av rotbevattning jag tidigare skrivit om här.

På skördesidan är det just nu mycket Tomater, gurka och kål som gäller. Inläggningar görs flera ggr i veckan i det Anderssonska hemmet.

Under helgen hann vi även med tre trädgårdsbesök med Kristianstads Trädgårdsförening i Hässleholmstrakten. Avkopplande och mycket inspirerande. Se bilder från alla tre trädgårdarna på Kristianstads Trädgårdsförenings Instagramkonto.

Fredagen den 29/9 skall jag stå på trädgårdsscenen på Bokmässan. Så smått har jag börjat fundera på vad jag skall säga och fundera på hur en eventuell presentation i bildform skall se ut.

I morgon kommer troligtvis det svamp-mycel jag beställt från Ecofungi.se. Nu skall eleverna och jag börja testodla igen.

I morgon levereras troligtvis det snygga kastanjestaket som skall omgärda vårt skolträdgårdsland. Nu gäller det bara att bli färdig med skissen på själva landet så att anläggningsarbetet kan börja.

Det spretigaste inlägget någonsin blev detta. Om du undrar något, eller vill att jag förklarar...skriv en fråga i bloggen. Jag brukar ALLTID svara, även om jag varit dålig på att skiva inlägg på sista tiden. Jag lovar att bättra mig och skriva mer kontinuerligt så att det ej blir denna ketchup-effekt.

Att tillaga förvuxna rödbetor

Idag hade jag lite tid över och hann testa en udda idé jag haft om hur man kan tillaga förvuxna rödbetor. Det visade sig vara en enkel och effektiv metod med kanongott resultat!

I veckan körde jag från sommarstugan för att hämta posten, kolla till villan och grönsakslandet. Det kan hända mycket då man lämnar sina grönsaker osedda 4-5 dagar. I odlingssammanhang kan detta betraktas som eoner av tid om vädret är gynnsamt. Denna gång hade inte alltför mycket hänt. Dock hade några undangömda rödbetor ränt iväg och blivit GIGANTISKA. Knytnävestora rödbetor...precis något jag ville ha.

Jag har länge haft en idé om att testa att baka de där förvuxna rödbetorna man råkar få ibland över öppen eld. Nu hade jag både rödbetorna, men även tiden att testa. Regniga dagar i sommarstugan (utan alla de distraktionsmoment som finns på hemmaplan) kan användas till små sidoprojekt som annars alltför ofta prioriteras bort.

Det fåtal ingredienser behövdes för experimentet

Enkla tillagningsmetoder tilltalar mig. Hittar jag en tillräckligt enkel metod kan jag tex även använda den i fält tex då jag är ute med min scoutgrupp.

Idén denna gång är att baka riktigt stora rödbetor i ett skal av lera över öppen eld. Min tanke är att använda trolldeg då denna lera är enkel att göra, behöver få ingredienser och i teorin även på ett naturligt sätt kan överföra en lagom sälta till rödbetan. Som en bonus blir det ju även minimalt med disk. De torra ingredienserna går att blanda hemma, inga kylvaror behövs, tillagning sker över öppen eld och metoden går därför utmärkt att använda i fält. Jag hoppades innerligt att min idé skulle funka.


Ingredienser till trolldeg
(till ca 2 stora rödbetor)
1 dl vatten
1 dl salt
2 dl vetemjöl
1 msk matolja

Grillning över öppen eld.

Jag rullade in de stora rödbetorna i ett tunt lager av trolldeg la dem på grillgallret. Osäker på hur länge de skulle ligga på försökte jag googla. Någon måste ju gjort detta? Hittar inget recept och fick prova mig fram. Efter 30 min hade de fortfarande bra tuggmotstånd och efter 40 min var de betydligt mjukare. Någonstans i detta tidsspann verkar alltså baktiden vara.

De grillade bullarna såg brända ut...men innehållet var fint

Bullarna såg lite brända ut då jag tog dem av grillen. När jag öppnade upp såg de dock mycket fina ut. All vätska hade bevarats inne i lerskalet och rödbetan var riktigt saftig och fin. Smaken var angenäm. De smakade MYCKET rödbeta. Sältan hade ej trängt in hela vägen utan var mer påtaglig i ytterkanten. Detta var verkligen en rolig metod. Jag kommer helt klart att tillaga stora rödbetor på detta vis fler ggr. Blir ju en rolig grej också när de ligger där på gillen.

Fick idén till denna metod då jag såg ett TV-program där Kjelle Bergström åkte runt i Asien och käkade inhemsk mat. I ett avsnitt åt han en helgrillad kyckling som bakats in i lera och lotusblad - "Beggars Chicken". Självklart vill jag även testa att tillaga Beggars Chicken... men det får bli en annan gång. Det låter som en rolig rätt men tråkigt nog är jag själv allergisk mot kyckling så därför är jag lite mindre taggad.

Funderar även på om det finns fler saker som går att tillaga på samma sätt. Ni som läser detta får  mer än gärna fundera och komma med förslag.